Den 16.2.1918 skrev tidningen Syd-Österbotten om sågägaren John Erickson som stupade i Uleåborg:
I kampen mot landsförrädarna stupade i striden vid Uleåborg sågägaren John Ericson från Härkmeri.
Född 1863 den 27 april i Härkmeri och son till sytningsmannen Erik Karlsson Teir, växte han upp i kretsen av två ännu levande syskon. Inskriven i Härkmeri nyinrättade folkskola som skolans första elev 1879, besökte han densamma endast ett läseår, varefter han efter genomgången skriftskola i sitt 17-de år begav sig till Amerika, där han i Arizona och i New Mexico arbetade på särskilda orter, huvudsakligast i mekaniska verkstäder.
Hemkommen från Amerika ägnade han sig till en början åt lanthandel i hembyn. Sedan han efter några år upphört med densamma, ägnade han sig under de senare åren av sin levnad åt trävarurörelse, senast i Sundom by i Solv socken, där han ägde en ångsåg.
Även i allmänna värv var han under många år anlitad. Medlem av folkskoledirektionen i hembyn, arbetade han med intresse för densamma, och är byns nya folkskolehus huvudsakligen hans verk. Ordförande i kommunens gemensamma folkskoledirektion var han även under ett par år. Livligt intresserad för sitt fosterlands väl och ve, deltog han med intresse i allt arbete, som avsåg det gemensamma bästa. Hans livligaste åstundan var städse att se fosterlandet fritt och oberoende och för detta ändamål var han städse villig att uppoffra sin tid, ja t.o.m. sitt liv. Under den Bobrikoffska regimens dagar var han en bland dem, som med ståndaktighet och med osviklig rättskänsla motarbetade alla olagligheter särskilt den olagliga värnpliktslagen. Och nu, då frihetskampen bröt loss, var det helt naturligt, att han skulle vara en bland de första som trädde i ledet.
Djärv och modig, som han var, drog han sig ej undan, när landets väl fordrade det. Genom sitt manliga föredöme har han visat oss alla vägen till sann frihet, i plikttroget uppfyllande av medborgerliga plikter.
I kretsen av sina gamla vänner lämnar han ett tomrum, som endast en stark, modig man kan ersätta. Må den tappra frihetshjälten lugnt vila i fädernejorden, för vars frihet han givit sitt liv!
Sågägaren John Erickson
John föddes som Johannes Teir i Härkmeri 27.4.1863 och i unga år for han som många till Amerika men han återvände till Härkmeri och han gifte sig 27 maj 1884 med Ida Matilda Grannas (24.2.1866 – 29.4.1940) från Grannasgåålin i Härkmeri. Johannes for snart ännu en gång till Amerika och han tog då Ida med sig och han började använda namnet John Erickson. Där föddes barnen Johan Arthur (1885-1892) och Otto Evert, som föddes 1886 och han flyttade till Vasa 1907 och därifrån till Amerika, där han sedan bodde tills han dog.
Omkring 1890 återvände Ida med sina barn till Härkmeri, där hon startade en lanthandel i västra Härkmeri. Efter en tid återvände också maken John Erickson och han startade då en såg i Härkmeri. Eftersom John var intresserad av teknik byggde han på berget nära hemgården ett vindkraftverk, enligt den amerikanska modellen. Det här kraftverket lär ha fungerat bra men då de ryska soldaterna efter 1915 började vistas i Härkmeri, så sågade John ner kraftverket. Det var så John inte gillade de ryska soldaterna och när dessa började använda kraftverket som utkiksplats, så fällde John hela tornet, som var nära att falla på en liten stuga i närheten.
Efter flytten tillbaka till Härkmeri föddes barn Gunnar år 1894 och Eskil år 1895. År 1897 fick de ytterligare en dotter men i dog i späd ålder.
John byggde sedan en ny såg i Sundom by i Solf kommun och han bodde tidvis också där. Den här sågen blev snabbt en stor industri och flera personer från Härkmeri började arbeta där. Under de oroliga tiderna i Finland anslöt sig John till skyddskåren i Vasa och då inbördeskriget bröt ut år 1918 tog John till vapen. Han åkte med flera andra till Uleåborg för att där avväpna de ryska soldaterna men redan på krigets första dag så stupade han, i en ålder av 55 år.
Sonen Gunnar deltog också i inbördeskriget och han skadades i striderna i Tammerfors. Eftersom sågen i Kronvik förlorade sin skapare och ledare, så blev det sonen Gunnar som fick ta över sågen genast han han hade tillfrisknat. Redan år 1920 blev Gunnar disponent på sågen och ett par år senare flyttade han till Solf. Han ombildade sågen till ett aktiebolag, som fick namnet ”Kronvik Träindustri Ab” och de exporterade stora mängder med massa- och pappersved och sågade varor.
Trots att Gunnar insjuknade i tuberkulos 1923 så investerades det friskt och en ny såg byggdes samma år. Efter inbördeskriget var det brist på det mesta och störst var bristen på arbetskraft. Trots de ekonomiskt svåra tiderna lyckade Gunnar utveckla och utvidga verksamheten. Sågen utvidgades igen och det byggdes också bostäder åt arbetarna. Före vinterkriget bröt ut övertog Gunnar hela bolaget ensam och han bytte då namnet till Ab Kronvik Oy. Vid den här tiden var Gunnar med och grundade flera stuveribolag, bland annat Wasklot Stevedoring och Erickson & Co. Ab Vasa Shipping hörde också till de bolag som Gunnar ledde ända tills han dog år 1973.
Under de kommande krigsåren avtog verksamheten vid sågen, främst på grund av att flera arbetare var ute i kriget. Efter kriget utvecklades verksamheten och en cellulosafabrik byggdes i närheten av sågområdet. Ångpannorna och -maskinerna togs ur bruk och allt började drivas med elektricitet. På 1950-talet var Kronvik den största sågen i Österbotten och år 1954 tilldelades Gunnar titeln kommerseråd. Gunnar var en ivrig seglare och skidåkare och i mitten av 1950-talet donerade han allt virke som behövdes då en hoppbacke skulle byggas på Öjberget.
I slutet av 1950-talet fick Kronvik ekonomiska problem och banken krävde att Gunnar skulle avgår som verkställande direktör och han fick fortsätta som bolagets styrelseordförande. Trots sparåtgärder fortsatte de ekonomiska problemen och i hopp av en vändning byggdes år 1960 en helt ny såg i Kronvik. Den nya sågen blev inte den framgångssaga som ägarna och finansiärerna hade hoppas på och år 1962 krävde banken att bolagets ledning skall bytas ut.
År 1969 köpte Finlands största trävaruexportör Rauma Repola Oy hela sågområdet med alla tillgångar. År 1980 förstördes sågen i en brand och den byggdes inte upp igen. År 1986 blev det totalt slut med verksamheten i Kronvik och därmed gick John Ericksons skapelse definitivt i graven.
John Ericsons barnbarn, politices studerande Jörgen omkom i brand ombord på ett lastfartyg
Den 4 oktober 1946 reste Gunnars son Jörgen Erickson i väg till Amerika för att studera. Han var då 23 år gammal och hade studerat nationalekonomi och finanslära vid universitetet i Helsingfors. Där hade han fått ett årsstipendium för studier i Amerika och han var på väg till Valparaisouniversitetet där. Jörgen var den tilltänkta övertagaren till sågen Kronvik.
Han skulle ha rest med ett passagerarfartyg men gav biljetten åt sin flickvän och istället valde han att åka med ett fraktfartyg. Det svenska fartyget Kristina Thordén avgick från Göteborg med last av cellulosa och hade tagit 12 passagerare med, bland annat Jörgen. Mitt ute på Atlanten utbröt en brand i passageraravdelning i närheten av radiohytten. Full storm rådde vid tillfället och sjögången var svår då branden bröt ut midskepps.
Branden ombord pågick i 36 timmar och besättningen lyckades då få elden släckt och fartyget kunde räddas. Fyra passagerare avled, instängda i sina hytter. Enligt utredningarna skulle branden ha börjat just i den hytt där Jörgen befann sig och vid sjöförhöret i Uddevalla bekräftade kaptenen att branden hade börjat i den hytt där Erickson befann sig tillsammans med en Kemppainen. Jörgens far lär ha sagt vid begravningen att Jörgens kista var den tyngsta börda han någonsin hade burit.
Foton och annat
