Denna berättelse handlar om Båskarnas stammoder Anna Christina, som var född på Kastelholm år 1765 och dog år 1852. Hon gifte sig med garvaren, skomakaren och sedan bonden Anders Gröndahl eller Båsk, som var född i Tranvik på Sund på Åland år 1758 och som dog på Kroksmossan i Övermark år 1808. De fick många barn, bland annat sonen Anders var född på Åland. Den här sonen Anders Båsk (1791-1835) gifte sig med skräddaredottern Brita Teir (f.1790) från Härkmeri år 1820 och de fick flera barn, bland annat Brita Maria (1822-1888) som gifte sig med Johan Henrik Lång, senare Båsk (1816-1886), den så kallade kyrkobyggaren. Den här berättelsen är nedtecknad troligen av Artur Gröndahl , efter sägner berättade av barnbarns barn.
”Enligt sägnen härstammar stammoder Anna Stina (Anna Christina), också kallad ”Ålings mor” från en adelssläkt i Sverige. Hon skulle ha varit oäkta dotter till en adelsfru och dennes adliga älskare. Modern rymde från sitt hem och försvann till en prästgård på Åland, sägande att hon skulle visa att hon var kvinna nog att uppfostra ett barn på egen hand. Hon brydde sig inte om det understöd, som enligt hennes egen utsago, rätteligen skulle ha tillfallit dottern. Anna Stina växte upp på prästgården och sägs ha varit en frisk och ståtlig flicka med långt guldgult hår.
Vid sitt 19:de år trolovade hon sig med en skeppsredare, det berättas till och med att hon skulle ha varit gift med skeppsredaren och att han skulle ha haft många egna fartyg och skeppsandelar. Enligt en annan utsago skulle han endast ha haft ett fartyg. Men han dog kort därefter på en sjöresa men han hade testamenterat all sin egendom till henne. Hon råkade dock i process med hans släktingar och förlorade förmodligen eftersom hon sedan reste till Stockholm och tjänade där i någon förnäm familj.
Här blev hon bekant med herrskapsskomakaren Anders Gröndahl. De gifte sig och reste till Åland. Äldsta sonen Anders föddes på Kastelholm i Sund år 1791.
Även Anders Gröndahl var hemma från Åland. De reste år 1792 upp till Österbotten till Kristinestad, för att köpa sig gård och hemman. Dessförinnan hade Anna Stina brevväxlat med ”Hejeras Stina” i Skaftung, som upplyst dem om att ett hemman i Övermark och ett hemman i Dagsmark på 1/4 dels mtl var till salu. Gröndahls bror följde även med, men han flyttade sedan söderut och tog namnet Grönlund och han är förmodligen stamfader för Grönlundska släkten, som nu är fullständigt förfinskad.
Gröndahl ville till Övermark men hustrun till Dagsmark. Det blev som hon ville, fastän man varnade dem och sade: ”Far inte dit, stugan ramlar över er”. De for ändå till Dagsmark, sedan de hade inköpt Båsk hemman, som då ägdes av råd- och handelsmannen Erik Holmström från Kristinestad. Hemmanet hade nämligen blivit indraget till kronan av dess förra ägare ”Båsk Latin” (f.1742) för obetalda kronoutskylder och sedan inropat av Holmström på kansliauktion. ”Båsk Latin” var hemma från Närpes och dit återflyttade han också efter att han förlorade hemmanet. Denna håglösa man harmade och var avundsjuk, när han hörde hur bra det gick framåt för de trägna människorna, som hade köpt hans jord.
Förutom sonen Anders, som var född på Åland fick de i Dagsmark barnen Carl år 1794, Johannes år 1796, Anna ”Kajsa” Katarina år 1797, Brita år 1801 och Eric år 1807. Tiden gick och 1808 års krig bröt ut. Den svensk-finska hären skulle med hästar skjutsas norrut till Torneå under dess reträtt undan ryssarna. Trots att Anders Gröndahl redan var gammal, begav han sig iväg i den så kallade långskjutsen. När man sedan i början av år 1809 återvände hem och anlände till Närpes, började man känna sig mera hemmastadd och i glädjen piskade de yngre männen på sina hästar och körde fort. Gröndahl brydde sig inte om det och han blev så sist i trängen och slutligen helt och hållet efter de andra. Sedan hörde man inte något av honom, han försvann spårlöst på denna resa. Hästen kom ensam hem, något som vittnade om att en olycka hade inträffat.
Så gick det många år. Då fick ”Ålings mor”, som hon allmänt kallades, en kallelse av prästen i Närpes, att infinna sig där. Prästen berättade för henne att en man på sitt dödsläger sagt sig ha mördat hennes man på Kroksmossen och täckt över honom med ris i skogen. Gröndahl hade, när han ensam körde hemåt, blivit överfallen av ”Båsk-Latin” som på grund av gammal avund, mördade honom.
Änkan Anna Stina fann stället, samlade ihop hans ben i en säck och bar dem till Lappfjärd, där hon begravde dem på gamla kyrkogården Birgitta. Gråtande lär hon ibland ha sagt till sina barnbarn: ”Ni skall tänka att det var något, när jag bar hem hans ben i en säck!”
Det berättas, att Ålings-mor vid sin död var nära hundra år. Den storväxta kvinnan hade hela sitt liv varit frisk och stark. Och trots sin höga ålder, hade hon inte ett enda grått hår på sitt huvud och hon hade alla sina tänder i behåll. När hennes barnbarn någon gång frågade: ”Farmor, kvaföri droo ni hit hison släkten” så skulle hon ha svarat med orden: ”Å, kära barn. Det var så ont om smulorna där borta på Åland”.
Gröndahl ägde en tvåvånings byggnad i Dagsmark. Nuvarande Kiiaas gård utgjorde den övre våningen och Viktor Gröndahls den nedre. När man plöjt åkrarna har man ibland funnit rester av Gröndahl-skomakarens verktyg.
Gröndahl dog alltså i Övermark dit han hade velat fara och Anna Stina dog i Dagsmark dit hon ville.”