Denna berättelse är gjord av Wilhelm Jansson och texten är lite moderniserad men ingenting väsentligt har ändrats:
Erik Mattsson Storkull var född 8 mars 1773 och han var son till Matts Mattsson Storkull (1732–1807) och Anna Karin Larsdotter Klemets (1741–1800). Erik var gift med Caisa Henricsdotter Bränn (1772–1833) och mera uppgifter om honom och hans släkt finns i Storkulls släktutredning, tabell 1.
Erik och Caisa fick fem barn:
-Henric (f.1798)
-Eric (f.1801)
-Josef (f.1804)
-Anna Caisa (f.1807)
-Maja Greta (f.1810)
”Gånge Rolf”, som på riktigt hette Emil Wichmann skrev en gång en artikel i Vasabladet under rubriken ”Minnen från 1808 års krig” så här om Koll Erk:
Bonden Erik Storkull eller Koll Erk från Dagsmark var liten till växten, låghalt men hurtig och arbetsam. Medan han letade efter sina ”kuddor” i skogen, greps han i håret av en rysk kosack, som tvingade honom att löpa bredvid hans häst. Men Erk råkade hitta en påk på vägen och med den slog han till kosacken så väldigt att ”hans strupe bröts och huvudet hängde mot sadeln”. Erk tog hästen som byte.
På gamla dar fick Erk samvetskval och gick till pastor Lagus för att söka tröst. Pastorn yttrade då, att Erks liv hade varit i kivsfara, varför han ej vidare behövde sörja över vad han hade gjort i nödvärn. Erk blev då lugn till sinnes igen. ”Jag slog honom” brukade Erk säga ”med en vedtrodo, så huvudet klövs på honom”.
Koll Erk berättas också på Fäjsacks order i Lappfjärd tagit reda på ryssarnas kanoner mot villkor att hans hemman skulle bli skattefritt. Han fick Fäjsacks intyg därpå men efter freden vågade han inte visa det, utan brände upp det.
Så långt Gånge Rolf.
Fäjsack är alltså general von Vegesack, som ledde de svenska trupperna vid slaget i Lappfjärd.
Vidare kan sägas att Koll Erk också använde alkohol, eftersom han år 1824 pliktade för fylleri och svordom. År 1831 pliktade han för andra resans fylleri och svordom av elak ovana.
Koll Erks son med samma namn var född år 1801 och gifte sig med Brita Lena Ericsdotter Lång (f.1804). Mellan åren 1825 och 1933 fick de fyra barn. Han var bonde på 7/96 dels mtl av Storkull men han pliktade flera gånger för fylleri. Det sägs att hustrun Brita Lena brukade binda hans händer bakpå ryggen och skuffade honom under bordet, för att där sova ruset av sig.
Det sägs också att han ”söp upp hemmanet”, åtminstone tvingades han sälja det år 1840.