Småbarnsskolan i Dagsmark.

Sammanställt av Lasse Backlund i september 2020:

Om du vill se gamla skolfoton, så skall du klicka HÄR!

Huvudsyftet med småbarnsskolor på 1700- och 1800-talen var nog att barnen skulle lära sig läsa, för att kunna tillgodogöra sig bibeln, katekesen och andra religiösa skrifter. Församlingar tog därför gärna på sig rollen som lärare och fostrare. Prästerna var de naturliga lärarna men eftersom dessa ofta var överhopade med sitt rätta arbete så blev det till och med klockarna som skulle sköta undervisningen. I vissa fall så var de här klockarna inte ens läskunniga själva och då kan man förstå hur svårt inlärande kunde bli. Ambulerande lärare fanns det också, som vistades i nejden och undervisade både gammal och ung.

I Dagsmark hade det redan år 1766 funnits en ”skolaemästare”, han hette Johan Österström och var hemma från Kristinestad men var gift på Sebasbackan. Men efter att han dog år 1804 fanns det inga lärare alls. Vid kyrkostämman i Lappfjärd år 1859 bestämdes dock att söndagsskolor skall börja hållas alla söndagar under sommarmånaderna. Det var ju församlingen i Lappfjärd som upprätthöll dessa småbarnsskolor och därför var religionsundervisningen en viktig del i småbarnsskolor. I Dagsmark hölls den hemma hos Johan ”Sebbin” Rosenback och han var själv lärare tillsammans med Johan Henrik Båsk, Erik Johansson Klemets och Johan Henriksson Lång. ”Vid skolan inläres hufvudsakligen ordentlig innanläsning, skrifning och räkning samt multiplikationstabulan”. Det är förvånande att det var flera flickor än pojkar som gick i skolan, till exempel år 1859 så var det 28 pojkar och 39 flickor.

Förutom Johan Österström har det funnits många småskollärare i Dagsmark.

Gamäl-Stålin” alltså Erik Henrik Stål höll skola fram till sin död 1882 i den gård som i tiderna stod där Lundells nu bor på Byåsen. Eftersom han inte själv kunde läsa, så lärde barnen sig endast att läsa utantill. Erik Henrik var morfar åt ”Stål-Ida” alltså Ida Nyberg.

Gustav Viktor Nordlund, f. 1850 från Närpes var en tid småskollärare i Dagsmark. Han höll skola i det skolhus på Sebasbackan som byggdes redan år 1860. Han flyttade 1870 till Åland där han blev klockare.

Samuel Manner, född i Alahärmä, som sedan blev Dagsmarks folkskolas första lärare år 1878 arbetade före det som ambulerande lärare i hela Lappfjärds socken. Han höll skola i Dagsmark endast 1 månad i året, och detta protesterade sexman Johan Henrik Båsk emot. Han ville att Dagsmark skulle få ett eget skoldistrikt men detta lyckades han inte med men det blev i alla fall så att Manner började hålla skola 2 månader varje år. En sexman eller rotemästare var i tiderna en förtroendeman som utsågs av sockenstämman. Hans uppgift var att se till att sockenstämmobesluten höll, han hjälpte också kyrkoherden att övervaka kyrkotukten i socknen och han ansvarade för kyrkans och prästgårdens underhåll. Sexmannen var också någonting av sedlighetspolis som hade att granska folks liv och leverne.

En tid fanns det en Hallberg i Dagsmark som lärare. Han var hemma från Korsnäs och blev väl emot tagen i byn. Man samlade ihop både pengar och mat åt honom och gummorna klädde upp honom ordentligt. Men då Hallberg började prata om att bygga en kyrka i byn och att folk borde döpa om sig, så då blev han snabbt avsatt av byns sexman Johan Henrik Båsk och av kyrkoherden i Lappfjärd.

Josef Henrik Björses var byskolmästare i Dagsmark mellan åren 1883 och 1889.

Frans Viktor Asklöf från Kristinestad, kom från verkligt fattiga förhållanden där, och blev utauktionerad av fattigvården. Via Helsingfors kom han sedermera till Dagsmark där han höll barnskola i det lilla skolhuset. Han flyttade sedan till Uttermossa, där han blev lärare. Den här läraren blev inte särskilt populär i Uttermossa och enligt en artikel i Kristinestads Tidning så var det endast 3 barn som sattes i småbarnsskolan, trots att det fanns hela 40 barn i passande ålder.

Lisa Skröder höll skola i sin lilla stuga som stod nära skolbyggnaden. Lisa som också kallades för både ”Skröderas-Lis” och ”Lillstu-Lisa” var hemma från Dagsmark och var änka efter skjutsrättaren Skröder. Lisa hade en brorsdotter som kallades ”Lillstu-Rika” (1836-1906) som bodde i samma gård på skolgården. Då nya skolan skulle byggas år 1909 måste gården flyttas och då bodde Lillstu-Rikas dotter Edla och hennes man där.

Gustav Långfors, eller Mokkelin som han kallades, började hålla skola där Mokkelinas på A-sidan på uppmaning av lärare Wadström, som kom till Dagsmark år 1882. Han höll på till omkring 1900 och vill du läsa mera om Mokkelin, så klicka här.

Ännu på 1900-talet hade det funnits många lärare och lärarinnor som höll barnskola. Här kan nämnas Amanda Mathilda Klemets, Selma Sofia Lindqvist, Mina Rosenback, Skomakas-Lena och många flera. Selma Båsk, senare Gröndahl höll skola mellan åren 1911-1912 och efter henne var det Wadströms dotter Elin som höll skola till 1913. Mellan åren 1916-1917 var ”Kväänå-Hulda” Rosenback lärarinna och efter henne kom Forsgårds Alexandra, eller Sandra hon kallades. Hon var lärarinna i småskolan ända fram till 1944 då hon och hennes man Artur Rosengren blev lärare i Träskvik folkskola.

Småbarnsskolorna sköttes av församlingen fram till 1897 då det på en kommunalstämma i Lappfjärd beslöts att kommunen kommer att ta över dessa. Kyrkans män protesterade mot detta övertagande men förlorade i en omröstning. Kommunen bildade då 6 olika distrikt och dessa fick då ansvaret för undervisningen. Inriktningen på utbildningen blev då en annan, från den religiösa till mera läs- och skrivundervisning.

Kyrkoherden i Lappfjärd besvärade sig över kommunalstämmans beslut att ta över småbarnsskolorna. I oktober 1899 kom så guvernörens utslag, som upphävde stämmans beslut. Detta på grund av att det den 11 maj 1866 hade bestämts att ”inrättandet af barnskolor på landet ankommer å den kyrkliga kommunen eller församlingen”.

Vid kyrkorådets sammanträde den 15 oktober 1899 beslöts det att nya lokaler för småbarnsskolor skall byggas med det snaraste. Tre skolor skulle byggas i Lappfjärds kyrkoby, en i Dagsmark, likaså i Krokbäck, Låhlby, Härkmeri, Vikbäck och Uttermossa. Virket till dessa skolor skall huggas under den kommande vintern och byggandet skall påbörjas sommaren 1900.

Den här småskolbyggnaden uppfördes år 1904 av skoldistriktet i Dagsmark. De första åren var det dock folkskolans lärarinna som använde huset som bostad. När den nya folkskolbyggnaden blev färdig år 1909 så flyttade lärarinnan till vindslägenheten och efter det så användes bygganden som småskola.  Fotot är taget på 1960-talet av Kurt Rosengren och det var här hans mor Sandra var småskollärare från 1917 fram till krigsåren då familjen flyttade till Träskvik, där hans far Artur blev folkskollärare.

Enligt bestämmelse så skulle småbarnsskolan i Dagsmark vara färdig byggd år 1902, för att kunna få statligt stöd för en lärarinna. Men så blev det inte och år 1903 hotade överstyrelsen för skolväsendet med böter på  200 mark i fall småskolan inte skulle vara byggd före utgången av år 1904. Ny byggdes skolan men de första åren fram till år 1909, då den nya folkskolan byggdes, så var det lärarinnan som bodde i småskolan. När nya folkskolan blev färdig så fick lärarinnan sin bostad på skolans vind och först då togs småskolbyggnaden i bruk

Fram till 1914 så var det skoldistrikten som ägde småskolbyggnaderna och som ansvarade för undervisningen i dem Efter det blev småskolorna kommunala och skoldistrikten upphörde. År 1921 infördes den nya läropliktslagen, som bestämde att alla barn i en vissa ålder måste gå i folkskola. Kommunerna ålades att bygga både lägre och högre folkskolor i fall dessa inte fanns från tidigare. Det diskuterades redan då att en ny lägre folkskolbyggnad skulle uppföras på andra sidan landsvägen, i likvagnsjäälon. Behovet fanns eftersom småbarnsskolan från 1900 började redan var i dåligt skick. Läget var dock inte det bästa.

I början av 1930-talet diskuterades skolbygget men det blev framskjutet av olika orsaker. År 1938 beslöt Lappfjärds kommun att uppföra en ny lägre folkskola i Dagsmark och den skulle placeras nedanför själva skolbyggnaden. Man lät byggmästare Wilhelm Forssén från Närpes göra ritningar och tanken var att den skulle uppföras 1939. Forssén från Närpes var känd från tidigare eftersom det var han som i början av 1930-talet lät uppföra folkhögskolan i Lappfjärd, tillsammans med Viktor Nylund. Kriget kom dock emellan och bygget sköts på framtiden. Skolbyggnaden från 1900 var i dåligt skick och därför flyttades småskolan till hyrda utrymmen, t.ex. hos Noréns uppe på Åbackan och i Långkvistas lillstugan nära Lisa Moravägen. Folkskolans slöjdsal användes också under en tid.

På 1930- och 1940-talet användes småskolbyggnaden ofta som möteslokal för mindre sammanträden och möten.

År 1945 infördes obligatorisk skolbespisning i folkskolorna och nu blev det igen aktuellt med ett nybygge som också kunde inrymma ett skolkök. Men det var först sommaren 1952 som bygget kom igång i kommunens regi under ledning av den nya kommunbyggmästaren Erik Hinds. 1953 kunde den nya småskolbyggnaden tas i bruk men skolköksan Selma Gröndahl fortsatte att bo i den gamla tills hon dog 1972 och efter ett par år revs den gamla småskolbyggnaden. Barndaghemmet står delvis på samma ställe i dag, som den gamla småskolan.

Småskolan fotograferad från öster i början av 1960-talet. När den byggdes 1953 så drogs det vattenledning från byns källor på Byåsen men Skol-Selma som fortsatte att bo i det gamla småskolhuset använde den gamla brunnen med ”brånnschulon”.
Lappfjärds kommun uppförde denna byggnad åren 1952 och 1953 som inrymde folkskolans två första klasser, skolköket med matsal, två mindre lägenheter på vinden för lärarinnan och vaktmästaren. I källarvåningen finns det stora förråd för ved, badstuga och andra utrymmen.

Eleverna i småskolan flyttade sedan till huvudbyggnaden men skolköksfunktionerna finns fortfarande kvar. Här tillreds mat för barndaghemmet i närheten och till pensionärer som besöker matsalen. I samband med att folkskolan renoverades och försågs med centralvärme i början av 70-talet så byggdes det ett pannrum i småskolbyggnadens källare. På samma gång installerades centralvärme också i småskolan och på 80-talet då daghemmet byggdes så anslöts detta till samma pannrum.

År 1975 inreddes i källarvåningen ett brandsäkert utrymme för att uppbevara byns papper och protokoll. Dragare för detta arkiv var Elis Nygren och tanken var att dokumenten från företag och föreningar skulle uppbevaras säkert för framtida behov. Efter en tid fördes handlingarna till stadens arkiv och det är idag oklart var handlingarna finns.