Lantmätare Jonas Högman gjorde år 1770 en utredning över Dagsmark by, som han presenterade i 14 paragrafer. Originalet är otydligt och finns på Landsarkivet och det är enligt bästa förmåga renskrivet av Lasse Backlund i september 2026:
Beskrivning över Dagsmark bys ägor, uti Lappfjärds socken, Korsholms Södra Fögderi och Österbottens Hövdingedöme, geometriskt avmätt till större delen av kommissionslantmätaren Herr Johan Bergentin, samt sedan till följd av direktionens vid Lantmäterikommissionen i Finland, högste herr Ephraim Otto Runeberg förordnande av den 6 mars 1764 till skattläggning kompletterade, åren 1770 och 1772 av Jon. Ers. Högman, kommissionslantmätare.
- 1. Denna by som är placerad på socknens allmänningar på norra sidan av en genom deras by löpande å, vilken har sitt ursprung utur Lauha källa och sträcker sitt lopp till saltsjön. Byn är belägen ifrån moderkyrkan i Lappfjärds by ¾ mil enligt både sommar- som vinterlandsväg, till den närmaste köpstaden Christinestad har hemmans åboerna 1 5/8 mil och till marknadsplatsen, som hålls årligen uti Storå kapell av denna socken 2 ¼ mil.
- 2. I denna by finns 12 hemman och ett till som är beläget längre bort, utom två i senare tider anlagda nybyggen vilka även är ½ mils distans från Böhlbyn finns anlagda vilka sammanlagt med Böhlbyn utgör 15 stycken av vilka 8 är bondehemman och 7 kronohemman men av dessa är Korsbäck hemman år 1753 skattlagt och de övriga kronohemmanen till väntan bibehållna. Dessa hemman bebos av särskilda husbönder, som till största delen nyttjar sammanblandade ägor, vilka till en del hemmans åboer medelst intäkter av utmarken sökt förbättra så till åker som äng. Dock har dessa intäkter ej haft något avseende på proportionen hemmanen emellan, endast på vars och ens egen lägenhet och har en del hemmansåboer förutgången laga syn sina intäkter förbättrade.
- 3. Åkern i denna by brukar hemmansåboerna uti 3 skiften, undantagandes den så kallade Storåkern, vilken vattenfloden år 1764 gjort så stor skada att de nödgat hos konungens höga befallningshavare ansökning göra om frihets åtnjutande för dess åter i stånd sättande, den de uti två skiften tillika med flera små åkrar som samma öde undergått nödgas nyttja och bruka, dessa hemmansåboer kornsådd till större del än råg, dock ej fulla hälften. Den bästa jordmånen består av svag lerjord, sand och lermylla som ej har stadig grund, så ock någorlunda god sandjord utförd i tredje graden. Åkrar fanns också av femte graden och dess lider nog av köld, i synnerhet den del av åkern, som ligger upp emot Kvarnåen och Gäddängsåkern, vartill de uti åbranten belägna källor samt stora mossar med våta och skogiga parker som ligger för nära åkern är största orsaken och kan väl till någon del av hemmansåboerna själva förbättras.
- 4. Ängarna som till största delen är belägna på ömse sidor om åar, som grenar sig uti fyra små grenar som formar sig till små åar, utom andra bäckar, alla med ängar som tar stor skada av vårfloden, som dem nästan årligen överflödar och lämnar efter sig till gräsväxternas förkvävning sand och grus och annat råsk, så att hemmensåboerna nödgas nästan årligen upprensa de ängarna innan de kan bärgas, vilket förorsakar att de ringa växt av sig kasta. Samt bliver ofta till stor del förminskade av isgången, som tar med sig stora fälten och åter längre bort upp i markerna belägna är till sin växt nog svaga och större bestående till större delen av sandgrund med myrstackar, tuvor och mossa överväxande, så att det ej löna särdeles bärgningsmödan, en del åter är så våta och sanka att de i våta år ej kunna bärgas, så att de ej till full äng kunna hemmansåboerna påföras.
- 5. Beteshagar innehar större delen av hemmansåboer, vilka till värden äro svaga och kunna näppeligen över sommaren föda ens en späkalv.
- 6. Soldattorp finns inte mera i denna by, mera än planerade, vilka till största delen har sina ägor av dessa hemmansåboer och är dessa ägor utav utmarker enligt knektkontraktet uppgjorda.
- 7. Skogen nyttjar dessa hemmansåboer samfällt med hela socknen, uti vilka hemmansboerna har tillgång på timmer av furu och lindtall, gran, ved, stör, gärdesgård och näverflöt. Utav denna skog förfaller hemmansåboerna litet skeppsvirke, tjära och skutved till vilket senare skogen tycks äga bestämt uti framtiden men skeppsvirke kan ej äga långvariga bestånd.
- 8. Inga mineraler och malmsträck är uti denna mark befintliga som veterliga äro.
- 9. Mulbetet är medelmåttigt men nog vidsträckt bestående till större delen av oländiga mossar, samt stenig och bergig ljungmark, som ej synnerlig föda från sig giver.
- 10. Fiskevatten finns väl uti den genom byn löpande ån och små träsk som är belägna nära byn, vari om våren fås någon lax, mört, abborrar, gäddor och braxnor men sällan mödan lockande, varför sällan någon hemmansåbo idkar fiske, utan han köper sin saltfisk ifrån utbyar.
- 11. Mjölkvarnar äger alla hemmansåboer, vilka dock ej är annat än skvalt kvarnar, varpå endast vår och höst kan malas när vattnet är som högst, dock är knappt till husbehov tillräckliga.
- 12. Humlegårdar har ej alla hemmansåboer förebärandes den ej vill trivas och en del hemmansåboer har ej hunnit vid sina nya tomter dem att anlägga.
- 13. Dessa hemmansåboer har ock urfiellar inom Lappfjärd byarå. (Urfjäll är en gammal juridisk benämning på ett mindre jordstycke som ligger utanför den egna byn)
- 14. Seglationsfriheten äger dessa hemmansåboer, men äger inget fartyg utan föräljer varor till Christina stad.
Hemmanen i Dagsmark i slutet av 1700-talet.
Lantmätaren Jonas Högman gjorde också upp förteckningar på de marker som bönderna i Dagsmark innehade. Där finns uppräknade alla skiften med alla möjliga uppgifter om storlek och beskaffenhet:
Nr 1 var ett Clemes skattehemman på ¼ dels mantal, som ägdes av bonden Lars Larsson och han hade bland annat dessa skiften: Storforsängen, Storsandbackan, Lillängen, Dalsbacken, Smedholmen som han delade med andra bönder i byn, Landgärdet, Ärosgierden, Stobbgierdet, Storåkrin, Lillåkrin, Vallgierdet, Fallet, Sunnantill, Söderåkern, Nygierdet, Kilgierdet, Gäddängsåkern, Söderstranden, Båskängen, Gropsängen, Holmängen Tomtgropen, Tomten och Degerängen. Därtill hade bonden Clemes marker på Borgarängen, Österstornäset, Äbbängen, Gropen, Storgropen, Ormkåskmåsan, Qwarnåängen, Lillsjöängen, Lillsjömåsan, Korsholmin, Gamla Laduängen, Stugumåssfalle, Spangmåsan, Björkmåsan och i Skitviken. Ytterligare hade en fjärdedel i en mjölkvarn.
Nr 1 a var också ett Clemes skattehemman på ¼ dels mtl som ägdes av bonden Henric Larsson och han ägde i stort sett lika många skiften som Lars Larsson.
Nr 2 var ett Båsk skattehemman på ½ dels mtl och det ägdes av bönderna Henric och Matts Henrikssöner. De hade marker bland annat i Böhle, Pellmangssveden, Kålängen, Storsveden, Stobbsveden, Walgierdet, Annikåski, Kläppängen, Biörnängen, Hummeludden, Ahlgräsfallet, Norrviken, Ormudden, Stormyron och ett 50-tal till och ytterligare hälften av en mjölkvarn.
Nr 3 var ett Finne skattehemman på ¼ dels mtl som ägdes av nämndeman Gabriel Gabrielsson. Han ägde marker på stort antal ställen, bland annat Kållandet, Kalvhagan, Nygierdet, Sottmåssgierdet, Brogierdet, Brobackan, Kåhlängen, Blomängen, Söderbodbackan, Norrbodbackan, Draghålman, Vintervägsängen, Kattsviken, Forsängen, Kvitåsbäcken, Spangmåsan, Böhlsmåsan och många redan uppräknade ställen.
Nr 3 var enligt jordeboken ett Finne skattehemman på ¼ dels mtl, som ägdes av bonden Henric Mattsson. Han hade marker på 51 olika ställen över hela byn och han ägde ¼ i en mjölkvarn.
Nr 4 var enligt jordeboken ett Lång kronohemman som ägdes av bonden Anders Michelsson och han ägde marker på 40 olika ställen
Nr 5 var ett Lillkull skattehemman på ¼ dels mtl som ägdes av Johan Pettersson, som ägde marker runt om byn. Förutom redan nämnda fanns marker i Häbbersgierdet, Midsommarssläton, Stackholmin, Råddaängen, Stugumåsbackan, Finngierdet och Hälsudden. Johan ägde andelar i två mjölkvarnar.
Nr 5 var enligt jordeboken ett Lillkull kronohemman på ¼ dels mtl som ägdes av bonden Lars Larsson. Markerna fanns på 52 olika ställen, förutom redan nämnda också i Riabäck, Granskogen, Långbackan, Bastuholmin, Råddängen och Brännor.
Nr 6 var ett Storkull skattehemman på ¼ dels mtl som ägdes av bonden Matts Mattsson. Han hade också många marker på redan nämnda ställen men också på Lerbackan, Brännängen, Kalmåsan och Storpalon. Matts ägde andelar i tre mjölkvarnar.
Nr 6 var enligt jordeboken ett Storkull kronohemman på ¼ dels mtl som ägdes av bonden Eric Hindriksson. Markerna fanns på 39 olika ställen och han ägde andelar i två mjölkvarnar.
Nr 11 var ett Kornbäck hemman utsynt år 1751 och innehades av nybyggaren Carl Jacobsson. Han ägde marker på många ställen, bland annat Dalsåkern, Norrsidon om bäcken, Hemåkern, Rigierdet, Gamältomten, Ormängen på Dagsmark kartan, Storfallbackan, Ohrineva, Villurinkåski, Noikus Luchta, Kotanärva, Pajuluoma närva och han ägde en del i en mjölkvarn.
Nr 12 var ett Rijarbäck hemman, utsynt år 1758 och innehades av nybyggaren Michel Mattsson. Han marker låg på gränsen till Storå, bland annat i Iloniemi, Vähävirsunärva, Pajuluoma närva, Ämmän sulku, Hopängen och Sutti Närvä.
Kartorna
Lantmätaren Jonas Högman ritade också upp tydliga kartor över hela byn, som delades upp i A, B, C och D.
Om du vill se närmare på kartorna, så skall du klicka HÄR!