Bagar-Annas stuga på Dagsmarkvägen 401.

Sammanställt av Lasse Backlund 2014, kompletterat 2015 med hjälp av Margaretha Lindholm från Malax, barnbarn till Bagar-Anna.

Huset fotograferat från söder år 2003.
Huset fotograferat från söder år 2003.

Det här huset på lägenheten Annilund byggdes år 1965 av Anna Weckström (f. Lillsjö 1901-1980). ”Bagar” – Anna var dotter till bagaren och karamelltillverkaren Josef Henrik Lillsjö (1866-1932) som enligt en tidningsartikel dog i en olycka nära Idbäcken i Lappfjärd. Annas mor hette Sofia (f. Rajala i Kauhajoki 1877-1958).

På bilden ”Lillsjö-Bagarin” alltså Josef Henrik Lillsjö med sin hustru Sofia.
På bilden ”Lillsjö-Bagarin” alltså Josef Henrik Lillsjö med sin hustru Sofia.

”Lillsjö-Bagarin” Josef Henrik Lillsjö bodde nära landsvägen och i ena ändan av huset hade han ett litet karamellfabrik. Den 29 januari 1931 brann den här gården ner och kvar av den finns endast stenfoten, det som i dag kallas för bagarlandet. Ett vackert blomland som sköts av Dagsmark UF:s aktivister.

I många år har det så kallade bagarlandet varit en ögonfröjd att glädjas över.
I många år har det så kallade bagarlandet varit en ögonfröjd att glädjas över.

Snett bakom den nedbrunna gården fanns ett uthus, som de sedan byggde om med en bostad i södra ändan och här bodde sedan familjen Lillsjö.

På Ingmar Rosengårds foto från början på 70-talet så ser vi Bagar-Annas gamla gård till höger, riktigt i kanten syns det nya huset. Det lilla huset till vänster är Klemets lillstugan där Klemets Erik Anders och Alvina bodde. Långt bort på A-sidon syns en husgavel och där bodde i tiderna Ida Nylund.
På Ingmar Rosengårds foto från början på 70-talet så ser vi Bagar-Annas gamla gård till höger, riktigt i kanten syns det nya huset. Det lilla huset till vänster är Klemets lillstugan där Klemets Erik Anders och Alvina bodde. Långt bort på A-sidon syns en husgavel och där bodde i tiderna Ida Nylund.

Men redan följande år, den 2 januari 1932 dog ju Josef Henrik Lillsjö i en halkolycka då han med häst tillsammans med lemonadtillverkaren Oskar Norrback körde av vägen och förolyckades. Josef Henriks far hette Malakias, f. Ingves, senare Klemets (1836-1868) och hans mor hette Anna Greta Båsk (1840-1920). Malakias kom som 4-åring till Dagsmark då han far Josef Johansson Korsbäck blev torpare på Klemets hemman år 1840. Efter Malakias död gifte denna Anna Greta om sig med Johan Prunnila (1843-1923) från Honkajoki och fick med honom bland annat barnen:

-Anders Prunnila (1879-1941) som gifte sig med ”Utteras-Lida” Ellida Lillkull.

-Vilhelmina Prunnila (1886-1965) som kallades för ”Kionas-Mina” och som gifte sig med Ivar Söderholm.

-Henrik Lillsjö, f. 1878, som tog namnet Henry då han emigrerade till Seattle i Amerika. Det var ju till honom som ”Pelas-Viktor” for då han emigrerade till Amerika år 1910.

(Vill du läsa mera om Lillsjö-bagarins släkt, så klicka här!)

På bilden sitter Johan Prunnila och Anna Greta och bakom står dottern Maria Wilhelmina, alltså ”Kionas-Mina” som sedan gifte sig med Ivar Söderholm. Följaktligen kallades han för Kionas-Ivar och han har fått en väg uppkallad efter sig på Bergåsen.
På bilden sitter Johan Prunnila och Anna Greta och bakom står dottern Maria Wilhelmina, alltså ”Kionas-Mina” som sedan gifte sig med Ivar Söderholm. Följaktligen kallades han för Kionas-Ivar och han har fått en väg uppkallad efter sig på Bergåsen.

Sofia eller ”Bagar-Sofi” som hon kallades blev nu änka med de tre barnen Harald Lillsjö (1898-1966), Thyra (1900-1980) gift Kivelä i Mörtmark och Anna (1901-1980).

Sonen Harald Lillsjö for till Amerika 1917 och där gifte han sig med Lempi Randelin (f. 1895 i Raumo). De återvände efter en tid och tillsammans med hustrun Lempi uppförde de ett hus i Kias kroken där de idkade karamelltillverkning i början på 1930-talet.

I den västra ändan av detta hus på Dagsmarkvägen 346 sålde Harald strutar med karameller eller ”sockerbollar” som de också kallades.
I den västra ändan av detta hus på Dagsmarkvägen 346 sålde Harald strutar med karameller eller ”sockerbollar” som de också kallades.
Till vänster Arne Weckström tillsammans med sin morbror Harald Lillsjö med en gengaslastbil på en handelsresa till någon större stad i Finland. Bilden är tagen under kriget i början på 1940-talet.
Till vänster Arne Weckström tillsammans med sin morbror Harald Lillsjö med en gengaslastbil på en handelsresa till någon större stad i Finland. Bilden är tagen under kriget i början på 1940-talet.

Den verksamheten blev dock inte långvarig för någon gång före kriget sålde Harald och Lempi allting på auktion och de flyttade efter en tid till Vancouver i Canada. En vackert designad reklam för sina karamellburkar och en påse med päron-karameller är det enda synliga som finns kvar av denna verksamhet.

Denna vackra reklam i storleken 42 x 25 cm förbryllar lite, eftersom den har väldigt lite med karameller eller Dagsmark att göra.
Denna vackra reklam i storleken 42 x 25 cm förbryllar lite, eftersom den har väldigt lite med karameller eller Dagsmark att göra.
Här en bild på en Pääryna-Päronpåse från Haralds karamellfabrik. Foto: John Hammarberg.
Här en bild på en Pääryna-Päronpåse från Haralds karamellfabrik. Foto: John Hammarberg.

Josefs ena dotter Thyra gifte sig till Mörtmark och den andra dottern ”Bagar” Anna gifte sig till Kristinestad med Karl Arne Weckström.

Det var år 1924 som Anna Lillsjö gifte sig med Karl Arne Weckström, som var född på Västra Långgatan i Kristinestad. Karl Arne var son till tulluppsynings-mannen Carl Alfred Weckström, f. 31.5 1871 i Kristinestad, d. 21.4 1934 och Anna Caisa Johansdr. Lillvik, f. 19.11 1872 i Vikbäck i Lappfjärd, d. 1939 i Kristinestad. Karl Arne hade syskonen Anna Helfrid, f. 1904, Runar, f. 1906, Åke f. 1909, Fridolf f. 1911, stupade 1941, Reinhold f. 1913 och Borghild f. 1916.
Det var år 1924 som Anna Lillsjö gifte sig med Karl Arne Weckström, som var född på Västra Långgatan i Kristinestad. Karl Arne var son till tulluppsynings-mannen Carl Alfred Weckström, f. 31.5 1871 i Kristinestad, d. 21.4 1934 och Anna Caisa Johansdr. Lillvik, f. 19.11 1872 i Vikbäck i Lappfjärd, d. 1939 i Kristinestad. Karl Arne hade syskonen Anna Helfrid, f. 1904, Runar, f. 1906, Åke f. 1909, Fridolf f. 1911, stupade 1941, Reinhold f. 1913 och Borghild f. 1916.

Carl Alfreds mor, Margareta Mikander, f. 1839, d. 1906 (gift med Carl Johan Weckström 1837- 1879), var barnbarnsbarn till kommissionslantmätaren i Lappfjärd, Johan Bergentin från Lövånger.

Karl Arne deltog år 1919 som frivillig i inbördeskriget i Estland och det var troligen där som han smittades av lungsot. Efter hemkomsten verkade han en tid som polis i Kristinestad men dog dock redan 1925 och efter en kort tid födde Anna deras son som fick samma namn som fadern, nämligen Karl Arne Weckström (1926-1993). Anna och Karl Arne bodde i Kristinestad under den korta tid de var gifta och Anna arbetade som uppassare på någon restaurang.

Här Anna Lillsjö i unga år.
Här Anna Lillsjö i unga år.

Karl Arne den yngre växte upp tillsammans med modern Anna och mormor Sofia i det ombyggda uthuset på bagartomten.

Arne Weckström gifte sig år 1953 med Damaris Gottleben, f. 1928, han blev sedan lärare i folkskolan i Svarvar.

År 1965 uppförde Anna Weckström ett nytt hus åt sig nordväst om det gamla uthuset. Enligt en inskription i muren skulle muraren ha varit Alvar Hällback och dräng varit Arne Weckström.

Denne inskription hittades nästan i misstag under rivningen i april 2014.
Denne inskription hittades nästan i misstag under rivningen i april 2014.

Anna arbetade som sömmerska och sydde kläder åt folk i deras hem. Hon var erkänt duktig och det var många damer och herrar hon klätt upp under sin aktiva tid. Anna vistades på sjukhus en tid före hon dog år 1980.

På Ingmar Rosengårds foto från lokaltaket så ser vi Bagar-Annas hus längst till vänster och bredvid står det fallfärdiga duvslaget. Den mindre byggnaden till höger är likvagnshuset, där likvagnen förvarades.
På Ingmar Rosengårds foto från lokaltaket så ser vi Bagar-Annas hus längst till vänster och bredvid står det fallfärdiga duvslaget. Den mindre byggnaden till höger är likvagnshuset, där likvagnen förvarades.

Flera Dagsmarkbor bodde härefter på hyra i detta hus, närmast som tillfälliga bostäder.

Arne Weckström skilde sig från Damaris och när han blev pensionär från lärararbetet, flyttade han till mamma Annas hus i Dagsmark och bodde här till sin död 1993.

Efter Arnes död har gården varit obebodd och år 1996 förvärvade Dagsmark Ungdomsförening hela lägenheten Annilund.

År 2014 rev ungdomsföreningen ner gården och i dag kan man bara gissa var gården stått.

I april 2014 hade rivningsarbetet påbörjats och i dag finns ingenting kvar som visar var huset stått.
I april 2014 hade rivningsarbetet påbörjats och i dag finns ingenting kvar som visar var huset stått.
Området är nu utjämnat och det enda som finns kvar av ”Lillsjö-Bagarin” och ”Bagar-Annas” är den gamla stenfoten nära landsvägen.
Området är nu utjämnat och det enda som finns kvar av ”Lillsjö-Bagarin” och ”Bagar-Annas” är den gamla stenfoten nära landsvägen.

Tidningsartikel i Syd-Österbotten efter branden hos Josef Lillsjö 29 januari 1931:

 

Stor eldsvåda i Dagsmark.

”I torsdags omkring kl. 15 utbröt eld i bagaren Josef Lillsjös boningshus i Dagsmark. I ena ändan av huset befann sig en mindre karamellfabrik, som dock för tillfället inte var i gång, enär bagar Lillsjö själv befann sig på affärsresa.

Hustru Lillsjö hade dock gjort upp eld i karamellfabriken för att värma upp den, och sedan begivit sig till granngården. Då hon återvände, slogo lågorna ut genom fönstren. Folk samlade sig snart på platsen, men hade man till att börja med inga släckningsredskap. Då två byalagssprutor omsider kommo till platsen, var hela huset övertänt och stod inte mera att rädda, utan ned brann inom en timme. En närbelägen uthusbyggnad lyckades man dock med tillhjälp av de små sprutorna rädda.

Kommunens nya motorspruta begärdes genast vid brandens början från kyrkbyn.

Frånsett den långa vägen och det dåliga föret blev denna ytterligare fördröjd därigenom, att en bil, vars motor strejkade, blockerade vägen och endast med stort besvär kunde undanskuffas. Då motorsprutan anlände till brandplatsen, hade huset redan rasat samman. Eftersläckningen utfördes dock med motorsprutan som visade sig fungera utmärkt.

Den brunna byggnaden torde varit försäkrad i Wellamo. Försäkringssumman är dock tillsvidare okänd. Beträffande eldens löskomst vet man ingenting mera, än att den med all sannolikhet fått sin början från den i fabrikslokalen uppgjorda brasan.”

Lillsjöhuset brann 29.01 1931. Sträng köld. Brandorsak tros vara en spricka i karamellfabrikens skorsten.
Lillsjöhuset brann 29.01 1931. Sträng köld. Brandorsak tros vara en spricka i karamellfabrikens skorsten.

Arkitekturen på Lillsjö-Bagarinas gård var speciell för dåtida förhållanden och det ser ut att ha blivit tillbyggt flera gånger. Men huset råkade ut för samma öde som flera andra vackra byggnader i Dagsmark då det brann ner år 1931. Damen som står bakom planket är Bagar-Annas mor Sofia, som var gift med Lillsjö-Bagarin.

Tidningsartikel i Syd-Österbotten efter dödsolyckan där ”Lillsjö-Bagarin” omkom:

Kullkörning med dödsoffer.

”Nyårsafton klockan 18 befann sig bagaren Josef Henrik Lillsjö från Dagsmark på väg från staden till sitt hem. Skjutskarl var lemonadfabrikanten Oskar Vilhelm Norrback från samma by. På lasset hade Lillsjö tre säckar med socker och själv satt han ovanpå säckarna, medan Norrback satt frampå och körde. I närheten av Idbäcken i Lappfjärd slirade släden på isgatan och stjälpte, då den stötte mot snövallen vid vägkanten. Lillsjö kastades ner i diket och fick de tunga sockersäckarna över sig. Norrback hann i tid hoppa av lasset och undkom oskadd.

Den svårt skadade Lillsjö fördes genast till sjukhuset i Kristinestad, där man konstaterade att en av nackkotorna brutits. Han avled den 2 januari 1932.

Bagar Lillsjö som var 65 år, var en välkänd person i våra trakter. Vid sidan av sin bagarrörelse tillverkade han även karameller, och med dessa reste han själv omkring till kunderna på landsbygden. Den avlidne efterlämnar maka, barn och barnbarn.”

 

Torsten minns…

Torsten Rosenback på Brobackan som har ett särskilt gott minne, minns speciellt bagarinas två hundar.

Den ena bodde hos ”Bagar-Sofi” och kallades för Boy. Fast han var stor var han snäll och Torsten minns att flera gånger då han skulle gå till skolan, så stod Boy och väntade på honom vid bagargrinden. Då Torsten närmade sig Boy, bet hunden tag i vanten och ledde Torsten över vägen via lillgrinden till skolan.

Den andra hunden var allt annat än snäll. Haralds hund var en bulldog, modell större och han kallades för ”Haraldas blodhundin”. Hunden var argsint och anföll folk, bland annat skadade han svårt en mansperson som råkade komma emot på stadsbron i Kristinestad. Också Torsten var rädd för hunden och den dagen då det var auktion hos Harald och Lempi hamnade Torsten att stå och klia blodhunden bakom öronen hela dagen. Genast han slutade med kliandet så grinade blodhunden, så det blev bara att fortsätta.

Den unga pojken på bilden är ”Bagar-Arne”, alltså Annas son med de båda hundarna.
Den unga pojken på bilden är ”Bagar-Arne”, alltså Annas son med de båda hundarna.

Duvslaget.

Duvslaget i Dagsmark fotograferat av R. Olin. Traditionsarkivet i Vasa.
Duvslaget i Dagsmark fotograferat av R. Olin. Traditionsarkivet i Vasa.

Det var ”Lillsjö-Bagarin” Josef Lillsjö som på 1920 byggde detta speciella lilla hus åt duvorna. Han hade fått idén från Sverige och tyckte det skulle passa med ett sådant också mitt i Dagsmark. Det här duvslaget var byggt helt i trä och taket var av plåt från de karamellburkar som ”Lillsjöbagarin” sålde.

Här på Lars Axéns foto så ser vi bra att noga fanns det duvor som bodde i detta duvslag.
Här på Lars Axéns foto så ser vi bra att nog fanns det duvor som bodde i detta duvslag.

Ännu på 70-talet bodde det duvor i just detta duvslag men då det började förfalla så försvann duvorna och i dag finns det inga duvor kvar i Dagsmark.

Det är inget att undra på att duvslaget väcker uppmärksamhet och att många förbiresande undrar vad det är.
Det är inget att undra på att duvslaget väcker uppmärksamhet och att många förbiresande undrar vad det är.

I mitten på 80-talet var duvslaget i så dåligt skick att det helt enkelt blåste omkull och det var då som grannen Mildrid Klåvus kontaktade Boris Långfors som då var ordförande för skifteslaget att det borde rustas upp eller göras ett nytt.

Det gamla var i så dåligt skick att det beslöts att det skulle göras ett nytt och en grupp med Lennart Grans, John Backlund och Arvid Dahlroos tillsattes för att förverkliga det nya duvslaget. 8 kvällar tog det så för 4-5 personer att bygga detta.

1986 stod det nya duvslaget färdigt och sedan dess har det prytt skifteslagets tomt mitt emot den nedlagda folkskolan. Eftersom det lär vara det enda duvslaget i sitt slag i Finland, så är det ingenting att undra på att många förbipasserande bromsar in för att titta lite närmare på det lilla huset.