Pehr Evind Svinhufvud

Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2017.

Svinhufvud som på äldre dagar fick smeknamnet ”Ukko-Pekka” föddes i Sääksmäki år 1861, som son till en sjökapten i adelssläkten Svinhufvud af Qvalstad. Han blev student i Helsingfors och efter det läste han juridik. Först blev han assessor vid Åbo Hovrätt och år 1903 blev han advokat i Helsingfors.

Svinhufvuds porträtt

Det var i samband med förryskningsprocessen 1899 som han blev politiskt intresserad och känd som en passiv motståndsman. Han hörde till ledningen för organisationen Kagalen som ledde det passiva motståndet i Finland. I den första riksdagen år 1907 blev Svinhufvud vald till talman men den upplöstes ganska snabbt. År 1914 blev han deporterad till Tomsk i Sibirien på grund av att han vägrade godta de ryska bestämmelserna. Han levde ganska gott i Sibirien med jakt och fiske, till och med hans hustru kunde besöka honom några gånger där.

År 1917 kunde Svinhufvud återvända till Finland och här sitter han på hotell Kämp i Helsingfors omgiven av blommor.
År 1917 kunde Svinhufvud återvända till Finland och här sitter han på hotell Kämp i Helsingfors omgiven av blommor.

Efter 3 år i Sibirien återvände han till Finland 1917 under den ryska revolutionen och blev då utsedd till prokurator, som övervakade lagligheten i landet.. Den 27 november 1917 blev han utsedd till senator i Finland och var den som ledde självständighetskampen i Finland. Som ordförande för senaten gav han den 4 december 1917 självständighetsförklaringen till lantdagen och försökte efter det få de ryska myndigheterna att godkänna denna. Efter några veckor godkände den tillfälliga ryska regeringen självständighetsförklaringen.

Då frihetskriget bröt ut i slutet av januari 1918, så befann han sig i Helsingfors och han försökte då fly med ett flygplan till Vasa. Det gick så olyckligt att planet fick motorfel och måste återvända till Helsingfors och Svinhufvud blev tvungen att hålla sig gömd till mars 1917. Då flydde han med isbrytaren Tarmo till Tallinn, där han sedan fortsatte till Tyskland, genom Sverige och runt Bottenviken till Vasa för att där leda den finska senaten. Svinhufvud var ordförande för senaten fram till december 1918, då han tvingades avgå efter en konflikt med Mannerheim.

Han återkom sedan 1931 till makten då han valdes till Finlands tredje president. Följande år lyckades han kväsa det så kallade Mäntsäläupproret och fortsatte som president perioden ut till 1937.

Svinhufvud dog 1944 i Luumäki.