Teologiestuderande Martin Lindholm som hade studerat vid Åbo akademi sedan 1956 skrev i början av 1960-talet om den evangeliska rörelsens utbredning i Sydösterbotten. Artikeln publicerades i tidningen Syd-Österbotten 28 mars 1961 och har renskrivits av Lasse Backlund i augusti 2025:
I sitt sockenhistoriska arbete ”Lappfjärds historia” ställer författaren K. V. Åkerblom den evangeliska rörelsens uppkomst i Lappfjärd i samband med de evangeliska sommarfester som hölls i Kristinestad med anslutning av deltagare från Lappfjärd och Dagsmark.
Det är emellertid sent som de evangeliska sommarfesterna började hållas. Först från och med år 1884 omtalas att dylika sommarfester hållits både i Kristinestad och i Lappfjärd. Det var sedan den energiske folktalaren Johannes Bäck blivit Evangeliföreningens ombudsman som dessa sommarfester kom i gång i Sydösterbotten.
Det må nämnas att sommarfesterna anordnades endast på särskild anhållan. Vid denna tidpunkt hade det alltså i Lappfjärd redan uppstått en så pass stor grupp evangeliskt sinnade församlingsmedlemmar att de kunde ta sig frimodig talan i denna angelägenhet.
Det var ju mera vanligt den tiden, såsom även långt senare att kyrkans medlemmar intog en passiv hållning och överlät alla initiativ åt prästerskapet. Här fanns nu en lekmannafromhet som själv tog initiativ för att främja det andliga livet i församlingen
Men med kännedom om lappfjärdsbornas betänksamma läggning som gör att de ställer sig försiktigt avvaktande till alla nyheter på det andliga, ekonomiska och kulturella området måste det ha tagit sin tid innan de blev vunna för den evangeliska rörelsen.
Historikern K. V. Åkerblom omtalar att Föreningens kolportörer (kolportör är en historisk benämning på kringresande bokförsäljare av religiös eller annan litteratur) från 1890-talet besökte Lappfjärd, ordnade bibelförklaringar och sålde föreningens böcker. Men vi har belägg för att föreningens kolportörer redan 1877 anordnade andliga sammankomster i Lappfjärds och Dagsmark byar. I den sistnämnda byn med stor anslutning.
Men kolportörverksamheten var en så ny och ovanlig företeelse att det hade behövts förarbete på annat sätt för att jämna vägen för denna verksamhet.
Vi måste gå tillbaka till den livaktiga konventikelverksamheten i Kristinestad för att bättre kunna förstå hur jordmånen bereddes för den evangeliska rörelsen i Lappfjärd. Denna konventikelverksamhet (konventikel är en sammankomst särskilt inom frikyrkliga sammanhang, alltså ett bönemöte som hålls i andra lokaler än i kyrkan, som till exempel i hemmet) hade påbörjats så tidigt och pågått så länge att den för omnejden hunnit tala om sig. Att det var lekmän som ledde verksamheten måste i dåtida kyrkliga förhållanden bli något av en sensation.
De andliga ledare som uppbar verksamheten i Kristinestad hörde till dem som ingav förtroende. Deras fast kyrkliga förankring behövde man inte tvivla på. De var ju Lutherläsare och gick troget i högmässan.
Johan Fredrik Westerholm från Kristinestad i spetsen
I spetsen för den evangeliska rörelsen i Kristinestad stod urmakaren Johan Fredrik Westerholm, som i 25-års ålderflyttade från Tammerfors till Kristinestad år 1860 och han blev här vunnen för den evangeliska rörelsen.
Ända till sin död 1887 var han verksam som lekmannapredikant både i Kristinestad och i grannkommunerna. Det har vittnats om honom att han var anspråkslös och tillbakadragen, ofta kände han sig oduglig inför ledaruppgiften.
I brevväxlingen med en Hedberg finner denne sig föranlåten att ofta uppmuntra Westerholm till frimodighet. Westerholm talar även därom att han själv vunnit fastare förvissning om ”att Herren hade kallat honom att vittna om Lammet”.
Westerholms verksamhet tillvann sig under årens lopp förtroende och på särskild inbjudan och efter att ha inhämtat prästerskapets samtycke besökte han närliggande byar i Kristinestadsnejden. Man tar inte fel om man påpekar att Westerholm både genom sitt yrke och sina personliga egenskaper hade goda möjligheter att komma i förbindelse med grannsocknens invånare.
I Lappfjärd är Westerholms namn ännu i dag känt för den äldre generation som i unga år kom i beröring med den evangeliska väckelsen.
Det var alltså impulserna och verkningarna från konventikelverksamheten i Kristinestad, som åstadkom att även i Dagsmark och Lappfjärds by evangeliska konventiklar började hållas redan före år 1880.
Hos bonden Karl Erik Ålgars (1832–1892) hölls de första evangeliska samlingsstunderna i Lappfjärd. Då Evangeliföreningens första kolportör G. V. Rask besökte Lappfjärds by i juni-juli 1877 mottogs han i Ålgars hem. Samme Ålgars var en av föreningens första inskrivna medlemmar.
I Dagsmark hölls konventiklar under de första åren hos Erik Anders Klemets, senare Rosengren (1873-1963) och hos Josef Mattsson Lillkull (1851-1917) och därefter i olika hem i Dagsmark. Där fanns sju familjer, som senare i tur och ordning brukade ta emot konventiklar i sina hem.
Bonden Erik Anders Klemets har berättat hur det gick till vid dessa sammankomster, som vanligtvis hölls om söndagskvällarna i någon av Dagsmarks rymliga bondgårdar. I brasskenet från den stora öppna spisen och den svaga belysningen från oljelampan i taket satt men kvällen igenom och avhandlade de religiösa frågor som den inledande läsningen gett anledning till.
Det var läsning i Luthers huspostilla och kyrkopostillan man vanligen höll sig till. Ibland lästes avsnitt ur bibeln. Sedan kolportörverksamheten hunnit sprida en mängd småskrifter kunde man även använda dem som underlag för kvällens samtal.
I samtalen deltog även kvinnorna frimodigt. Sagesmannen Klemets uppger att rättfärdighetsrörelsen och andra centrala frågor avhandlades med stort allvar. Vid sammankomsterna sjöngs psalmer och sedan Sionsharpan genom kolportörerna blivit spridd, sjöngs flitigt sånger ur denna sångbok.
I Dagsmark skulle den evangeliska rörelsen från första början vinna en större omfattning än i någon annan del av Lappfjärds socken. Där fanns en gammalkyrklig jordmån med djupare rötter än vad fallet måhända var i de andra byarna.
Ett värdefullt stöd fick den evangeliska rörelsen i Dagsmark av folkskolläraren J. J. Wadström. På lördagseftermiddagarna samlade han sina elever och de närmaste grannarna till en enkel andaktsstund, varvid följde en utläggning, en så kallad ”förklaring” av söndagens högmässotext. Wadström upplät skolan för de evangeliska sommarfesterna och medverkade också som talare.
Dessa evangeliska sammankomster som leddes av bysborna själva hölls i någon av de rymliga bondgårdarna fortsatte sedan under 1900-talets början. Efter 1905 förefaller de ha upphört.
Kolportörverksamheten hade blivit livligare, det blev allt oftare besök av föreningens predikanter och prästmän. Konventikelverksamheten upphörde och den organiserade föreningsverksamheten tog vid.