Ahlbergas på Korsbäckvägen 40. – Dagsmark förr och nu

Sammanställt av Lasse Backlund 2013, med hjälp av Daisy Kangasniemi. Uppdaterad i oktober 2016.

Här Ahlbergs gamla gård fotograferad en vacker dag år 2003.

Den här gården på Korsbäckvägen 40 är mycket gammal och det är därför oklart när den byggts. Den har tillhört en del av Lillkull skattehemman nr 5 men delats vid storskiftena 1793 och 1912. Efter det har det delats åtminstone 2 gånger till.

På den gamla storskifteskartan från början på 1900-talet så ser vi bra var det gamla torpet låg, vackert belägen där Lillån gör en tvär krök och där åbranten är ovanligt hög.

På storskifteskartan så ser vi att Ahlbergas i tiderna var ett torp som tillhörde bonden Josef Fagerros på nr 3:9 från Åbackvägen. Josef Fagerros var ju far till Krook Erland. Efter storskiftet tillhörde området storbonden Viktor Lillkull.

Så här såg Ahlbergs gård ut enligt konstnären Rosblom.

De sista som bodde i denna gård var Elis Ahlberg (f. 1913 i Träskvik, d.2012) och hans hustru Gerda (f. Sten år 1922 i Korsbäck, d. 2011).

Elis var son till August Ahlberg från Träskvik (1880-1960) och Ida (f. Mannfolk i Lappfjärd 1885-1979). Gerda var dotter till Viktor Korsbäck (1880-1974) från Korsbäck och som bytte namn till Sten då han år 1907 gifte sig med Amanda Alvina Rosenback (1880-1959). Amanda Alvina var dotter till ”Eljasas-Viktor” Rosenback och var född där Agnäs gård står i dag nära folkskolan i Dagsmark. Läs mera om Gerdas hemgård och släkt HÄR!

Gerda Sten förlovade sig med Elis Ahlberg från Träskvik.

På bilden Elis Ahlberg med hustrun Gerda år 1942. — På bilden Elis Ahlberg med fästmön Gerda år 1942. De gifte sig sedan i april 1943. Elis och Gerda fick sedan 2 döttrar, den ena bor i Dagsmark och den andra i Vasa.

Gerda och Elis Ahlberg till vänster. Herrarna till höger ser ut att vara släktingar till Elis.

Elis och Gerda med dottern Helfrid under vistelsen i Sverige.

Elis och Gerda med Helfrid på besök hos morfar Viktor i Korsbäck.

Troligtvis fyller Viktor Sten år, eftersom alla barnen har kommit på besök. Till vänster i gungan Gerda Ahlberg och till höger Elin Sjöholm. Bakom står Elis Sten och Eskil Sten.

I slutet av 1950-talet samlades hela släkten hos Elin och Ragnar Sjöholm i Träskvik. Från vänster Sixten Sjöholm, Anne-Maj Sten, Ellen Sten, Folke Sten, Elis Sten. Följande är en granne som också ville vara med på fotot. I mitten står värdparet Elin och Ragnar Sjöholm, Margareta Sten, Inga Sten, Eskil Sten med Majvor i famnen. Följande är Elis Ahlberg med dottern Daisy i famnen, sedan Helfrid Ahlberg och Gerda Ahlberg.

Gerda Ahlberg utanför barndomshemmet i Korsbäck. Gerda var dotter till Viktor Korsbäck (1880-1974) som senare tog namnet Sten. Gerdas mor Amanda var dotter till ”Eljasas-Viktor” från Dagsmark, med andra ord var hennes farfar Elias Färm (1820-1881) som flyttade från Korsnäs till Dagsmark.

Elis och Gerda köpte den här gården år 1944 men vistades under åren 1949-1952 i Sverige. De hyrde då ut gården åt trädgårdsmästaren Eino Fredrik Sjöblom (f.1909 i Helsinge lkm) och hustrun Laura Helena (f. Mäki i Storå 1909). De byggde till och med ett växthus nere vid Lillån och de skulle börja handla med olika växter. Det blev dock ett kortvarigt försök och Elis och Gerda återvände 1952. Mellan åren 1961-1966 bodde Ahlbergs igen i Sverige, där Elis arbetade på Hällefors Bruk. Efter den andra vistelsen i Sverige byggde makarna 2 växthus bredvid gården där de odlade tomater i flera år.

Viktor som var född 1880, men ännu i början av 70-talet besökte han dottern Gerda Ahlberg.

Gerda Ahlberg uppvaktar sin svägerska Ellen Sten med blommor och present.

1937-1944 Lennart och Signe Grans.

Föregående ägare var Lennart Grans och Signe (f. Grönroos), som hade flyttat dit 1937. De bodde där i 7 år då de flyttade till Signes barndomshem i Klemetsändan. Makarna Ahlberg var i beråd att bygga ett hem åt sig i Träskvik då Elis Ahlberg och Lennart Grans möttes på butikstrappan i Dagsmark. När Lennart fick höra om det tilltänkta bygget i Träskvik så bjöd han ut sin gård, eftersom han tänkte flytta bort. Det här tyckte Elis så bra idé att han nappade på den direkt.

1934-1937 Josef och Amanda Kuvaskangas.

Från år 1934 till år 1937 var slaktaren Josef Henrik (f.1863) och Amanda Isakintytär (f.1867) Kuvaskangas ägare till denna gård. De hade en fosterson som hette Arvo Johannes (f.1916). Makarna Kuvaskangas var hemma från Merikarvia och de flyttade tillbaka dit år 1938.

Evert annonserade i både Suupohjan Sanomat och i Syd-Österbotten den 18 april 1934 då han vill sälja gården och området.

1922-1934 Evert och Selma Storkull.

Mellan åren 1922 till 1934 ägde Evert och Selma Storkull den här gården. Evert (1900-1973) var äldste son till handlaren J.H. Storkull och var gift med Selma (f. Lövdahl 1903, d. 1969). År 1927 blev det här området en egen lägenhet efter att ha varit en parcell sedan 1917 då det fick namnet Marttila.

Runt 1921 förlovade sig Evert Storkull med Selma Lillkull. Möjligtvis hette hon här Lövdahl, som mamma Kajs och hennes systrar bytte namn till.

Möjligtvis är det Elna Lillkull till vänster, som hälsar på sin syster Selma Storkull och sonen Egil. De bodde då i den här gården som vi kallar för ”Ahlbergas”. Kvinnan till höger verkar bekant. Notera att cyklarna har både kedjeskydd och kjolskydd på bakhjulet, men att de saknar pakethållare. Sitsarna har rejäla fjädringar men i övrigt ser de moderna ut. Egil var född 1922, så fotot är kanske från 1927.

Den 16.11.1921 annonserade Ribäck i Syd-Österbotten. Han uppmanade folk att inte kasta brustna maskindelar och redskap i skräpvrån, vare sig de är gjorda av gjut- eller smidjärn, stål, mässing eller koppar, för sådant remonteras å Antogeno svetsnings & remont verkstaden. Han kunde också svetsa ihop brutna velocipedramar. — Den 16.11.1921 annonserade Johan Viktor Ribäck eller Lillkull, i Syd-Österbotten. Han uppmanade folk att inte kasta brustna maskindelar och redskap i skräpvrån, vare sig de är gjorda av gjut- eller smidjärn, stål, mässing eller koppar, för sådant remonteras å Antogeno svetsnings & remont verkstaden. Han kunde också svetsa ihop brutna velocipedramar.

Den 29 april annonserade Ribeck att Marttila parcell kommer att säljas på auktion den 5 maj 1922. Gården ropades in av Evert och Selma Storkull.

Tydligen blev det ingen affär vid den första auktionen, eftersom J. V, Ribeck annonserar på nytt den 16 augusti 1922. Annonsen var ovanligt lång och detaljerad. — Efter att Johan Viktor Ribäck eller Lillkull sålt Marttila på Korsbäckvägen, så köpte han Brobergsgärdan nära Storbron av Erik Anders Broberg. Men efter en kort tid beslöt han att sälja också den på auktion och han flyttade tillbaka till Amerika, där han stannade livet ut. Köpare nu var Karl Söderström som hade gift sig med Glas-Kajs några år tidigare.

1921-1922 Viktor och Edla Maria Ribäck. Viktor (1885-1959) var son till ”Rebeck-Josip”, alltså Josef Gustafsson Lillkull och hans hustru Kristina. Han hade tidigare vistats i Ryssland och sedan 1903 i Amerika men under åren 1921 – 1922 bodde han i Finland där han försökte livnära sig på metallarbeten och gjutning. Efter perioden i Dagsmark såldes allt på auktion och Viktor återvände till Amerika.

1919-1921 Karl Oskar och Maria Träskvik.

Så här utförligt annonserade Karl Oskar Träskvik 1 oktober 1921 då han skulle sälja parcellen Marttila och mycket annat. Köpare blev Viktor och Ella Ribäck. Redan följande år sålde de stället åt Evert och Selma Storkull.

1918-1919 Josef Lillsjö, som kallades Lillsjö-Bagarin. Vill du läsa mera om Lillsjö-Bagarin, så klicka här.

1915-1918 Sofia Marttila Vill du läsa mera om änkan Sofia Marttila, så klicka här!

Lägenheten fick namnet Marttila av änkan Sofia Marttila, som tidigare hade bott i Palon men som mellan åren 1915 och 1918 bodde här. Sofia sålde år 1918 huset åt Josef Lillsjö.

Längre tillbaka har det funnits ett stort antal ägare till detta hus. Här finns namn som Karl Andersson och Adelina Storkull el. Lillkull, Josef Eriksson Rosenback, Erland och Hulda Fagerros, Josef och Ida Koskinen.

Gården är troligtvis från 1800-talet och renoverad och tillbyggd under senare delen av 1900-talet. Gården är i dag obebodd.