Tidningsartiklar om folkskolan.

Både Kristinestads Tidning som utkom under åren 1897-1900 och Syd-Österbotten från år 1903 hade flera artiklar om skolorna i Lappfjärds kommun och också sådana som bara handlade om folkskolan i Dagsmark. Folkskolläraren Wadström var anlitad som lokalskribent och han undertecknade sina artiklar med ”Ja-Jo”, alltså en förkortning av hans förnamn Jakob Johan.

Kristinestads tidning 3.11 1897 refererar om det nya reglementet för småbarnsskolor:

Ändamålet med nämnda skolor är att gå hemundervisningen tillhanda, vänja barnen vid god yttre ordning samt förbereda dem till inträde i högre folkskolan äfvensom skriftskolan. Skyldiga att besöka lägre folkskolan äro alla barn från åtta till och med fjorton års ålder, hvilka icke i sina hem eller i andra skolor erhålla motsvarande undervisning. Vid intagning i skolan böra barnen, om möjligt, känna bokstäverna. I skolan, som består av en lägre och högre afdelning, meddelas undervisning i läsning, kristendomskunskap, skrifning, räkning och sång, enligt en omständligen upprättad kursförteckning.

För inrättande af lägre folkskolor delas kommunen i sex distrikt. Inom hvart och ett af dessa distrikt anställes en lärare eller lärarinna och skall undervisningen under läseåret ambulera å tvenne stationer. De lägre folkskolorna skola dagligen 5 eller 7 timmar och årligen i 36 veckor vara i värksamhet. Läseåret vidtager den 20 augusti. Undervisningen å hvarje station fortgår i 9 veckor i sänder och ordnas lärotiden så att skolan icke följande år återkommer till samma station eller område under samma årstid som föregående år. Under sommarferierna skall lärare eller lärarinna hålla söndagsskola minst 3:nne söndagar inom hvarje område af skoldistriktet, där han eller hon är anställd. Till hvarje skola skall på kommunens bekostnad anskaffas i reglementet närmare uppräknad undervisningsmaterial. Inom hvarje värksamhetsområde skall inom förloppet af två år uppföras en skollokal, bestående af ett större ljust rum för undervisningen, ett tillräckligt stort rum till bostad för lärare eller lärarinna samt därförutom tambur och förstuga. Ritning till skollokal skall granskas och godkännas af den för skolorna utsedda direktionen, som äfven prövar lämpligheten av plats för skolan.

Angående lärarepersonalens kompetens stadgar reglementet, att den, hvilken som lärare eller lärarinna vid lägre folkskola anställes, bör hälst hafva fylt 20 år, vara till lefvernet oförvitlig äfvensom besitta ett för barnens handledning ägnadt sinnelag samt hafva genomgått icke blott fullständig folkskolekurs eller innehfva däremot svarnde kunskaper, utan äfven förete intyg öfver genomgången stadgad kurs för småskollärare.

Lärare eller lärarinna, anstäld vid förenämnda skolor, erhåller följande aflöning: 1) af kommunen en kontant aflöning af 240 mark årligen, som till honom eller henne utbetalas med 20 mark månatligen;

2) en afgift af 50 penni för hvarje elev i början af hvarje lästid af 9 veckor, hvilken avgift erlägges af elevernas föräldrar eller målsman, samt;

3) fri bostad med värme och belysning.

De för de lägre folkskolorna behöfliga medlen utgå efter skattören och uppbäres af kommunalnämnden.

Undervisningen och skolgången i de lägre folkskolorna öfvervakas af direktionen, som äfven prövar och bestämmer för skolorna afsedda läro- och läseböcker samt närmare, efter vunnen erfarenhet, uppgör skolornas arbets- och undervisningsordning. Religionsundervisningen i nämnda skolor kan jämväl öfvervakas af vederbörande prästerskap. Efter hvarje läseårs slut skall direktionen till förstinfallande ordninarie kommunalstämma afgifva berättelse öfver skolans värksamhet, hvilken berättelse tillika bör innehålla de förslag och påminnelser, hvilka direktionen med afseende å nämnda skolor finner vara af behofvet påkallade. Kommunalstämman fattar de beslut, hvartill förenämnda berättelse kan gifva anledning och vidtager de åtgärder,som angående dessa skolor och i synnerhet ang. tillsynen öfver desamma, kunna finnas nödiga.

Uti en därför afsedd matrikel hålles förteckning öfver alla barn, som i lägre folkskola undervisas. I en särskild förteckning antecknas enligt af direktionen upprättadt formulär öfver eleverna rörande uppgifter, som kunna anses önskliga, såsom angående deras uppförande, flit och framsteg.

När lärare- eller lärarinnetjänst vid lägre folkskola varder ledig, skall direktionen därom kungöra i en eller flera tidningar, par gånger i hvarje. Ansökningstiden är minst 30 dagar. Efter utgången ansökningstid, anställer direktionen val bland sökandena.

Befinnes lärare eller lärarinna i sin tjänsteutöfning oduglig eller eljest på annat sätt åstadkommer förargelse, skall direktionens ordförande först enskildt och därefter, om ej bättring sker, inför direktionen gifva honom eller henne tillbörlig förmaning, hvarfter, om ej förbättring nu häller följer, direktionen bör den felande från tjänsten ofördröjligen afskeda.

Lärare eller lärarinna kan äfven af annan anledning från tjänsten entledigas efter tre månaders å någondera sidan sedd uppsägning.

Härförutom innehåller reglementet stadganden om ordning och disciplin, om val af direktion för skolorna samt några andra detaljerade bestämningar.

Kristinestads Tidning 25.3 1899:

Guvernören i länet har ålagt Dagsmark skoldistrikt att anställa en biträdande lärarinna vid folkskolan från nästa läseårs början.

Kristinestads Tidning 2.9 1899:

Ambulatoriska småskolorna inom kommunen vidtaga med sin värksamhet inkommande vecka. Till lärarinnor och lärare vid nämnda skolor hafva följande personer blivit antagna: Selma Lindqvist till lärarinna i Dagsmark, Vilhelmina Rosenback till Lappfjärds by, Ida Lång till Mörtmark och Låhlby, Oskar Träskvik till Mörtmark och Lappfjärd byar (för finska talande barn) Viktor Blomqvist till Härkmeri samt Gideon Förnäs till Yttermossa och Vikbäck.

Kristinestads Tidning 2.9 1899:

Besvären i frågan om förslag till nya folkskolors inrättande i kommunen, hvilket ärende första gången föredrogs på kommunalstämma den 9 sistlidna januari, synas fortfarande få vänta på utslag. Osäkert är i hvilken riktning detta utslag kan falla, enär ärendet numera utgör en intrasslad härfva. Sannolikt kommer frågan att hänskjutas till förnyad behandling från kommunens sida. Dock har man orsak att betvivla, att förberörda förslag och de grunder efter hvilket detta är uppgjort skulle komma att omgestaltas i någon väsentlig mån. Godt vore emellertid om frågan i denna för kommunen så viktiga angelägenhet kunde bringas till slutlig åtgärd.

Kristinestads tidning 4.10. 1899.

Folkskolan i Dagsmark öppnades den 25 september med 50 elever. Flera elever anmäldes äfven, men kunde icke i brist på utrymme mottagas. Samtidigt inskrevos 25 elever i byns ambulatoriska småbarnsskola.

Kristinestads tidning 7.10. 1899.

Vid kyrkostämman i Lappfjärd 24 september 1899, så skrevs det så här om småskolorna:

Vid stämman företogs jämväl till afgörande ett ifrågasatt ändringsförslag beträffande de inom församlingen varande ambulatoriska småskolorna. Några hafva nämligen ansett att den tid af nio veckor, som varje lärare vid nämnda skolor tjänstgöra å hvarje station, är alldeles otillräcklig. Särskilds hafva medlämmarne inom Dagsmark by uttalat som önskvärt, att en dylik barnskola hela läseåret borde vara värksam i nämnda by. När frågan emellertid nu föredrogs till afgörande, lyfte reformifrarna helt och hållet med sin frånvaro, hvarföre frågan af sådan anledning förföll.

Kristinestads tidning 18.10 1899:

Vid kyrkorådets sammanträde den 15 dennes torde ha blifvit beslutat att med det snaraste uppföra lokaler för ambulatoriska småbarnsskolor på följnade platser: Tre uti Lappfjärd kyrkoby, ett uti Dagsmark, ett uti Krokbäck, ett uti Låhlby, Härkmeri, Vikbäck samt ett uti Uttermossa by. Virket kommer att anskaffas under vinterns lopp på det att byggnadsarbetet måtte kunna påbörjas redan nästkommande sommar.

Kristinestads tidning 20.1 1900:

Folkskolan öppnades redan den 8 januari med öfver 50 elever. Då skolan städse varit talrikt besökt af elever, och skoldistriktet genom myndighets utslag blifvit ålagd att vid skolan anställa ökade lärarekrafter, torde åtgärder oförtöfvadt komma att vidtagas för att från nästkommande höst anställa en biträdande lärarinna vid skolan, hvilken åtgärd ingalunda kan anses obehöflig eller i någon mån förhastad.

 

Kristinestads tidning 17.2 1900:

Läsestugor äro för bekvämlighetens skull placerade å följande ställen, nämligen hos bönderne Karl Josefsson Korsbäck, Henrik Rosenback (I Kvarnå) och Viktor Andersson Lång, samt torparene Josef Gustafsson Lillkull, Konstatin Lindell, Johan Nyholm och Reinhold Korsbäck, hos vilka personer tidningar finnas för allmänheten tillgängliga.

Kristinestads tidning 17.2 1900:

Folkskolan. Söndagen den 11 februari voro medlämmarne i skoldistriktet åter sammankallade för att rådgöra och besluta om anställande af en biträdande lärarinna vid folkskolan från nästa läsårs början. Denna fråga förekom för ett år tillbaka till ompröfning och avancerade då så långt att skoldistriktet genom guvernörens utslag skyldigkändes att vid skolan anställa en biträdande lärarinna. När ärendet nu förekom till förnyad behandling, nödgades man visserligen erkänna det rättmätiga uti förenämnda åtgärd, men, beklagligt nog, ansåg man det oaktat visligt, att fatta ett beslut i sådan riktning att fortfarande spärra emot anställande av en biträdande lärarinna. Här besannas ordspråket: snålheten bedrar visheten.

Kristinestads tidning 18.4 1900:

Småbarnsskola. Vid kyrkostämma med Lappfjärds kommun den 22 innevarande april förekommer äfven till afgörande den av Lillsjö hemmansåboer gjorda anhållan, att församlingen för deras barns undervisning må inrätta och underhålla en småbarnsskola inom deras bysamhälle. Då å Lillsjö hemmansnummer samt en del af Rosenback (Kvarnå), som äfven lämpligast kan betjäna sig af en småbarnsskola i Lillsjö, finnas omkring tjugo barn i skolåldern, måste ifrågavarande anhållan anses fullt berättigad, synnerligast som afståndet till Dagsmark, det närmaste stället, där skolor finnas att tillgå, är öfver tre kilometer och vägalaget vintertid vanligast är sådant, att det icke lämpar sig att dagligen sända barn så lång väg.

Kristinestads tidning 28.4 1900:

Vid kyrkostämma i Lappfjärd senaste söndag behandlades bl.a. frågan om inrättande af en småbarnsskola i Lillsjö, hvilket förslag dock af stämman afböjdes, emedan flertalet ansåg, att Lillsjö hemmansåboer mycket väl för sina barn kunna betjäna sig af skolorna i Dagsmark.

Till revisorer för årets kyrkliga räkenskaper, i stället för aflidne handlanden Viktor Ulfves, valdes bonden Josef Mattsson Lillkull. Folkskolläraren J. J. Wadström har tidigare blifvit utsedd att granska ifrågavarande räkenskaper.

Kristinestads tidning 16.5 1900:

Årsexamen. Senaste fredag den 11 maj, anställdes årsexamen vid Dagsmark folkskola. Från skolan som under året varit besökt af öfver 50 elever, utdimitterades 9 elever efter genomgången folkskolekurs. Under läseåret har skolans lärare, med vederbörligt tillstånd, äfven anordnat en kurs för blifvande småskollärarinnor, uti hvilken kurs hava deltagit: Hilma Ånäs från Härkmeri, Ida Lång och Betty Karlsson från Dagsmark samt Selma Lindkvist från Sideby (Ömossa), hvilka elever nu blifvit dokumenterade såsom småskollärarinnor och torde alla dessa få anställning inom Lappfjärd kommun från nästa läseårs början.

Ambulatoriska småbarnsskola, som vidtog med sin värksamhet i Dagsmark den 21 april besökes för närvarande af 49 elever.

Kristinestads tidning 23.5 1900, skriven av lärare Wadström:

Om landskommunernas indelning i skoldistrikt. Enligt nådiga förordningen angående befrämjande af högre folkskolors inrättande, gifven den 24 maj 1898, är numera hvarje landskommun pliktig indela sitt område i folkskoldistrikt, samt inrätta och upprätthålla högre folkskolor till behöfligt antal på sätt förenämnda förordning närmast angiver. I de flesta kommuner ha väl redan förslag i förenämdt afseende blifvit upprättade. I några kommuner, där inga nämnvärda divergerande åsikter i frågan varit hindrande, har man till och med redan hunnit skaffa sig behörig fastställelse å det i sådant afseende upprättade och af kommunen godkända förslaget. Å andra sidan finnas vissa kommuner, där sådana förslag möta ifrigt motstånd. Då ett dylikt ärende företagas till rådplägning, kan man väl förmärka, att en stor del av kommunens ”röstberättigade” medlämmar äro alldeles okunniga om huvudprinciperna uti ovannämnda förordning. Utom det att en och annan icke förmår fatta, att inrättande af folkskolor, som hittills varit en frivillig angelägenhet, numera är en tvingande plikt, hyllar mången den tanken, att när en gång en kommun blifvid indelad i skoldistrikt, skall hvart och ettndistrikt ensamt ombesörja nödiga folkskolors inrättande inom dess område, och att alltså kommunen i dess helhet icke skulle ha någon förpliktelse härutinnan. Dock far man i detta afseende grundligt vilse. Förberörda förordning medgiver visserligen, att kommunen är obetaget att medgifva enskildt distrikt rätt att förvaltningen i ett eller annat afseende själf handhafva, liksom skoldistrikt, som tidigare tillkommit, kan medgifvas en af kommunen oberoende förvaltning, om nämligen detta utan olägenhet kan ske.

Att hvarje distrikt skulle åligga att inom sitt område bygga och underhålla erforderliga folkskolor, oberoende af kommunens gemensamma förvaltning och understöd, torde endast i undantagsfall kunna ifrågakomma. Och detta torde i ingen annan händelse lunna äga rum, än att de enskilda skoldistrikten inom kommunen äro åtminstone närmelsevis lika stora, så att de för folkskolornas underhåll påkallade kostnaderna icke blivit mycket olika för kommunensn skattdragande medlämmar. Emellertid torde det vara sällsynt, att inom särskilda kommuner åstadkomma lika stora skoldistrikt. Sannolikt skall det här och där finnas mindre bysamhällen, som icke lämpa sig att förenas med andra delar av kommunen till ett skoldistrikt. Inom en sådan mindre by kan emellertid antalet i skolåldern varande påkalla nödvändigheten af en folkskolas inrättande, men för en sådan skola kunna kostnaderna för den enskilda, därest de ansamt bestridas av medlämmrne inom det lilla bysamhället, blifva flerfaldiga gånger större än för enskilda personer tillhörande öfriga skoldistrikt inom samma kommun. Häraf synes hvilken synnerlig orättvisa, som skulle blifva föjden i sådant fall, och är det för att förekomma en sådan ojämnhet, som ofvannämnda förordning uttryckligen stadgar, att kommunen är pliktig att inrätta och upprätthålla folkskolor. Och det är påtagligen fåfäng möda inbilla sig att kunna förbise lagens bestämning i detta afseende.

 Sydin 9.5 1903:

För att afgifva kommunen avfordrad förklaring i anledning af Öfverstyrelsen för skolväsendet hos guvernörsämbetet gjorda yrkanden att kommunen måtte förpliktigas att uppföra tillbyggnader vid Dagsmark folkskola valdes kronolänsmannen Leván.

Sydin 8.8 1903:

Från och med den 1 september 1901 började kommunen stå för folkskolornas utgifter för lärare och material. På kommunalstämman hade fördelningen av bidragen diskuterats och därför skrevs det så här:

-Då ej sällan höres tal om att den ena eller andra skolan af kommunen erhållit det rikligaste bidrag, må här ytterligare en till vederbörandes beaktande och rättande af osanna uppgifter meddelas en summarisk uppgift öfver utgifterna för skolorna från den 1 september 1901 till utgången af år 1902. Erinrande därom att skolorna i Lappfjärd och Dagsmark äro dubbla skolor och de öfriga enkla, ställa sig utgifterna för tiden ifråga sålunda:

Lappfjärd skola                   1,750,00 Fmk

Dagsmark skola                 1,291,18 ”

Härkmeri skola                   875,58 ”

Mörtmark finska                 754,70 ”

Mörtmark svenska             703,55 ”

Summa Fmk                       5,375,01

Sydin 10.10 1903:

Dagsmark folkskola 1878-1903.

Dagsmark folkskola hade den 1 dennes varit ett kvartsekel i verksamhet. Den öppnades nämligen den 1 oktober 1878 såsom den första folkskolan inom Lappfjärds kommun.

Tanken på folkskola i Lappfjärds kommun torde första gången kommit till offentligt uttryck vid kommunalstämma den 26 maj 1874, där det beslöts, att kommunen tilldelad andel av brännvinstillverkningsskatten (för år 1872) utgörande 530 mk 25 p:ni”skulle anslås till grundfond för en blifvande folkskola inom kommunen”. Vid en kommunalstämma två åår senare, den 22 mars 1875, föredrogs frågan om tiden för inrättandet och iståndsättandet af en eller flera fasta folkskolor inom kommunen, men ville kommunen icke vid nämnda stämma direkt öfvergå till iståndsättandet af någon fast folkskola, utan beslöts att kommunen skulle till en början antaga en ambulatorisk lärare, som” under utöfande af sin lärarrebefattning skulle hafva sin vistelseort åtminstone en månad i hvarje by i församlingen”. Till aflönande af nämnda lärare anslog kommunalstämman en årlig lön om fyra hundra mark, hvilka medel skulle utgå med en fjärdedel från kommunalkassan, hälften från Estlanderska och en fjärdedel från allmänna fattigförsörjningsfonderna och uppdrogs åt pastorsämbetet i församlingen att i samråd med fattigvårdsdirektionen ombesörja tjänstens besättande från 1 september nämnda år. Vid sistnämnda kommunalstämma tillsattes emellertid en kommitté, bestående af kommunalstämmans dåvarande ordförande Josef Henrik Teir, bonden Karl Johan Dåli och nämndemannen Carl Ivars, som skulle till kommande höststämma uppgöra förslag till åtgärder för organiserandet och iståndsättandet af en fast folkskola.

Vid kommunalstämman den 28 september 1875 föredrogs förenämnda kommittés betänkande, hvari föreslås, att en fast folkskola gemensam för hela kommunen borde inrättas i Lappfjärds by i närheten af kyrkan. Emot detta förslag uppträdde bonden och gästgifvaren Johan Rosenback och anförde, att Dagsmark by ville inrätta och underhålla en skild skola. Af Härkmeri byamän gjordeds enahanda uttalande. Vid stämman beslöts emellertid, att till en början endast en för hela kommunen gemensam folkskola borde inrättas. Sålunda blef saken hvilande i närmare två år, hvarefter den åter var till behandling vid stämmorna den 11 och 28 maj 1877, då det äntligen lyckades för skolvännerna i Dagsmark, Härkmeri och Mörtmark byar att få stämman att gå in på att dela kommunen i fyra distrikt för fasta folkskolors inrättande.

Uti ett vid sistnämnda stämma ingifvet protokoll ifrån ett bysammanträde den 21 maj 1877, motivera Dagsmarkborna sin anhållan att få bilda ett särskildt skoldistrikt därmed, att det vore obekvämt att föra barnen i skola till Lappfjärd, ”då en del byamän hafva dryga en och half mil till Lappfjärd”. Denna motivering var alldeles berättigad, men nekas kan icke, att det – på en tid, då endast några stora och rika kommuner i länet inrättade folkskolor – var en ganska djärf tanke, när Dagsmark by, som omfattande blott 4 mantal, för tjugofem år sedan beslöt sig för att inrätta och underhålla en fast folkskola och det är påtagligt, att en sådan tanke icke kunnat uppbäras och förverkligas utan att ett varmt intresse för en ökad folkbildning förefunnits hos enskilda medlemmar i distriktet. Dagsmarkborna, som alltid ådagalagt enighet och därigenom besegrat många hinder, grepo nu utan tvekan verket an.

Arbetet med den nya skolbyggnaden, bestående af en större lärosal jämte ett boningsrum, som fogades till en småskolebyggnad, vidtog och fullbordades vintern och våren 1878. Sedan man tillförsäkrats statsbidrag för lärarens aflöning genom senatens resolution af den 17 maj 1878, började skolan sin verksamhet den 1 oktober 1878. Till lärare antogs förre ambulatoriske skolläraren Samuel Manner, som kvarstod i skolan i fyra år. Den 26 juni 1882 valde direktionen till lärare folkskolläraren J. J. Wadström, hvilken ännu kvarstår vid skolan och är mycket värderad såväl såsom lärare som för det arbete han under de senaste 20-åren såsom kommunalman nedlagt för kommunens allmänna utveckling och framåtskridande.

Till följd af att elevantalet ständigt ökades vid skolan, blef det en oafvislig nödvändighet att anställa en biträdande lärarinna och fattades beslut därom å distriktstämma den 23 september 1900. Den 20 oktober nämnda år valdes till lärarinna vid skolan fröken Alina Lindberg, som efter två års verksamhet afgick till enahanda befattning i Strömfors socken, hvarefter fröken Elin Andersson från den 1 augusti 1902 varit lärarinna vid skolan.

Under sin 25-åriga verksamhet har skolan varit besökt af 475 elever, däraf 274 gossar och 201 flickor. Af dessa ha 81 elever, 58 gossar och 23 flickor, eller 17 procent af skolans hela elevantal utdimitterats efter genomgången fullständig folkskolekurs.

Frukten av en skolas verksamhet kan dock icke angifvas i statistiska data. Folkskolans arbete i synnerhet är ett såningsarbete, hvars värde först i en framtid säkrast kan mätas och uppskattas. Då folkskoleidén fått genomtränga det allmänna folkmedvetandet, då föräldrar och målsmän, unga och gamla, män och kvinnor fått klart för sig folkskolans viktiga uppgift att vara föräldrarnas och hemmens nödvändiga medhjälparinna uti ungdomens uppfostran, då kunna vi hoppas få anteckna rika frukter af våra folkskolors arbete.

Då Dagsmark folkskola nu uppnått sina 25 år, var det visst ett betydelsefullt ögonblick för orten. Våra första folkskolor voro till en början att förlikna vid en vacklandet planta i vildmarken. Nu hafva de emellertid uppnått sin myndighetsålder och rotfäst sig så, att de stå på en säker grund. Under den gångna 25 åren har Dagsmark bysamhälle genom ett sällsport varmt intresse för sin folkskola utgjort ett vackert föredöme för andra. Vi våga därför hoppas, att Dagsmarkborna äfven framgent skola hålla skolan såsom sitt käraste skötebarn. Och måtte Herren alltfort hägna dess verksamhet, att den må medföra riklig välsignelse för nutida och kommande släkten!

Dagsmark folkskolas 25-års jubileum firades med en efter förhållandena storartad fest å nämnda skola den 1 dennes. Efter att psalmen 286 afsjungits, öppnade skolans föreståndare, herr J. J. Wadström, festen med ett högstämdt tal, i hvilket han bl.a. framhöll, huru det är berättigat och af behofet, att enhvar erhåller åtminstone den bildning folkskolan meddelar. Härefter berörde talaren folkskoleidéns uppkomst och utveckling samt slutade med en historik öfver Dagsmark folkskola. Efter talet sjöng en damkör ”Du som världar har till rike” m.fl. sånger, hvarefter lärarinnan vid skolan, fröken Elin Andersson, höll ett väl genomtänkt föredrag om samverkan mellan hem och skola. Sedan några sånger åter sjungits, framträdde folkskolläraren J. Rosenback (ifr. Yttermark) och frambar såsom f.d. elev vid skolan sin och kamraternas djuptkända tack till hr Wadström, deraas omtyckta och högt värderade lärare och vän, som under största delen af det gångna kvartseklet varit ”skolans själ”.

Å Dagsmark bysamhälles vägnar framträdde Viktor Nylund och öfverlämmande till herr Wadström en dyrbar guldring som en ringa gärd af tacksamhet för hvad herr Wadström under den gångna 21-åren gjort för Dagsmark, för de insiktsfulla råd gan vid otaliga tillfällen städse villigt lämnat. För gåfav och för talen tackade herr Wadström, framhållande att det var för honom en fullkomlig öfverraskning. Sedan Vårt land sjungits och hr Wadström i ett kort afslutningstal tackat ortsbefolkningen och inbjudna skolvänner ifrån andra orter för att de så talrikt infunnit sig och hedrat festen med sin närvaro, sjöngs till sist verserna 1, 5 och 6 af psalmen 361.

Sydin 2.1 1904:

Tillbyggnader vid Dagsmark folkskola.

Öfverstyrelsen för skolväsendet har hos guvernören anhållit, att enär beviljandet af understöd ur statsmedel för aflönande af lärarinna vid Dagsmark folkskola i Lappfjärds kommun fastställts såsom villkor att för lärarinnan skildt klassrum och visthus skulle till hösten 1902 uppföras, men ingenting blifvit i saken tillgjordt, sagda kommun blefve förständigad att inom viss tid vidtaga åtgärd till uppförande av de föreskrifna tillbyggnaderna. Guvernören har numera afgjort ärendet och ålagt Lappfjärds kommun att vid densamma nu förelagt vite af tvåhundra mark innan den 1 september nästkommande år vid förenämnda folkskola uppföra ofvannämnda tillbyggnader.

Ledare i Sydin 30.1 1904:

Folkskolorna i Lappfjärd.

I Lappfjärd finns för närvarande sju folkskolor, hvaraf fem svenska och två finska. Af de svenska äro tvenne dubbelskolor, d.v.s. med tvenne lärarekrafter. Nämnda skolor hafva blifvit grundlagda och till för ett par år sedan underhållna af de särskilda skoldistrikten. På grund af förordningen af den 24 maj 1898, angående befrämjandet af högre folkskolors inrättande i landskommunerna, tillsattes i tiden ett utskott med uppdrag att upprätta förslag till ordnande af kommunens folkskolväsende i enlighet med förenämnda förordning. Det förslag, som i nämnda afseende framlades utmynnade däri, att kommunen borde öfvertaga inrättandet och underhållet af alla skolor i kommunen.

Då de skilda distrikten tidigare drabbats af väsentligen olika kostnader för skollokalernas uppförandeföreslogs jämväl, att de i kommunen befintliga folkskolebyggnaderna skulle uppskattas till deras dåvarande värde och på grund af en sådan värdering skulle byggas en likvidutjämning distrikten emellan, hvarefter skolorna skulle blifva kommunens gemensamma egendom. Vid föredragning af förberörda förslag första gången å kommunalstämma den 9 januari 1900 möttes förslaget af ett kraftigt motstånd och blef därvid äfven förkastadt med stor majoritet. Utom det att förslaget om kommunens indelning i skoldistrikt och grundande af nya skolor framkallade motvilja, syntes förslaget, att kommunens skolväsende skulle sammansmälta till ett helt och göras beroende af en gemensam förvaltning, särskildt väcka allmän farhåga. Man trodde sig nämligen kunna förutse, att därigenom skulle skapas ett föga önskvärdt förhållande, att de enskilda skoldistriktens rätt och önskningsmål genom en gemensam förvaltning skulle komma att äfventyras och följden däraf blifva en ”boernas kamp mot engelsmännen”, som en person uttryckte sig vid frågans debatterande å kommunalstämman. Tänker man på det trassel i skolfrågan, som nu är rådande i kommunen, har förhållandet verkligen urartat till en ”kamp”.

Sedan förberörda förslag särskilda gånger förekommit till behandling å kommunalstämma, antogs slutligen den 4 december 1899 förslag till kommunens indelning i skoldistrikt samt skolornas underhåll. Å nämnda beslut meddelades vederbördig fastställelse, hvad förslaget till distriktsindelning vidkom, men beträffande kommunens beslut att öfvertaga samtliga folkskolebyggnader mot en i förslaget ingående fixerad ersättning erhölls ej fastställelse, utan anvisades kommunen att med de särskilda distrikten i nämnda afseende träffa överenskommelse. Som grund för öfvertagande af de särskilda skolbyggnaderna beslöts å kommunalstämma den 20 juni 1901 att låta verkställa värdering å desamma genom tre ojäfviga utsocknesmän, hvilken fördelning äfven verkställdes i juli månad sagda år och föredrogs värderingen i och för kännedom den 1 augusti och beslöts att skolorna och utgifterna för desamma skulle af kommunen öfvertagas från den därpå följande september. Den som antagit, att folkskolefrågan i kommunen nu kommit i jämna gängor, har efteråt fått erfara att han grundligt misstagit sig. Endast proforma har kommunen öfvertagit folkskolornas underhåll, emedan det ännu är en oafgjord sak huru det sist och sluligen kommer att förblifva. Den förutnämnda värderingen å folkskolebyggnaderna har icke kunnat leda till definitiv uppgörelse emellan kommunen och distrikten om öfvertagande av skolbyggnaderna. Värderingen ansågs vara orättvis och då de enskilda distrikten icke på förhand förklarat sig åtnöjas med det domslut en sådan ojäfvig värdering skulle komma till, har det egentliga syftemålet med nämnda värering icke blifvit fullföljt. Distrikten äro därföre fortfarande i okvald besittning af sina skollokaler. Än mindre har den af en och annan förfäktade åsikten, att kommunen utan någon som helst ersättning skulle ha rätt att tillegna sig skollokalerna, kommit till förverkligande.

Frågan om skolornas underhåll och uppförande af vid skolorna erforderliga tillbyggnader har utgjort ett tvistefrö. Vid beviljande af statsbidrag för lärarinna vid Dagsmarks folkskola fästes det villkor, att behöfliga tillbyggnader vid nämnda skola skulle uppföras hösten 1902. Vid kommunalstämman den 14 mars nämnda år anhöll Dagsmark skoldistrikt att kommunen måtte vidtaga åtgärder för uppförande af ifrågavarande tillbyggnader, hvarjämte distriktet anhöll, att därest kommunen ej ville taga denna angelägenhet i sin hand, distriktet i sådant fall måtte erhålla tillåtelse att ombesörja byggnadernas uppförande mot framtida godtgörelse af kommunen, i händelse kommunen komme att öfvertaga skollokalerna. Oaktadt förberörda villkor vid beviljande af statsbidrag för skolan beslöts, på förslag af den gemensamma folkskoledirektionen, att ifrågavarande byggnadsfråga skulle lämnas tillsvidare beroende och att således hvarken kommunen eller distriktet skulle vidtaga några åtgärder i nämnda afseende. På af vederbörande folkskolinspektör i anledning häraf hos öfverstyrelsen för skolväsendet gjord anmälan, anhöll nämnda öfverstyrelse hos guvernörsämbetet, att kommunen vid vite måtte förpliktigas att uppföra sagda byggnader. När kommunen i anledning häraf affordrades förklaring och ärendet föredrogs å kommunalstämmaden 27 april 1903 ansågs lämpligast att förberörda distrikt ensamt rättvisligen måtte åhvälfvas nämnda byggnadsskyldighet. Ärendet har emellertid af guvernörsämbetet afgjorts därhän, att kommunen vid vite förpliktigas därtill och har därigenom fastslagits att byggnadsskyldigheten icke mot distriktets önskan kan åhvälfvas detsamma. Likaså har äfven kommunen blifvit ålagd att uppföra en ny skollokal för finska skolan i Mörtmark by, sedan nämnda distrikt förklarat, att det icke afstår sina skolbyggnader åt kommunen.

Artikeln om folkskolorna fortsatte i en ledare i Sydin 13.2 1904:

Då kommunen från den 1 september 1901 vidtog med att utbetala skolornas löpande utgifter, tillsattes en för samtliga folkskolor gemensam folkskoledirektion, som ej sällan gifvit anledning till olika meningsyttringar. Då nämnda direktion vårvintern 1902 bl.a. kungjorde ledig till ansökning läraretjänsten vid Mörtmark finska folkskola, förklarade den vordne lokaldirektionen för sagda skola, att den icke åtnöjdes med sådan åtgärd, utan ansåg lokaldirektionen sig berättigad att själf handlägga ett sådant för skoldirektionen viktigt ärende. Den i anledning häraf mellan de båda direktionerna uppkomna tvisten, om hvem som husbondeväldet rätteligen bör tillkomma, afgjordes af öfverstyrelsen för skolväsendet till lokaldirektionens förmån, hvilken direktion sedan fortsättningsvis i alla afseenden ombesörjt nämnda skolas angelägenheter, under det öfriga skolors angelägenheter hvilat i den gemensamma direktionens hägn. Då Mörtmark bys finska skoldistrikt icke lojalt ville underordna sig kommunens gemensamma förvaltning, vägrades distriktet underhållsbidrag från kommunen för sagda skola, oaktat distriktet vid afbördandet af kommunala utskylder, liksom den öfriga delen af kommunen, lämnade bidrag för folkskolornas underhåll. Vid en kommunalstämma i april månad 1903 anhöll förenämnda skoldistrikt att från kommunalkassan utfå det belopp, hvarmed distriktet bidragit till densamma, hvilken anhållan då beviljades; dock skulle distriktet nödgas prestera återbetalningsförbindelse för det belopp, som i sådant afseende erhölls. Då enahanda förfarande emot andra distrikt äfven började tillämpas angående förbindelse till återbetalningsskyldighet, förehades vid stämman den 3 augusti frågan om likviderande af obetalda räkningar för särskilda folkskolors underhåll, därvid vederbörandes förfarande rättades därhän, att skolornas löpande utgifter skulle af folkskoledirektionen likvideras. Sedan följde det ena öfverraskande beslutet efter det andra beträffande skolornas underhåll. Vid stämma den 22 september beslöts, på därom af medlemmarne i kyrkobyn framställdt yrkande, att kommunen skulle sönderfalla i distrikt och hvart och ett med en särskild folkskoledirektion ensamt skulle bestrida underhållet för folkskolan i distriktet. Ett i sammanhang därmed framställdt förslag, som uppbars af en ganska stor menighet, att kommunen skulle till hvarje skola lämna ett årligt underhållsbidrag af 700 mark för dubbel och 400 mark för enkel skola, blef av flertalet förkastadt. Öfver beslutet anfördes besvär, däri det yrkades, att kommunen skulle åläggas att utgifva årligt bidrag till skolorna eller ock i helhet bestrida deras underhåll. När kommunen senare avfordrades förklaring i anledning af nämnda besvär, beslöts af de vid stämman närvarande att räcka hvarandra broderhanden och bilägga alla stridigheter genom att bifalla det tidigare framställda yrkandet om årligt bidrag för hvarje skolas underhåll, och skulle de skilda distrikten därför i enlighet med tidigare beslut från ingången af år 1904 i öfrigt till alla delar ombesörja sina folkskolors underhåll, äfven vad byggnadsskyldigheten vidkom. Härmed väntades den pinsamma skoltvisten i kommunen vara graflagd, men så var dock ej fallet. Till följd af en ifrig agitation från ett håll, som är allom bekant, uppjagades nu några personers fantasi att se spöken på ljusa dagen. I Uttermossa by, där tal om en folkskola tidigare mottagits nära nog med förskräckelse, fann man efter ifrig uppmaning nödigt anföra besvär öfver förberörda beslut om anslag för de skilda distrikten. Deras yrkande att få en skola till sitt område lär väl ingen rättänkande vilja förneka, under förutsättning att där finnes lagstadgat antal elever. Men hyfvudsyftet för vederbörandes arbete för Utternossa-bornas besvär är dock att kunna motarbeta den ansats af enighet, som kännetecknar beslutet om beviljande af anslag för skolornas underhåll och lokalstyrelse för de skilda skolorna.

Hösten 1902 vidog en ny folkskola med sin verksamhet i Lappfjärd bys norra distrikt, hvilken skola tillsvidare är inrymd i en småskolebyggnad. För nämnda skola bör dock, enligt villkor vid beviljande af statsbidrag för skolan, lokal var uppförd till den 1 augusti 1905. I anledning häraf anhöll Lappfjärds vordna skoldistrikt (=Lappfjärd o. Låhlby byar) vid kommunalstämman den 3 sistlidne augusti om tillätelse att få uppföra lokal för skolan ifråga mot villkor att framdeles få ersättning för löpande kostnader, i det fall att kommunen kommer att bestrida kostanderna för skollokalerna. Kommunalstämman biföll härtill och tillsatte genast en byggnadskommitté, som anmodades uppgöra förslag till skolbyggnaden m.m. Det upprättade förslaget förehades vid kommunalstämma den 21 sistlidne december och blef därvid godkändt, hvarjämte beslöts, i enlighet med kommitténs förslag, att omedelbart vidtaga med skollokalens uppförande. Öfver nämnda beslut ha emellertid besvär blifvit anförda och yrkas däri, att beslutet måtte upphäfvas och att kommunen i dess helhet och ej Lappfjärds förra skoldistrikt må taga hand därmed. Ett sådant yrkande framställes nu af personer från samma distikt, som tidigare medverkat till att distriktet fått denna rätt ehuru beslutet härom länge sedan vunnit laga kraft. I anledning av ett kommunalstämmobeslut af den 15 januari detta år, där kostnadsförslaget för ofvannämnda skolbyggnader blef godkändt, har äfven protokollsutdrag uttagits i och för besvärs anförande.

Af det anförda framgår att folkskolefrågan i kommunen utgör en till ytterlighet intrasslad härfva, som dess bättre annorstädes saknar sin like. De skilda skoldistrikten, som tidigare anlagt och i årtionden äfven underhållit sina skolor, hafva väl en och annan gång haft sina bekymmer, då utgifterna för skolorna varit betungande, men i ett så beklagansvärdt förhållande, som under de två senaste åren, då kommunen varit sinnad att taga folkskoleangelägenheterna i faderligt hägn, ha de väl aldrig befunnit sig. Då förhållandena allt fotsättningsvis tillspetsa sig, bör enhvar rättänkande vinnlägga sig därom, att nu rådande misshälligheter afstyras. En gemensam förvaltning för skolorna kommer alltid att gifva orsak till tvist. En bättre sakernas ordning vore väl att förvänta, om hvart och ett distrikt själft handhar förvaltning och af kommunen erhåller ett årligt underhållsbidrag och därutöfver en gång för alla ett byggnadsbidrag. Nämnda bidrag behöfva ej ställas så rundliga, att något öfverskott för distriktet däraf skulle uppstå. Tvärtom borde distrikten själfva äfven bidraga, utöfver hvad de från kommunen åtnjuta. Ett byggnadsbidrag från kommunen för hvarje skola vore full berättigadt, då i kommunen finns mindre distrikt, som i hvarje fall komma att med stöd af lag pocka på bistånd från kommunen. Genom beviljandet af sådant bidrag för hvarje skola skulle ingen rimligtvis kunna beskylla kommunen för att åsidosätta sin plikt att ordna kommunens skolväsende. Genom ett sådant byggnadsbidrag skulle uppförandet af erforderliga byggnader vid redan inrättade skolor och de, som framdeles komma till stånd, bestridas, hvaremot de distrikt, där inga byggnader vidare äro behöfliga, kunde använda nämnda anslag för likvierande af tidigare upptagna byggnadslån eller i öfrigt till skolans bästa. För att bilägga stridigheterna borde kommunalstämman utse några personer, som ägde uppgöra ett förmedlingsförslag.