Dagsmark Ungdomsförening.

Då Dagsmark Ungdomsförening år 2016 fyllde 120 år sammanställde Kurt Backlund en 32-sidig historik och om du inte har tillgång till den tryckta versionen, så kan du läsa historiken under.

Vill du se flera fotografier från Dagsmark UF:s 120 åriga historia, så skall du klicka HÄR!

Vill du läsa några tidningsartiklar om föreningen, skall du klicka HÄR!

Vill du läsa mera om ungdomsföreningens egen tidning ”Försöka duger”, så klicka HÄR!

Vill du läsa de tidigare historikerna som har gjorts, så klicka på ”40-års historiken”,  ”50-års-historiken” eller på ”80-års-historiken”.

1 pärmbild

1 pärmbild 2

Ungdomar har alltid haft och har fortfarande en benägenhet att under sin fritid söka efter olika nöjen och underhållning. Ända fram till mitten av 1800-talet var dessa nöjen helt oorganiserade och utan ledning. Livet bland ungdomen under deras fritid ingav bekymmer hos ansvarsmedvetna samhällsmedlemmar och ungdomens nöjesliv vid denna tid har karakteriserats som förvildat. Det väckte anstöt hos många. Nöjeslivet var ensidigt inriktat på dans och då supkulturen var allmänt utbredd blev samlingstillfällena allt annat än städade nöjen. Sällan avlöpte de utan slagsmål. Från både kyrka och kommun försökte man med påbud råda bot på detta elände men med dålig framgång. Ungdomen saknade dessutom utbildning, endast ett fåtal var läskunniga.

Under denna tid uppstod i Finland en rörelse för att höja bildningsnivån hos sämre lottat folk. Utbildningen för folket sköttes allmänt av kyrkan, då närmast av församlingens kantor. Den utbildning som gavs var mycket nödtorftig och enkel. Man fick lära sig att läsa stycken ur katekesen samt någon psalm ur psalmboken. Denna utbildning var främst till för att eleverna skulle klara läsförhöret inför konfirmationen.

Finlands senat antog 1866 den så kallade folkskolförordningen som skulle ge samma utbildning åt både flickor och pojkar. Denna förordning var enormt omfattande och därför svår att genomföra i praktiken. Hela vårt samhälle skulle ju förändras med denna reform. Det går långsamt att ändra ett helt samhälle. Gamla seder och bruk med rötter i en sekellång tradition ruckar man inte på i första taget.

I Dagsmark var man snabba med att nappa på denna nymodighet. Man var medveten om bildningens betydelse för sina invånare. Redan år 1860 byggdes det första skolhuset på Sebbasbackan och undervisningen kunde börja med ambulerande lärare. Men det var först år 1878 som den riktiga folkskolan kunde invigas, för övrigt den första i Lappfjärds kommun. Den skulle ha startat redan tidigare om inte sockenstämman i Lappfjärd hade bromsat projektet. År 1888 öppnades i byn ett bibliotek och läsesal.

Dessa nya strömningar påverkade även i viss mån behovet av ledd verksamhet för ungdomen på dess fritid.

Dagsmark ungdomsförening grundades 1896. Den är således en av de äldsta verksamma föreningarna i hela Kristinestad. Tanken på att bilda en särskild förening för ungdomen var inte ny. Redan den 4 juni 1893 uppmanade, dåvarande rektorn för Kronoby Folkhögskola, Johannes Klockars, Dagsmarkborna att bilda en förening enkom för ungdomarna. Ärendet kom säkert som en överraskning för många och det krävdes nästan 3 år förrän beslutet, att bilda föreningen, fattades. Den 12 april 1896, beslöt man att bilda Dagsmark Ungdomsförening. Till ordförande i den nybildade föreningen utsågs folkskolläraren J.J. Wadström. Han utsågs samtidigt att vara sekreterare och kassör. Man beslöt samtidigt att föreningen, av politiska skäl, skulle ansluta sig som filialförening under Vasa Ungdomsförening. Den 10 maj 1896 godkände Vasa UF den nybildade föreningen som Vasa ungdomsförenings filialförening N:o 4.

Så hade Dagsmark ungdomsförening bildats.

Efter att beslutet om att bilda föreningen fattats så kom ett likadant beslut en vecka senare, från Lappfjärd.

De stiftande medlemmarnas antal var inte stort. Enligt en tidningsnotis i Vasabladet den 30 april 1896 så var medlemmarna i den nya föreningen endast ett tjugotal, enligt Lappfjärds Historia II så skulle medlemsantalet ha varit 28 st. Eftersom emigrationen till Amerika var som livligast under den här tiden så decimerades medlemsantalet dessutom snabbt.

Föreningen började sin verksamhet mycket anspråkslöst eftersom de aktiva krafterna var mycket fåtaliga. Kanske var föreningens verksamhet främmande för byns ungdomar. Man sammankom till möten hemma hos någon föreningsmedlem eller så samlades man i folkskolan. Man sjöng sånger, läste någon berättelse eller byrallor, man spelade också små teaterstycken.

Ett visst umgänge hade föreningen de första verksamhetsåren med grannföreningen Lappfjärd Uf. Man sammankom på Södra skolan i Lappfjärd ett par gånger under de första verksamhetsåren.

Trots att föreningens aktiva medlemmar gjorde sitt bästa för att bjuda på bildande och underhållande program så fanns det inom och delvis utanför byn sådana som fann ett nöje i att störa föreningens sammankomster. I föreningens 50-års historik skriver Einar Lind: Bråkmakarna, däribland också flickor, uppehöllo sig utanför möteslokalen, förde oljud och kastade sten, så att föreningen inte mera fick hålla sina möten på folkskolan. J.J. Wadström, som i sex års tid fungerat som ordförande, sekreterare och kassör, tröttnade och drog sig tillbaka, likaså gjorde en av föreningens mest aktiva medlemmar nämligen Viktor Lillkull. Föreningen höll på att tvina bort. Ingen som helst verksamhet förekom under några år kring sekelskiftet.

Men så kom, år 1902, en ny lärarinna, Elin Andersson, till folkskolan och hon drog igång föreningens verksamhet på nytt. Och det gjorde hon med besked. Hon ordnade så att det blev ordnad förvaltning på verksamheten, man skaffade protokoll- och kassabok, man gjorde upp medlemsregister. År 1903 valdes hon till ordförande för föreningen och Emil Båsk valdes till sekreterare samt Selma Lillkull till kassör.

1900-1910

Året 1903 anses av många som föreningens första verkliga verksamhetsår. Det året började man ge ut tidningen ”Försöka duger”. Tidningen var förstås handskriven och den utkom flera gånger per år ända fram till år 1947. Några exemplar har skrivits på maskin.

1903 bildades även en sångkör som var verksam ända till 1946. Sångkören leddes de första åren av läraren Henrik Rosenback och den uppträdde på olika håll i nejden, bl.a. så deltog man i sångfesten i Kristinestad den 12-14 juni 1908. Einar Lind skriver i 50-års historiken att: Man gick till fots till staden på torsdagen och kom hem på måndagen. Alla män uppträdde i nya halmhattar och flickorna hade bygdedräkt.

Ur föreningens bokföring från 1903 kan man se hurudan verksamheten har varit. Utgiftsposterna var inte många, endast ett tiotal, bl.a. sångböcker, inventarier, kaffekärl, teatertillbehör och lokalhyra. Bland utgifterna fanns från samma år införskaffandet av en fana för 2 mk 40p. Fanan användes vid föreningens fester samt vid uppträdanden utanför byn.

Teaterverksamheten, som ända sedan föreningens början varit mycket aktiv och uppskattad, intensifierades.

År 1904 bildades inom föreningen en hornseptett, som även den leddes av Henrik Rosenback. Septetten hade livlig verksamhet och var mycket omtyckt, man gav bl.a. gratis konsert sommartid från ”Lisa-Mora stenen ” på Byåsen. Septetten upplöstes 1915 på grund av att många av dess medlemmar emigrerade till Amerika.

Den 20 augusti 1905 ordnades den första idrottstävlingen i ungdomsföreningens regi. Tävlingen hölls hos Viktor Rosenback, man tävlade i 100 m löpning samt längdhopp.

Redan år 1906 visade Dagsmark Uf att man är redo för nya utmaningar och nya verksamheter. I samband med sommarfesten ordnades en velociped tävling. Eller var det endast ett stundens infall bland några ungdomar som fått tag på någon velociped. Men tävlade, det gjorde man.

Under dessa första år i föreningens historia var samhörigheten mycket stark, man samlades under den egna fanan och så skapade man förenings märke eller logo: ett klöverblad med bokstäverna DUF i silver. Märket används ännu idag, 120 år senare.

1906 började man på allvar diskutera behovet av en egen lokal. Hittills hade man verkat lite överallt där man fick vara. Det var inte många som ville ha en hop livliga och kanske högljudda ungdomar i sina hus. Man beslöt alltså att skaffa en egen samlingslokal. Nu hade föreningen ännu ett mål att arbeta för. Det gällde att skaffa pengar, möjligast mycket pengar för införskaffandet av ett hus är ingen billig affär. Man ordnade lotterier, byns flickor höll syförening, man arrenderade jakträtten på byns skogsmarker åt Kristinestadsbor, mm, mm. Man ordnade fester till vilka man tog inträde.

Den 10 oktober 1909 tillsattes en kommitté med sågägaren Viktor Nylund som ordförande som skulle söka efter en lämplig tomt eller lokal. Kommittén arbetade mycket effektivt, för två veckor senare fanns två förslag: Anders Forsgårds gård för 3 300 mk samt Maja-Lena Klemets gård för 2 500 mk. Man stannade för det senare alternativet eftersom det var billigare samt att det hade betydligt större tomt. Föreningens kontanta medel räckte inte långt utan man var tvungen att låna. Man tog ett lån på 3 000 mk, i Viktor Nylunds namn.

Det införskaffade huset behövde förstås renoveras och ändras från att ha varit en bondgård till att bli en ändamålsenlig samlingslokal. Nu behövdes virke och andra tillbehör och förstås pengar för inköp av sådana saker som man inte kunde tigga ihop bland föreningens medlemmar. Ombyggnaden av huset tog ett år i anspråk. Medlemmarna var så nöjda och stolta över den nyrenoverade lokalen att man beslöt att ge den det vackra namnet MAJBO. Det första mötet i nya och egna lokalen hölls den 30 oktober 1910.

Invigningsannonsen i Syd-Österbotten den 10 september 1910.
Invigningsannonsen i Syd-Österbotten den 10 september 1910.
Föreningens första hus, Majbo.
Föreningens första hus, Majbo.

1910-1920

Under följande år fortsatte föreningen med sin traditionella verksamhet: Ungdomsnöjenas förädling och ungdomens utveckling i bildning, hyfsning och goda seder, stod att läsas i föreningens dåtida stadgar.

1913 grundades en särskild sportklubb inom föreningen som övertog ordnandet av idrottstävlingarna.

Hornseptetten upphörde med sin verksamhet 1915 och hornen såldes. Istället började man lyssna på radio- och grammofonmusik.

Under de första månaderna 1918 utkämpades i vårt land ett inbördeskrig som anses som den mörkaste tiden i vårt lands historia. Hur denna episod påverkade verksamheten i ungdomsföreningen finns det inga riktigt klara dokument på, men troligen så var verksamheten på sparlåga. Åtminstone idrottsverksamheten avstannade och lades ner. 2 st av föreningens medlemmar stupade i detta krig. Att det i Dagsmark och då även inom föreningen efter kriget förekom oroligheter kan man förstå. Kriget hade förvildat sinnena. Flera av de mest aktiva emigrerade till Amerika och bland de som blev kvar tog fylleriet överhand. I kassaboken från november 1918 finns en utgiftspost på 25 mark för utslagna fönster, i mars 1919: frivilligt bidrag för stölden 63 mark. Kortspel och dryckenskap tycks ha varit ett ständigt återkommande problem. I 50-års historiken kan följande läsas: 22/10 1922 beslöts att kortspel ej mera skulle få förekomma på föreningslokalen. Samtidigt uttalades ett skarpt ogillande av det tilltagande fylleriet. År 1926 började man ha ordningsmän på sina tillställningar, vilket lugnade ner läget en aning. Det kom en ny generation av ungdomar som tog över och förde föreningen framåt.

1920-1930

I mitten av 1920-talet börjar namnet Frans Storkull allt mera figurera i föreningens dokument. Förutom att han satt i styrelsen sedan 1921 så gick han personligen och ensam, 1925, i borgen för ett lån på 7 000 mk. Pengarna användes till inköp av ett piano. ”Det är Frans Storkulls förtjänst att vi nu har ett piano” har sekreteraren antecknat i protokollet. Frans Storkull var det året ordförande och han ville troligen höja nivån på föreningens kulturella verksamhet.

1928 beslöts på Frans Storkulls förslag att sportklubben skulle upplivas på nytt. Klubbens verksamhet var mycket livlig, Frans Storkull var dess ordförande under hela dess tid ända tills den uppgick i Länken 1946.

1930-1940

Under hela 1930-talet ordnades olika slags fester som hörde till på den tiden. Föreningen gästade andra föreningar och med sina program. Man besökte bl.a. föreningarna i Härkmeri, Kalax, Mörtmark, Skaftung och Pjelax. Samma föreningar gästade i sin tur Dagsmark med sina programnummer. Denna verksamhet var mycket populär och omtyckt. Det fanns också andra föreningar i byn som ordnade fester i ungdomslokalen, bl.a. Lantmannagillet, Lotta Svärd lokalavdelning, Idrottsklubben, Dagsmark Skyddskår, Dagsmark Marthaförening och Folkhälsan.

En större fest ordnades den 11 oktober 1936, föreningens 40-års fest. Festen började redan på dagen med sedvanliga program på den tiden. Hälsningstalet hölls av Gunnar Gröndahl, musiken sköttes av Åbygg stråkorkester och festtalet hölls av rektor J. Nykvist. Senare på kvällen framfördes teaterstycket, Förlovningsmällen i 73,ans går. Efteråt blev det dans till god musik. Enligt sekreteraren Signe Rosengård så lyckades man bra med teaterstycket, festen var talrikt besökt och ordningen var god. Föreningens 40-års historik skrevs av Einar Lind och den finns noggrant antecknad i föreningens protokollbok från den tiden.

Tidningen Försöka duger utkom årligen ett par tre gånger.

Några intressanta axplock ur den tidens protokollbok kan väl nämnas: 1926 beslöt lilla Dagsmark Ungdomsförening att understöda Åbo Akademi med 100 mark i året i tre års tid. 1927 så deltog man i kostnaderna för en likvagn till byn. 1939 ordnades en insamling till förmån för Svenska kulturfonden.

Den 30 november 1939 hamnade Finland åter i krig, det så kallade vinterkriget. Sovjetunionen anföll lilla Finland och det påverkade förstås den dagliga tillvaron i Dagsmark. En stor del av föreningens ungdomar kallades ut i militärtjänst för en extra reservövning vilket resulterade i att verksamheten gick på sparlåga. 5 st av föreningens medlemmar stupade i vinterkriget.

1940-1950

Den 9 juni 1940 ordnade föreningen en välkomstfest med ett digert program för de återvändande soldaterna.

Den traditionella verksamheten fick man igång på nytt med varierande program. Men någon längre tid fick man inte verka i fred. Fortsättningskriget kom emellan redan 1941. Kriget rasade över 3 år och det påverkade förstås även verksamheten inom Dagsmark UF. De egentliga krigshändelserna nämns sällan i föreningens protokoll, men alla stupade föreningsmedlemmar hedrades med en krans samt ett omnämnande i föreningens årsberättelse. Den allmänna stämningen inom föreningen under krigsåren kan sammanfattas av föreningens sekreterare 1941 Mildrid Forslin: Föreningens verksamhet var i början rätt så livlig men så kom det ödesdigra kriget över oss och vårt land. Då vår förening efter vinterkrigets slut 1940 upptog sin verksamhet i den fasta tron att fortsätta och upphöja dess arbete och kultur men redan efter 7 st ordinarie möten måste ungdomshemmets dörrar återigen låsas.

Den 25 november 1944 ordnade föreningen åter en gång hemförlovningsfest för krigsveteranerna.

Efter krigen upptogs verksamheten igen med oförminskad styrka. Ur årsberättelsen från 1946 kan man läsa att det ordnats 4 ordinarie möten eller fester, 1 maskerad, 1 karneval, 1 kvällsbjudning samt 9 st kvällssoarér. Dessutom hade föreningen festbesök av Bötom Ungdomsförening, Skaftung Ungdomsförening och Solf ungdomsförening. Idrottsklubben hade 3 fester, Marthaföreningen 1 fest, Föreningens sångkör 1 fest och Lantmannagillet 1 fest. Tillsammans blir det 25 tillställningar, 1 st varannan vecka.

1946 firade föreningen sitt 50-års jubileum.

1950-1960

Under följande år decimerades föreningens medlemsantal genom emigrationen till Sverige samt av utflyttning till andra orter pga bristen på arbete i hembyn. Trots dessa negativa trender så beslöt man att påbörja byggandet av ett nytt föreningshus. En byggnadskommitté tillsattes med Frans Storkull som ordförande. Man började ett intensivt arbete med att få bygget finansierat. Man ordnade stora lotterier, insamlingar av både pengar och byggnadsvaror. Den traditionella verksamheten intensifierades för att på så sätt få medel till nybygget. Kommunalt understöd erhölls. Nämnas bör i detta avseende Marthaföreningen samt Dagsmark Andelsmejeri som betydande donatorer i samband med bygget. Kyrkofullmäktige beslöt även att donera alla vindfällen vid Bötombergen.

Allt byggnadsarbete utfördes i princip på talko. Med tanke på att huset var över 800 m2 och delvis uppfört i två våningar kan man endast konstatera att det var en bedrift av stora mått för den lilla föreningen. Det var ett resultat av hängiven uppoffring och inspirerande arbetsledning. Av dåtidens protokoll kan man läsa att många tvivlade på att bygget hade kunnat genomföras utan Frans Storkulls idoga och uppoffrande arbete.

Den 21 november 1954 ansågs bygget så färdigt att invigningsfest kunde hållas.

Föreningens andra hus "Dagsmark lokaalin".
Föreningens andra hus ”Dagsmark lokaalin”. På bilden syns Frans Storkull som ribbar lokaalin och det är hans motorcykel som står vid väggen. Grunden av det gamla Majbo, som nyss rivits, syns framför trappan.

Några år efter att nya föreningshuset blivit färdigt så började verksamheten avta i samma takt som emigrationen till Sverige tilltog under slutet av 1950 och början av 1960-talet. Aktiva medlemmar emigrerade mitt under pågående verksamhetsår vilket kraftigt påverkade föreningsverksamheten. Festtillfällen med dans drog inte längre publik utan den danslystna publiken kom först när programmet var undanstökat. Därför övergick man till enbart danstillfällen. Danser ordnade man nästan vartannat veckoslut, 20-25 st årligen. Den ekonomiska behållningen av dansverksamheten var inte överhövan stor men några danskvällar var så kallade kassakvällar däribland dansen på nyårsafton som alltid drog fullt hus. Men på nyårsaftonen 1960 ordnade också Lappfjärd Uf överraskande en nyårsvaka vilket resulterade i en brakförlust för Dagsmark.

1960-1970

Nyårsvakan 1962 lyckades man ordna i samarbete med Lappfjärd Uf, i Lappfjärd.

Efter att grannföreningen Lappfjärd Uf övertagit de flesta av kassakvällarna så beslöt man att i samråd med Tjöck-Påskmark Uf bilda ett gemensamt dansbolag för att få fason på lönsamheten med danserna. Bolaget verkade i ett år varefter det upplöstes.

1966 hade föreningen besök av Odlingens Vänner från Åland. 29-31 juli 1967 besökte Dagsmark Uf Åland. Nyårshelgen 1967 hade Dagsmark igen besök av Odlingens Vänner.

Verksamheten under 1960-talet var inte så livlig som man skulle önska. Ett tiotal danstillställningar ordnades visserligen men eftersom dessa inte var så välbesökta så blev föreningens ekonomi allt mera ansträngd. Gunnar Gröndahl skriver i 80-års historiken att föreningens fortbestånd var hotat. Endast de mest akuta reparationsarbetena på föreningshuset utfördes.

År 1969 fattade Dagsmark Ungdomsförening beslut om att sälja föreningshuset till ett riksvenskt företag som av industrialiseringsnämnden i Lappfjärd hört sig för om lämpliga utrymmen för att etablera verksamhet i kommunen. Nämndens ordförande Hans Ingvesgård och kommunstyrelsens ordförande Åke Ålgars försökte få Dagsmarkborna att avyttra föreningshuset. Något rikssvenskt företag hörde aldrig av sig så beslutet förföll.

Av protokollen från slutet av 1960-talet kan man dock märka en viss optimism och fläkt av försök till förändringar. År 1967 målade man i princip hela huset invändigt. Målningsarbetet utfördes på talko och målfärgen donerades av landets ledande måltillverkare. Samma år kastades vedkaminerna ut och 4 oljekaminer installerades. Parkeringsplatsen förstorades rejält och björkarna, som utgjorde en allé, avlägsnades.

Dansverksamheten var ett problem för föreningen. Danserna var nästan alltid förlustbringande. De kvällar som varit kassakvällar hade ju Lappfjärd Uf övertagit. Efter festfördelningstillfället som ordnades i Pörtom år 1969, så tilldelades Dagsmark endast 2 danskvällar vilket ansågs som en skymf. Eftersom Tampereen Viihdeohjelma samtidigt kontaktade föreningen med förfrågan om att få hyra lokalen för ordnande av danser så sågs en möjlighet att komma in på dansmarknaden, och på samma gång stifta bekantskap med andra programbyråer än förbundets artistförmedling. En upprivande debatt uppstod mellan Lappfjärds och Dagsmark Ungdomsföreningar angående dansplanerna. Man beslöt dock att hyra ut lokalen för 10 danstillställningar åt Viihdeohjelma.

1970-1980

År 1970 började man samtidigt med en helt ny verksamhet. Man började spela bingo. Den 12 april spelades det för första gången och innan året var slut hade man spelat hela 50 gånger. Bingospelet blev mycket populärt och samtidigt vinstgivande. Nu fanns det äntligen pengar att röra sig med. Man beslöt göra en större renovering och ändring av föreningshuset. Det behövdes eftersom man planerade att börja ordna verkligt stora danstillställningar. Den stora scenen revs ut och en smal estrad byggdes istället. Oljeeldad centralvärme installerades, ljusorgel skaffades, hela huset målades invändigt i moderna nyanser. Det sjöd av verksamhet i huset. Man spelade bingo och renoverade samtidigt. Året därpå, den 23 oktober 1971 var man redo för storsatsningen på dansverksamheten. Finlands mest populära sångstjärna på den tiden, Danny med sin orkester, byns egen artist Arto Rintamäki, orkestrarna Brazil och Felicia och stålmannen Viljam Hautaviita skötte om att dansverksamheten fick en ordentlig rivstart. 950 inbetalande festbesökare närvar den tillställningen.

Tidningsannons i Österbottniska Posten.
Tidningsannons i Österbottniska Posten.

Föreningens sekreterare Börje Norrgård skriver i årsberättelsen 1970: Föreningen har haft högkonjunktur, det har för en gångs skull hänt saker och ting nästan som på Frans Storkulls tid.

Bingon och danserna växte i omfång. Största publikmängd som någonsin besökt ”Dagsmark lokaalin” var den 25.12.1971 med 1300 inbetalande gäster. Inkomst nästan 1 miljon skriver sekreteraren Kurt Långfors. Även bingon växte närapå till bristningsgränsen med ett spelarantal på 400-700 spelare per gång.

Bilbingoannons införd i Syd-Österbotten 1971.
Bilbingoannons införd i Syd-Österbotten 1971.

Den 19.3.1971 bildades tonårsklubben Cosmos. Den var en underavdelning till Dagsmark Uf som hade till uppgift att ge ungdomar mellan 10 och 19 år möjlighet till fostrande verksamhet. Verksamheten skulle omfatta bl.a. bordstennis, pidrospel, schackspel, korona samt ordna egen discodans. Klubbens verksamhet var mycket populär och man hade träffar i föreningshuset i regel en gång per vecka. Klubbens medlemmar anlitades regelbundet av föreningen till att vara parkeringsvakter på de stora danstillställningarna. Man fungerade även som bingogranskare vid bingospelen.

1976 var året då föreningen firade 80-år jubileum. Festtal, sång historik, uppvaktningar osv. osv. stod på programmet. Bland uppvaktarna var bl.a. stadsfullmäktiges ordförande Thorolf Dreijer. Han påpekade bl.a. att ungdomsföreningens arbete har ändrats kollosalt genom tiderna men att den nuvarande dans- och bingoverksamheten också är kultur. För mig ter sig dock denna verksamhetsform en aning vildvuxen såsom den är idag, konstaterade Dreijer.

Bingo och dansverksamheten fortsatte i inkörda spår tills slutet av 1970-talet. Trots relativt stora publiktillströmningar så gick föreningens ekonomi i botten. I verksamhetsberättelsen 1978 framgår av sekreteraren Ann-Christine Heinonen att föreningen har stora ekonomiska problem. Räddningen kom från Dagsmark El-andelslag som donerade en större summa pengar till föreningen. Bingospelandet avslutades efter att ha spelats i 9 år.

1980-1990

I slutet av år 1980 blev de ekonomiska problemen så överväldigande att verksamheten helt avstannade. Trots svårigheterna ansåg några av byns ungdomar att det bör göras ett nytt försök att rädda föreningen undan total kollaps. Räddningsplaner gjordes upp med några av föreningens äldre medlemmar. Man sålde föreningens silvermärken och ordnade penninginsamling bland invånarna i byn. Insamling av potatis gjordes också. Dansverksamheten upptogs på nytt men mycket försiktigt, inga stora ekonomiska risker togs. Föreningen skulle hållas flytande.

Den evinnerliga penningbristen tärde på krafterna och någon snabb lösning kunde inte skönjas. Nästan all verksamhet krävde pengar och huset behövde regelbundet renoveras och underhållas. I den vevan kom några av föreningens unga på idén att ordna en karneval runt potatisnäringen, i den meningen att få in pengar till verksamheten. På årsmötet 1986 togs beslutet att karnevalen skall ordnas. Man gav den namnet Potato -86.

Potato -86 blev räddningen för ekonomin den gången. Karnevalen kom att bestå av en lantbruksutställning med maskindemonstrationer på potatisfälten invid utställningsområdet, föreläsningar och diskussionstillfällen ordnades i föreningslokalen, lekparker för barn med olika aktiviteter. 4H ordnade precisionskörning med traktor, IF Länken skötte om Potato loppet. Huvudfesten hölls på söndagen i skolparken med festtal av riksdagsman Håkan Malm. Sång, danser och sketcher hörde till programmet. Matserveringen fungerade båda utställningsdagarna. Hela Dagsmark deltog i evenemanget på ett eller annat sätt, man firade med flaggan i topp. Det var allmän flaggdag i Dagsmark.

Potato -86 blev en verklig succé som räddade föreningens ekonomi för många år framöver.

Efter att dammet lagt sig efter Potato-86 tog man med krafttag itu med att renovera serveringsrummet. Allt utom ytterväggarna förnyades. Under följande år drogs den traditionella verksamheten med fester, danser och bordbeställningar i gång på nytt och nu lyckades man även få verksamheten vinstbringande. Nya verksamheter hörde också till. Flugfisketävlingar, påskbrasa, till och med en simtävling över ån ordnades. Gym utrustning skaffades som var i flitig användning i början av 1990-talet.

1990-2000

Tidigt på morgonen den 9 maj 1996 gick brandalarmet i byn: lokaalin brinner. Det ofattbara och det som inte borde få hända hände ändå. När branden upptäcktes var huset helt övertänt och totalförstördes av elden. Endast föreningens protokollböcker och några andra dokument kunde räddas ut brasan. Förödelsen var fullständig och föreningen stod igen, som under sina första verksamhetsår, utan egen samlingslokal.

Dagsmark lokaalin står i ljusan låga den 9 maj 1998. Lappfjärds Brandklubbs foto.
Dagsmark lokaalin står i ljusan låga den 9 maj 1998. Lappfjärds Brandklubbs foto.

Några dagar efter branden samlades ett stort antal av föreningens medlemmar i folkskolan för att ventilera stämningarna samt diskutera föreningens framtid. Eftersom Dagsmark lokaalin hade fullgod brandförsäkring kunde och vågade man genast ta beslutet att ett nytt hus skall byggas. En byggnadskommitté tillsattes med Kurt Backlund som ordförande för att sköta alla praktiska arrangemang som byggande av ett nytt hus för med sig. Eftersom föreningen vid det här tillfället hade över 200 medlemmar som alla hade egen uppfattning hur nya huset borde se ut så tog planeringsprocessen 1 år i anspråk. Alf Kangasniemi från Vasa anlitades att utföra arkitekt- och konstruktionsplaneringen. Under tiden som planeringen pågick så hade några medlemmar i föreningens regi byggt en ishockeyrink vid skolan. En reklampelare som ännu idag lyser upp centrum av Dagsmark byggdes för att få medel att förstora tomten för det nya huset. Våren 1997 påbörjades byggnadsarbetet med nya ungdomslokalen som även inrymde klubbrum för yngre medlemmar samt ett rum för byns Marthaförening. Som huvudentreprenör för projektet fungerade Rakennus Komsi från Mörtmark. Grundgrävningsarbetet med dithörande dränering och grusfyllnad utfördes av föreningen på talko. Arbetet framskred i rask takt och efter 1 år av byggande stod huset färdigt att tas i bruk. Vartefter som byggnadsarbetet framskred märkte man att huset kommer att bli så fräscht och vackert att man inte kan kalla det för något så simpelt som lokaalin. Man beslöt att på nytt ta det anrika namnet MAJBO i användning. Dagsmark lokaalin brann ner, MAJBO växte fram ur askan.

Föreningens tredje hus, Föreningshuset Majbo.
Föreningens tredje hus, Föreningshuset Majbo.

Den 12.7.1998 hölls storstilad invigningsfest av föreningshuset Majbo. Föreningens ordförande Jukka Backlund skötte hälsningstalet medan festtalet hölls av europarlamentariker Astrid Thors. Sång av Nanna Rosengård och musik av Arto Rintamäki varvades med körsång och dans av byns och nejdens förmågor. I samband med invigningen nedlades en blomma på Frans Storkulls grav.

Den egentliga verksamheten i nya föreningshuset MAJBO kan inte kort beskrivas. Det blev en sjudande verksamhet. Nu fick man satsa all energi på verksamhet istället för att ideligen renovera huset som man tidigare gjort.

Barnens värld var ett evenemang som var tänkt för hela familjen med tyngdpunkt på barnen. Evenemanget ordnades två gånger och båda gångerna blev mycket omtyckta och populära med över 1 000 besökare/gång.

Öppet hus ordnades varje kväll i klubbrummet, innebandy, bordtennis, barnklubbar, pidrospel, Majbo café, pubkvällar, besök av regionteatern Vasa Teater, skidtävlingar, ishockey är några axplock ur verksamhetsberättelserna från åren kring millennium skiftet. Den livliga verksamheten märktes vida omkring så att fritidsnämnden i Kristinestad år 1998 utdelade ett hedersomnämnande åt föreningen för sin kulturverksamhet. Som kronan på verket utsågs Dagsmark Uf av Svenska Österbottens Ungdomsförbund, SÖU, till årets förening 1998. Johannespriset, som mottogs av föreningsentusiasterna Kurt Backlund och Niklas Rosengren, i Koskö Uf lokal, det första som SÖU tilldelat. Det har alltså nummer 1 som numera pryder väggen i serveringsrummet.

Stadskampen år 1999 var föreningens bidrag till staden Kristinestads 350-årsjubileum, en lekfull drabbning mellan företrädare för grannstäderna Närpes och Kristinestad.

2000-2010

År 2003 byggdes nytt förråd på samma ställe som föreningens tidigare förråd hade stått. Bygget finansierades med statliga och kommunala medel. Eftersom allt arbete utfördes på talko så blev det ingen ekonomisk utgift för föreningen.

År 2003 byggde föreningens medlemmar denna förrådsbyggnad på talko, på samma ställe där det gamla uthuset stod.
År 2003 byggde föreningens medlemmar denna förrådsbyggnad på talko, på samma ställe där det gamla uthuset stod.

Föreningshuset Majbo är mycket flitigt använd av utomstående för anordnande av olika fester som bröllop, släktträffar, födelsedagsfester och andra privata tillställningar.

Hembygdsfester med program har sommartid ordnats. Dessa fester har varit mycket välbesökta och omtyckta.

Eftermiddagsvård, med avlönad personal, för barn har även stått på föreningens verksamhetsprogram i många år.

2010-

En helt ny verksamhetsform som kommit med i bilden under 2010 är loppmarknad som samlar mycket stora skaror av besökare. Ett par gånger per år fylls huset med prylar av allehanda slag som bjuds ut till försäljning.

Eftersom byns marthaförening relativt ofta ordnar möten i martharummet och ungdomarna har verksamhet i andra ändan av huset så lyser det nästan varje kväll i något av husets fönster. De årliga verksamhetsberättelserna är långa och mycket innehållsrika.

 

Under 120 år hinner mycket hända och under alla dessa år har otroligt många varit verksamma inom föreningen. Einar Lind har i 50-års historiken gjort upp en lista på vem som varit ordförande, sekreterare och kassör under åren 1896-1946. Denna lista har nu utökats ända fram till år 2016. Förteckningen upptar namn på dem som innehaft de mest ansvarsfulla posterna. Vissa har haft uppdragen i många år. Namnlistan ger förstås inte rätt bild av hur och av vem som allt arbete i föreningen utförts. Det är tusentals personer som ställt sig till förfogande och som osjälviskt ställt upp när föreningen kallat.

Följande personer har varit ordförande, sekreterare samt kassör under åren 1896-2016.

 

Ordförande                                              Sekreterare                       Kassör

1896-02 J.J. Wadström                           J.J. Wadström                    J.J. Wadström

1903 Elin Andersson                               Emil Båsk                           Selma Lillkull

1904 Elin Andersson                               Emil Båsk                           Selma Lillkull

1905 Elin Andersson                               K.H Rosenback                  Amanda Båsk

1906 Emil Båsk                                       K.H Rosenback                  Ida Klemets

1907 Betty Karlsson                               Emil Båsk                           Amanda Båsk

1908 Betty Karlsson                               Emil Båsk                           Amanda Båsk

1909 Emil Båsk                                       Frans Eklund                     Amanda Båsk

1910 Aina Wadström                              Frans Eklund                      E.A Klemets

1911 Amanda Båsk                                Frans Eklund                      E.A Klemets

1912 Elin Wadström                                Selma Gröndahl                 E.A Klemets

1913 Viktor Nylund                                 Emil Backlund                     E.A Klemets

1914 Viktor Nylund                                 Gunnar Wadström              Sandra Forsgård

1915 J.V Björklund                                  Karl Rosenback                 Sandra Forsgård

1916 Leonard Lillkull                               Karl Rosenback                 J.V Björklund

1917 Karl Rosenback                             Karl Emil Ulfves                  J.V Björklund

1918 Karl Rosenback                                                                         J.V Björklund

1919 Sandra Forsgård                                                                       E. Rosengård

1920 Selim Klockars                                Artur Gröndahl                    E. Rosengård

1921 Artur Gröndahl                               Hulda Lindell                       Selim Lillkull

1922 Valdemar Rosengren                     Frans Storkull                     Selim Lillkull

1923 Johannes Gröndahl                        Frans Storkull                     Otto Björklund

1924 Frans Storkull                                  Hulda Lillkull                      Evert Gröndahl

1925 Frans Storkull                                  Hulda Lillkull                      Emil Nyholm

1926 Frans Storkull                                 Hulda Lillkull                       Emil Nyholm

1927 Anselm Lillkull                                Hulda Lillkull                       Emil Nyholm

1928 Artur Storkull                                   Jenny Sundblom                Hulda Lillkull

1929 Artur Storkull                                   Fanny Klemets                   Hulda Lillkull

1930 Gunnar Gröndal                             Ines Forslin                         Signe Ekberg

1931 Anselm Lillkull                                 Ines Forslin                         Gerda Englund

1932 Hemming Nyholm                           Paulina Nordberg               Artur Gröndahl

1933 Runar Rosengård                           Guldi Nyström                    Lennart Grans

1934 Lennart Grans                                 Guldi Nyström                   Valter Söderqvist

1935 Einar Lind                                        Signe Rosengård               Lennart Grans

1936 Elna Storkull                                    Signe Rosengård               Inga Englund

1937 Elna Storkull                                    Signe Rosengård               Inga Englund

1938 Gunnar Gröndal                              Inga Klemets                      Hjördis Nylund

1939 Eskil Backlund                                Inga Klemets                      Hjördis Nylund

1940 Inga Klemets                                   Elin Storkull                        Ellen Agnäs

1941 Inga Klemets                                   Mildrid Forslin                     Ellen Agnäs

1942 Eskil Agnäs                                     Mildrid Forslin                     Astrid Lindman

1943 Eskil Agnäs                                     Inga Klemets                      Mildrid Klåvus

1944 Rudi Granlund                                 Aina Norén                         Verna Strandberg

1945 Eskil Norrgård                                 Else Rosenback                 Ragnar Backlund

1946 Eskil Agnäs                                     Anna Englund                    Eskil Norrgård

1947 Sigge Boström                                Anna Englund                    Anita Björklund

1948 Åke Backlund                                  Anna Englund                    Sigge Boström

1949 Sigge Boström                                Åke Hemberg                     Einar Lind

1950 Nils Lillkull                                       Arne Rosengren                 Einar Lind

1951 Arne Rosengren

1952 Boris Långfors                                 Göta Lindell                        Lars Löfgren

1953 Åke Backlund                                  Arne Rosengren                 Lars Löfgren

1954 Åke Grans                                       Ruth Mitts                           Allan Wester

1955 Åke Grans                                       Ruth Mitts                           Lars Löfgren

1956 Boris Långfors                                 Göta Lindell                        Åke Grans

1957 Arne Rosengren                              Ing-Britt Lindman                Åke Grans

1958 Per Klemets                                    Ing-Britt Lindman                Helge Lillkull

1959 Per Klemets                                    Meri Lillkull                          Margareta Hemberg

1960 Kaj Lindfors                                     Ruth Mitts                           Margareta Hemberg

1961 Börje Viklund (Sixten Gröndahl)     Marianne Löfgren               Margareta Hemberg

1962 Lars Lindfors                                   Iris Löfgren                         Maj-Lis Kangas

1963 Lars Lindfors (Dick Hemberg)         Gunnel Rönnlund               Maj-Lis Kangas

1964 Dick Hemberg                                 Inger Lillkull                         Per-Erik Backlund

1965 Torolf Lindfors                                 Siv Långfors                       Marlene Lindfors

1966 Torolf Lindfors                                 Marlene Lindfors                Börje Norrgård

1967 Börje Norrgård                                Rita Lillkull                         Gösta Lillkull

1968 Jan Lillkull  (Börje Norrgård)           Rita Lillkull                         Henry Rosenback

1969 Tunar Långfors                                Kerstin Lillkull                    Åke Grans

1970 Kurt Backlund (Alf Lind)                 Kjell Hemberg (Norrgård)  Jan Lillkull

1971 Alf Lind                                            Kurt Långfors                    Jan Lillkull

1972 Alf Lind                                            Kurt Långfors                    Jan Lillkull

1973 Håkan Söderqvist                           Ingolf Guss                         Kurt Backlund

1974 Stig Rosengren                               Ingolf Guss                 J. Hammarberg (N.Grönlund)

1975 Stig Rosengren                               Ingolf Guss                  J.Hammarberg (R. Ånäs)

1976 Stig Rosengren                               John Backlund             J. Hammarberg (R. Ånäs)

1977 Tor-Erik Rosenback                       John Backlund                    Ruben Ånäs

1978 John Hammarberg                          Ann-Christine Heinonen     Hans-Erik Norrvik

1979 John Hammarberg                          Lasse Backlund                 Hans-Erik Norrvik

1980 John Hammarberg (Alf Lind)           Lasse Backlund          P-E Englund (M. Gröndahl)

1981 Kurt Backlund                                 Tor-Erik Rosenback           Per-Erik Englund

1982 Kurt Backlund                                 Tor-Erik Rosenback           Stig-Åke Långfors

1983 Roger Lundell                                  Tor-Erik Rosenback           Kurt Backlund

1984 Micael Gröndahl                              Per-Erik Englund                Kurt Backlund

1985 Micael Gröndahl                              Anja Ribacka                      Stig-Åke Långfors

1986 Micael Gröndahl                              Bernt Berglund                   Tom Heinonen

1987 Fredrik Grönlund                             Johan Norrvik                     Tom Heinonen

1988 Fredrik Grönlund                             Åsa Lindell                         Tom Heinonen

1989 Åsa Lindell                                       Nina Lillmangs                   Kaj Hemberg

1990 Åsa Lindell                                       Nina Lillmangs                  Kaj Hemberg

1991 Åsa Lindell                                       Per-Erik Englund               Kaj Hemberg

1992 Åsa Lindell                                       Pia Lind                             Kim Mannila

1993 Tomas Lindfors                               Pia Lind                             Kim Mannila

1994 Peter Klåvus                                   Jukka Backlund                 Tom Heinonen

1995 Peter Klåvus                                   Jukka Backlund          Kim Ribacka (T.Heinonen)

1996 Jukka Backlund                              Kim Mannila                        Mikael Viklund

1997 Jukka Backlund                              Peter Klåvus                       Mikael Viklund

1998 Jukka Backlund                              Åsa Ekman                         Tom Heinonen

1999 Deseré Malinen                               Åsa Ekman                         Kurt Backlund

2000 Niklas Rosengren                           Åsa Ekman                         Tom Heinonen

2001 Niklas Rosengren                           Kim Hammarberg               Tom Heinonen

2002 Niklas Rosengren                           Kim Hammarberg               Tom Heinonen

2003 Ann-Christine Ingves                     Åsa Ekman                         Tom Heinonen

2004 Ann-Christine Ingves                     Roger Lundell                     Tom Heinonen

2005 Ann-Christine Ingves                     Roger Lundell                     Tom Heinonen

2006 Jan-Erik Knutsson                          Tina Nyholm                       Tom Heinonen

2007 Ann-Christine Ingves                      Tina Nyholm                       Kurt Backlund

2008 Ann-Christine Ingves                      Tina Nyholm                       Kurt Backlund

2009 Ann-Christine Ingves                      Tina Nyholm                       Kurt Backlund

2010 Ann-Christine Ingves                       Tina Nyholm                       Kurt Backlund

2011 Nina Lindberg                                  Tina Nyholm                       Kurt Backlund

2012 Nina Lindberg                                  Tina Nyholm                       Tommy Backlund

2013 Nina Lindberg                                  Tina Nyholm                       Tommy Backlund

2014 Nina Lindberg                                  Tina Nyholm                       Tommy Backlund

2015 Nina Lindberg                                  Erika Rämänen                  Tommy Backlund

2016 Sofie Lundell                                    Tina Nyholm                       Tommy Backlund

 

I förteckningen ovan finns några namn som kräver lite extra uppmärksamhet och omnämnande:

J. J. Wadström (1861-1937).
J. J. Wadström (1861-1937).

Folkskolläraren J.J. Wadström som genom sin iver och entusiasm för denna verksamhet fick föreningen grundad. Wadström var en stor ivrare och förespråkare för ökad bildning av ortens befolkning. Han var även kommunalstämmans ordförande och sekreterare i hela 15 år och hann under den tiden medverka till grundande och byggande av många skolor i nejden. Till det nyöppnade biblioteket i Dagsmark skaffade Wadström, redan år 1884 , 17 st böcker. Han trivdes säkerligen bra i Dagsmark och kom väl överrens med byns befolkning för han för han var lärare i folkskolan i hela 37 år.

Elin Andersson (f. 1878).
Elin Andersson (f. 1878).

Elin Andersson var den som ordnade föreningens angelägenheter samt startade upp den verksamhet som kom att vara föreningens grundpelare i långa tider. Protokollböckerna från denna tid finns inte längre till men många artiklar i tidningen Syd-Österbotten skriver om Dagsmark Uf under Elin Anderssons tid som ordförande. En intressant artikel ingick i tidningen den 2.1 1904. Om artikeln talar sanning så kan man lugnt säga att Dagsmark Uf med Elin Andersson i spetsen lyckats uppfylla föreningens målsättningar till 100 %: Julhögtiden har här gått ovanligt stilla och fridfull. Fylleri med ty åtföljande oljud har hört till sällsynta undantag. Flertalet af de ungdomar, som tillhöra ortens ungdomsförening, hafva helt och hållet afhållit sig från spritdrycker. Måtte detta föredöme för framtiden vinna välförtjänt efterföljd!

Einar Lind (1908-1978).
Einar Lind (1908-1978).

Einar Lind var föreningens sekreterare samt kassör i många repriser. Han kom med i verksamheten redan 1935 och verkade ända till 1968. Han har på ett förtjänstfullt sätt stött föreningen på ett mångsidigt sätt. I synnerhet protokollen samt tidigare historiker är lättlästa och noggrant återgivna. I samband med byggande av lokalen på 1950-talet höll han i trådarna tillsammans med Frans Storkull. Han arbetade mycket aktivt med den kulturella sidan av verksamheten. Han ledde och övade föreningens sångkör vid otaliga fester. Under den långa tid som Einar var verksam i föreningen så ryms förstås också någon motgång med. 1943 tog styrelsen nämligen ett beslut som gjorde Einar Lind mycket besviken. Man beslöt nämligen att sälja föreningens piano. Einar uttryckte sin besvikelse med att skriva med blyertspenna i marginalen i protokollboken: Pianot såldes verkligen till Helsingfors för 18 000 mk. Jag beklagar att föreningen gjort sig av med pianot. Sätt pengarna på bank och köp vid tillfälle ett nytt piano.

Frans Storkull (1899-1974).
Frans Storkull (1899-1974).

Frans Storkull kom med i föreningen 1921 och sista gången hans namn figurerar i protokollen är 1956. Han var alltså aktivt med inom verksamheten i 35 år. Frans Storkull var sportklubbens ordförande och allt i allo i hela 18 år. Han var med överallt där det behövdes. I 50-års historiken 1946 skriver Einar Lind: Vad Frans Storkull betytt för Dagsmark Ungdomsförening kan inte skattas högt nog. Må Frans Storkulls arbete för Ungdomsföreningen värderas och räknas som hans livsgärning. Men Frans Storkulls arbete för föreningen var inte färdigt ännu när föreningen fyllde 50 år. Efter att sportklubben uppgått i IF Länken fick Frans tid över för nästa stora projekt, nämligen att bygga ett nytt föreningshus. Han var byggnadskommitténs ordförande under hela projektets gång från 1949-1956. Frans Storkull satsade mycket av sig själv på husbygget, dåtida sekreteraren Einar Lind skriver i ett protokoll: tror att Frans kan bygga hela huset själv om det gäller. Trots krympande medlemsantal inom föreningen lyckades Frans, med sin berömda optimism, mobilisera dagsmarkborna så fullständigt att när huset stod färdigt så var skuldsättningen obetydlig. Man kan konstatera att Frans Storkulls livsgärning egentligen var att visa en senare generation vad en ensam, osjälvisk person kan åstadkomma för det allmännas väl.

Börje Norrgård (f.1948).
Börje Norrgård (f.1948).

Börje Norrgård valdes till ordförande 1967 mitt under en av föreningens värsta lågkonjunkturer. Man har sagt att hela DUF var i upplösningstillstånd. Trots flera misslyckade försök att få dansverksamheten lönande så gav man inte upp. Börje Norrgård lyckades hålla humöret uppe trots motgångarna. Han fick sina medhjälpare att se ljust på framtiden. Trots att hans namn inte figurerar så många gånger i förteckningen ovan så var han alltid närvarande. Det var Börje Norrgård som drog igång bingospelet 1970. Han deltog mycket aktivt i alla praktiska arrangemang vid spelandet. Den enorma dansverksamheten som arrangerades på 1970 talet kan räknas Börje Norrgård tillgodo. Han lyckades samla en relativt stor stab medhjälpare som alla hjälpte till att sköta ruljangsen. Han var verksamhetens outnämnda VD. Om verksamheten började visa nedåtgående trend var Börjes motto: vi måst no sats på na nytt nu pojkar.  Och det gjorde man. Det var ständigt något nytt på gång. Under föreningens stora satsning 1986, POTATO -86, var Börje Norrgård inte längre med i föreningens egentliga verksamhet utan hans tid gick åt att sköta potatisföretaget som han startat. Ändå kom han att fungera ännu en gång som spindeln i nätet. Man började använda honom som bollplank. Otaliga var de kvällar och nätter som arrangörerna satt i Norrgårds sammanträdesrum och gjorde upp och smidde planer. Efter att Börje välsignat de mest horribla och våghalsiga idéerna så vågade man slå till. Ända tills dags datum har han visat ett genuint intresse för föreningens angelägenheter.

 I denna historik ser man att Dagsmark Ungdomsförening har varit en flitig och arbetssam förening. Trots motgångar och nederlag har den alltid överlevt och tagits om hand av följande generation. Föreningens verksamhet har under de senaste 50 åren varit skickligt uppbyggd med den stora satsningen på barn och ungdomsverksamhet. Barnverksamheten samt ungdomsklubben Cosmos har varit en naturlig inkörsport för ungdomen att vistas i föreningshuset och för att senare slussas in i övrig verksamhet.

Eftersom föreningen verkat i 120 år kan man med fog påstå att den haft en viktig uppgift att fylla och denna uppgift finns alltjämt kvar, nämligen att ta vara på och fostra ungdomarna när de på sin fritid far bort hemifrån, från sina föräldrars ständiga uppsyn.

Det är ett stort ansvar att leda och driva en ungdomsförening. Det gäller att följa med utvecklingen . Dagsmark Uf har varit en exemplarisk förening, man har inte bara följt utvecklingen utan i flera avseenden varit en bit före den, man har visat vägen för andra. En ungdomsförening kan nämligen inte länge hänga sig fast vid sina gamla roller utan måste följa med sin tid. Verksamhetsformerna måste omprövas. I vårt välfärdssamhälle tenderar fritiden dessutom att kontinuerligt öka. Det innebär både fördelar och nackdelar. Det gäller för ungdomsföreningen att kunna länka in ungdomarna på vettiga fritidssysselsättningar. Det kollosala utbudet av spel, chatt och andra nöjen som internet idag erbjuder är en ett exempel på sysselsättning som föreningen bör kunna hantera på ett rätt och positivt sätt.

Einar Lind frågar avslutningsvis i 50-års historiken: Hur skall man bedöma den nuvarande generationen av ungdom efter 50 år då föreningen fyller 100 år? Det är 70 år sedan som frågan ställdes och denna historik är ett försök att ge svar på frågan. Alla vi som idag får vara delaktiga i denna gemenskap känner stor respekt och tacksamhet för de som oegennyttigt arbetat för föreningens välstånd och överlevnad i en turbulent tidsålder. Vi lyfter på hatten för denna generation.

I slutet på 120-års historiken så skriver föreningsaktiva Roger Lundell så här om Kurt Backlund:

Kurt Backlund (f.1952).
Kurt Backlund (f.1952).

Den verkliga eldsjälen i Dagsmark Ungdomsförening under de senaste 50 åren har nog varit Kurt Backlund, författare till denna historik. Redan i unga år var han aktivt med i alla tillställningar och evenemang som ordnades på lokalen. År 1970, som 17-åring blev han vald till ordförande men måste under perioden bytas ut på grund av sin unga ålder. Han blev sedan vald till ordförande på nytt i början på 1980-talet och han har också haft flera andra uppdrag. Under alla år har Kurt varit den pålitliga klippan, som osjälviskt arbetat för föreningens bästa. Det är främst under olika krisperioder som hans kunnande och energi har kommit bäst till pass. Trots att han inte hela tiden innehaft ledande poster i föreningen har han hela tiden funnits till hands i bakgrunden. Till exempel i samband med den ödesdigra branden år 1996 som totalförstörde ungdomslokalen var han genast redo att ställa upp som ordförande i den byggnadskommitté som bildades. Därefter satt han i flera år som styrelsens ”grand old man” och gav trygghet till den enorma verksamhet som följde när det nya Majbo var färdigt. På ett styrelsemöte innan evenemanget ”Barnens värld” frågade undertecknad var taket för evenemangets budget är. ”Himelin je tak, bare e gar åp vinst” sa Kurt, vilket avspeglar hans öppenhet för nya idéer. Ännu i denna dag är det Kurt som sköter om det administrativa runt uthyrningen av Majbo. Otaliga är de ”talkotimmar” som Kurt gjort Dagsmark UF till fromma under sin aktiva tid.

Källförteckning:

 –Föreningens 40-års historik (Einar Lind)

-Föreningens 50-årshistorik (Einar Lind)

-Föreningens 80-års historik (Gunnar Gröndahl)

-Protokollböckerna mellan åren 1936-2016

-Tidningsartiklar åren 1903-2016

-Lasse Backlunds hemsida

-Boken ”Huset mitt i byn” av Svenska Österbottens Ungdomsförbund.

-Intervjuer med Dagsmark invånare