Sammanställt av Lasse Backlund 2014, med hjälp av Eva Grönlund, Inga-Lill Sandström och Erkki Mäkitalo. Foton utlånade av Kerstin Persson, barnbarnsbarn till Klemes-Kalle och mycket information har tagits ur barnbarnet Wilhelm Båsks anteckningar, som Gustav Båsk från Esbo lånat ut.
Gårdens och hemmanets historia
”Klemes Kalle”, alltså Karl Erik Klemets (1857-1939) var gift med Josefina (f. Berg i Uttermossa 1856-1947) som kallades Fina och de bodde i en gård, som stod lite öster om den nuvarande skolbyggnaden. De fick flera barn men bara dottern Ida Josefina (1885-1980) nådde vuxen ålder. Denna Ida gifte sig år 1909 med Emil Båsk (född 1884 nära Kiaskroken men blev utflyttad till Gröndahlas på Åbackan, död 1976 i Helsingfors).
Karl Erik var son till ”Klemes Josip” Josef Klemets (1833-1919) och Fredrika (1831-1919) som bodde i centrala Dagsmark bredvid folkskolan. Josef och Fredrika fick flera barn förutom Karl Erik, bland annat Josef Viktor (1852-1936, far till Erik Anders Klemets 1887-1968), Johan Henrik (1854-1916 som tog namnet Långfors och i samband med storskiftet flyttade till Klemetsändan) och flera andra barn som emigrerade till Amerika.
Karl Eriks far ”Klemes Josip” var en av de första att resa till Amerika, då han åkte iväg 1872 och for ännu en gång till Amerika år 1879. Han arbetade då på en farm i Iowa, tills sönerna samlade pengar för hans hemresa år 1887. Josef Klemets hade 6 söner och 2 av dessa vistades en tid i Amerika och 2 flyttade dit för gott. Det var endast de 2 äldsta bröderna som hela tiden stannade hemma i Dagsmark. (Om du vill läsa mera om Karl Eriks släkt, så klicka här, gå sedan till tabell 228).
År 1888 reste så Karl Erik Klemets eller ”Klemes Kalle” som han kallades utan hustru och dotter till Amerika, tillsammans med ”Rebeck Viktor” alltså Viktor Lång som då var bonde och ägare till Backlundas hemman på A-sidon. Hustrun Fina och lilla dottern Ida stannade alltså hemma.
År 1895 förvärvade Karl Erik och Josefina 1/18 dels mantal av Klemets hemmanet, vars marker låg utspridda i byn. Under storskiftet 1900-1912 fick Karl Erik och Josefina sitt hemman utflyttat till Storfors, nära Ragnarsvik. Omkring 1903, då Karl Erik återvände från Amerika efter 15 års bortavaro flyttade de sin gård till det nya stället i Storfors. Det nya hemmanet fick namnet Landgärds. Josefina som var född i Uttermossa hade släkt i Dagsmark, eftersom hon var syster till Viktor Nylunds mor Anna Kajsa Berg (1844-1891). Karl Erik och Josefina bytte i något skede släktnamn till Ragnas efter flytten till Storfors, säkerligen på grund av närheten till Ragnarsvik.
Under Karl Eriks vistelse i Amerika fick Josefina en dotter tillsammans med drängen Viktor Klemets (f. 1860):
–Hulda Maria (1898-1968) som år 1920 flyttade till Amerika och där gifte sig med John Alfred Wilson (f. i Övermark 1898).
Klemes Kalle eller Charly som han kallades i Amerika återvände därifrån år 1903 och blev morsk när han märkte att Ida hade fått en Hilda-dotter till. Drängen Viktor Klemets som var dotterns far hade nog velat gifta sig med med Josefina eftersom Kalle inte hade hört av sig på många år.
Kalle hotade med att slänga ut både Josefina och Hilda men då ingrep Ida och hon sade att i så fall går hon också. Kalle beklagade sig också för sina bröder och berättade att han tänker skicka iväg den otrogna Josefina och hennes oäkta dotter. Men han lugnade ned sig, då en av bröderna frågade: -”Jaha, och vad har du hållit på med i Amerika under de senaste 15 åren?” Efter det togs saken aldrig mera upp. Kalle, som hade vistats i Amerika mellan åren 1888 och 1903 kunde både läsa och skriva engelska.
Någon tid efter att Kalle återvänt, så ville dottern Ida åka till sina drömmars stad New York tillsammans med lärarinnan Selma Gröndahl och Kalle frågade om hon verkligen tänkte åka och hon sade då ja. Men då svarade Kalle: -”Ja, det skall jag sätta stopp för, skulle jag låta min enda dotter fara till Sodom och Gomorra?” Men sedan då styvdottern Hilda år 1920 ville åka till Amerika, då var det inga hinder.
Ida och Emil Båsk tar över
Klemes Kalle och Fina hann inte vara bönder på sitt nya hemman i Storfors mera än 7 år förrän de år 1910 sålde det åt dottern Ida och mågen Emil Båsk.
År 1910, den 14 mars sålde Klemes Kalle och Fina hemmanet och gården åt sin dotter Ida och hennes man Emil Båsk. Köpeskillingen på 700 mark skulle betalas åt Idas dotter Hulda Maria, då hon blev myndig. Köparna skulle på normalt vis ge livstids sytning åt Kalle och Fina, och en del sytning skulle de också betala åt Kalles föräldrar Josef och Fredrika. Efter försäljningen flyttade Klemes Kalle och hans Fina ut i lillstugan, som de hade byggt på samma gårdsplan.
Vill du läsa mera om Emil Båsk och hans Ida, klicka här!
Ida och Emil Båsk flyttade då in i huvudbyggnaden men Emil trivdes inte alls på hustruns hemman i Storfors, utan ville flytta till sitta andra hemman på Åbackan. På grund av trassliga affärer bland annat med Axel Lillträsk, så hamnade Emil och Ida Båsk på obestånd och redan år 1912 försökte de sälja hela hemmanet Landgärds i Storfors.
Nya ägare tar över
År 1913 verkade det som om Emil och Ida skulle ha sålt halva hemmanet åt läraren Henrik Rosenback och hans hustru Selma. Selma var nära släkt med Idas mor Josefina. Följande år såldes resten av hemmanet åt en Erik Pihlaja. Klemes Kalle och Fina fick ju hela tiden sytning av hemmansägarna. Sytningen var vanligtvis intecknad i hemmanet som garanti för att den faktiskt gavs. Säkerligen var det möjligt att förhandla om den men de hade alltid rätt till allt vad som stod i sytningskontraktet, till och med sådana år då hemmansägaren råkade ut för missväxt.
År 1917 blev bonden Erik A. Leikas ägare till hela Landgärds hemmanet och han bodde också där själv. Där bodde också en Justus Joensuu.
År 1923, den 29 januari sålde Leikas 2 jordlotter, flera djur och allt sitt bohag på auktion.
År 1923 sålde bonden Leikas hemmanet och gården åt garvaren Juho M. Suominen från Kristinestad. Leikas och Suominen gjorde en bytesaffär, då Leikas bytte hemmanet mot tomterna nr 179-180 på Strandgatan i Kristinestad. Möjligtvis bodde Suominen där också ända fram tills han sålde gården.
År 1926, den 7 maj sålde Suominen ett markområde nära Ragnarsvik åt Eino Uusitalo (f.1893 i Merikarvia) och hans hustru Emilia (f. Honkala 1902 i Ahlainen). Markområdet på 1 ha fick namnet Jokiranta 1:129 och paret Uusitalo sålde det vidare den 10 september 1929 åt Vilhelm och Signe Mäkitalo.
Mäkitalo tar över
År 1929 sålde Juho M. Suominen gården och hemmanet Landgärds åt Vilhelm Mäkitalo (1890-1967).
Vilhelm Mäkitalo var född i Merikarvia men hade i slutet på 1920-talet flyttat till Lillsundvägen i Lappfjärd. Han arbetade med att köra spannmål från Närpestrakten till Björneborg med häst. Så träffade han Signe (f. Kangas 1914-1968) från Sideby och de gifte sig år 1934 och Signe flyttade också till Storfors. Både Vilhelm och Signe var finskatalande och det var nog inte lätt att den tiden bosätta på en helsvensk ort, där det fanns mycket få finskspråkiga.
Vilhelm och Signe fick sönerna Pentti (f.1936), Lauri (f.1937), Eero (f.1939) och Erkki (f.1941).
År 1962, den 21 april sålde Vilhelm och Signe hemmanet Landgärds åt sina söner Lauri och Erkki och det är fortfarande i den släktens ägo.
Klemes Kalle som person.
Av Amerika-fararna var Kalle den mest språkkunniga i byn, han kunde till och med skriva på engelska. Han berättade inte mycket om sin tid i Amerika, fadern Josef däremot hade inga hämningar utan berättade vitt och brett om livet där. Kalle var också duktig på att skriva brev och han höll hela tiden kontakt med sina släktingar. Han verkade mycket beläst och var religiöst lagd och kunskaperna i bibliska historien var goda.
Mest känd blev ”Klemes Kalle” dock som byspelman, redan som barn tog de äldre honom med för att spela på bröllop. Då Kalle återvände från Amerika så hade en mycket bra fiol med sig, som läraren Henrik Rosenback lyckades få köpa. Emil Båsk köpte sedan en ny fiol åt Kalle, som absolut inte skulle få säljas.
Så här skrev Ann-Mari Häggman om spelmannen Klemes-Kalle när hon år 2006 skrev om Folkmusiken i Kristinestadsnejden:
Karl Erik Josefsson Klemets, ”Klemets Kalle”, (1857-1939; fr.1913 Ragnas) var född och uppvuxen på Klemets hemman men flyttade till Ragnarsvik och tog där efternamnet Ragnas. Klemets Kalle kan sägas vara ett musikaliskt underbarn. Det berättas att han redan som barn skulle ha varit en fullgod fiolspelman. Ungdomarna var så angelägna om att få honom som spelman till danserna att de bar Kalle till danstillställningarna. Han spelade också på ett bröllop långt innan han gick i skriftskolan, vilket var ovanligt. Han sändes till klockarskola, där han inte trivdes, men där han av allt att döma byggde upp sin stora psalmrepertoar. Under åren 1888-1903 vistades han i Amerika, där han lärde sig skriva och tala engelska. Efter hemkomsten var hans hem samlingsplats for Amerikafarare och i det huset berättades många historier från landet i väster. Från Amerika hade Klemets Kalle med sig en fiol, som ansågs förmer än de flesta. År 1908 deltog han i spelmanstävlingen i Kristinestad och fick ett IV pris, d.v.s 10 mark. För denna penningbelöning lär han ha blivit mycket generad (Båsk 1984). På äldre dagar förbjöd hans religiösa övertygelse honom att spela på bröllop och ungdomsdanser. Fiolen hängde mest på väggen. Men om någon med hjälp av en sup lyckades få honom övertalad att ta i fiolen, då ville det inte bli någon ända på spelandet. Hans barnbarn, Wilhelm Båsk, har berättat, att musiken för jämnan ljöd i Klemets Kalles inre öra. ”Han kunde någon gång fråga sin hustru Josefina om hon hörde den, vilket hon naturligtvis inte kunde” (Båsk 1984).
Klemets Kalles repertoar finns rätt väl dokumenterad; 1930 tecknade Alfhild Forslin upp 12 melodier efter honom (SLS 523). Två polkor efter Klemets Kalle lever fortfarande kvar i traditionen, Klemets Kalles ”Ettan” och ”Tvåan.
Och så här skrev Bertel Forslin från Dagsmark men bosatt i Åbo i en hembygdsbok år 1943:
… På dansen gick det livat till. Redan efter första valsen var nervositeten borta. Någon brist på spelmän var det aldrig på den tiden. Fiolen sköttes av vana händer och i de flesta fall hade den gått i arv från far till son. Det var både takt och rytm när tre ”karlar” nämligen Blind-Kalle, Stål-Kalle och Klemets-Kalle klämde i.
Om du vill läsa mera om Klemets Kalle och andra spelmän i Kristinestadsnejden så skall du klicka på länken här under, så kommer du till Ann-Mari Häggmans sida på Svenska Litteratursällskapet.
URL: www.sls.fi/folkdiktning/spelmannen.php?id=44s
