Nedtecknat av Lasse Backlund i februari 2021:
Finland har ju sedan urminnes tider varit en del av det svenska kungariket. I februari 1808 invaderade de ryska trupperna vårt land och det skedde nästan utan motstånd. Någon ordentlig svensk armé fanns inte, utan svenskarna uppviglade i stället bönderna i Finland till motstånd. Det är helt klart att en otränad bondearmé utan ordentliga vapen inte hade en chans att mota den ryska invasionen.
Under själva kriget utkämpades endast några mindre strider, främst i Österbotten. Efter slaget vid Oravais den 14 september 1808, så var de egentliga krigshändelserna över och de svenska trupperna drog sig tillbaka mot Sverige. På grund av inre stridigheter vid hovet i Stockholm, så beslöts det inte om någon fred mellan Ryssland och Sverige, trots att striderna hade avslutats.
Mitt under det pågående Finska kriget 1808-1809, så inträffade en märklig händelse i vårt lands historia i och med att Rysslands kejsare sammankallade en lantdag utanför sitt hemland.
Den ryska kejsaren Alexander I hade inga planer på att Sverige skulle kunna återfå Finland, som fallet var efter de båda ”ofrederna”. I februari 1809 sammankallade han alltså ständerna i Finland till en lantdag, som skulle börja i mars i Borgå. Allting gjordes enligt svenskt mönster. Lantdagen var sammansatt av totalt 75 medlemmar, bestående av 18 adelsmän, 8 av prästerskapet, 19 av borgarståndet och 30 av bondeståndet.
Kristinestad representerades av borgmästare Daniel Mattens (1747-1822) och Kaskö av handlanden, superkargören Petter Johan Bladh (1746-1816). Dessa två hade under den svenska tiden deltagit i flera riksdagar i Stockholm.
Den 27 mars 1809 anlände den ryska kejsaren till Borgå och samma dag undertecknade han en försäkran till Finlands samtliga invånare, som löd så här:
”Wi ALEXANDER den förste, genom Guds nåde, alla Ryssars kejsare etc. etc. etc. Storfurste af Finland etc. etc. göre veterligt att sedan Vi efter Försynens skickelse tagit Storfurstendömet Finland i besittning, hava vi härmed velat bekräfta och stadfästa landets religion och grundlagar, samt de privilegier och rättigheter, vart och ett stånd inom berörda Storfurstendöme i synnerhet och alla dess inbyggare i gemen, så högre som lägre, hittills enligt konstitutionen åtnjutit, lovandes att bibehålla alla dessa förmåner och författningar, fasta och oförryckta i sin fulla kraft.
Till yttermera visso hafve Wi tecknat denna försäkringsakt med Wår egenhändiga underskrift, gifvet i Borgå den 27 Mars 1809.
ALEXANDER”
Det kan kännas underligt att kejsaren för den vinnande parten i ett krig utlovar dylika förmåner för invånarna i ett ockuperat område. Han lovade alltså att invånarna få r behålla alla förmåner, som de hade haft under den svenska kronan och man kan förstå att ständerna i Borgå hade svårt att förstå detta. I normala fall brukar ju segrarmakten förstöra och plundra bytet på alla tillgångar och sedan införliva de erövrade områdena i riket.
Den ryska kejsaren måste ha räknat ut att denna försäkran kommer att leda till att ingen i Finland vill ha en återgång till svenskt styre. Sverige kommer inte att inleda något revanschkrig mot Ryssland för att återta Finland, eftersom det inte fanns något stöd för detta i Finland. Alexander misstänkte säkerligen att det snart kommer till en större drabbning med Napoleons Frankrike och då skulle det vara tryggt att veta att något anfall via Finland mot St. Petersburg inte var att vänta. Tidningen Hufvudstadsbladet tog upp denna intressanta fråga i en ledare 28.3.1909, där de analyserade frågan, läs mera HÄR!
Finland fick alltså behålla både språk, lagar och religion. På samma gång slapp vi de ständiga utlagorna till den svenska kronan, vi behövde inte delta i de svenska erövringskrigen och bönderna behövde inte betala den ”lilla tullen” när de skulle in till staden för att sälja sina varor.
Trots att det står i historieböckerna att det var en katastrof för Sverige att förlora Finland, så blev det en stor lycka för Finlands folk. Finländarna fick nu en obegränsad frihet, utan inblandning vare sig från Stockholm eller från St. Petersburg. Skatter och andra utlagor stannade nu inom landet, i stället för att skickas till kungen i Sverige. Under de månader som lantdagen pågick behandlades frågor som Finlands militär, myntenheter, löner åt tjänstemän, potatisodlingens befrämjande, underhållet av publika byggnader och om tjuvars sändande till Sibirien. Kristinestads och Kaskös ledamöter var båda aktiva under lantdagen och kom med flera petitioner, som också fick lantdagens stöd.
Det var först i september 1809 som den egentliga freden slöts mellan Sverige och Ryssland, alltså ett år efter att striderna på finska mark upphörde.
På grund av att Finland efter lantdagen i Borgå så gott som saknade myndigheter, så blev det inte heller några reformer eller någon utveckling i lagstiftningen. Kejsaren Alexander I sammankallade inte någon fler lantdag och det gjorde inte följande kejsare Nikolai heller. Det var först år 1863 som kejsaren Alexander II sammankallade en lantdag i Helsingfors, så Finland hade i hela 54 år klarat sig utan nya lagar och förordningar.
Samtliga ryska kejsare på 1800-talet hade vid trontillträdet försäkrat att Finland också i fortsättningen kommer att få behålla sina lagar och rättigheter. Finlands unika frihet räckte ända till år 1899, då den ryska kejsaren Nikolai II bröt mot denna försäkran och inledde en förryskningskamp i Finland.
Men i hela 90 års tid levde Finland i fred och ro, helt enligt Alexanders försäkran i Borgå.
Om du vill läsa mera om förberedelserna och själva lantdagen i Borgå. så skall du klicka HÄR!
Foton.
