Uppgjort i september 2017 och i mars 2018 med hjälp av Esko Hernesharjus bok om Vanhakylä, forskaren Erkki Hietaniemis uppgifter och läraren Einar Linds utredningar. Olika handlingar som Sigvald Forslund lämnat efter sig gav flera viktiga uppgifter. Kartorna är från Landsarkivet i Vasa och Riksarkivet i Helsingfors.
Tips! Om du vill se kartorna tydligare, så skall du trycka ned knappen CTRL, nere till vänster och håll den nedtryckt, tryck på samma gång ett par gånger på +tangenten. När du vill tillbaka till normalläge, så gör samma sak men tryck på -tangenten lika många gånger.
Nybyggarens förfäder.
Den första nybyggaren i Lillsjö hette Matts Mickelsson Lång (1745-1797) och han var gift med Beata Johansdotter (1747-1828). År 1773 blev han bonde på det nya hemmanet Lillsjö och han bytte då namn till Lillsjö. Det bestämdes då att hemmanet skulle vara 1/3 mantal stort och enligt det skulle han betala skatt. Han fick dock skattefrihet de första 25 åren men då 25 hade gått så dog han den 2.9.1797, för egen hand.
Matts Mickelssons släkt går att följa ända till 1500-talet i Vanhakylä där hans förfader Matts Andersson (ca 1566-1646) var bonde på Filppula hemman.
Generation 1.
Matts Andersson Lång.
Troligtvis var denna Matts Andersson svenskspråkig, trots att han i Vanhakylä kallades ”Matti Antinpoika”. Denna Matts Andersson hade tre barn som blev hemmansägare i Dagsmark.
-sonen Jöran Mattsson Storkull blev bonde år 1650 då han övertog ett öde hemman i Dagsmark. Den tidigare bonden Hindrik Persson var bonde fram till 1639 och denne torde inte alls vara släkt med Jöran Mattsson Storkull. Jöran har ett stort antal ättlingar både i Finland och i Sverige.
– dottern Valborg Mattsdotter Finne som var gift med Sigfrid Johansson köpte halva hemmanet av sin bror Bertil och de kallade sitt hemman Finne. Möjligtvis var Valborg och Sigfrid finskatalande och därför döpte de sitt hemman till just Finne. Hemmanet Finne fanns på Sebbasbackan och fick sedan namnet Rosenback. Det delades sedan så att ena halvan lämnade kvar på Sebasbackan och den andra halvan till Krook, nuvarande Långfors. Vill du läsa om de följande ägarna, så skall du klicka HÄR!
Generation 2.
Bertil Mattsson Lång.
-sonen Bertil Mattsson fick 1643 rätt att ta över ett ödehemman på ett helt mantal i Dagsmark, som kallades Storkårk eller Lång. Då Bertil flyttade till Dagsmark, så följde fadern Matts Andersson med. År 1666 sålde Bertil halva hemmanet åt sin syster Valborg Mattsdotter.
Bertil Mattsson hade för övrigt en son som hette Anders Bertilsson, som flyttade tillbaka till Vanhakylä för att bli bonde på Honko hemman där. Den andra sonen Markus Bertilsson var bonde på Lång hemmanet i Dagsmark som då omfattade ½ mantal. Det här Lång hemmanet var beläget nedanför Sebbasbackan.
Generation 3.
Markus Bertilsson Lång.
Markus var bonde på Storkårk eller Lång hemman mellan åren 1674 till 1705 och hemmanet var då 1/2 mantal stort. Markus var gift med Margareta Knutsdotter och de fick sönerna Matts och Mickel.
Generation 4.
Mickel Markusson Lång.
Mickel var bonde på Lång mellan åren 1707-1722.
Generation 5.
Mickel Mickelsson Lång d.ä.
Mickel var bonde på 1/2 mantal av Lång mellan åren 1724-1732. Han var gift med Anna Thomasdotter. År 1732 delades Lång hemman mellan Mickels barn Mickel och Maria.
Generation 6.
Maria Mickelsdotter Lång.
Maria var gift med Mickel Mickelsson (1701-1772) och de var bönder på 1/4 av Lång och hennes bror som också hette Mickel Mickelsson Lång d.y. på den andra halvan.
Maria blev sedan mor till nybyggaren i Lillsjö och till Anders Lång som fortsatte som bonde på Lång mellan åren 1764 till 1800.
Nybyggaren i Lillsjö.
År 1745 föds så Marias son Matts Mickelsson Lång, han som blev nybyggare i Lillsjö. Han byggde en gård som stod på Lillsjöns strand nedanför nuvarande Berglundas och bodde där tills han dog 1797.
CHARTA BESKRIFNING över
Lillsiö Nybygges ägor uti Dagsmarck by af Lappfierds Sochn, Korsholms Södra Fogderie och Österbotns Höfdingedome, Geometrice afmättes till föllje af Konungens Höga Befallnings hafvandes den 8 Februari 1776 till skatteläggning af landtmätare Högman.
- 1. Detta nybygge är placerat på Sochne allmänningen å östra sidan om en liten å, hvilken haver sitt ursprung utur Vesijärvi träsk och strecker sitt lopp till saltsjön, är beläget ifrån moderkyrkan 4 fierdings väg, så om sommar som vinter, ifrån närmaste kiöpestad Christina 7 fierdings väg.
- 2. Åkern under detta Nybygge kommer att till helften årligen besås och den andra helften trädas och är dess godhet lämpad i nåder för detta Höfdingedome fast sätta skattläggnings. Methoden till nedan beskrivne grad: Denne åker består av svag sandmo och Biörkjord, samt jäs, kärr och åtjejord utförd uti 4de graden. Denna åker tyckes komma till att lida skada af kiöld, för de våta och sancka marker jemte Löfskogen, som nära omkring är, dess sandaktiga grund förorsakar och torcka uti torra åkrar.
- 3. Ängarna bestå af sancka och skogiga kiärr och marcker hvilka till växten äro svaga och i våta åkrar ej kunna bärgas, hafva ej ännu hunnit af åboen utdikas och upröias.
- 4. Beteshaga innehafver detta Nybygge, hvilken är nog liten, dock kan däruti någon tid på sommaren uppfödas någon kalf.
- 5. Skogen nyttiar denna Åboen samfällt med hela Sochn, uti vilket kan fås alla hemmanets nödiga tarfvor, och giöres afsalu af Tiera och skutved.
- 6. Inga Mineralia och Malmstråk äro uti denna marck kunnige.
- 7. Fiskevatten finnes väl uti de tvenne, straxt söder om gården befintlige träsk, men berättas att fiskandet sällan uti dem lönar mödan, hvarföre åboen ifrån utbyar måste förse sig med husbehofvsfisk.
- 8. Humlegård hafver väl denna åbo ej hunnit plantera, dock är lägenhet den rätt att anlägga.
- 9. Squalqvarn äger denne Nybyggaren under Norråkern, hvarå höst och vår kan malas, när vattnet är som högst.
- 10. Mulbetet är godt men nog vidsträckt.
- 11. Seglationsfriheten äger ock detta Nybygge men intet fartyg, utan försäljer sina varor till Christina stad.
Hemmanet Lillsjö blir skattehemman 1797.
Nybyggaren fick skattefrihet de tjugo första åren och från och med 1797 blev Matts Mickelssons Lillsjö ett skattehemman, som alltså skulle betala skatt till Kungen i Stockholm. Dokumentet här under är daterat 18 januari 1797 eller som det står:
Stockholm then 18 Januari år efter Vårs Herres Jesu Christi Nåderika födelse Et Tusend Sjuhundrade och på thet niotionde sjunde.
Enligt nedanstående dokument skulle nybyggaren ja rättighet at njuta och behålla hemmanet för åtta Riksdaler och sex Runstycken.
Enligt Wilhelm Jansson så skulle folk från Brobackan ha flytt till den här gården i Lillsjö undan ridande ryska kosacker år 1808. Ryssarna förföljde dem ända till Dragholms, där de vände tillbaka eftersom vägen var ofarbar. De fick då bo i flera dagar i köket, eller i stugan som köket kallades den tiden. Gården stod då på det gamla stället nedanför Berglundas.
Efter Matts Mickelssons död 1797 så delades Lillsjö hemman mellan sönerna Erik Lillsjö och Matts Mattsson Lillsjö.
–Erik Mattsson Lillsjö (1777-1811) och hans hustru Maria Andersdotter Lång (1774-1833) blev alltså bönder på 1/6 mantal. Erik kallades också för ”Lillsjö Erk” eller ”Trell Erk” och han bodde från Nymanas ner mot Dagsmark på samma sida av vägen, alltså mot ån i kröken. De fick bland annat dottern Maja Greta (f. 1799) som gifte sig med skomakaren Gustav Strömberg från Lappfjärd och de har många ättlingar, främst i Norrviken som kallas antingen ”Trell” eller ”Fili”. Maja Greta delade sitt hemman med systern Anna Eriksson Lillsjö (f.1804) som var gift med Matts Mattsson Skrifvars. Anna och Matts fick sedan sonen Karl som sedan övertog hemmanet. Karl och hans hustru Albertina Sjuls från Härkmeri var barnlösa och år 1891 sålde de sitt hemman åt August och Serafia Berglund, och det är fortfarande i den släktens ägo.
–Matts Mattsson Lillsjö (1779-1853) som var gift med Anna Eriksdotter Svalskulla (1778-1853) blev bonde i Lillsjö, också på 1/6 mantal. År 1825 sålde de hemmanet åt sina två barn, så att dottern Lena Greta Mattsdotter fick 1/12 mantal och sonen Johan Henrik Mattsson fick lika mycket. År 1836 sålde Lena Greta sin hemmansdel åt brodern Johan Henrik, som då igen hade 1/6 mantal av Lillsjö.
Johan Henrik Mattsson gifte sig med Anna Eriksdotter Hannus från Härkmeri och de fick åtminstone 3 barn, sönerna Johan och Henrik och dottern Anna Greta, som år 1857 gifte sig med Johan Henrik Klemets (1830-1900) från ”Jöranas” på Sunnantillvägen, det som senare kallades Sandlundas. Johan Henriks morfar hette Jöran Jöransson Lång, så det är helt naturligt att kommande generationer kallades för ”Jöranas”.
År 1864 sålde Johan Henrik och hans hustru Anna hemmanet åt sina söner Johan Lillsjö och Henrik Lillsjö.
–Johan Johansson Lillsjö (1838-1915) var gift med Maja Greta Klemets (f. 1829) blev alltså bönder på 1/12 mantal Lillsjö. Johan och Maja Greta var alltså bönder på 1/12 mantal Lillsjö och de bodde i en gård som stod mittemot Dahlroos Josipas gård, alltså på andra sidan Lillsjövägen.De fick bland annat sonen Viktor Lillsjö (1865-1945) som kallades ”Lillsjö Gamälin” och han flyttade år 1917 sitt hemman till Stormyron på gränsen till Perus.
–Henrik Johansson Lillsjö (1828-1916) som kallades ”Lillsjö Hindrik” var första gången gift med Kajsa Eriksdotter Björses (1828-1880). Efter Kajsas död gifte Henrik om sig med deras piga Edla Sofia Gustavsdotter Lång (1857-1943), som kallades ”Fia”. Fia, som också kallades ”Ådd Fia” skulle ha varit dotter till ”Ådd Gusta”. Henrik och Kajsa var också bönder och de bodde i den gård som sedan övertogs av sonen Karl Erik Forslund och sedan av dennes son Sigvald Forslund. Sigvalds gamla gård torde ha varit Lillsjö nybyggarens hem och den skulle då ha stått nedanför dagens Berglundas. Sigvalds gamla gård revs i början på 2010-talet.
Efter Henrik Johansson Lillsjös död så skiftades Lillsjö hemmanet mellan de 4 sönerna Johan Henrik Åberg, Viktor Hällfors, Karl Erik Forslund och Josef Dahlroos, vilket betydde att alla fick 1/48 mantal var.
Lillsjö Minas torp
På Henrik Lillsjös och senare på hans söners hemman stod Lillsjö Minas torp, som år 1921 flyttades till en annan plats. Läs mera om Mina HÄR!
Fördelningen av tillandningarna i Lillsjö.
Fram till årsskiftet 1964-1965 var tillandningarna i det uttorkade Lillsjö träsk i Lillsjö några bönders lösegendom. Markerna var uppdelade i 22 lotter och dessa kunde i bästa fall byta ägare med ett handslag. Några köpebrev gjordes inte, lagfarter behövdes inte och inte betalade bönderna någon skatt heller.
År 1962 ansökte delägarna Einar Lindh och Hemming Nyholm att de här tillandningarna skulle skiftas mellan delägarna och de skulle ombildas till egna lägenheter. Vasa läns lantmäterikontor förordade ingenjör Ingvar Smeds till förrättare och den fick numret 7886. Det första sammanträdet hölls hemma hos Einar Lindh den 11 september 1962. Närvarande förutom Smeds var godemännen Nils Jossandt från Lappfjärd och Rurik Nulund från Dagsmark. Närvarande var också sökandena Lindh och Nyholm, därtill delägarna Frans Nygård som ombud för sonen Elgot, Karl Hemberg som ombud för sonen Dick, Alvar Granlund för egen del och som ombud för sin bror Rudi, Selim Lillkull, Karl Lillkull, Lennart Grans och Eskil Sten. Rågrannen Runar Sjöholm var trots att han inte ägde någon lott.
Enligt en muntlig tradition skulle Lillsjö träsk ha ägts av tre bönder före storskiftet 1900-1912 men eftersom det inte finns några handlingar om ägarbyte så går de uppgifterna inte att bekräfta. Lotterna i träsket förblev oskiftade i storskiftet, som fastställdes på tinget i Lappfjärd 28 november 1912. Rågrannen Runar Sjöholm yrkade på att tillandningarna skall återgå till hans Sjöholmhemman Lillkull nr 5.
Följande personer ansåg sig ha rätt till tillandningarna:
-Elgot Nygård 3 lotter
-Karl Hemberg 4 ½ lotter i två skiften
-Alvar Granlund och Rudi Granlund tillsammans 2 ½ lotter.
-Selim Lillkull ½ lott
-Karl Lillkull 2 lotter
-Eskil Sten 4 lotter
-Einar Lindh 4 ½ lotter
-Hemming Nyholm 1 lott
Tillsammans fanns det alltså 22 lotter.
Nu hävdade Lennart Grans att Lillsjö torrläggningsbolag hade sålt en lott åt honom år 1940, vilket ingen delägare motsade. Smeds redde ut saken och Lennarts område var ingen lott utan ett område som hade ägts gemensamt av de övriga delägarna och som hade bildats år 1937. De äldsta delägarna Frans Nygård och Hemming Nyholm intygade att träsket var uppdelat i tre skiften med sju lotter i varje, plus en lott som hörde till förmannen, totalt 22 lotter.
De berättade också att första rensningen av Kärjenkoski ån slutfördes 1935 och Lillsjöträsket då torrlades för ängsbruk och sämjodelades i 22 lotter. Utöver dessa lotter fanns det samfällda områden på de sämst torrlagda områdena och det var detta område de hade sålt åt Lennart Grans.
Under dagen gjordes rågång i markerna och de konstaterade att flera råstenar hade försvunnit men förrättningen kunde fortsätta följande dag.
Under den följande behandlingen konstaterades det att Runar Sjöholm inte hade någon rätt till tillandningarna och att de övriga delägarna hade rätt till sina lotter. Förrättningen avslutades den 12 september 1962 och de som inte nöjde sig med den hade rätt att besvära sig till Vasa ägodelningsrätt. År 1964 fick markägarna lagfarter på sina ägor och efter det skall ordentliga köpebrev uppgöras vid försäljning.
I tidningen Syd-Österbotten den 9.1.1965 berättar Ingvar Smeds så här om bakgrunden till förrättningen:
När storskiftet på 1770-talet genomfördes i Sydösterbotten gavs en hel del odugliga kärrmarker åt hemmanen, utöver de stipulerade 500 – 1 200 tunnland duglig mark per mantal. Träsk- och vattenområden inom byn gavs i regel inte åt enskilda hemman, utan blev utanför byns skattlagda egendom.
Under 1700- och 1800-talen försökte statsmakten få bönderna att verkställa torrläggningar och torka ut sjöar. Då byarna inte kunde fås med i sådana förslag, gav staten rätt åt enskilda personer att torrlägga träsken mot att de fick äganderätten till det torrlagda området. På det här viset uppstod det ett jordområde, som hade karaktär av lösegendom och fanns inte med i fastighetsindelningen. Överlåtelse och köp av dessa lotter skedde ofta utan skriftliga köpebrev.
I samband med rensningen av Kärjenkoski å i Korsbäck på 1950-talet, blev ”Lillsjön” nyligen helt torrlagd. För denna hade någon gång på 120-talet vissa bönder i Dagsmark utverkat landshövdingens tillstånd till torrläggningen. I ett utslag från 1854 framgår att Lillsjöträsk är att betrakta som ”en vissa personer tillhöriga tillandning”, som inte hör till något hemman.
Så länge torrläggningen var ofullständig och endast hö bärgades ur vattnet, var Lillsjön indelad i tre skiften eller rotar, jämte en fast förmanslott. Varje rota var indelad i 7 lotter och det totala antalet var sålunda 22 lotter men delägarnas antal var mindre. För att utjämna avkastningen bytte lotterna ägare varje år. Lotten utvisade den andel, med vilken var och en svarade för torrläggningen och således också hans andel i träsket. En delägare kunde äga flera lotter eller så kunde han bara ha en del i någon lott.
Enligt nuvarande skifteslagen har Lillsjöträsket skattlagts och bildats till en fastighet vid lantmäteriförrättning under höstens lopp. I julhelgen godkände sakägarna skiftesförslaget och regleringen av träsklotterna. Därvid strävade man till att tillandningslotten, såvitt möjligt, skulle placeras ihop med ägarnas tidigare ägor, ifall de gränsade till.
Av Lillsjön fås nu 23 hektar god åkermark. Härav får de tre största bönderna 4 – 5 hektar per man. Delägarnas antal är nu 8 och det minsta innehavet var en halv lott och största 5 lotter.
Lillsjöträsket är således inte längre lösegendom. Köp och försäljning måste härefter ske med ordentliga köpebrev, precis som vid annan fastighetsförsäljning. Råarna skall gås upp och förses med rösen i vår, meddelar Ingvar Smeds.
Delägarna ville att deras nya lägenheter skulle sammanslås med en annan lägenhet, till exempel:
-Elgot Nygård ville att hans lägenhet Strand skulle slås ihop med Nygård 1:143
-Dick Hemberg ville att Fåräng skulle slås ihop med Liselund 5:23
-Selim Lillkull ville att hans Lund lägenhet skulle slås ihop med Lund 5:121
-Karl Lillkull ville att hans Sten skulle slås ihop med Stenfors 5:161
-Eskil Sten ville att Liljebacken skulle slås ihop med Liljebacken 5:166
-Einar Lindh ville att hans Långängen slås ihop med Långängen 4:29
-Hemming Nyholm ville att hans Nyholm skulle slås ihop med Ny 7:47
År 1965, den 30 december förklarades skiftet av tillandningarna i Lillsjö träsk avslutat.