Syd-Österbotten 6.4.1907:
År 1907 ordnades lantdagsmannaval i Finland och i en artikel i tidningen Syd-Österbotten skrev en okänd skribent från Dagsmark så här:
Bland torparena härstädes har före valen gått rykten, om allmän likställighet, om att ifall de rösta på den och den kandidaten, kunna de vara vissa om att arbeta till sitt synnerliga bästa, ity att jorden kommer att delas, böndernas marker att skiftas den lösa befolkningen emellan. En torpare yttrade i anledning häraf: nu har jag levat så länge och sett bättre och sämre lottade leva jämsides, den ena den andres stöd, men att alla skulle kliva lika, det är lika omöjligt, som skulle jag t.ex. säga till en yngling i du skall alltid vara lika ung, du får ej bli äldre. Han kan det ej, ty han står under inflytande af lagar som stå öfver oss.
När man betänker den jäsning i sinnena som förefinnes hos så stora lager av vårt finska folk och huru det ena partiet med all makt vill störta det andra, rinner en i hågen ett annat litet folks öden, som iakttagandes lagens bud genom havets vågor och öknens sand fördes till framgång och lycka, men glömmande dessa bud splittrades och spriddes kring jorden. Läs härom, svensk som finne. Allt hvad i viljen människorna skola göra eder, det gören ock dem. Måtte vår snart instundande landtdag med ömsesidig förståelse partierna emellan kunna lända vårt kära fosterland till sann och varaktig lycka.
Nykterhetstidningen Balder skrev den 15.10.1907 att flera ”Hoppets Här” föreningar har registrerats, bland annat i Dagsmark och dess ledare var T. Ahlskog.
Syd-Österbotten 7.12.1907:
Eldsvåda i Lappfjärd.
I torsdags härjade eldsvåda i kommunalnämndsordf. Karl Holms gård. Elden utbröt kl. ½ 5 på morgonen i en gården tillhörande mindre byggnad, inrymmande tvätt-och bagarstuga, samt därmed sammanbygdt vedlider. Sprutorna kommo snabbt fram. Stor fara förelåg, att även ladugården skulle gripas av eldtungorna, hvilket dock förhindrades genom släckningsmanskapets raskhet och rådihet. Oaktat det duktiga släckningsmanskapet, hvarunder bl.a. nämndeman V. Båsk ådrog sig brännskador, nedbrann byggnaden till grunden med däri befintliga kör- och åkerbruksredskap, så även lidret med dess vedförråd. Byggnaden var brandförsäkrad, ehuru lågt.
Om eldens löskomst har man sig intet bekant.