Finska kriget 1808-09.

Sedan långa tider tillbaka i historien har Finland varit en del av stormaktsriket Sverige. Eftersom Sverige under långa tider var i krig med ett eller flera grannländer, betydde det att Finland också drabbades. Vårt geografiska läge med Ryssland som granne medförde att ryssarna flera gånger ockuperade vårt land i krigen mot Sverige, främst under Stora och Lilla ofreden på 1700-talet. Men då fred slöts återtog Sverige makten över Finland och ryssarna drog sig tillbaka.

I det så kallade Finska kriget 1808-09 mellan Ryssland och Sverige, ockuperade Ryssland igen hela Finland. Det här kriget var en del av Napoleonkriget nere i Europa och vårt land blev en spelbricka i stormaktskampen. Också våra trakter ockuperades och vittnesmålen över ryssarnas framfart bland ortsbefolkningen är grymma. Något krig i egentlig mening var det inte, eftersom den ryska armén ganska enkelt och utan större slag kunde marschera in i landet. Den svenska armén var totalt stridsovillig och i Stockholm rådde oenighet om hur kriget skulle föras. Egentliga strider eller ”affairer” som de kallades i tiderna fördes endast i Savolax och i Sydösterbotten. Det blodiga slaget i Oravais blev också det sista, eftersom den svenska armén där led ett så svårt nederlag att allt motstånd därefter var lönlöst.

Det är möjligt att om inte nationalskalden Johan Ludvig Runeberg skulle ha skrivit om hjältarna och striderna i sin bok ”Fänrik Ståls sägner”, så skulle det Finska kriget helt ha fallit i glömska. För Sverige var förlusten av den östra rikshalvan ett stort nederlag, vilket ledde till att den svenska kungen Gustav IV Adolf avsattes i en statskupp.

I september 1809 slöts freden i Fredrikshamn och Sverige förlorade de östra landskapen, alltså  nuvarande Finland, som det visade sig för gott. En allmän uppfattning är att detta krig var en stor förlust för Finland men i verkligheten var kriget och den därpå följande freden en stor lycka för det finska folket. För Storfurstendömet Finland blev det flera stora förbättringar efter freden, eftersom landet fick behålla alla rättigheter som det hade haft men slapp så gott som alla skyldigheter. Men såren efter det Finska kriget är svårläkta och rysshatet har en tendens att till en del fortsätta ännu i våra dagar.

Vill du läsa mera om händelser i vår region under Finska kriget, så välj kategori genom att klicka på knappar här under:

Striderna i Lappfjärd enligt Lasse Backlund
Rurik Nylunds berättelse om striderna i Lappfjärd
När Ryssen kom till Lappfjärd, av Karl Johan Roos
Berättelse från Lappfjärd 1808, av Elias Lagus
Krigsminnen från 1808, av Gånge Rolf
Händelserna i Ömossa enligt Hilma Norrgård.
Wilhelm von Schwerin
Soldat Matts Hwasse från Lappfjärd
Den svenska trumslagaren som kom till Lappfjärd
Kyrkoherde Carl Hägg berättar
Vegesacks rapport om affären vid Lappfjärd
Gyllenbögels rapport om affären vid Kristinestad och Tjöck
Striden vid Finby bro i Närpes
Striderna i Kauhajoki 10 aug 1808 enligt Walter Sjöblom
Vegesack landsteg inte i Kristinestad, utan i Kaskö
Anteckningar från kriget 1808
Slaget vid Lappfjärd 1808 enligt Sydin 1908
Krigshändelserna i Kristinestad, av G. Skrifvars
Kriget enligt Åbo Tidning
Sekelminnen ur Kristinestads historia
 

Foton från Finska kriget.

Albert Edelfelts akvarell "Björneborgarnas marsch" från 1900 visar en del av de svensk-finska trupperna under det Finska kriget 1808-09.
Albert Edelfelts akvarell ”Björneborgarnas marsch” från 1900 visar en del av de svensk-finska trupperna under det Finska kriget 1808-09.
General Orloff-Denisoff (1775-1844).
Den ryska generalen Orloff-Denisoff (1775-1844) som vistades i Lappfjärd under finska kriget 1808-1809. Han är känd som en grym och hänsynslös officer, som pinade och våldförde sig på lokalbefolkningen.
Albert Edelfelts teckning "Döbeln vid Jutas".
Albert Edelfelts teckning ”Döbeln vid Jutas”.
Runeberg skrev och Albert Edelfelt ritade den populära soldaten Sven Duva, som inte släppte någon över bron.
Runeberg skrev och Albert Edelfelt ritade den populära soldaten Sven Duva, som inte släppte någon över bron.
På kartan syns de viktigaste orterna i Finland under det Finska kriget 1808-09.
På kartan syns de viktigaste orterna i Finland under det Finska kriget 1808-09.
Fredsavtalet mellan Ryssland och Sverige skrevs i Fredrikshamn den 17 september 1809. Det skrevs på franska och undertecknades av Anders Fredrik Skjöldebrand och Curt von Stedingk från Sverige och Nikolaj Rumtjantev och David Alopaeus från Ryssland. I och med detta fredsavtal skildes Finland från Sverige för gott.
Fredsavtalet mellan Ryssland och det svenska riket skrevs i Fredrikshamn den 17 september 1809. Det skrevs på franska och undertecknades av Anders Fredrik Skjöldebrand och Curt von Stedingh från det svenska riket och Nikolaj Rumtjantev och David Alopaeus från det ryska riket. I och med detta fredsavtal skildes alla svenska landskap, som låg öster om Torne älv till Ryssland för gott.

Fredsfördraget i korthet.

Den svenska kungen och den ryska kejsaren deltog inte i fredsförhandlingarna i Fredrikshamn, utan de använde sig endast av ombud med långt gående fullmakter. Själva fredsfördraget skrevs på franska men det lyder i stort så här i förkortad form och på förståelig svenska:

1). Härefter skall fred, vänskap och gott förstånd råda mellan länderna. Allt skall göras för att i framtiden undvika sådant som kan störa den lyckligt återställda föreningen.

2). Sverige lovar att återuppta vänskapliga förbindelser med ryska rikets bundsförvanter. Sverige lovade också att stoppa alla krigs- och handelsfartyg från Storbritannien att anlöpa svenska hamnar. Endast salt och kolonialvaror som var nödvändiga för det svenska folket fick köpas från Storbritannien.

3). Sverige avstår från alla rättigheter och titlar, som hör till de områden som den ryska armén hade lagt under sig under det avslutade kriget. Dessa områden var Kymmene län, Nyland och Tavastehus län, Åbo- och Björneborgs län, de åländska öarna, Savolax, Karelen, Vasa och Uleåborgs län. Dit hörde också den del av Västerbotten som låg på den östra sidan om Torneå älv. De här områdena med alla invånare, städer, hamnar, fästningar, byar och öar skall med alla tillhörigheter, rättigheter och avkastningar med full äganderätt tillhöra det ryska riket och bli införlivade med Ryssland.

4). Ålands hav, Bottniska viken och Torneå och Muonio älvar skall i framtiden utgöra gräns mellan rikena. De öar som ligger närmare ryska riket skall tillhöra Ryssland medan de som ligger närmare svenska riket skall tillhöra Sverige.

5). Eftersom den ryska kejsaren redan visat prov på mildhet och rättvisa, då han tidigare hade lovat att fri utövning av religion, egendomsrätt och privilegier skall råda i de erövrade områdena, så kände sig den svenska kungen vara fri från alla förpliktelser till förmån för de forna undersåtarna.

6). Efter att detta fredsfördrag har blivit undertecknat skall vederbörande ”strax och med skyndsamhet” meddela överbefälhavarna för arméerna att fientligheterna till lands och till sjöss skall upphöra. Sådana skador som arméerna åstadkommer efter undertecknandet skall återställas med det snaraste.

7). Inom 4 veckor efter undertecknandet så skall alla ryska trupper avlägsna sig från Västerbotten, över till den östra sidan av Torneå älv. Under dessa 4 veckor får inte de ryska trupperna göra några utskrivningar av varken mat eller förnödenheter, utan allt vad de behöver skall de hämta från egna magasin.

8). Alla krigsfångar, tagna både på land och till sjöss skall inom 3 månaders tid återlämnas till det egna riket. Detta gäller inte finska krigsfångar.

9). De svenska medborgare, som har varit bosatta i Finland har rätt att under de närmaste tre åren flytta tillbaka till Sverige och utan skatt överflytta sina egendomar dit. Det samma gäller för finländare som har varit bosatta i Sverige.

10). Inga invånare skall kunna ställas till svars för gärningar eller brott som har gjorts före undertecknandet av detta fördrag.

11). Alla arkiv, enskilda dokument, planer och kartor över fästningarna, länderna och städerna i det erövrade området och som finns arkiverade i lantmäterikontoret, skall överlämnas till kejsaren.

12). Alla skulder som finnar i Sverige och svenskar i Finland har haft, skall betalas på utsatt tid men betalningstiden skall förlängas med den tid som kriget har pågått.

13). Eventuella arv skall i framtiden kunna betalas från Finland till Sverige och vice versa, utan några som helst skatter eller påföljder.

14). Det handelskontrakt, som i tiderna hade ingåtts mellan svenska och ryska riket och som skulle upphöra i oktober 1811, förlängdes nu till februari 1813.

15). De finska undersåtarna skall i fortsättningen ha rätt att införa malm, tackjärn, kalk, byggnadssten till mas- och smältugnar och några andra viktiga varor. Till Sverige skall kunna föras boskap, fisk, spannmål, lärft, tjära, trävaror av alla slag från det blivande storfurstendömet.

16). Då krigsfartyg från Ryssland och Sverige i fortsättningen mötas på haven, skall salut ges med fullkomligt jämlikhet. Då krigsfartyg möts skall den med mindre värdighet skjuta salut först och den skall alltid besvaras av den andra parten.

17). Om det blir svårigheter med att tolka detta fördrag, skall tvisten behandlas av ländernas ambassadörer och ministrar ”med samma billighet och jämkning, som varit till grund för detta traktat”.