Folkskolan i Dagsmark.

Uppgjort av Lasse Backlund år 2015 med skolans historiker som grund. Vissa uppgifter är tagna ur Lappfjärds historia. Eva Grönlund har bidragit med uppgifter om lärare Manner och Rita Rosenback har bidragit med flera tidningsurklipp. Uppdateringar och tillägg har gjorts, senast i september 2016.

I dag när så gott som alla är både läs- och skrivkunniga så kan det vara svårt att förstå att det för några hundra år sedan knappast fanns någon som ens kunde läsa. Visserligen fanns det sockenskrivare som gjorde upp handlingar såsom köpebrev och bouppteckningar men vanligt folk kunde inte läsa, utan undertecknade handlingarna med olika tecken, så kallade bomärken.

Fram till mitten på 1800-talet fanns det inga riktiga skolor utan det var meningen att undervisningen skulle ske i hemmet. Men det är helt förståeligt att det inte blev någonting av den undervisningen eftersom inte heller föräldrarna var läskunniga. Några läseböcker fanns inte heller, på sin höjd så fanns det någon postilla eller psalmbok i hemmet. Det fanns visserligen ambulerande lärare som besökte byn och eftersom det var kyrkan som stod för dessa, så betydde det att undervisningen gällde främst bibelläsning och att lära sig katekesen.

Att kunna de viktigaste delarna av Luthers katekes var för övrigt viktigt, för den som inte klarade av det blev inte konfirmerad. Och den som inte var konfirmerad så fick inte heller gifta sig. Så i slutet på 1600-talet så var både prästerskapet och bönderna överens om behovet av en barnskola men det var ingen som ville sköta om den. Lustigt nog så blev det klockarens uppgift att lära barnen läsa och att kunna sin katekes. Helt förståeligt så blev det ingenting av detta, främst på grund av klockarens ovilja att sköta detta uppdrag. Meningen var att han skulle sköta detta helt utan ersättning, vid sidan av sitt normala arbete. Till på köpet fanns det klockare som inte ens själva var läskunniga.

Att ha klockaren till lärare lamslog hela undervisningen och år 1745 så ingrep biskopen och han skickade brev till församlingarna och uppmanade dessa att påminna både föräldrarna och klockaren om deras skyldigheter. Eftersom barnskolan var frivillig och de flesta äldre tyckte att det var bortkastad tid att gå i skola, så förstår vi att läskunnigheten var mycket bristfällig. Ännu i början på 1800-talet hade klockaren skyldighet att delta i undervisningen vid skriftskolan men det ansågs ändå att ordentliga barnskolor för allmogen behövdes.

Barnskola eller småskola.

I Dagsmark hade det sedan år 1766 funnits en ”skolaemästare”, han hette Johan Österström och var hemma från Kristinestad men var gift på Sebbasbackan. Men efter att han dog år 1804 fanns det inga lärare alls. Vid kyrkostämman i Lappfjärd år 1859 bestämdes dock att söndagsskolor skall börja hållas alla söndagar under sommarmånaderna. I Dagsmark hölls den hemma hos Johan ”Sebbin” Rosenback och han var själv lärare tillsammans med Johan Henrik Båsk, Erik Johansson Klemets och Johan Henriksson Lång. ”Vid skolan inläres hufvudsakligen ordentlig innanläsning, skrifning och räkning samt multiplikationstabulan”. Det är förvånande att det var flera flickorän pojkar som gick i skolan, till exempel år 1859 så var det 28 pojkar och 39 flickor.

Förutom Johan Österström har det funnits många småskollärare i Dagsmark.

Gamäl-Stålin” alltså Erik Henrik Stål höll skola fram till sin död 1882 i den gård som i tiderna stod där Lundells nu bor på Byåsen. Eftersom han inte själv kunde läsa, så lärde barnen sig endast att läsa utantill. Erik Henrik var morfar åt ”Stål-Ida” alltså Ida Nyberg.

Gustav Viktor Nordlund, f. 1850 från Närpes var en tid småskollärare i Dagsmark. Han höll skola i det skolhus på Sebbas-backan som byggdes redan år 1860. Han flyttade 1870 till Åland där han blev klockare.

Frans Viktor Asklöf från Kristinestad, kom från verkligt fattiga förhållanden där, och blev utauktionerad av fattigvården. Via Helsingfors kom han sedermera till Dagsmark där han höll barnskola i det lilla skolhuset. Han flyttade sedan till Uttermossa, där han blev lärare.

Samuel Manner, född i Alahärmä som sedan blev Dagsmarks folkskolas första lärare år 1878 arbetade före det som ambulerande lärare i hela Lappfjärds socken. Han höll skola i Dagsmark endast 1 månad i året, och detta protesterade sexman Johan Henrik Båsk emot. Han ville att Dagsmark skulle få ett eget skoldistrikt men detta lyckades han inte med men det blev i alla fall så att Manner började hålla skola 2 månader varje år. En sexman eller rotemästare var i tiderna en förtroendeman som utsågs av sockenstämman. Hans uppgift var att se till att sockenstämmobesluten höll, han hjälpte också kyrkoherden att övervaka kyrkotukten i socknen och han ansvarade för kyrkans och prästgårdens underhåll. Sexmannen var också någonting av sedlighetspolis som hade att granska folks liv och leverne.

En tid fanns det en Hallberg i Dagsmark som lärare. Han var hemma från Korsnäs och blev väl emot tagen i byn. Man samlade ihop både pengar och mat åt honom och gummorna klädde upp honom ordentligt. Men då Hallberg började prata om att bygga en kyrka i byn och att folk borde döpa om sig, så då blev han snabbt avsatt av byns sexman Johan Henrik Båsk och av kyrkoherden i Lappfjärd.

Josef Henrik Björses var byskolmästare i Dagsmark mellan åren 1883 och 1889.

Lisa Skröder höll skola i sin lilla stuga som stod nära skolbyggnaden. Lisa som också kallades för både ”Skröderas-Lis” och ”Lillstu-Lisa” var hemma från Dagsmark och var änka efter skjutsrättaren Skröder.

Gustav Långfors, eller Mokkelin som han kallades, började hålla skola där Mokkelinas på A-sidan på uppmaning av lärare Wadström, som kom till Dagsmark år 1882. Han höll på till omkring 1900 och vill du läsa mera om Mokkelin, så klicka här.

Ännu på 1900-talet hade det funnits många lärare och lärarinnor som höll barnskola. Här kan nämnas Amanda Mathilda Klemets, Selma Sofia Lindqvist, Mina Rosenback, Skomakas-Lena och många flera. Selma Båsk, senare Gröndahl höll skola mellan åren 1911-1912 och efter henne var det Wadströms dotter Elin som höll skola till 1913. Mellan åren 1916-1917 var ”Kväänå-Hulda” Rosenback lärarinna och efter henne kom Forsgårds Alexandra, eller Sandra hon kallades. Hon var lärarinna i småskolan ända fram till 1944 då hon och hennes man Artur Rosengren blev lärare i Träskvik folkskola.

Första försöket till folkskolans grundande i Dagsmark.

I Dagsmark var man tidigt ute med att försöka få en riktig folkskola i byn. Den drivande kraften var nämndemannen Johan Rosenback, som kallades för Sebbin. Han var född på Sebbas eller Finne år 1817 och bodde ungefär där Agnäs gård står i dag. Sebbin var en riktig kommunalman som var med i det mesta som beslöts i socknen, han satt med i alla kommittéer och var den som representerade Lappfjärds socken då det gällde samarbete med grannsocknarna.

På fotot av Johan ”Sebbin” Rosenback så kan man se att han var en bildad man, respektingivande och bestämd.
På fotot av Johan ”Sebbin” Rosenback så kan man se att han var en bildad man, respektingivande och bestämd.

Han var bonde och han hade också gästgiveri och under åren 1840-1860 var han nämndeman vilket betydde att han ofta vistades vid prästgården i Lappfjärd. Efter en biskopsvisitation som gjordes 1857, fick han höra att biskopen tyckte att läskunnigheten var så dålig i socknen att det borde startas en folkskola för att avhjälpa problemet. Då Sebbin diskuterade skolan med prosten Estlander och nya kyrkoherden Alcenius fick han höra att regeringen år 1858 bestämt att landskommuner kunde få statsbidrag för att starta skolor.

Sebbin var bonde på Rosenback på Sebbasbackan och vill du läsa vad som sedan hände med hans hemman, så klicka här.

Sebbin var gift 2 gånger och fick 8 barn och vill du läsa mera om dessa, så klicka här.

Sebbin som var Dagsmarks starke man på den tiden, sammankallade byborna och fick dessa att komma med och bygga ett skolhus på Sebbas-backen nära Sebbinas. Det här var det första skolhuset i hela socknen. Redan år 1860 stod skolhuset färdigt, det var inrett med en sal och en kammare och var 9 x 7 meter stort. Märk att detta skolhus byggdes ett år före folkskolans fader Uno Cygnaeus utkom med sitt förslag hur folkskoleväsendet i Finland skulle utformas.

På Rurik Nylunds karta så ser vi var det gamla skolhuset stod. Här har det dock blivit tillbyggt flera gånger och flera uthus har också tillkommit. Nere på ritningen så ser vi den nuvarande skolbyggnadens läge.
På Rurik Nylunds karta så ser vi var det gamla skolhuset stod. Här har det dock blivit tillbyggt flera gånger och flera uthus har också tillkommit. Nere på ritningen så ser vi den nuvarande skolbyggnadens läge.

Det här var så typiskt Sebbin, att vara ute i god tid. Redan år 1861 skaffade han för egna pengar en skolklocka till skolhuset som skulle kalla eleverna till skolan. Det är oklart var denna klocka tillverkades men den var välgjord och finns fortfarande i behåll, trots att skolan i Dagsmark numera är nedlagd.

Den gamla skolklockan hänger nu utanför ytterdörren till Föreningshuset Majbo, dit den flyttades då skolan drogs in. På klockan finns en text som fortfarande är tydlig och läsbar: ”ANSKAFFAD AF NÄMNDEMAN JOHAN ROSENBACK ÅR 1861”.
Den gamla skolklockan hänger nu utanför ytterdörren till Föreningshuset Majbo, dit den flyttades då skolan drogs in. På klockan finns en text som fortfarande är tydlig och läsbar:
”ANSKAFFAD AF NÄMNDEMAN JOHAN ROSENBACK ÅR 1861”.

Från början var det bara småskolverksamhet i skolhuset. Det stora problemet var att få pengar för att kunna ordna riktig skolundervisning. I en insändare i tidningen Folkwännen 18 november år 1864, skrev någon så här:

Från Lappfjärds socken, Dagsmark by; insändt. ”En viktig sak ligger oss on hjertat. Vi byggde för fyra år tillbaka åt oss ett skolhus, i den förhoppning att vi skulle få en stående skola i vår by, hvarest finnas 40 bönder och 60 torpare utom 20 inhysingar m.m. Nu hafva vi flera gånger varit tillsammans för att söka kunna få ihop lön åt en skollärare; men sådant synes vara omöjligt, ty sedan vi med möda fingo huset färdigt straffade Gud oss med fattiga år. – Visst hafva vi hört, att vid sista landtdagen påyrkats anslag till folkskollärarelöner, men om vi hafva att vänta något, veta vi icke. Ett stort behov ha vi visst af en skollärare; Dagsmark by är barnrikare än andra byar i Lappfjerd socken, och derföre var det behof att åstadkomma en skola, derföre byggdes vårt skolhus. Om vi dock kunde erhålla något anslag af statsmedel, – med några hundra mark vore vi hjelpta, – eller om någon välgörare ville räcka oss en hjelpsam hand, han skulle säkert på evighetens dag skörda nyttan af ett sådant ädelmod. Man samlar understöd åt missionärerna i hednaländer till uppförande der af skolhus och kyrkor, och i våra egna trakter behövdes så väl missionärer, skollärare. – Måtte vår af allt hjerta framställda begäran eller önskan behjertas af vem som hjelpa kunna!”

Månne det inte var Sebbin själv som skrev denna insändare? Det var först på ett av Sebbin sammankallat möte i januari år 1865 som det beslöts att till guvernören i Vasa län inlämna en ansökan om bidrag för lärarlön. På mötet hade det framkommit att det fanns mellan 90-100 barn som behövde gå i skola och byborna förband sig att skaffa bostad och ved åt läraren. Varför denna anhållan inte lämnades in tidigare berodde säkert på att det inte fanns några riktiga lärare att tillgå. Det var först i mitten på 1860-talet som lärarutbildningen kom i gång, först i Jyväskylä och sedan i Ekenäs och i Nykarleby.

Några dagar efter mötet skickade Sebbin utdrag från mötet och en anhållan om avlöning av en lärare till guvernören i Vasa. Guvernören i Vasa förordade anhållan och skickade den vidare till Kejserliga Ekonomie Departementet i Helsingfors. I Helsingfors hittade de flera fel och brister i ansökan som de anmärkte på. Bland annat borde det i ansökan ha funnits med ett reglemente för den nya skolan. Dessutom borde Dagsmarkborna ha lovat också ett potatisland samt bete för ett par kor åt läraren, utöver veden och bostaden. Men det största felet med ansökan var den att det var en by som ansökte om bidrag, då det i statens förordning stod att det borde vara en socken.

Dagsmarkbornas anhållan skickades nu tillbaka till guvernören i Vasa, som i sin tur skickade anhållan till länsman Starcke i Lappfjärd, för att han skulle prata med Dagsmarkborna.

Sebbin ansåg sig nu tvungen att igen sammankalla byborna i skolhuset i april 1865. Till ordförande hade han kallat kyrkoherde Alcenius och nu var det många bybor med. Ordföranden redogjorde för ärendet och frågade av byborna om de kunde svara också för de extra förmåner åt läraren, som ju var ett villkor för att de skulle få statsbidrag. Flera av de sammankallade byborna tyckte nu att det skulle bli betungande för den lilla byn att bestå läraren med dessa förmåner.

När Sebbin hörde detta så steg han upp och så erbjöd han sig att ensam stå för alla dessa förmåner åt läraren under de första 3 åren och att han för all framtid skulle avstå ett potatisland om 4 kappland, ungefär 600 kvadratmeter åt läraren. Efter detta generösa erbjudande kom de övriga byborna ”efter något samrådande” överens om att bönderna skulle stå för bete för lärarens kor och därtill skulle de betala lite pengar till skolkassan.

Till slut så var byastämman enig och man godkände ett reglemente, som kyrkoherden hade gjort upp. I reglementet fanns upptaget vilka inträdesfordringarna för eleverna var, vilken lärotid som gällde och vilka läroämnen som det skulle undervisas i. Där fanns också regler för disciplinen och vilken sammansättning direktionen skulle ha. De utlovade ekonomiska åtagandena fanns också nämnda, allt från den utlovade bostaden och veden åt läraren, till storleken på potatislandet och betesåkrarna för hans kor.

Nu verkade allt klappat och klart men det gällde ju att få socknens utlåtande om den planerade skolan. Därför sammankallades en kyrkostämma till den 25 maj 1865 och där upplästes alla handlingar för alla samlade. Byborna önskade också att den övriga delen av socknen skulle delta i inrättandet av folkskolan i Dagsmark med något bidrag.

Till Dagsmarkbornas stora besvikelse sade socknen nej till inrättandet av en skola, trots att byborna redan hade lovat att stå för alla kostnader. Det hjälpte inte att guvernören i Vasa förordade anhållan. Det hjälpte inte heller att den nya överinspektören för folkskolorna i landet Uno Cygnaeus egenhändigt skrev ett nytt reglemente och förordade anhållan. Socken sade ändå nej och förordade inte den anhållan som sedan skickades till den Kejserliga Majestäten.

Den 26 oktober 1865 kom så det slutliga avslaget på Dagsmarkbornas anhållan, främst på grund av att socknen inte förordat den. Det här var ett svårt nederlag för Sebbin och ett tungt bakslag för alla de andra. Sebbin var bitter och miste nu allt intresse för inrättandet av folkskolan. Om skolan skulle ha förverkligats så skulle den ha varit den fjärde skolan i Vasa län och den tjugoförsta i hela landet. Det var så nära att lyckats men ändå blev det ingen skola, för i Lappfjärd ansåg de att skolan skulle finnas där och att dagsmarksbarnen skulle besöka den skolan. Bonden och skeppsredaren Johan Ebb som var kommunalstämmans ordförande försökte flera gånger få en skola till stånd i Lappfjärd men misslyckades varje gång, främst på grund av de dåliga tiderna som då rådde.

Efter detta bakslag i socknen, så låg skolfrågan i Dagsmark nere i mer än 10 år. Skolhuset med de två rummen stod fortfarande kvar på det ställe där skolparken finns i dag men det blev nu verkligt dåliga tider i Finland. Hungersnöd och missväxt i slutet på 1860-talet gjorde att byborna nu fick helt andra saker att tänka på, det gällde att överleva.

Då folkskolan sedan kom igång på riktigt år 1878 så var Sebbin inte längre aktivt med och han var alltså inte någon grundare av folkskolan i Dagsmark. Men han räknas ändå som den riktiga påverkaren och den som åstadkom en folkskola i Dagsmark, den första i hela socknen.

Skolfrågan tas upp på nytt 1865.

En månad efter avslaget på kyrkostämman i maj 1865, tog kyrkoherde Alcenius upp frågan om en folkskola på nytt och nu fanns det plötsligt en positiv inställning till skolan. Villkoret var dock att den skulle placeras bredvid kyrkan i Lappfjärd. I juli 1865 skickade så kyrkoherden in en ny anhållan om avlönande av lärare och underligt nog sattes dagsmarkbornas försäkran att bistå läraren med som bilaga. Guvernören avslog dock denna ansökan direkt.

Skolfrågan blev nu liggande i flera år men i och med att en ny organisation eller institution bildades, nämligen kommunalstämman så togs skolfrågan upp på nytt då. Kommunalstämman var ett allmänt möte där alla vuxna kommun-invånare kunde delta och besluta i kommunala frågor. Lappfjärds starka man, bonden Johan Ebb valdes till stämmans första ordförande och han försökte få stämman att godkänna planerna på en folkskola. Stämman var varje gång negativt inställd, främst på grund av att de var rädda för de kostnader som en skola skulle medföra.

Vid den här tiden började staten dock hjälpa kommunerna ekonomiskt genom att ge dem en del av den skatt som brännvinsbrännarna måste betala åt staten. 1874 beslöt kommunalstämman i Lappfjärd att denna brännvinsskatt skall fonderas för en kommande skola och en kommitté bildades enkom för skolfrågan. På kommunalstämman år 1875 föreslog denna kommitté att en gemensam skola för hela kommunen skulle bildas i Lappfjärd.

Härkmeriborna var de första som motsatte sig detta, utan de krävde att få sin del av brännvinsskatten, så skulle de bygga en egen skola där. På samma linje var Johan ”Sebbin” Rosenback från Dagsmark, där det till på köpet fanns ett färdigt skolhus. Sebbin fick dock inte något understöd av de andra dagsmarkborna utan Johan Henrik Båsk och Johan Storkull tyckte att de inte hade råd och möjlighet att driva en skola. Resultatet av denna oenighet bland dagsmarkborna blev ett beslut att det skall byggas en skola och skulle finnas i kyrkobyn.

Nu bildades en byggnadskommitté med en man från varje by och Johan Henrik Båsk representerade Dagsmark. En del byggmaterial började också samlas in men de styrande i Lappfjärd hade nu mycket annat att tänka på.

Bonden och kommunalmannen Johan Ebb hade år 1873 bildat ett rederi som skaffade flera fartyg som trafikerade på de stora haven. Det här var en mycket lönsam näring och flera stora bönder i Lappfjärd gick med i Ebbs rederi som delägare. Men efter några år kom motgångarna, främst de dåliga tiderna men också haverier gjorde att rederiet inom några år gjorde konkurs. Den här rederikonkursen resulterade i att verkligt många bönder hamnade på obestånd och hamnade att lämna både hus och hemman. Delägarnas skulder var ofantliga och flera bönder hade skrivit på borgensförbindelser som gjorde de helt utblottade.

Den här konkursvågen i Lappfjärd som lamslog hela kommunen är den överlägset största ekonomiska tragedin som inträffat och därför är det helt klart att en skolfråga inte just då var aktuell. På kommunalstämman våren 1877 ville både Mörtmarkborna och Härkmeriborna bli befriade från den gemensamma skolan och det var nu det beslöts att kommunen skulle uppdelas i fyra skoldistrikt. I byarna ordnades det byastämmor som behandlade fråga och nu var man helt eniga i Dagsmark. Den 21 maj 1877 beslöts ”att skilia sig från skolbyggnaden i Lappfierd, emedan för oss är alt för obekvemt att föra våra Barn till Lappfierd i skola, då endel hafva dryga En och En half mil till Lappfierd och emedan vi i Dagsmark by har redan uppfört en skolbyggnad bestående i en sall med Kammare och hvad som vidare kan till bemälte byggnad erfordras på ett eller annat sätt uppföras gemensamt af Dagsmark byamen och Torpare”.

Nu när det äntligen var klart att Dagsmark kunde få en egen skola, så bildades en byggnadskommitté som skulle se till att den gamla skolbyggnaden byggdes till med bostad åt läraren. Till ordförande valdes ”Pelas-Hindrik” alltså Johan Henrik Lillkull, som sedan skulle bli Nylund Viktors svärfar. Övriga medlemmar var Gustav Eriksson Lång, Johan Johansson Storkull, Karl Josefsson Korsbäck, Karl Johansson Båsk och Erik Eriksson Klemets.

Gamla skolbyggnaden byggs till och undervisningen kan börja 1878.

Nu blev det bråttom värre och på en byastämma i februari 1878 så beslöts att skolan skall byggas ut och ritningar skickades till Överstyrelsen för skolväsendet.

Det var den här enkla ritningen som skickades in för godkännande och man kan se att lärarens bostad är nästan lika stor som den skolsal som kunde rymma upp till 60 elever. Skolsalen var ungefär 9 x 7 meter stor och höjden över 3 meter.
Det var den här enkla ritningen som skickades in för godkännande och man kan se att lärarens bostad är nästan lika stor som den skolsal som kunde rymma upp till 60 elever. Skolsalen var ungefär 9 x 7 meter stor och höjden över 3 meter.

En skoldirektion tillsattes och till ordförande valdes ”Skomakas-Erk” alltså Erik Johansson Klemets . Av den fonderade brännvinsskatten fick Dagsmarkby en del och med denna som grund kunde skolbygget genomföras mycket snabbt. Allt byggdes på talko och alla arbetsföra män kallades till skolbygget, det var bara inhysingarna och fattighjonen som var befriade.

Byggnadskostnaderna steg till 800 mark och av brännvinsskatten fick de 667 mark, så Pelas-Hindrik och Nybond-Rika lånade 50 mark var till skolbygget. Men på hösten 1878 var allting klart och skolan kunde starta den 1 oktober. Det här är en märkesdag i Dagsmark som visar att med vilja och mycket arbete kan man uträtta stora saker. Dagsmarkborna var igen föregångare med den första skolan i kommunen. Lappfjärd och Härkmeri startade sina skolor följande år och Mörtmark några år senare.

Så här såg folkskolan ut i Dagsmark, där lärare J. J. Wadström sitter på bänken med en del av sin familj. Foto: Viktor Nylund.
Så här såg folkskolan ut i Dagsmark, där lärare J. J. Wadström sitter på bänken med en del av sin familj. Foto: Viktor Nylund.
På den allra första sidan i folkskolans dagböcker så ser man att religionsundervisningen var mycket viktig.
På den allra första sidan i folkskolans dagböcker så ser man att religionsundervisningen var mycket viktig.

Katekesen skulle läsas både utan och innan och också i övrigt var det mycket biblisk historia. Första dagen inskrevs 34 elever och Viktor ”Pelas-Viktor” Lillkull var nummer ett och hans bror Josef var nummer två. Läraren har här antecknat att skolan saknar läroböcker, pulpeter och griffeltavlor. Man satt alltså på långbänkar och vanliga bord. Någon belysning fanns inte den tiden så under den mörka tiden på året så var det utantill läsning och huvudräkning som gällde på morgonen och på eftermiddagen. Skoldagen började redan klockan 8 på morgonen och slutade så sent som klockan 5 på eftermiddagen med en 2 timmars paus mitt i dagen. I skolan gick man 6 dagar i veckan men på lördagarna endast på förmiddagen.

Första oktober 1878 kan alltså räknas som en märkesdag i Dagsmark och i hela Lappfjärds kommun. Den första lärare som hette Samuel Manner var ju känd från tidigare i Dagsmark, eftersom han hade verkat som ambulerande lärare i några år.  Samuel Manner var född i Alahärmä 1844 och hade gått i skola på flera orter före han blev ambulerande lärare i Lappfjärd 1876. Han lär ha varit en sträng lärare som inte drog för att aga skolbarnen och han kunde till och med råka i slagsmål med byborna. Han hade gift sig på sommaren just före folkskolan startade med en Katarina Ekblad från Nykarleby och de fick under tiden i Dagsmark 2 barn men endast dottern Vera levde till vuxen ålder..

Som sagt så var skolan denna tid frivillig och barn som började skolan kunde avbryta den av eller annan orsak. En vanlig orsak var lång skolväg och det är helt förståeligt, eftersom elever fanns från Korsbäck, Lillsjö och till och med från Bötom. Brist på skodon var också en vanlig orsak att avbryta skolgången. Flera barn var också tillfälligt frånvarande, främst på grund av sjukdom men orsaken kunde också vara att de skulle hjälpa till hemma, till exempel med skörde-arbete, sköta småsyskon eller att köra hem ved.

I november 1878 fick skolan sina första 20 pulpeter som skoldistriktet hade låtit tillverka och en dag hade läraren Manner tagit lov för att hämta 70 skolböcker från Kristinestad. Det var fråga om Topelius ”Naturens Bok” och läraren skrev i dagboken att flera elever nu hade skaffat sig en griffeltavla att skriva på.

Den första höstterminen avslutades den 14 december och vårterminen började den 15 januari 1879. Lärare Manner hade säkert lite humor och eftersom det inte fanns belysning i skolan så hade han varje dag i januari skrivit i dagboken ”mörkt” på den första och den sista lektionen. Och så var det ju faktiskt i januari, det blev att sitta i mörkret och träna utantill läsning och huvudräkning. I dagboken har läraren också skrivit att elevernas inskrivningsavgifter för det mesta förblir obetalda ”för det tycks vara emot föräldrarnas vilja att likvidera nämnda penningar”.

I februari år 1879 har lärare Manner skrivit att hittills har eleverna endast använt sina griffeltavlor men nu har de fått pröva på att skriva på papper! I övrigt är det religionsundervisning som gällde men räkning, sång, geografi och många nya ämnen finns också med på läsordningen. Vårterminen avslutades i regel i mitten på maj med det så kallade årsförhöret, då eleverna fick visa vad de hade lärt sig under året. Under förhöret brukade direktionsordförande närvara samt ett talrikt antal av allmogen. Det här måste ju nog ha varit en plåga för många skolbarn, som de oroade sig för långt på förhand. Till exempel så här skrev lärare Manner i dagboken om årsförhöret den 13 maj 1881:

Vårterminen slutades i dag. –Årsförhöret i skolan försiggick i närvaro av Direktionsordföranden och ledamöter samt ett talrikt antal av allmoge. Efter en kort bön förhördes barnen i Katekes, Biblisk historia med Palestinas karta och av läraren förstorad Karta över de förnämsta länder och orter som omnämns i Biblisk historien, Geometrisk formlära, Naturlära, Finlands geografi, Allmän geografi, Finlands historia, Huvudräkning, Räkning å taflan, Innanläsning, Svenska språklära (grammatik) och Sång. Efter förhöret slutade läraren förrättningen med tal och bön. Sist utdelades årsbetygen”.

I Hufvudstadsbladet skrev en ”folkskolewän” i april 1881 så här om skolan och om byn Dagsmark:

Folkskoleglädje.  

Från Dagsmark skrifwer en ”folkskolewän” af allmogens klass till Hbl följande:

Det hölls åtskilliga kommunalstämmor i Lappfjerd, på hwilka moderkyrko-församlingen will nödga utbyarne att deltaga i en skolhusbyggnad och dess underhållande, men förslaget gick ej igenom utan församlingen delades i fyra distrikter: Lappfjerd, Dagsmark, Härkmäri och Mörtmark. Det war en högst obillig begäran, att utbyarne skulle sända sina barn på 1 a 2 mils wäg, i synnerhet då de fattiga hade swårighet att redan hemma föda och kläda sina barn. Dessutom behöfdes nog en skola i hwar by. I tidningarne får man läsa om stort motstånd på många orter mot de nyttiga folkskolorna, men wi Dagsmarkbor bygde redan 1862 wårt skolhus, men ingen i byn har blifwit fattig deraf. Wi äro så lugna och glada, då wi ha egen folkskola; en tillbygnad skall snart börjas med; ty enighet råder inom byn och wiljan drager halfwa lasset. Wår by består af 70 hemmansegar, 80 torpare och 10 inhysingar; summa 160 hushåll. Wår folkskollärare, hr Samuel Manner, är en i alla afseenden duglig och för skolan nitälskande man, och på de barn som besöka skolan, ser man dagligen nya framsteg. Antalet af de elever, som besöka skolan, ser man dagligen nya framsteg. Antalet af de elever, som dagligen besöka skolan, är 60 a 70; mera kan en lärare ej gerna medhinna. En by, som har folkskola, märker snart, hwilken stor förändring derigenom försiggår hos barn och ynglingar. Dock må föräldrarne ej underlåta att i hemmen understödja skollärarens arbete genom eftersyn af barnen.

Åren gick och nya elever besökte skolan. Men i slutet av vårterminen 1882 hände någonting dramatiskt men exakt vad som hände är oklart. Det som är klart är att inspektören besökte skolan och Samuel Manner slutar som lärare den 1 april och den 3 april har skolan fått en ny, tillfällig lärare.  Vem denne nya lärare är förblir oklart men Einar Lind har skrivit att det var en kvinna. Den 25 april besöker inspektören skolan på eftermiddagen och den tillfälliga läraren skrev ”ledighet genom inspektorns ankomst och för det att bref skulle skrifvas till Manner”. Det här året avslutades skolan redan 29 april i stället för i mitten på maj.

I dagboken står det att eleverna fick ledigt på eftermiddagen för att inspektören skulle komma. Det är fortfarande oklart vem som skrev denna text i dagboken och vem det var som fortsatte som lärare till slutet på läsåret.
I dagboken står det att eleverna fick ledigt på eftermiddagen för att inspektören skulle komma. Det är fortfarande oklart vem som skrev denna text i dagboken och vem det var som fortsatte som lärare till slutet på läsåret.

Vad som stod i det brev som inspektorn skrev till Manner är oklart men det är klart att han hade misskött sig på något vis. Efter detta flyttade Manner till Alastaro där han verkade som lärare i ett år och sedan skulle han ha flyttat till Tuulos år 1883. Enligt lärare Einar Lind slutar spåren efter Samuel Manner här, trots att efterlyste honom i tidningarna Läraren och i Opettaja. Pentti Hällback som växte upp på Åbackan har dock hittat uppgifter i kyrkböckerna som visar att Samuel Manner tillsammans med hustru och en dotter skulle ha flyttat från Tuulos till Nådendal år 1885. I något skede flyttade Manner till Åland för år 1902 flyttade han med hustrun från Jomala till Vasa. Samma år flyttade dottern Vera till Amerika. Samuel Manner dog i Vasa år 1905 och efter dödsfallet flyttade änkan Katarina också till Amerika. Manners dotter Vera, som hade gift sig och tagit namnet Anderson dog i februari 1916 i Minneapolis i Amerika och lämnade efter sig make, 6 barn och sin mor Katarina.

Anna Nessler har gjort en utredning om hur undervisningen fungerade före folkskolornas tid. Vill du läsa den utredningen, klicka här!

Efter Samuel Manners snabba och oklara försvinnande från Dagsmark beslöt direktionen att av 2 sökande anställa Johan Jakob Wadström från Yttermark till lärare. Han var 21 år gammal, nyligen utdimitterad från seminariet och ett helt okänt kort för direktionen. Knappast någon då kunde ana vilken lyckträff de gjorde, för Wadström är nog en av de viktigaste personerna i Dagsmarks historia. Han var involverad i allt som hände i Dagsmark under de 37 år som han var lärare här. Under åtskilliga år var han säkerligen hela Lappfjärds kommuns viktigaste man, han var med andra ord en tillgång för hela kommunen.

Vill du läsa mera om J. J. Wadström, så klicka här!

Under hela tiden i slutet på 1800-talet hade skolan endast en lärare, detta trots att skolan så gott som hela tiden hade mer än 50 elever. År 1900 fick skolan besök av inspektören som med hot om vite beordrade Dagsmark skoldistrikt att anställa en lärarinna. Samtidigt skulle det också byggas en ny så kallad lägre folkskola åt den nya lärarinnan.

Bonden Viktor Lillkull, också kallad ”Pelas-Viktor” som denna tid var ordförande för skolans direktion sammankallade via en kungörelse byborna till stämma.
Bonden Viktor Lillkull, också kallad ”Pelas-Viktor” som denna tid var ordförande för skolans direktion sammankallade via en kungörelse byborna till stämma.

Kungörelsen lästes upp från predikstolen av kyrkoherde Laurell vid två olika tillfällen i Lappfjärds kyrka. Det var på detta sätt som byborna fick reda på viktiga möten under denna tid när det knappt fanns tidningar och läskunnigheten var dålig.

Direktionen anställde nu Alina Lindberg till lärarinna och slöjdsalen byggdes om till ett andra klassrum. Själv bodde lärarinnan i det nybyggda hus som var avsett småbarnsskolan, alltså det hus där Skol-Selma höll till.

Allt från första början har skolan har skolan haft en direktion, vanligtvis bestående av 5-7 personer. Om du vill se vilka som suttit som ordförande och som ekonom den första 70 åren, så klicka här.

Om du vill läsa mera om vilka lärare skolan har haft i början på 1900-talet, så klicka här. Under denna länk hittar du också uppgifter om direktionerna och mycket mer.

Här sökte den gemensamma direktionen för alla folkskolor i Lappfjärd en ny lärarinna till Dagsmark. De valde Mathilda Ahlskog från Solf och det visade sig vara en riktig tillgång för byn. Hon stannade här i 19 år och var den som grundade både nykterhetsföreningen och Hoppets Här i Dagsmark. Både Ahlskog och Wadström slutade som lärare år 1919 och säkerligen lämnade de ett stort tomrum efter sig.
Här sökte den gemensamma direktionen för alla folkskolor i Lappfjärd en ny lärarinna till Dagsmark.

De valde Mathilda Ahlskog från Solf och det visade sig vara en riktig tillgång för byn. Hon stannade här i 19 år och var den som grundade både nykterhetsföreningen och Hoppets Här i Dagsmark. Hon räknas också som den som räddade Dagsmark Ungdomsförening från undergång, för hon drog i gång en verksamhet som folk verkligen behövde. Både Ahlskog och Wadström slutade som lärare år 1919 och säkerligen lämnade de ett stort tomrum efter sig.

År 1903 firades skolans 25 år jubileum och tidningen Syd-Österbotten införde efteråt en längre artikel. Vill du läsa den intressanta artikeln om skolans tidiga historia och om själva festen, så klicka här!

I september 1901 hade kommunen övertagit skötseln av alla folkskolor i kommunen och det var tur för dagsmarkborna, för år 1903 krävde Överstyrelsen för skolväsendet hos guvernörsämbetet att Lappfjärds kommun måtte förpliktigas att uppföra tillbyggnader vid folkskolan i Dagsmark.

Det är helt förståeligt att de gamla skolutrymmena inte längre uppfyllde de nya krav som ställts. Nu ställdes kommunen mot väggen och det planerades för både renovering och tillbyggnad av det gamla huset men ganska snabbt kom man underfund med att bästa lösningen skulle vara ett helt nytt skolhus. Byggmästare Holmström från Kristinestad dömde ut den gamla skolan och samtidigt fick han i uppdrag att göra upp ritningar på en helt ny skolbyggnad.

År 1908 godkände kommunalstämman ritningarna och godkände också sågägaren Viktor Nylunds offert på nästan 18.000 mark. Vid denna tid var samma Viktor Nylund också ordförande för skolans direktion. Direktionsordföranden Viktor Nylund fick av kommunalstämman också rätt att vräka alla de som då bodde på det område som skolan fått i samband med storskiftet. På tinget i Lappfjärds behandlades åtminstone 3 vräkningar då sytningsenkan Edla Karolina Johansdotter Storkull eller Rosenback skulle flytta bort sina hus precis som torparen Karl Henriksson Storkull. Inhysingarna Gustaf Benjaminsson Storkull med hustrun Edla tillsammans med Erland Eriksson Lund eller Hjort med hustrun Adelina skulle också flytta bort sitt gemensamma boningshus och stall.

Det finns bra dokumenterat hur skolområdet såg ut vid denna tid runt 1908.

Så här såg den gamla skolan ut enligt konstnären Degerstedt från Kaskö.
Så här såg den gamla skolan ut enligt konstnären Degerstedt från Kaskö.
Så här trodde läraren Einar Lind att det första skolhuset i Dagsmark såg ut, det som byggdes av byamännen år 1860 med Johan ”Sebbin” Rosenback i spetsen.
Så här trodde läraren Einar Lind att det första skolhuset i Dagsmark såg ut, det som byggdes av byamännen år 1860 med Johan ”Sebbin” Rosenback i spetsen.
Denna ritning från år 1953 av Rurik Nylund visar hur utsikten såg ut från den så kallade postdörren åt väster. Rekonstruktionen är gjord enligt anvisningar av Elin Stenman.
Denna ritning från år 1953 av Rurik Nylund visar hur utsikten såg ut från den så kallade postdörren åt väster. Rekonstruktionen är gjord enligt anvisningar av Elin Stenman.

Vid skolans 60-års jubileum höll lärare Lind ett anförande, där han också beskriver hur det såg ut runt den gamla skolan. Vill du läsa Linds anförande i sin helhet, så klicka här!

I lokaltidningarna skrevs det ofta om folkskolorna och småbarnsskolorna. Om du vill läsa vad som skrevs om folkskolan runt 1900, så klicka här!

Byggmästare Holmström fick alltså i uppdrag att göra ritningar på en helt ny skola i Dagsmark. På bilden planritning av båda våningar med alla uthus. En helt identisk byggnad uppfördes för de finska barnen i Mörtmark. Skolhusen i både Dagsmark och Mörtmark står fortfarande kvar, Mörtmark skola till det yttre i originalskick.
Byggmästare Holmström fick alltså i uppdrag att göra ritningar på en helt ny skola i Dagsmark. På bilden planritning av båda våningar med alla uthus. En helt identisk byggnad uppfördes för de finska barnen i Mörtmark. Skolhusen i både Dagsmark och Mörtmark står fortfarande kvar. Mörtmark skola är till det yttre i originalskick.

Byggandet av den nya skolan var ett bra exempel på Viktor Nylunds förmåga att genomföra stora projekt på kort tid. Till sin hjälp hade han sin bror, byggmästaren Emil Storkull. Mera om detta skolbygge i nästa avsnitt, fortsättning följer…

 

—————————————————————————————-