Sammanställt av Lasse Backlund i november 2023 enligt uppgifter i en tidningsartikel av Eskil Hannus i Syd-Österbotten 2 november 1965.
Torparen Jakob Johansson Kallbo (1762-1846) föddes på Bränn hemman i Lappfjärd och han var gift med Maria Mårtensdotter Ulves (1764-1843). Jakob var son till bonden Johan Grelsson, som kom som måg till hemmanet Bränn. Johan var gift med Katarina Henriksdotter.
”Kalbo Jakob” skulle i sin ungdom ha varit ovanligt stark. Han var kärv och hårdför och tålde inga intrång på sina domäner. Ryssarnas ankomst till Lappfjärd sommaren 1808 var just en sådan sak, som fick Jakob på ilsket humör.
Enligt hörsägen från Lappfjärd for ryssarna hårdhänt fram på sina ställen. Mord och plundringar begicks. Ryssarna kom också fram till Kalbo torpet i södra utkanten av kyrkbyn, där de träffade på torparen Jakob. En av kosackerna fattade tag i Jakobs långa hår och tvingade honom att följa med, springande bredvid hästen. Men när de kom i närheten av en trave skutved, så ryckte Jakob åt sig ett träd och slog ihjäl kosacken. Han grävde ner liket i en grop i Gammelbäcken, som rinner förbi Kalbo. I närheten fanns också en äng, som kallades Marin och där höll sig familjen Kalbo gömda medan slaget vid Lappfjärd pågick. ”Röda kanonkulor ven över dem i luften”, har det berättats i Lappfjärd.
”Kalbo Jakob” hade en son, som hette Henrik Jakobsson Kallbo (1798-1868), som gifte sig med Brita Stina Mickelsdotter, född Söderberg (1805-1869).
Henrik och Brita fick åtminstone en son, som hette Josef Kalbo (1846-1873), som sedan gifte sig med Greta Sofia, som var född 1847 i Vestervik i Sideby. Josef och Greta Sofia fick endast en son, som dog ung och Josef själv dog år 1873. Därmed dog den egentliga släkten Kalbo ut.
Änkan Greta Sofia, gifte sedan om sig med Josef Nordlund, som var född på Lillsund hemman i Lappfjärd år 1847. Han hade till och med hetat Lillsund i tiderna men antog sedan släktnamnet Nordlund.
Greta Sofia och Johan Nordlund fick en dotter Hilda (1888-1980), som sedan hela livet kallades ”Kalbo Hilda” trots att hon inte var någon riktig Kalbo. Hon var i flera års tid piga hos Wilhelmina och Viktor Rosenstedt i Perus. År 1924 gifte sig Hilda med husbonden, änklingen Viktor Rosenstedt (1872-1954) och de bodde sedan i ett mindre hus på vägen till Dagsmark, så länge de levde.
Det är denna Hilda, som har berättat historien för Eskil Hannus, som år 1965 publicerade berättelsen i tidningen Syd-Österbotten. Eskil Hannus hade först hört historien om den dödade ryssen av Ivar ”Kalbo Ivar” Nordlund, som dog 1963 men denne hann berätta åt Eskil att hans moster ”Kalbo Hilda” vet mera om denna episod.
Berättelsen om den dödade ryssen är bara en hörsägen, för dylika händelser finns inte nedtecknade. Man kan dock anta att det nog finns en gnutta sanningshalt i berättelsen, annars skulle den inte ha överlevt så länge.