Uppgjort av Lasse Backlund år 2013, med hjälp av Voitto Kangas och Harry Kangas. Uppdaterats i december 2016.
Klemets Såg – Klemetsin Saha i Dagsmark var verksamt i mitten på 1900-talet och var på den tiden en av de största arbetsgivarna i byn. Sågen med därtill hörande kvarn ägdes av bröderna Veli Kangas f. 1926 och Voitto Kangas f. 1918.
På bilden här ovan syns själva såg-och kvarnanläggningen nere till vänster. Högre upp på bilden syns Väinös och Tilda Kangas´ bostadshus. Ännu högre upp Ernst och Greta Lindells hus och högst upp finns delägaren Veli Kangas hus, där han bodde tillsammans med hustrun Ethel. Mitt på bilden syns den andra delägaren Voitto och Elsebeths hus. Ovanför Voittos hus på andra sidan landsvägen Mauno och Maja Mäkirantas nybyggda hus och högst upp Helmer och Gunhild Holmqvists hus. Längst till höger Lennart och Signe Grans bondgård.
Tidig historia om Klemets kvarn.
Det var i mitten på 1600-talet som bonden Lars Larsson Klemets tillsammans med sina många söner byggde den första kvarnen i Klemetsforsen. Sönerna Anders Larsson Klemets och Henrik Larsson Klemets, senare Båsk övertog kvarnen vid sekelskiftet.
-Följande ägare var Lars Andersson Klemets (1686-1755) som var gift med Valborg Storkull.
-Följande ägare var Lars Larsson Klemets (1727-1796) som var gift med Margareta Småträsk.
-Följande ägare var Lars Larsson Klemets (1761-1834) som var gift med Anna Lång.
-Följande ägare blir sonen Anders Larsson Klemets (1794-1834) som var gift med Anna Greta Småträsk från Lappfjärd.
-Följande blir Johan Erik, Andersson Klemets (1827-1868) och han var gift med Anna Kajsa Storkull.
-Följande ägare var sonen Anders, Johan Eriksson Klemets född 1867 men som dog redan 1898. Denna Anders var gift med Matilda Storfors som var dotter till Johan Josef Storfors, f. Lång från Kaas hemman i Tjöck. Denne Johan Josef kallades vanligtvis för ”Storfåssin” och var gift med Edla Yrjäns från Påskmark. Storfåssin och hans Edla bodde i ett litet hus väster om kvarnen.
År 1897 anhöll mjölnaren Anders Klemets om tillstånd av guvernören i Vasa för sin kvarn i Klemetsforsen och vill du läsa om den förrättning som hölls, så skall du klicka här!
På hösten 1898 skulle Anders tillsammans med sin hustru Matilda vända på en kvarnsten men på grund av den stora påfrestningen så dog han av ansträngningen. I Kristinestads Tidning den 18.1.1899 annonserade förrättningsman Arthur Lewán att mjölnaren Anders Klemets kvarlåtenskap och egendomar skall säljas på auktion den 23 januari och att den består av en vattenkvarn med 2 par stenar och grynmaskin i utmärkt skick. Därtill 2 boningshus i gott skick, ¼ lott i Dagsmark Storsjöträsk, arrendemark på Lång hemman, kreatur och annan lösegendom.
Dottern Alexandra var bara 4 år då pappa Anders Klemets dog och år 1902 gifte mamma Matilda om sig med Anders Björses från Perus. De köpte då en bondgård på A-sidon av Maria Utter, som år 1901 hade blivit änka med flera barn. Matilda och Anders bytte då namn till Forsgård och deras dotter Alexandra blev sedan småskollärarinna och gifte sig med Artur Rosengren från Åbackan. Bondgården på A-sidon där de bodde, sålde Matilda Forsgård till bönhusföreningen och den byggdes sedan om till bönehus i början på 1900-talet.
Flera ägare till Klemets kvarn.
Efter detta tragiska dödsfall bytte kvarnen ägare flera gånger. Efter Anders död 1898, så tog hans bror Viktor Klemets, senare Engström över verksamheten men redan i april 1900 bjöd denne ut kvarnen i Kristinestads Tidning. Följande ägare blev då ”Kvään-Viktor”. Han hette Viktor Korsbäck då han föddes år 1866 där Holmbergas uppe i Korsbäck men år 1892 bytte han namn till Guss då han gifte sig med Vilhelmina Guss från Tjöck. ”Kvään-Viktor” var bror bland annat till Holmbergas-Karl Löfgren som köpte Pelas-Viktors hemman bredvid Lillbron. Han var också bror till Henrik Rönnblad som tog över hemgården, alltså den gård där P. Hammarberg bor i dag.
Kvään-Viktor sålde år 1908 kvarnen åt Matti Koskenkorva (f. 1864 i Bötom). Denne kallades ”Kvään-Mattas” och tillsammans med hustrun Liisa hade han 6 barn. Då Kvään-Viktor sålde kvarnen så köpte han efter år 1910 ”Glas-Kajsas” alltså änkan Anna Kajsa Klemets gård som stod på Sunnantillvägen, nära korsningen till Långas tå på andra sidan ån och blev bonde där.
Johan Viktor Solfvin från Kristinestad blev sedan följande mjölnare och tillsammans med sin familj flyttade han till Dagsmark år 1912. Åtminstone sonen Alfred Solfvin (1912-1996) är född i Dagsmark medan dottern Elna (1907-2001, gift med Runar Grans) nog är född i Kristinestad.
(Vill du läsa mera om sågverksförmannen, mjölnaren och smeden Johan Viktor Solfvin, så skall du klicka HÄR!)
I en artikel i Kaskö Tidning den 10 november 1920 så står det att en ny kvarn har kört igång i Kalaks i Närpes, vilket betyder att närpesborna hädanefter inte behöver åka med hästarna i långa karavaner till kvarnarna i Dagsmark för att mala.
År 1922 finns Antti Mikkonen (f. 1883 i Kexholm) antecknad som ägare till kvarnen men det är oklart om han också bodde i Dagsmark. Som boende finns antecknade bland annat Kustaa Viktor Lehtonen och Arvo Virtanen.
År 1929 sålde Mikkonen kvarnen för 10 000 mark åt affärsmännen Frans Talvitie (f.1873 i Vanhakylä) och Artturi Mäkelä (f.1893 i Storå). Inom kort sålde dessa kvarnen åt Heikki och Hilda Niemi från Storå men dessa fick ekonomiska svårigheter och Frans Talvitie och Artturi Mäkelä köpte tillbaka kvarnen för 6 500 mark.
I januari 1930 köpte herrarna Talvitie och Mäkelä tilläggsmark runt kvarnen av Josef och Ida Guss, av Ida Vestergård och av Emil Nyberg.
De ekonomiska problemen fortsatte och utmätning följde. Trots utmätningen så sålde herrarna Talvitie och Mäkelä år 1932 kvarnen åt Artturi Laaksonen och dennes hustru Selma från Tammerfors för 20 000 mark. Artturi kände inte till utmätningen utan fick nys om den då han transporterade maskiner från Tammerfors. Efter en svår och lång rättstvist gjorde parterna en förlikning vilket betydde att Frans Talvitie ägde hälften och makarna Laaksonen andra hälften. I mars 1936 sålde Selma sin andel i kvarnen åt sin man Artturi Laaksonen.
I oktober 1936 sålde Frans Talvitie och Artturi Laaksonen hela kvarnen åt Kalle och Anna Mäkelä från Käkisalmi för 36 000 mark.
I maj 1938 sålde makarna Mäkelä kvarnen åt Bertta Ylisalo från Tammerfors för 105 000 mark.
12 december 1938 sålde Bertta Ylisalo kvarnen åt makarna Väinö och Tilda Kangas från Kankaanpää för 160 000 mark. Då familjen Kangas tog över år 1938 så pratades det i byn, att nu kom det igen en ny ägare, denna gång från Kankaanpää, får se hur länge de här stannar.
Kangas tar över.
År 1938 köpte Väinö och Tilda Kangas kvarnen av Bertta Ylisalo. Väinö och Tilda var hemma från Vihteljärvi by i Kankaanpää, båda var födda år 1897. De flyttade till Dagsmark till en gård nära kvarnen. Äldsta sonen Voitto som då arbetade på Gummifabriken i Nokia blev kvar där, men de övriga barnen flyttade med.
Tillsammans med sin far blev Veli mjölnare på kvarnen.
Voitto som bodde i Nokia blev inkallad i armén då vinterkriget bröt ut år 1939 och han blev hemförlovad först 1944. I början av 50-talet blev han delägare i kvarnen tillsammans med brodern Veli.
Under kriget hade han besökt Dagsmark ett par gånger under längre permissioner. Bland annat hade han gift sig med Elsebeth Lillsjö, som också fick sin första dotter under krigstiden.
Efter kriget började Voitto arbeta på kvarnen vid Pärus Fors tillsammans med Runar Grans och Evert Lillgäls. Sedan arbetade han i Kristinestad på Kristiinan Puu som arbetsledare.
I bolag med sin bror Veli köpte Voitto ut sina syskon år 1951 och blev mjölnare vid Klemets kvarnen som drevs enbart med vattenkraft. Eftersom de flesta tak den tiden täcktes med pärtor började bröderna tillverka sådana också.
Den här pärthyvlingsverksamheten avtog med tiden och Karl Hemberg som handlade med virke uppmanade bröderna att börja såga stockar. De införskaffade då en cirkelsåg som placerades under taket där pärthyveln stod.
Bröderna byggde till sågen och skaffade en hemtillverkad ramsåg som dock inte fungerade tillfredsställande. Så det blev att köpa begagnade ramsågar av gjutjärn, bland annat från Pihlavan Saha, från Virdois och från Jalasjärvi. Stockarna skaffades i huvudsak från nuvarande Kristinestads område.
Utomstående transportföretag skötte transporten av virket från skogen till sågen, bland annat Alvar Björklund, Lindedahl och på senare tid bröderna Silander. De färdiga produkterna gick på export via hamnen i Kristinestad. Transporten till hamnen sköttes med sågens egen lastbil. Som mest sågades 900 standarder. Standard var en måttenhet som i början på 1900-talet användes för virke som skulle skeppas med fartyg. En standard motsvarar ungefär 4,5 fast kubikmeter.
Dagtid sågades det stockar och på kvällarna maldes det i kvarnen. Det blev långa arbetsdagar för bröderna som delade på ansvaret för både kvarnen och sågen. När det var som livligast arbetade upp till 18 personer på sågbacken men den vanliga arbetsstyrkan var 10-12 man. Kvarnen drevs med vattenkraft medan sågen drevs av elektricitet som köptes av Pärus Fors AB.
Kvarnkammaren var en populär plats där både personalen, kunderna och grannarna gärna vistades. Där brukade Dal-Frans Grönlund och Halt-Erik Asplund och många andra sitta och diskutera. Om väggar kunde tala så skulle de säkert ge material till flera böcker.
Ett annat företag som växt kraftig och utvecklats bra var Lindell som verkade i närheten. Direktören Elof Lindell visade intresse för sågen och förhandlade med bröderna Kangas om en affär i början på 80-talet, men den ledde inte till resultat. Men så en dag tog Metsäliitto kontakt med Voitto med förslag att de skulle köpa sågen. Den äldre brodern Voitto var då redan i pensionsåldern så de beslöt att sälja alltsammans åt Metsäliitto på våren 1981. Metsäliitto hade inget intresse att fortsätta verksamheten i Klemets-forsen utan sade upp all personal och stängde sågen för gott.
I flera år stod sågen och kvarnen öde. En dag dök Matti Sundberg från Metsäliitto upp hemma hos Voitto och frågade vad som skulle göras med byggnaderna. Eftersom Voitto inte hade några önskemål beslöts det att allt skall rivas.
Så skedde också och inom kort stod ramarna kvar som en lämning från en storhetstid.
Fotografier och tidningsartikel.
