Klemets Såg och Kvarn.

Uppgjort av Lasse Backlund år 2013, med hjälp av Voitto Kangas och Harry Kangas. Uppdaterats i december 2016.

Klemets Såg – Klemetsin Saha i Dagsmark var verksamt i mitten på 1900-talet och var på den tiden en av de största arbetsgivarna i byn. Sågen med därtill hörande kvarn ägdes av bröderna Veli Kangas f. 1926 och Voitto Kangas f. 1918.

På denna fina flygbild så ser vi Klemets Såg, där den låg på stranden till Lappfjärd å i Klemetsändan.
På denna fina flygbild så ser vi Klemets Såg, där den låg på stranden till Lappfjärd å i Klemetsändan.

På bilden här ovan syns själva såg-och kvarnanläggningen nere till vänster. Högre upp på bilden syns Väinös och Tilda Kangas´ bostadshus. Ännu högre upp Ernst och Greta Lindells hus och högst upp finns delägaren Veli Kangas hus, där han bodde tillsammans med hustrun Ethel. Mitt på bilden syns den andra delägaren Voitto och Elsebeths hus. Ovanför Voittos hus på andra sidan landsvägen Mauno och Maja Mäkirantas nybyggda hus och högst upp Helmer och Gunhild Holmqvists hus. Längst till höger Lennart och Signe Grans bondgård.

Tidig historia om Klemets kvarn.

Det var i mitten på 1600-talet som bonden Lars Larsson Klemets tillsammans med sina många söner byggde den första kvarnen i Klemetsforsen. Sönerna Anders Larsson Klemets och Henrik Larsson Klemets, senare Båsk övertog kvarnen vid sekelskiftet.

-Följande ägare var Lars Andersson Klemets (1686-1755) som var gift med Valborg Storkull.

-Följande ägare var Lars Larsson Klemets (1727-1796) som var gift med Margareta Småträsk.

-Följande ägare var Lars Larsson Klemets (1761-1834) som var gift med Anna Lång.

-Följande ägare blir sonen Anders Larsson Klemets (1794-1834) som var gift med Anna Greta Småträsk från Lappfjärd.

-Följande blir Johan Erik, Andersson Klemets (1827-1868) och han var gift med Anna Kajsa Storkull.

-Följande ägare var sonen Anders, Johan Eriksson Klemets född 1867 men som dog redan 1898. Denna Anders var gift med Matilda Storfors som var dotter till Johan Josef Storfors, f. Lång från Kaas hemman i Tjöck. Denne Johan Josef kallades vanligtvis för ”Storfåssin” och var gift med Edla Yrjäns från Påskmark. Storfåssin och hans Edla bodde i ett litet hus väster om kvarnen.

År 1897 anhöll mjölnaren Anders Klemets om tillstånd av guvernören i Vasa för sin kvarn i Klemetsforsen och vill du läsa om den förrättning som hölls, så skall du klicka här!

På hösten 1898 skulle Anders tillsammans med sin hustru Matilda vända på en kvarnsten men på grund av den stora påfrestningen så dog han av ansträngningen. I Kristinestads Tidning den 18.1.1899 annonserade förrättningsman Arthur Lewán att mjölnaren Anders Klemets kvarlåtenskap och egendomar skall säljas på auktion den 23 januari och att den består av en vattenkvarn med 2 par stenar och grynmaskin i utmärkt skick. Därtill 2 boningshus i gott skick, ¼ lott i Dagsmark Storsjöträsk, arrendemark på Lång hemman, kreatur och annan lösegendom.

Dottern Alexandra var bara 4 år då pappa Anders Klemets dog och år 1902 gifte mamma Matilda om sig med Anders Björses från Perus. De köpte då en bondgård på A-sidon av Maria Utter, som år 1901 hade blivit änka med flera barn. Matilda och Anders bytte då namn till Forsgård och deras dotter Alexandra blev sedan småskollärarinna och gifte sig med Artur Rosengren från Åbackan. Bondgården på A-sidon där de bodde, sålde Matilda Forsgård till bönhusföreningen och den byggdes sedan om till bönehus i början på 1900-talet.

På denna karta från år 1897 ser vi kvarnens placering på norra sidan av Lappfjärds å.
På denna karta från år 1897 ser vi kvarnens placering på norra sidan av Lappfjärds å.

Flera ägare till Klemets kvarn.

Efter detta tragiska dödsfall bytte kvarnen ägare flera gånger. Efter Anders död 1898, så tog hans bror Viktor Klemets, senare Engström över verksamheten men redan i april 1900 bjöd denne ut kvarnen i Kristinestads Tidning. Följande ägare blev då  ”Kvään-Viktor”. Han hette Viktor Korsbäck då han föddes år 1866 där Holmbergas uppe i Korsbäck men år 1892 bytte han namn till Guss då han gifte sig med Vilhelmina Guss från Tjöck. ”Kvään-Viktor” var bror bland annat till Holmbergas-Karl Löfgren som köpte Pelas-Viktors hemman bredvid Lillbron. Han var också bror till Henrik Rönnblad som tog över hemgården, alltså den gård där P. Hammarberg bor i dag.

Kvään-Viktor sålde år 1908 kvarnen åt Matti Koskenkorva (f. 1864 i Bötom). Denne kallades ”Kvään-Mattas” och tillsammans med hustrun Liisa hade han 6 barn. Då Kvään-Viktor sålde kvarnen så köpte han efter år 1910 ”Glas-Kajsas” alltså änkan Anna Kajsa Klemets gård som stod på Sunnantillvägen, nära korsningen till Långas tå på andra sidan ån och blev bonde där.

Johan Viktor Solfvin från Kristinestad blev sedan följande mjölnare och tillsammans med sin familj flyttade han till Dagsmark år 1912. Åtminstone sonen Alfred Solfvin (1912-1996) är född i Dagsmark medan dottern Elna (1907-2001, gift med Runar Grans) nog är född i Kristinestad.

Så här såg kvarnen ut 1910, här på landgången till kvarnen står mjölnaren själv Johan Viktor Solfvin (1878-1934) och hans hustru Amanda (f. 1880). Det är oklart när Solfvin tog över verksamheten men deras dotter Elna (f. 1907) som sedan gifte sig med Runar Grans torde vara född här på området.
Så här såg kvarnen ut 1912, här på landgången till kvarnen står mjölnaren själv Johan Viktor Solfvin (1878-1934) och hans hustru Amanda (f. 1880). Solfvin var mjölnare under åren 1912-1922, efter det flyttade han med familjen till Lappfjärd.

(Vill du läsa mera om sågverksförmannen, mjölnaren och smeden Johan Viktor Solfvin, så skall du klicka HÄR!)

I en artikel i Kaskö Tidning den 10 november 1920 så står det att en ny kvarn har kört igång i Kalaks i Närpes, vilket betyder att närpesborna hädanefter inte behöver åka med hästarna i långa karavaner till kvarnarna i Dagsmark för att mala.

År 1922 finns Antti Mikkonen (f. 1883 i Kexholm) antecknad som ägare till kvarnen men det är oklart om han också bodde i Dagsmark. Som boende finns antecknade bland annat Kustaa Viktor Lehtonen och Arvo Virtanen.

K. V. Lehtonen bodde fram till 1928 på Klemets kvarn, men han ägde den inte.
K. V. Lehtonen bodde fram till 1928 på Klemets kvarn, men han ägde den inte. Annonsen var införd i Syd-Österbotten.

År 1929 sålde Mikkonen kvarnen för 10 000 mark åt affärsmännen Frans Talvitie (f.1873 i Vanhakylä) och Artturi Mäkelä (f.1893 i Storå). Inom kort sålde dessa kvarnen åt Heikki och Hilda Niemi från Storå men dessa fick ekonomiska svårigheter och Frans Talvitie och Artturi Mäkelä köpte tillbaka kvarnen för 6 500 mark.

I november 1929 så är Herman Uusitalo ägare till Klemets kvarn och den säljs då på exekutiv auktion av utmätningsbiträdet.
I november 1929 så är Herman Uusitalo ägare till Klemets kvarn och den säljs då på exekutiv auktion av utmätningsbiträdet och det ser som att tidigare ägarna Talvitie och Mäkelä måste köpa tillbaka kvarnen.

I januari 1930 köpte herrarna Talvitie och Mäkelä tilläggsmark runt kvarnen av Josef och Ida Guss, av Ida Vestergård och av Emil Nyberg.

De ekonomiska problemen fortsatte och utmätning följde. Trots utmätningen så sålde herrarna Talvitie och Mäkelä år 1932 kvarnen åt Artturi Laaksonen och dennes hustru Selma från Tammerfors för 20 000 mark. Artturi kände inte till utmätningen utan fick nys om den då han transporterade maskiner från Tammerfors. Efter en svår och lång rättstvist gjorde parterna en förlikning vilket betydde att Frans Talvitie ägde hälften och makarna Laaksonen andra hälften. I mars 1936 sålde Selma sin andel i kvarnen åt sin man Artturi Laaksonen.

I oktober 1936 sålde Frans Talvitie och Artturi Laaksonen hela kvarnen åt Kalle och Anna Mäkelä från Käkisalmi för 36 000 mark.

I februari 1938 annonserade Kalle och Anna Mäkelä i Syd-Österbotten och i flera andra tidningar att hon på grund av sin höga ålder vill sälja kvarnen i Klemetsforsen. Men det var först i maj som det blev affär då Bertta Ylisalo köpte den.

I maj 1938 sålde makarna Mäkelä kvarnen åt Bertta Ylisalo från Tammerfors för 105 000 mark.

12 december 1938 sålde Bertta Ylisalo kvarnen åt makarna Väinö och Tilda Kangas från Kankaanpää för 160 000 mark. Då familjen Kangas tog över år 1938 så pratades det i byn, att nu kom det igen en ny ägare, denna gång från Kankaanpää, får se hur länge de här stannar.

Kangas tar över.

År 1938 köpte Väinö och Tilda Kangas kvarnen av Bertta Ylisalo. Väinö och Tilda var hemma från Vihteljärvi by i Kankaanpää, båda var födda år 1897. De flyttade till Dagsmark till en gård nära kvarnen. Äldsta sonen Voitto som då arbetade på Gummifabriken i Nokia blev kvar där, men de övriga barnen flyttade med.

Här sitter Tilda och Väinö Kangas utanför sitt hem någon gång på 1940-talet.
Här sitter Tilda och Väinö Kangas utanför sitt hem någon gång på 1940-talet.
Det här huset är byggt på 1800-talet men har sedan byggts till och renoverats. Det var hit som Tilda och Väinö Kangas flyttade med sin familj år 1938.
Det här huset är byggt på 1800-talet men har sedan byggts till och renoverats. Det var hit som Tilda och Väinö Kangas flyttade med sin familj år 1938.

Tillsammans med sin far blev Veli mjölnare på kvarnen.

Veli Kangas sitter på vagnen som drog upp säckarna med säd, som skulle malas i kvarnen.
Veli Kangas sitter på vagnen som drog upp säckarna med säd, som skulle malas i kvarnen.

Voitto som bodde i Nokia blev inkallad i armén då vinterkriget bröt ut år 1939 och han blev hemförlovad först 1944. I början av 50-talet blev han delägare i kvarnen tillsammans med brodern Veli.

År 1943 gifte sig Voitto Kangas med Elsebeth Lillsjö f. 1921, dotter till Frans Axelsson Lillsjö f. 1896 och Amanda f. Lillkull år 1899.
År 1943 gifte sig Voitto Kangas med Elsebeth Lillsjö f. 1921, dotter till Frans Axelsson Lillsjö f. 1896 och Amanda f. Lillkull år 1899.

Under kriget hade han besökt Dagsmark ett par gånger under längre permissioner. Bland annat hade han gift sig med Elsebeth Lillsjö, som också fick sin första dotter under krigstiden.

Efter kriget började Voitto arbeta på kvarnen vid Pärus Fors tillsammans med Runar Grans och Evert Lillgäls. Sedan arbetade han i Kristinestad på Kristiinan Puu som arbetsledare.

Efter kriget var Voitto Kangas med och startade Kristiinan Puunviejät tillsammans med flera andra sågar i grannkommunerna. Det här företaget byggde bland annat de lagerbyggnader som fortfarande finns i hamnen i Kristinestad.
Efter kriget var Voitto Kangas med och startade Kristiinan Puunviejät tillsammans med flera andra sågar i grannkommunerna. Det här företaget byggde bland annat de lagerbyggnader som fortfarande finns i hamnen i Kristinestad.
År 1949 gifte sig Veli Kangas med Ethel Backlund, f 1928, dotter till Emil och Ida Backlund.
År 1949 gifte sig Veli Kangas med Ethel Backlund, f 1928, dotter till Emil och Ida Backlund.
Här på bilden Veli Kangas i militären någon gång efter kriget.
Här på bilden Veli Kangas i militären någon gång efter kriget.
Här sitter Veli Kangas på stegen och spelar på sitt dragspel.
Här sitter Veli Kangas på stegen och spelar på sitt dragspel.

I bolag med sin bror Veli köpte Voitto ut sina syskon år 1951 och blev mjölnare vid Klemets kvarnen som drevs enbart med vattenkraft. Eftersom de flesta tak den tiden täcktes med pärtor började bröderna tillverka sådana också.

På bilden är pärthyveln som stod bakom kvarnen i full gång. Adelinas-Tor Vidberg till vänster, Voitto i mitten och hans svärfar Frans Lillsjö till höger.
På bilden är pärthyveln som stod bakom kvarnen i full gång. Adelinas-Tor Vidberg till vänster, Voitto i mitten och hans svärfar Frans Lillsjö till höger.

Den här pärthyvlingsverksamheten avtog med tiden och Karl Hemberg som handlade med virke uppmanade bröderna att börja såga stockar. De införskaffade då en cirkelsåg som placerades under taket där pärthyveln stod.

Bröderna byggde till sågen och skaffade en hemtillverkad ramsåg som dock inte fungerade tillfredsställande. Så det blev att köpa begagnade ramsågar av gjutjärn, bland annat från Pihlavan Saha, från Virdois och från Jalasjärvi. Stockarna skaffades i huvudsak från nuvarande Kristinestads område.

Utomstående transportföretag skötte transporten av virket från skogen till sågen, bland annat Alvar Björklund, Lindedahl och på senare tid bröderna Silander. De färdiga produkterna gick på export via hamnen i Kristinestad. Transporten till hamnen sköttes med sågens egen lastbil. Som mest sågades 900 standarder. Standard var en måttenhet som i början på 1900-talet användes för virke som skulle skeppas med fartyg. En standard motsvarar ungefär 4,5 fast kubikmeter.

13

Dagtid sågades det stockar och på kvällarna maldes det i kvarnen. Det blev långa arbetsdagar för bröderna som delade på ansvaret för både kvarnen och sågen. När det var som livligast arbetade upp till 18 personer på sågbacken men den vanliga arbetsstyrkan var 10-12 man. Kvarnen drevs med vattenkraft medan sågen drevs av elektricitet som köptes av Pärus Fors AB.

Kvarnkammaren var en populär plats där både personalen, kunderna och grannarna gärna vistades. Där brukade Dal-Frans Grönlund och Halt-Erik Asplund och många andra sitta och diskutera. Om väggar kunde tala så skulle de säkert ge material till flera böcker.

Hår står Voitto Kangas år 1987 tillsammans med sin syster Vuokko, som bor i Nokia.
Hår står Voitto Kangas år 1987 tillsammans med sin syster Vuokko, som bor i Nokia.

Ett annat företag som växt kraftig och utvecklats bra var Lindell som verkade i närheten. Direktören Elof Lindell visade intresse för sågen och förhandlade med bröderna Kangas om en affär i början på 80-talet, men den ledde inte till resultat. Men så en dag tog Metsäliitto kontakt med Voitto med förslag att de skulle köpa sågen. Den äldre brodern Voitto var då redan i pensionsåldern så de beslöt att sälja alltsammans åt Metsäliitto på våren 1981. Metsäliitto hade inget intresse att fortsätta verksamheten i Klemets-forsen utan sade upp all personal och stängde sågen för gott.

Helt oväntat var det inte men ändå var det en överraskning för många då bröderna Kangas sålde sågen åt Metsäliitto.
Helt oväntat var det inte men ändå var det en överraskning för många då bröderna Kangas sålde sågen åt Metsäliitto.

I flera år stod sågen och kvarnen öde. En dag dök Matti Sundberg från Metsäliitto upp hemma hos Voitto och frågade vad som skulle göras med byggnaderna. Eftersom Voitto inte hade några önskemål beslöts det att allt skall rivas.

Så skedde också och inom kort stod ramarna kvar som en lämning från en storhetstid.

År 1992 lät den dåvarande ägaren Botnia Wood riva sågen som Metsäliitto hade köpt för 11 år sedan. Rivningen sköttes av Sjöström från Pjelax och den som ville ha brännved fick gratis hämta från platsen.
De två sågramarna såldes till en köpare i södra Finland men deras vidare öden är okända.
De två sågramarna såldes till en köpare i södra Finland men deras vidare öden är okända.
Så här såg det ut i slutet på 80-talet. Nästan ingenting fanns kvar av Klemets Såg.
Så här såg det ut i slutet på 80-talet. Nästan ingenting fanns kvar av Klemets Såg.
Flera andra sågar gick samma öde till mötes som Klemets Såg. I en stor artikel i Suupohjan Sanomat 22 juli 1981 står det om flera andra sågar i Syd-Österbotten som sålts och lagts ner eller blivit förstörda i bränder.
Flera andra sågar gick samma öde till mötes som Klemets Såg. I en stor artikel i Suupohjan Sanomat 22 juli 1981 står det om flera andra sågar i Syd-Österbotten som sålts och lagts ner eller blivit förstörda i bränder.
I dag är området på sågbacken igenväxt och den enda byggnad som inte revs är i dåligt skick. Fotot taget från väster.
I dag är området på sågbacken igenväxt och den enda byggnad som inte revs är i dåligt skick. Fotot taget från väster.
Enda byggnaden som finns kvar är den här med sociala utrymmen som klädförvaring, toaletter och kafferum för personalen.
Enda byggnaden som finns kvar är den här med sociala utrymmen som klädförvaring, toaletter och kafferum för personalen.
Veli Kangas dog år 1995 medan Voitto fortfarande lever och bor i en radhuslägenhet i Kristinestad. Dit flyttade han efter att han år 2009 sålt sitt hus som stod nära sågen åt redaktören Jukka Svenström. Den här bilden togs ca 2010 då Voitto var på väg till ett veteransfest. Han ser nöjd ut med sina medaljer på bröstet och med bilden av sågområdet bakom sig.
Veli Kangas dog år 1995 medan Voitto fortfarande lever och bor i en radhuslägenhet i Kristinestad. Dit flyttade han efter att han år 2009 sålt sitt hus som stod nära sågen åt redaktören Jukka Svenström. Den här bilden togs ca 2010 då Voitto var på väg till ett veteransfest. Han ser nöjd ut med sina medaljer på bröstet och med bilden av sågområdet bakom sig.

Fotografier och tidningsartikel.

I nedre kanten på flygfotot så syns både sågen och sågbackan med det upplagrade virket. Fotot från mitten av 1970-talet.

14

Så här såg Klemets Såg ut när den var som störst.
Så här såg Klemets Såg ut när den var som störst.
Projekt Kräftodling fick i slutet av 80-talet problem med sina odlingar vid Perus Forsen och år 1990 flyttade de sina bassänger med moderkräftor till det nedlagda sågområdet vid Klemetsforsen. Projektet drevs av ett andelslag som ägdes av Påskmark skifteslag, Tjöck fiskelag, Härkmeri skifteslag och Dagsmark skifteslag. Ordförande var Torolf Lindfors och verksamhetsledare Helge Holm. På bilden från vänster Bo-Göran Dahlgren, Torolf Lindfors, Arne Byholm och Yngve Rosenback.
I flera års tid på 1950-60 talet höll Tilda Kangas söndagsskola i sitt hem. Hon undervisade på finska och ibland hade hon hjälp, på detta foto ser vi ju Esteri Rintamäki längst bak. Längst fram sitter Allan Lövholm, Claes Kangas, Alpo Rintamäki, Asmo Rintamäki och Harry Kangas. Flickorna från vänster är Sirkka Lövholm, Rita Kangas, Maj-Britt Holmqvist, nere med glasögon Hannele Lövholm, Sirpa Ohlgren, Annikki Luoma och bredvid Tilda står Sirkka-Liisa Enberg. Längst bak ovanför Hannele står Mayvor Mannfolk, Annel Grans, Esteri Rintamäki, Lilli Mannila och Pirjo Ohlgren.
Så här annonserade Väinö Kangas i Syd-Österbotten år 1939.
Så här annonserade Väinö Kangas i Syd-Österbotten år 1939.
Ethel och Velis gård enligt konstnären Rosblom.
Ethel och Velis gård enligt konstnären Rosblom.
Spåntornet i södra ändan av sågen.
Spåntornet i södra ändan av sågen.
Voittos kor betade bland brädstaplarna på brädgården.
Voittos kor betade bland brädstaplarna på brädgården.
Kangas såg år 1955, fotot taget av Mauno Toivonen.
Här Ethel Kangas.
Här Ethel Kangas.
Här Veli Kangas i militären. Han var i unga år en lovande skidlöpare som deltog i flera stora tävlingar.
Här Veli Kangas i militären. Han var i unga år en lovande skidlöpare som deltog i flera stora tävlingar.
Sågen fotograferad från norr.
Sågen fotograferad från norr.
På sågbacken fanns ett transportband som förde stockarna fram till ett annat transportband som drog upp stockarna fram till ramen.
På sågbacken fanns ett transportband som förde stockarna fram till ett annat transportband som drog upp stockarna fram till ramen.
På flygfotot från 1994 så syns Veli Kangas gård nere till vänster. Den stora byggnaden i bakgrunden är Harry Kangas potatislager och verkstad.
På flygfotot från 1994 så syns Veli Kangas gård nere till vänster. Den stora byggnaden i bakgrunden är Harry Kangas potatislager och verkstad.
Här Ethel Backlund i unga år, före hon gifte sig med Veli Kangas.
Här Ethel Backlund i unga år, före hon gifte sig med Veli Kangas.
Sågen fotograferad från väster.
Sågen fotograferad från väster.
På detta foto som är taget från landsvägen så ser vi gården där familjen Kangas bodde och bakom till vänster syns Klemets kvarn.
På detta foto som är taget från landsvägen så ser vi gården där familjen Kangas bodde och bakom till vänster syns Klemets kvarn.