Publicerat i tidningen Syd-Österbotten 28.8.1958. Renskrivet av Lasse Backlund i maj 2025.
Sedan krigsutbrottet i februari 1808 hade den svenska arméns huvudstyrka retirerat ända till Siikajoki, där den äntligen bjöd fienden motstånd och segrade. Denna seger följdes av en rad segerrika träffningar – vid Revolax den 27 april, vid Pulkkila den 10 augusti och vid Alavo den 29 samma månad.
Striden vid Lappfjärd den 29 augusti 1808
Den 28 augusti 1808 landsteg general Vegesacks hjälpkår i Kristinestad. Denna bestod av följande enheter:
- Brigaden överste Brändström. Två bataljoner ur Upplands regemente, som dock anlände något senare.
- Brigaden överste von Platen. Två bataljoner ur Helsinge regemente. En bataljon ur Helsinge regementes vargering. En jägarbataljon. Två skvadroner ur Livregementet till häst. Sex 6 punds och två 3 punds kanoner.
Den här hjälpkårens styrka torde ha uppgått till c. 2 500 man. Redan följande natt marscherade von Vegesack till Lappfjärd, där följande finländska enheter redan hade ingått i försvarsställning:
-I och II bataljonen ur Björneborgsregemente
-3 bataljoner ur Gyllenbögels frikår, sammanlagt 2 500 man. Detta var överste von Döbelns brigad men han hade varit sjuklig en längre tid och hade förts till Vasa för vård. Under hans frånvaro kommenderades hans brigad av överstelöjtnant Furuhjelm.
När general Vegesack anlände till Lappfjärd om natten tog han befälet över samtliga därvarande trupper och grupperade dem i försvar.
Förpostställning, med stor sannolikhet vid landsvägen på näset mellan Blomträsk och Lillsjöträsk.
Huvudställningen i höjd med bäcken, alltså Lillån, som flyter i riktning öster till väster, ungefär 400 meter söder om nuvarande Lappfjärds kyrka.
Såsom första linje bakom förskansningar norr om Lillån stod Gyllenbögels jägarked, c. 400 man. På samma linje vid landsvägen två 6 punds kanoner. I andra linjen från vänster den svenska Jägarbataljonen, Björneborgs II och I bataljon. Den senare stod väster om landsvägen.
Bakom dessa bataljoner hade mindre reserver avdelats.
Vardera flygeln var förstärkt med några kanoner. Såsom förstahandsreserv något längre bakåt stod huvudstyrkan ur Gyllenbögels frikår. Bakom denna var ytterligare grupperade som reserv tre svenska bataljoner samt det ridande artilleriet.
Resten av de svenska trupperna låg långt bakom, ända vid bron på norra sidan av Lappfjärds å.
Landsvägen österut mot Storå var säkrad med en trupp på ca 500 man ur Gyllenbögels frikår.
Ryssarnas anfall
Ryssarna, anförda av general Bibikov anföll den 29 augusti kl. 8 på morgonen längs den nya landsvägen understödda av fyra 4 punds kanoner och en haubits. Deras styrka torde ha uppgått till ca 1 600 man. Efter att de hade tillbakaträngt den svenska förposten, som långsamt drog sig tillbaka norrut, närmade sig ryssarna de svenska huvudställningarna.
Längs med landsvägen marscherade den sedvanliga jägarkedjan, bakom den anföll på båda sidor om vägen en sluten kolonn, vardera på ca 700 man. På vägen ryckte det ryska artilleriet fram.
När ryssarna kommit på ca 400 meters avstånd, började en häftig eldstrid som pågick i en timme.
En av dem som var med var, kapten Brakel från Björneborgs regemente, berättar härom följande:
”Från fiendens kanoner och i förhuggningarna var elden livlig i våra redutter var allting tyst. Jag var kommenderad som kanonbeteckning och mitt folk uppehöll de granar som maskerade redutterna. Fienden avancerade fram.
Generalen befallde major Uggla, som kommenderade det finländska artilleriet att skjuta. ”Ännu är ej min tid” blev svaret. Missnöjd med det svaret skickade generalen befallning till sitt eget artilleri att rycka fram. Det kom i full carriére.
”Herr general” skrek Uggla ”blottställ ej folk utan ändamål, jag ansvarar för utgången”. Ugglas säkerhet gav generalen förtroende och artilleriet fick återvända med samma hastighet.”
Elden var effektiv och de ryska leden kom genast i oordning. När general Vegesack hade konstaterat att ryssarna var honom numerärt betydligt svagare, beslöt han gå till motanfall. Björneborgs regementes andra bataljon och en bataljon ur Upplands regemente insattes i omfattning mot ryssarnas högra flank. En bataljon ur Helsinge regemente anföll ryssarnas vänstra flank. Samtidigt gick Gyllenbögels jägare till angrepp frontalt på bred front.
Det här motanfallet avgjorde striden. Ryssarna drog sig snabbt tillbaka och förföljdes ända ned till Uttermossavägen. Förlusterna på svenska och finska sidan var ca 60 och på den ryska ca 150 man, varav hälften fångar.
Följande dag fortsattes förföljandet ända ned till Ömossa av en förtrupp.
I detta sammanhang förbigås operationerna de närmast påföljande dagarna efter striden i Lappfjärd, vilka småningom ledde till att reträtten mot norr inleddes på nytt.
Om Ömossa bör även nämnas, att på här stred tappert en svensk förtrupp den 10 september under befäl av unge underlöjtnant Wilhelm von Schwerin. I sitt sista brev till sina föräldrar skildrar han denna strid:
”Här stupar män som gräs. Tre gånger gjorde kosackerna chock och kastade sina pikar men jag mötte dem med druvhagel och de retirerade. Vi stred här i fem timmar innan vi lämnade ställningen.”
På platsen där den unge underlöjtnanten fick sitt elddop har en efterkommande generation låtit resa en minnessten.
Invid Lappfjärds kyrka har upprests en sten till åminnelse av striden där med inskriptionen ”18 29/9 08 19 29/8 08”