Folkskolan 50 år, 1928.

Artikel i ”Tidskrift för folkskolan” 10.11.1928:

Dagsmark folkskola i Lappfjärd 50 år.

Måndagen den 8 okt. hade folkskolan i Dagsmark existerat ett halvt sekel. Dagen högtidlighölls på övligt sätt. Klockan 1 på dagen surrade den ena bilen efter den andra genom den vackra, flaggbeprydda äreporten in på skolgården, medförande inbjudna gäster från socken och stad. Och den ena forna eleven efter den andra bänkade sig i skolans, av nuvarande och forna elever, vackert smyckade lärosal. Höstsolen lyste på de gröngula ”löven” och försatte de närvarande i andäktig feststämning.

Sedan tre verser av psalmen 309 förklingat, hölls bön av pastor A. Palmgren, som tackade Gud, för att han hållit sin välsignande hand över den jubilerande skolan. Beträddes så katedern av skolans föreståndare J. E. Sjöblad, vilken i ett längre tal framhöll ”kunnandets” stora betydelse samt vikten av skapandet av helgjutna personligheter, vilket vinnes genom att stå i livsgemenskap med Honom, som säger: ”Jag är livet, ljuset och kärleken”. Som välkomsthälsning från distriktet överräcktes blommor åt skolans vördade hedersgäster.

Följde så Modersmålets sång, som klingade starkt och mäktigt. Därefter åhördes med spänt intresse historiken över skolans uppkomst och verksamhet under de förflutna 50 åren, välutarbetad av J. J. Wadström.

— På programmet följde sedan kaffepaus, varefter »Slumrande toner” avsjöngs. Lärare H. Rosenback uppläste en skriftlig hälsning från lärare V. Byman till den jubilerande skolan och dess ålderspresident J. J. Wadström. Därefter uppläste fröken Elin Andersson några av henne själv författade verser.

Lärare H. Rosenback berättade humoristiskt några minnen från sin skoltid. Å distriktets och dagsmarksbors vägnar riktade sig herr Viktor Nylund till de lärare, som under de gångna femtio åren arbetat vid Dagsmark folkskola. Talaren uttalade även tack till skolans forna lärarinna fröken Tilda Ahlskog.

Sedan telegrammen upplästs, följde sången ”Jag älskar min hembygd”, varefter pastor Palmgren på ett gripande sätt talade om det arbete, som under det förflutna halvseklet utförts och manade arbetarna på bildningsfältet till fortsatt arbete i kärlek och tålamod. Sist nedkallade pastorn Guds välsignelse över skolan, dess lärare och elever, lämnande dem i den högstes beskydd.

Sist följde middag för inbjudna. Stämningen var god och ”nationalsoppan” hade strykande åtgång.