Plock ur protokollen för Dagsmark Storsjöträsk.

Intressenterna i träsket bildade tidigt ett bolag eller kanske det skall kallas ett andelslag och de gemensamma ärendena behandlades för det mesta på tinget i Lappfjärd men från och med 1903 började de hålla protokollförda bolagsstämmor. De äldsta kända protokollen är från 1903 och här följer ett sammandrag av de viktigaste ärendena, sammanställt av Lasse Backlund i februari 2023.

1903, den 8 november hölls bolagsstämma på Lillgäls hemman. Delägarna Johan Henrik Andersson Lillgäls från Brännlaget, Otto Pärus från Åbygglaget, nämndemannen Viktor Båsk från Dagsmarklaget och Karl Johan Johansson Klåvus från Korsbäcklaget utsågs att kontrollera vilka som har flottat stock och props genom kanalen och vidta åtgärder att inkassera pengar för detta. Till förvaltare utsågs Josef Andersson Korsbäck.

1905, den 19 januari hölls bolagsstämma på Storhannus hemman. I kassan fanns det 987 mark, som fördelades mellan delägarna. Varje hellott fick omkring 12,50 mark var. De delägarna som inte hade varit med på de utlysta dagsverken bötade för frånvaron med 2 mark per dag. De här böterna drogs bort från summan som skulle utbetalas.

Delägarna Viktor Hox från Brännlaget, Viktor Rosenstedt från Åbygglaget, Viktor Gustafsson Lång från Dagsmarklaget och Henrik Andersson Korsbäck från Korsbäcklaget utsågs att bestämma, överenskomma och driva in avgifterna för stockflötningen i kanalen.

Stämman utsåg bonden Josef Henrik Josefsson Korsbäck till förvaltare under de kommande 3 åren och i ersättning skulle han få använda den halvlott som bolaget ägde.

1905, den 12 juni hölls en extra bolagsstämma där förvaltaren med hjälp av utsedda Karl Gustaf Ådjers och Josef Andersson Korsbäck, skulle vidta åtgärder med de stockflottare som på stränderna hade lämnat stora mängder stockar och props. Det här var ett brådskande ärende och protokollet justerades direkt.

1907, den 1 april hölls bolagsstämma på Storhannus hemman. Lantmätaren Sten Nilsson hade förslagit att 26 råstenar skulle anskaffas för att märka ut bolagets område. Josef Henrik Korsbäck hade släpat dessa och i ersättning fick han 40 penni per styck och i arbetslön 1 mark per sten. Samma man fick i uppdrag att anskaffa 12 stockar till dammen och dessa skulle kosta 2,25 mark per styck, 11 alnar långa och 6 tum i lilländan.

1908, den 22 mars hölls bolagsstämma hos Storhannus. Där utsågs bönderna Josef Henrik Korsbäck, Erik Henrik Bergkulla och Erik Henrik Björses att vidta åtgärder med flottningen genom kanalen och de skulle också granska ladorna vid träsket. Stämman skulle också besluta om att sätta upp stängsel runt hela träsket men eftersom stämman var fåtaligt besökt, så uppsköts ärendet till en senare stämma. På en extra stämma den 20 april beslöts att inte föra något i stängselfrågan. Detta på grund av en ny lag som förbjöd mulbetet i skogarna, vilket betydde att bönderna skulle se till att deras kor inte kunde gå lösa i skogen eller i träsket.

1910,den 31 januari hölls bolagsstämma på Lillgäls i Lappfjärd. Förutom de normala ärendena, så beslöt stämman att fortsätta att underhålla vägarna och broarna i Korsbäck. Bonden Erik Henrik Bergkulla avsade sig allt ansvar eftersom han ansåg att Dagsmark by borde stå för dessa kostnader, på grund av att det pågående storskiftet hade flyttat flera hemman från Dagsmark till Korsbäck.

På samma stämma beslöts att av bolagets lador skall två stycken repareras. Lada nr 34 skall få ett nytt tak för 20 mark medan ladan nr 36 skall plockas ned och få nya stockar längst ned och sedan byggas upp på nytt med nytt tak, för en kostnad om 28 mark.

Bolaget hade gjort ett ägobyte med hemmansägare Lena Lång i Dagsmark och det området hade nu utarrenderats åt torparen Knus från Lappfjärd på 15 år med ett årsarrende om 6 mark i året.

Träskbron hade reparerats och bolaget godkände att spikarna kostade 11 mark.

Torparen Johannes Mäkelä åtog sig att förfärdiga och underhålla ”bron över Gupviks diket” i 5 års tid för totalt 5 mark.

År 1911, den 11 september hölls bolagsstämma hos bonden Henrik Agnäs i Dagsmark. De konstaterade att det olagliga ”oerhörda kreaturbetet” håller på att förstöra gräsväxten i träsket. I samma veva konstaterades att en stor mängd lera har grävts bort i strandkanten och efterlämnat stora gropar, som absolut borde fyllas igen.

Stämman beslöt då att de bönder som har odlingsmarker runt träsket skall delta med hälften av kostnaderna för att ingärda träsket med stängsel. Men om träsket gränsar till skog, så skall bolaget ensam bekosta byggandet av stängslet. Stängslet skall vara byggt före 15 maj 1912 men ”aldra sist till den 1 juni samma år”. Förslag om att helt förbjuda kreaturbete i träsket framfördes men samtliga korsbäckbor motsatte sig detta.

Förmannen för bolaget skall också i fortsättningen i ersättning erhålla hälften av den lott som bolaget äger.

År 1911, den 12 oktober hölls det bolagsstämma hos bonden Otto Pärus. Där föreslogs bland annat att nya grindar skall sättas upp vid vägarna som leder till träsket. Utan att förspilla tid ordnades genast entreprenadauktion för följande grindar:

-Norrvik grinden, skall flyttas till vägen som leder till träsket i Sandviken. Stolparna skall vara 4 ½ aln höga, 8 tums diameter, nya gångjärn och grindar och bonden Erik Korsbäck lovade att utföra arbetet för 4 mark och 50 penni.

-grinden i Norrvikbacken skall byggas av stolpar 5 ½ alnars längd, skall vara 5 alnar bred. Konstruktionen var här mera vidlyftig och lägsta budet på 10 mark gavs av bonden Erland Lindqvist.

-grinden vid dammen skall repareras och Erik Korsbäck lovade att göra det för 3 mark 50 penni.

-grinden vid Viktor Eriksson Korsbäcks tomt skall flyttas till rån och bonden Josef Henrik Liljedal lovade att göra det för 2 mark och 50 penni.

-grinden vid Gåsens skall förnyas med nya stolpar och nya gångjärn och Josef Henrik Liljedal bjöd 3 mark för detta arbete.

De övriga grindarna skall iståndsättas genom delägarnas dagsverken.

År 1912, den 13 januari hölls bolagsstämma hos Henrik Agnäs. Det enda viktiga ärendet var att de beslöt att den onödiga egendom, som bolaget ägde skulle säljas på offentlig auktion.

År 1912, den 23 december hölls bolagsstämma på ungdomshemmet i Lappfjärd. Igen en gång behandlades frågan om kreatursbetet i träsket och det förslogs att de skyldiga skulle ställas till svars på tinget. Det beslöts dock att inte anhängig göra någon rättegång. Ännu en gång beslöts det att kreaturbete i träsket är förbjudet.

De så kallade Strandvägarna skall iståndsättas, liksom ”Lillbron” nere i Dagsmark. Två personer som hade varit medlemmar i skötselkommittén avsade sig uppdraget och i deras ställe valdes bonden Erland Lindqvist och sågägaren Viktor Nylund.

År 1913, den 20 januari hölls bolagsstämma på ungdomshemmet i Dagsmark. Kallelse till stämmorna skulle varje gång utlysas 3 gånger i kyrkan och annonseras i tidningarna Syd-Österbotten och Suupohjan Kaiku.

Förslaget att bygga dammen av sten i stället för av stock behandlades och skötselkommittén fick i uppdrag att granska grunden men detta kunde göras inkommande sommar. Tillsvidare skall så dammen byggas av stock och delägarna ålades att bidra med lämpliga stockar.

Av någon anledning hade gräsväxten i träsket försämrats och stämman beslöt att anlita en fackman, som kunde ge råd och undervisning hur träsket skall skötas.

Några delägare, som bodde i träskets närhet hade anhållit att få använda träsket för mulbete men stämman godkände inte detta. Underhållet av den så kallade ”Träskvägen” skulle skötas på gammalt sätt och i väntan på den nya Lillbron i Dagsmark skall den repareras med stockar, som delägarna skall leverera.

År 1915, den 2 januari hölls bolaggstämma på Lillgäls hemman i Lappfjärd. Skötselkommittén bestämdes nu till E. H. Bergkulla, Viktor Johansson Lillgäls, Erland Lindqvist och i stället för Viktor Nylund valdes bonden Josef Mattsson Lillkull (1851-1917), trots att denne redan för något år tidigare avgick på grund av den höga åldern.

Denna kommitté fick i uppdrag att spränga i kanalen för att kunna sänka vattennivån i träsket. Ängsladorna skulle sättas i skick och det bestämdes att de lador som hade tak av bräder skulle förses med tak av halm. Ett område i träskets södra ända, som gick att använda som odlingsmark skulle utarrenderas på 10 år åt den högstbjudande.

Stämman behandlade också en fråga hur man skulle göra med den järnstör som Josef Andersson Korsbäck hade ”förslösat” och de kom fram till att den skulle avskrivas.

Det konstaterades också att stranden vid Långstranden är ”överfyld med torfvor och stora gröper” och det beslöts att förmannen med hjälp av dagsverkare skulle sätta området i skick.

År 1915, den 5 april hölls stämma hos Bergkulla i Lappfjärd och där beslöts att med hjälp av lantbruks ingenjör utröna möjligheterna att ordentligt sänka vattennivån i träsket genom att spränga i kanalen.

På stämman beslöts också att utarrendera ett område i träskets södra ända, i den så kallade Klemetsviken invid Kärjenkoski å åt bonden Josef Henrik Josefsson Korsbäck på 10 år och årsarrende på 21 mark skall betalas för 1 juni.

År 1915, den 8 november hölls en bolagsstämma hos Bergkulla i Lappfjärd. Där behandlades frågan om att träsket helt borde uttorkas och stämman beslöt att kontakta vederbörande ingenjör och att åt honom skaffa ett lämpligt kontor. Flera delägare ville inlösa sina lotter och få dem lagligen utbrutna och denna fråga behandlades också. Stämman enades om att detta skall göras men först efter att uttorkningen har genomförts.

År 1917, den 17 juni hölls bolagsstämma hos nämndemannen Viktor Eklund i Dagsmark och Viktor Nylund utsågs till mötesordförande. Denne meddelade att lantbruksingenjör Jaskari hade gjort upp en plan för torrläggningen men att den inte var klar förrän efter ett par veckor, då också ett kostnadsförslag skulle presenteras. Stämman beslöt att invänta ingenjörens förslag men delägarna Bergkulla från Lappfjärd och Viktor Storkull från Dagsmark ansåg att kostnaderna hur som haver kommer att bli för höga och ville avsluta hela torrläggningsprocessen.

Josef Mattsson Lillkull, som var medlem i skötselkommittén hade avlidit och i hans ställe invaldes bonden Viktor Storkull.

År 1917, den 15 oktober hölls bolagsstämma på ungdomshemmet i Lappfjärd och den hade på vanligt sätt blivit utlyst genom kungörelse i ”sydösterbotten och sopojankajku”. På stämman valdes en skötselkommitté för träsket för en period på tre år. Till den valdes ordföranden bonden Josef Henrik Korsbäck, som också blev kassör. De övriga blev J. V. Båsk, Erik Anders Ådjers och Viktor Stenlund.

År 1918, den 6 maj hölls bolagsstämma på ungdomshemmet i Dagsmark och där diskuterades igen frågan om delägarnas möjlighete att lösa in lotterna men stämman enades om att vänta på det torrläggningsprojekt som planeras som bäst. Kanalen skall rensas på brukligt sätt och dammen repareras.

År 1922, den 10 april hölls bolagsstämma på ungdomshemmet i Dagsmark och till mötesordförande utsågs bonden Johan Lillkull. Där beslöts att dammen skall förnyas och det arbetet skall utges på entreprenad medan rivningen av den gamla skall göras som delägarnas dagsverken. Delägarna skall också underhålla Träskvägen genom dagsverken. Också på denna stämma bestämdes det att taxorna för stockflottningen bör höjas. För varje stock borde betalas minst 5 penni och lika mycket för en kubikmeter med props.

År 1922, den 14 juni hölls en ny stämma, denna gång på småskolan i Korsbäck. Där bestämdes att häradsdomaren Viktor Gröndahl och parcellägaren Erik Johan Ekberg skulle ansöka om högre ersättning för flottningen och vid behov fick de anlita juridisk hjälp.

Nu bestämdes att dammen skall byggas av bolagets delägare som dagsverken.

År 1925, den 6 april hölls bolagsstämma på ungdomshemmet i Dagsmark och där var verkligt många delägare närvarande. Som brukligt var så började stämman med att genomgå räkenskaperna, i detta fall från åren 1922-1924. Kassören beviljades ansvarfrihet men stämman ansåg att denne nog borde redovisa räkenskaperna varje år och inte tre år åt gången.

Stängselfrågan intresserar alltid och frågan behandlades trots att inga beslut kan tas i frågan. Samma sak är det för skiftesregleringen där flera delägare vill inlösa sina lotter till enskilda lägenheter. Nu blev det omröstning och av de närvarande röstade 19 för att det var möjligt medan 14 ansåg att det inte skall tillåtas. Erland Lind och Viktor Sten utsågs att föra ärendet vidare.

Till bolagets förman återvaldes J. H. Liljedahl och i skötselkommittén invaldes för Brännlaget Erland Hammarberg, Åbygglaget K. E. Nyholm och för Dagsmarklaget Josef Backlund.

Ladornas ägare uppmanades att reparera och underhålla dem, annars görs det som bolagets arbete och på den försumliges bekostnad.

År 1926, den 27 juni hölls bolagsstämma på folkskolan i Korsbäck. Skiftningen av träsklotterna har nu framskridit så långt att Erland Hammarberg fick i uppdrag att leta upp två lämpliga, ojäviga och edsvurna godemän, som kunde närvara vid skiftningen, som kommer att påbörjas den 5 juli. De skulle också vara med och sköta om mätningen av skiftena.

En sakkunnig person borde fås med då gradering av träsket skall göras och det önskades att någon expert från Lantbrukssällskapet skulle vidtalas. Viktor Nylund fick i uppdrag att söka upp en kompetent person.

År 1928, den 18 december hölls följande bolagsstämma, denna gång hemma hos bonden J. H. Liljedahl i Korsbäck. I kallelsen stod det att det skall fattas beslut i torrläggningsfrågan men på stämman konstaterades att alla handlingar saknades, varför den punkten sköts fram till följande stämma.

I skötselkommittén invaldes för en kommande 3-års period valdes Henrik Rönnblad, Johan Nyholm, Erland Lindqvist och Viktor Storkull.

Till ny ordförande för en 3-års period valdes bonden Viktor Öjst med samma rättigheter som tidigare ordförande.

År 1929, den 14 mars hölls följande sammanträde på ungdomslokalen i Dagsmark. Viktor Öjst avsade sig ordförandeskapet. Skötselkommittén fick i uppdrag att utse en ny ordförande.

Den skog som bolaget äger runt träsket skall säljas, allt som är grövre än 5 tum på en höjd av en fot över marken.

År 1929, den 11 augusti hölls följande sammanträde på folkskolan i Korsbäck men eftersom inga handlingar ännu fanns tillhanda kunde ingenting bestämmas angående skiftningen av träsket.

Dammen var i dåligt skick och skötselkommittén fick i uppdrag att låta reparera den.

År 1929, den 5 december hölls en extra stämma på folkskolan i Korsbäck för att utse ett ombud, som skall bevaka träskets intressen vid skiftningen av Norrviksvägen och stämman valde Viktor Sten och Viktor Storkull.

År 1930, den 3 juli hölls en bolagsstämma på folkskolan i Korsbäck. Där utsågs Erland Lindqvist till ombud för att bevaka träskets intressen vid väg- och brobyggnadsmötet som skall hållas i Dagsmark. Ordföranden hotade att avgå men lovade fortsätta då hans lön i fortsättningen blir rätt till bolagets hela lott och inte bara halv som hittills.

År 1931, den 9 maj hölls ett sammanträde med träskdelägarna på ungdomslokalen i Korsbäck. Träskbolaget hade fått avslag på sin ansökan om statsbidrag för torrläggning av träsket, eftersom det ansågs att projektet inte är tillräckligt räntabelt. Ny ansökan skulle dock göra och lantbruksingenjören Syrjänen skulle till följande år göra ett nytt förslag och en ny ansökan om statsstöd.

Stämman ansåg nu att trots att torrläggningen inte är genomförd, så skall träskandelarna skiftas och lagfaras så snart som möjligt. Vid omröstning i frågan godkände samtliga 32 närvarande att skiftning skulle göras, inte en enda röstade emot. Styrelsen fick i uppdrag att kontakta lantmätare Hannelius, så att denne kunde påbörja arbetet med skiftningen.

Frågan om dammens nödvändighet behandlas också och röster höjdes att den inte skall bibehållas. Mötet enades dock om inte göra någonting åt den ännu i detta skede.

Kanalen borde rensas inkommande sommar och styrelsen fick i uppdrag att genomföra den som delägarnas dagsverken. Den delägare som försummade detta skulle betala 25 per dag åt bolaget och denna ersättning kunde vid behov ”med lag utsökas”.

År 1932, den 22 februari hölls ett sammanträde på lokalen i Korsbäck. Mötet skulle välja styrelse men gjorde ett sådant beslut att i stället välja en ekonom som skulle bevaka delägarnas intressen för ett år framåt. Till ekonom valdes Erland Korsbäck.

Två lador, som stod på annans mark skulle flyttas till bolagets egen lott.

Skiftningen hade genomförts och stämman beslöt att anskaffa en delobok och råkartor över de nya skiftena. Två dagsverken per lott skulle utföras, främst då genom att rensa i kanalen. Mötet beslöt att anskaffa 4 skottkärror och nödiga landgångar för den här rensningen.

Mötet diskuterade också frågan hur de skall göra med den väglott som träskbolaget hade i vägen över Bergåsen.

År 1932, den 23 november hölls ett sammanträde på ungdomslokalen i Korsbäck. Till mötesordförande valdes sågägaren Viktor Nylund och denne kunde läsa upp ett välkommet brev, som var skickat från Vasa 3 november:

”Får härmed meddela, att Lantbruksministeriet beviljat statsbidrag 710 000 finska mark för torrläggning av Stor- och Lillsjö med följande villkor: Såsom direkt statsbidrag kostnaderna för arbetsledning och redskap jämte ½ av egentliga arbetskostnaderna, totalt 396 500 mark. Såsom lån ½ av de sistnämnda kostnaderna 313 500 mark, med 7 % årlig återbetalning, varav 4 % räknas som ränta och resten såsom amortering och att arbetarna antagas genom arbetslöshetsnämnden. I anledning härav får jag härmed anhålla Eder att snarast möjligt sammankalla intressenterna, för att besluta om statsbidragets emottagande.

Högaktningsfullt, Syrjänen.”

Efter uppläsandet blev det livlig diskussion om statsstödet och det förekom röster både för och emot det. Det blev alltså omröstning i frågan och en stor majoritet godkände mottagande av statsbidraget.

År 1933, den 31 mars hölls ett sammanträde på ungdomslokalen i Korsbäck och Erland Korsbäck återvaldes som ekonom för ett år till. Bolagslotten höll på att växa igen med buskar och träd och den som åtog sig att röja lotten skulle får arrendera den.

År 1933, den 21 december hölls ett sammanträde på ungdomslokalen på grund av att flera delägare önskade att kanalen genom träsket skulle grävas längs med skiftesrån och detta förordades också av distriktsingenjören Syrjänen och arbetsförmannen Peura. En stor majoritet förkastade dock förslaget eftersom det skulle leda till att kanalen fick flera tvära krökar, som skulle hindra vattnets lopp.

Johannes Stenlund valdes till ekonom för det kommande året och han fick genast i uppdrag att indriva de utestående fordringarna för de hömarker som bolaget har utarrenderat. Han uppvisade också en debetsedel som visade att kommunen påfört bolaget 4 skattören á 7,50, totalt 30 mark för den samfällda bolagslotten. Mötet enades om att den skulle betalas, däremot ville de inte betala en räkning på 3 mark från dikesnämnden, eftersom de inte har haft något att göra med den.

Bonden Erland Lindqvist ville ha vederlag för ”bortskaffande av kringflugen sprängsten från hans odlingsmarker förorsakade av torrläggningsföretagets sprängningar i forsen”, men den ansökan avböjdes.

År 1935, den 2 mars hölls ett sammanträde på ungdomslokalen i Korsbäck. På bolagslotten fanns det två lador och mötet beslöt att den ena ladan skall flyttas till den andra sidan ån, medan den andra skall sättas i skick. Genom ny kungörelse skall det arbetet erbjudas och utföras av den minstbjudande.

Det föreslogs också att bolagslotten skulle säljas men ingenting beslöts.

Däremot beslöts det att träskbolagets karta och delobok skall uppbevaras hos ekonomen. Utan ersättning kan den utlånas åt delägare, som ”genast efter begagnandet återlämnar den till ekonomen”.

Det slöts också att träskbolagets alla egendomar, såsom stenborrar, järnstörar och kättingen skall föras till ekonomen, som sedan skall sälja den onödiga egendomen på auktion.

Eftersom det var oklart om träskbolaget hade rätt till ersättning för de skador som flottningen förorsakade i kanalen, så tillsattes en kommitté med Sigfrid Liljedahl, Johannes Stenlund och Erland Lind för att reda ut saken.

Bonden Emil Jossandt från Lappfjärd, som hade sitt skifte i rå med bolagslotten ville att träskbolaget skulle delta i kostnaderna för ett rådike och den frågan skulle tas upp senare.

År 1936, den 26 januari hölls ett sammanträde på ungdomslokalen i Korsbäck. Till ekonom för det kommande året valdes Frans Hammarberg och han skulle få ett årsarvode om 150 mark.

Det ständiga problemet med de obetalade arrendena diskuterades och den förra kassören Johannes Stenlund fick ännu en gång i uppdrag att indriva dessa.

Efter en längre diskussion ”enade sig stämman att bygga nödiga broar över de större utfallsdiken å vägen som tar sin början vid Erik Korsbäcks tomt och går längs träsket till den södra ändan av sagda träsk”. Ekonomen Frans Hammarberg fick i uppdrag att genom auktion verkställa broarnas byggande och han skulle också övervaka själva byggandet.

Direkt efter mötet ordnades auktionen och det bestämdes att åsarna skall vara minst 7 tum i toppen och att brolocket skall göras av 2 tum tjocka granplankor. Garantitiden bestämdes till ett år och vid auktionen gavs följande bud:

-bron över det så kallade Norrvikdiket. Lägsta budet gavs av J. H. Liljedahl för 260 mark.

-bron över Langstrandsdiket, det nya skulle byggas av samma man för 195 mark.

-bron över Langstrandsdiket, det gamla. Lägsta budet gavs av Viktor Sten, som bjöd 149,50 mark.

År 1937, den 24 mars hölls ett sammanträde på ungdomslokalen i Korsbäck. Frans Hammarberg återvaldes till kassör i träskbolaget. Nu var det igen två nya broar som skulle byggas över de diken som grävdes år 1936 över vägen genom träsket. 4 bärbjälkar skall det vara och minst 7 tum i toppen och 9 fot långa. Locket skall göras av 2 tums granplankor och inte smalare än 5 tum och de skall spikas fast så att inte flödvattnet kan föra bort plankorna.

-för bron på Viktor Bergqvists skifte gavs det lägsta budet av Erland Lindqvist, som ville ha 230 mark. Där fanns något virke från tidigare, som han också fick använda.

-för södra bron gavs det lägsta budet av Johannes Blomstedt, som ville ha 380 mark.

År 1938, den 7 februari hölls ett sammanträde på ungdomslokalen i Korsbäck. Normala ärenden behandlades och där bestämdes att den del av bolagslotten, som finns på åns östra sida, skall utarrenderas till högstbjudande. Auktionen ordnades direkt och högsta budet gavs av Frans Ålgars, som bjöd 100 mark i året i arrende.

År 1941, den 25 februari hölls den sista viktiga stämman, där det bestämdes att bolagslotten skulle säljas på auktion och den skulle säljas samma dag. Högsta budet gavs av Niilo Nummela, som bjöd 20 000 mark och han fick betalningstid till de 1 april. Läraren Frans Stengård och kassören Sigfrid Liljedahl fick i uppdrag att skriva köpebrevet med Nummela.

Ännu ett möte hölls 1948 på ungdomslokalen och där bestämdes det att Runar Lind under de följande 10 åren skall röja buskarna längs de vägar som går i träsket.