Gröndahlas-Josipas eller Båsk-Emelas gård på Åbackvägen 203.

Sammanställt av Lasse Backlund 2015, med hjälp av flera Båsks släktingar som är bosatta i södra Finland. Lena Mannila har bidragit med flera fotografier. Uppdaterades i september 2017.

Vill du läsa berättelsen om Gröndahlsläktens stammoder, så klicka HÄR! Om du vill läsa en annan berättelse om släkten Båsk, klicka HÄR!

Framför huset sitter Ida och Emil Båsk med sina barn: Einar, Hjalmar, Birger, Thure, Wilhelm och i Idas famn ligger Ethel som var nyfödd då fotot togs år 1922. Efter att familjen flyttat till Kristinestad föddes sonen Filip år 1924 men han drunknade då han var 4 år gammal.
Framför huset sitter Ida och Emil Båsk med sina barn: Einar, Hjalmar, Birger, Thure, Wilhelm och i Idas famn ligger Ethel som var nyfödd då fotot togs år 1922. Efter att familjen flyttat till Kristinestad föddes sonen Filip år 1924 men han drunknade då han var 4 år gammal.

Den här gården på Åbackvägen 203 stod före storskiftet nära Kias-kroken på adressen Dagsmarkvägen 360. Före storskiftet 1900-1912 ägdes gården av bonden Josef Henrik Båsk (1859-1950) eller ”Gröndahlas-Josip” som han vanligtvis kallades. Gården var den tiden belägen på den västra sidan av Gröndahlas tå men flyttades av Josef Båsk till Åbackan. Den här gården revs sedan på 1970-talet då en ny byggdes på samma ställe.

Området på Åbackan som ligger ungefär 2 km från byns centrum dit gården flyttades var före storskiftet ödemark helt utan bosättning. Området var vattensjukt och frostömt trots att det ligger nära Lappfjärds å. Det användes som betesmark för korna och någon egentlig väg till Åbackan fanns inte. Den nuvarande Åbackvägen byggdes först år 1937, så Gröndahlas-Josip och hans barn fick ta sig fram till det nya stället utefter leriga åkervägar. Längs med ån gick Gålängstået, det var ingen riktig väg utan liknades närmast vid en gyttjig kostig. Uppe i skogen gick en annan väg från Dagsmark till Myron och vidare till Storliden.

Här på storskifteskartan ser vi hur gårdarna var placerade i området runt Gröndahlas tå och Kias-kroken. Viktor Gröndahl och Josef Båsk var bröder och deras gårdar flyttades till Åbackan. Området togs sedan över av Erland Båsk på hemmanet Rosendal. Strömbergs gård uppe i högra hörnet finns fortfarande kvar på samma ställe.
Här på storskifteskartan ser vi hur gårdarna var placerade i området runt Gröndahlas tå och Kias-kroken. Viktor Gröndahl och Josef Båsk var bröder och deras gårdar flyttades till Åbackan. Området togs sedan över av Erland Båsk på hemmanet Rosendal. Strömbergs gård uppe i högra hörnet finns fortfarande kvar på samma ställe.

”Gröndahlas-Josip” var son till Johan Henrik Lång (1816-1886) som tog namnet Båsk då han gifte sig med Brita Maria Båsk (1822-1888) eller ”Brita-Maja” som hon kallades. Josip var bonde på Båsk 1/16 mantal hemman.

Josefs far Johan Henrik Båsk.

Fadern Johan Henrik Båsk var bonde i Dagsmark men ändå mest känd som den som ledde bygget av Lappfjärds kyrka i mitten på 1850-talet. Bönderna skulle göra dagsverken men ingen hade ordning på vem som gjort vad. Johan Henrik var också med och tog sedan på egen hand om räkenskaperna och dagsverksbokföringen. Han var knappt läskunnig men hade bra ordning på sina anteckningar, trots att de i våra ögon är mycket oklara. Enligt Lappfjärds historia var Johan Henriks insats så viktig att utan den skulle byggandet av Lappfjärds mäktiga kyrka knappast ha blivit färdigt.

Det är fullt möjligt att utan Johan Henrik Båsks insats i mitten på 1800-talet så skulle kyrkan i Lappfjärd aldrig ha blivit färdig. Kyrkan är fortfarande ett landmärke i Lappfjärd där den reser sig högt över bygden.
Det är fullt möjligt att utan Johan Henrik Båsks insats i mitten på 1800-talet så skulle kyrkan i Lappfjärd aldrig ha blivit färdig. Kyrkan är fortfarande ett landmärke i Lappfjärd där den reser sig högt över bygden.
På fotot bonden och kyrkobyggaren Johan Henrik Båsk.
På fotot bonden och kyrkobyggaren Johan Henrik Båsk.

Johan Henrik och Brita Maria Båsk hade 11 barn, en del dog unga men flera levde till vuxen ålder, förutom ”Gröndahlas-Josip” bland annat:

Maja Lena 1842-1927, gift med Josef Henrik Klemets (1845-1893) men som år 1909 sålde sin 5-rums gård åt Dagsmark Ungdomsförening. Föreningen renoverade och byggde till gården och den användes som samlingslokal fram till början på 1950-talet. Huset fick sitt namn Majbo efter denna Maja Lena.

Maja-Lenas barn:

-Matilda (1869-1938) som gifte sig med Viktor Nyroos (1875-1943). (Vill du läsa mera om Nyroos, klicka här!)

-Viktor  (1871-1914) tog namnet Viklund, gift 2 gånger, andra gången med Vilhelmina Klemets (1870-1938) och fick med henne 6 barn varav 4 levde till vuxen ålder.

-Erik Anders (1873-1963) tog namnet Rosengren, gift med ”Kaalas” Vilhelmina Lång (1869-1945), 4 barn som alla blev vuxna.

-Adelina (1875-1962) vistades i Amerika och gifte sig där med Alfred Nordberg från Kvevlax. Bosatt i Palon, fick 7 barn varav 4 blev vuxna.

Anna Greta ”Koll-Anagret” 1844-1936, gift med bonden ”Koll-Josip”Josef Storkull från Brobackan. Anna-Gretas barn:

 

– Viktor (1873-1936) företagaren som tog namnet Nylund,  gift med Ida Lillkull (1878-1958), storbonde, sågägare, byggare och grundare av kraftverket Pärus-Fors. Bosatt på Sunnantillvägen. Vill du läsa mera om sågägaren Viktor Nylund, så klicka här!

– Josef Henrik Storkull (1875-1931),  handlare, gift med ”Kaalas” Maria (1875-1945) byggde affärshus nära Storbron. (Vill du läsa mera om J. H. Storkull, klicka här! Vill du läsa mera om hans affär, klicka här!)

– Erland (1877-1965) handlare, tog namnet Norén, gift med Josefina Teir från Härkmeri. Bedrev en kort tid handel men flyttade på 1920-talet tillsammans med flera barn till Canada. Vill du läsa mera om Erland Norén, så klicka här!

– Erik Anders (1880-1948) bonde som tog namnet Englund, övertog hemgården och flyttade den år 1909 till Palon. Gift med Amanda Sofia Korsbäck (1888-1974). Vill du läsa mera om Erik Anders Englund, så klicka här!

– Emil Storkull  (1887-1912) byggmästare, ogift och barnlös.

Karolina (1850-1929), gift med Anders Henrik Klemets (1841-1890).

Karolinas barn:

-Erik Anders Sundblom (1871-1913) som var gift med Ida Klemets (1878-1954) och fick en dotter Jenny. Vill du läsa mera om Erik Anders Sundblom, så skall du klicka här!

– Adelina (1876-1908) som var Erland Grönroos första hustru. Fick med Erland dottern Ellen som gifte sig med Pullola från Storå.

-Viktor Båsk, senare Gröndahl (1861-1936). Nämndeman som år 1910 utnämndes till häradsdomare efter att i 18 års tid varit nämndeman. Viktor var gift med Amanda Uddfolk.

Viktors barn:

-Amanda (1885-1944) vistades i Amerika och gift där med sjökapten Nils Nelson. Återvände och byggde gård på Åbackan. (Vill du läsa mera om Manda och kapten, klicka här!)

-Skol-Selma Gröndahl (1891-1972), vistades i Amerika men återvände, blev skolköksa och bodde nära folkskolan i Dagsmark.

-Johannes Gröndahl (1891-1972), vistades i Amerika men återvände, blev bonde som övertog Båsk Emils hemman, gift 3 gånger, en son med första hustrun Elna Maria Nyholm (1907-1936).

-Evert Gröndahl (1898-1961) bonde på Gröndahl hemman, gift med Amanda Kankaanpää (1897-1985) 3 barn.

-Artur Gröndahl (1902-1982), vistades i Amerika men återvände, bonde på Gröndahl hemman, gift med Ingeborg Åstrand (1910-1990), 4 barn.

-Gunnar Gröndahl (1907-1989) lantmätare, naturvårdare, skrev bok om storskiftet i Dagsmark, gift med Sylvia Nyman (1907-2003) från Vasa. Barnlösa, adoptivson Ole. Vill du läsa mera om Gunnar Gröndahl, så klicka här!

Då Johan Henrik Båsk avled, så publicerade Wasa Tidning en nekrolog, som du kan läsa här!

Josef Båsk, kallad Gröndahlas-Josip.

Josef Båsk, alltså Gröndahlas Josip (1859-1950) gifte sig år 1883 med Anna Kajsa Klemets (1859-1916). Anna Kajsa var dotter till mjölnaren på Klemets kvarn Johan Erik Klemets (1827-1868) och Anna Kajsa Storkull (f. 1827).

Josef och Anna Kajsa fick 2 söner:

-Henrik Emil (1884-1976)

-Erik Anders (1886-1954)

Här bröderna Emil och Erik Anders Båsk.
Här bröderna Emil och Erik Anders Båsk.

Emil och Ida Båsk.

Efter folkskolan hade Emil gått i folkhögskola i Yttermark i Närpes och möjligtvis handelsutbildning i Vasa, precis som sin bror Anders. Under åren 1902-1909 var Emil Båsk mycket aktiv inom Dagsmark Ungdomsförening och verkade under de åren antingen som ordförande eller som sekreterare.  År 1905 höll Emil ett anförande på ett sommarmöte om nyttan med att gå i folkhögskola. På samma sommarmöte ordnades också idrottstävlingar och Emil Båsk deltog åtminstone i längdhopp, där han kom trea med resultatet 3,57. På 100 meters löpningen kom Emil tvåa med tiden 14 sekunder.

Efter avklarade studier så gifte sig Emil år 1909 med Ida Josefina Klemets (1885-1980). Ida var född och uppväxt på Klemets hemman nära folkskolan men hennes föräldrar blev i storskiftet flyttade ner till Storfors nära Ragnarsvik. Ida var dotter till ”Klemes-Kalle å Fina”, alltså Karl Erik Klemets, eller Charly som han kallades efter åren i Amerika (1857-1939) och Josefina (f. Berg i Uttermossa 1856-1947). Efter flytten bytte Klemes-Kalle å Fina släktnamn till Ragnas, möjligtvis på grund av närheten till Ragnarsvik.

Ida och Emil Båsk
På bilderna Ida och Emil Båsk.

(Vill du läsa mera om Klemes-Kalle och Fina, så klicka här och vill du läsa mera om Idas släkt, så klicka här och gå sedan till tabell 228).

Efter att Gröndahlas gården flyttades upp till Åbackan, så var det äldre sonen Emil som också kallades för ”Gröndalas-Emel” som blev bonde på hemmanet. Han bodde dock på sitt andra hemman Landgärds i Klemetsändan som övertagit år 1910 av sina svärföräldrar Klemes-Kalle och Fina.

Efter några år i Klemetsändan så bjöd Emil ut Klemes-Kalles hemman i tidningen Syd-Österbotten. Han lovade att sälja förmånligt men i köpet ingick ju också sytningen åt de förra ägarna Kalle och Fina.

Annonsen till vänster var införd år 1912 men tydligen hittade han då ingen köpare, eftersom han följande år annonserade på nytt och nu var hemmanet ”förmånligt”. I en annan liten annons på 2-3 rader bjuder Emil Båsk ut 2 hemman.
Annonsen till vänster var införd år 1912 men tydligen hittade han då ingen köpare, eftersom han följande år annonserade på nytt och nu var hemmanet ”förmånligt”. I en annan liten annons på 2-3 rader bjuder Emil Båsk ut 2 hemman.
Här Emil och Ida Båsk, någon gång på 1950-talet.
Här Emil och Ida Båsk, någon gång på 1950-talet.

 

Efter sitt bröllop 1909 fick båda makarna var sin hemmansdel. År 1910 fick de 1/18 mtl av Klemets hemman och år 1914 fick de 1/16 mantal av Båsk hemman. Båda övertaganden var betungande eftersom de i samband med övertagandet måste börja ge sytning i form av varor åt respektive föräldrar. Emil trivdes inte som bonde på Klemets hemman, så han till och med hotade att resa till Amerika. År 1913 lyckades han sälja Klemets hemmanet men han flyttade inte till Amerika utan flyttade med sin Ida till Åbackan till Båsks hemman.

Emil och Ida var nu bönder på Åbackan med stort hemman med flera kor men samtidigt gjorde Emil affärer med bland annat smör och andra produkter.

Emil engagerade sig också i kommunala uppdrag, precis som sin farbror Gröndahlas Viktor och farfar Johan Henrik Båsk, bland annat var han kommunalsekreterare och ordförande för skogsnämnden. Han var också intresserad av affärer och tillsammans med ett par andra bönder köpte han och sålde skog och tomter. Han gjorde affärer bland annat med den hårda och ökända affärsmannen Axel Lillträsk från Lappfjärd. Emil kom bra överens med Lillträsk men många ortsbor kände sig lurade, vilket ledde till att Lillträsk i början på 1930-talet mördades i sitt hem av okänd mördare.

Ida Båsk hade fullt upp med alla barnen, hon var intresserad av trädgårdsskötsel och skötte väl om grönsakslanden. Hon var frisinnad lagd och brukade hjälpa till att sprida den förbjudna tidsskriften ”Fria ord” som trycktes i Sverige. Hon hade på sig en extra underkjol med isydda lönnfickor för tidningen, som hon sedan gav åt pålitliga personer. I yngre då Ida gick i skolan räknades hon som begåvad och lärarinnan ville att hon skulle fortsätta studera. Det här kom inte på fråga eftersom hennes far Karl Erik Klemets år 1888 reste till Amerika och lämnade henne som 3-åring tillsammans med sin mor Josefina.

Efter 15 år i Amerika återvände han men då var Ida redan vuxen. Ida var också intresserad av teater och spelade ofta tillsammans med Torsten Wadström, Erik Anders Båsk och flera andra ungdomar på ungdomsföreningens festtillställningar.

Emils enda bror Erik Anders som år 1913 byggde ett affärshus i centrala Perus var också involverad i Storfors Såg. Erik Anders gifte sig år 1916 med Selma Eklund från Brobackan och troligen var han inte alls delägare i bolaget men var ändå i borgen för betydande summor. Den här trassliga affären med Storfors Såg som gjorde konkurs år 1923 gjorde att Erik Anders fick så stora problem med borgensförbindelsen att han gjorde personlig konkurs och tvingades sälja affären i Perus.

Möjligtvis drogs brodern Emil in i de här konkurserna, vilket gjorde att Emil och Ida tvingades sälja sin gård och sitt hemman åt kusinen Johannes Gröndahl i början på 1920-talet. Det här var ett svårt bakslag för den stora familjen och de flyttade år 1922 till Kristinestad.

Åtminstone Ida var väldigt mån om att barnen skulle få bra utbildning och Emil och Idas äldsta söner Einar och Hjalmar hade några år innan börjat i samskolan i Kristinestad och de bodde också där under studietiden. Emil och Ida ville att pojkarna skulle få gå i skolan i Kristinestad och därför köpte de en vacker stadsgård på Varvsgatan 5.

Då Emil och Ida Båsk flyttade till Kristinestad så flyttade fadern, änklingen ”Gröndahlas-Josip” till Byåsen, till den gård som hade tillhört Borg-Oskar och levde där tills han dog år 1950. Borg-Oskars gård låg bakom Eliel Holmbergs gård och det syns fortfarande i terrängen var stugan hade stått. Om du vill läsa mera om Borg-Oskar, så klicka här!

Vid flyttningen till Kristinestad togs också djuren med: en häst, tre kor och hund. Men trots att det är närmare 20 kilometer till Dagsmark, så en dag vandrade boskapen tillbaka till Åbackan, därifrån de hade flyttats. Under tiden i Kristinestad åtog sig Emil Båsk olika förtroendeuppdrag, såsom kyrkvaktmästare, föräldraråd och mycket annat.

Till det här vackra huset på Varvsgatan 5 i Kristinestad flyttade Emil och Ida Båsk. Huset byggdes på 1850-talet av Johan G. Sundblad. Då Johan dog övertog änkan Sofia och hennes nya man, kapten Wilhelm Hagen huset år 1886. Gården som fortfarande kallas för Kapten Hagens gård ägdes sedan av Matti Latva-Kokko men i juli 1923 fick Emil Båsk lagfart på gården.
Till det här vackra huset på Varvsgatan 5 i Kristinestad flyttade Emil och Ida Båsk. Huset byggdes på 1850-talet av Johan G. Sundblad. Då Johan dog övertog änkan Sofia och hennes nya man, kapten Wilhelm Hagen huset år 1886. Gården som fortfarande kallas för Kapten Hagens gård ägdes sedan av Matti Latva-Kokko men i juli 1923 fick Emil Båsk lagfart på gården.

I Kristinestad etablerade sig Emil Båsk som handelsman och han hade en egen affär nära torget där Varuhus Talas i dag har sin järnhandel. Affären flyttade sedan till Frans Henriksons affärshus på övre torget. Den 20.6.1926 sålde Emil Båsk sin butik åt affärsmannen S. Saber som sedan blev en stor och känd klädhandlare i staden. Saber var född tatar i Turkiet och hörde till den muslimska församlingen. Saber bodde i Björneborg, där han hade en annan affär.

I norrstan hade han dessutom ett mälteri, där det varma kornet skyfflades om då och då för att jäsa. Emil gjorde också långa affärsresor och han sålde bland annat hudar till Friitalan Nahka. I slutet på 1920-talet slog världsdepressionen till och Emil förlorade stora pengar på affärerna och flera borgensåtagande så verksamheten slutade i konkurs. Så efter 7 år flyttade hela familjen år 1929 till Helsingfors där de stannade livet ut. Han drogs med mycket stora skulder och förlorade i stort sett allt han ägde.

Sönerna Einar och Hjalmar stannade kvar i Kristinestad för att avlägga sina studentexamina och flyttade sedan till Helsingfors.

Under tiden i Dagsmark fick Emil och Ida Båsk 7 barn och i Kristinestad föddes yngsta sonen Filip:

Einar (1909-2000) ekon.mag. gift med Lisa Margaretha f Hagström (1916-1982) kontorist,  från Helsingfors, 3 barn. Lisas far Oskar Hagström var född i Porkala/Ingå och Lisas mor Anna var född Fijalkowski i Helsingfors.

Hjalmar (1911-1971) fil.mag. gift med Irene Wilhelmina Illmen (1908-1996) kontorist, 3 barn.

Irma Helena(1913-1913).

Birger (1914-2003) tekniker, gift med Signe Sofia Sjögren-Ekman (1906-1977) frisörska, en dotter.

Thure (f. 1917, stupade i vinterkriget år 1940)

Wilhelm (1918-2004) dipl.ing. gift med Maj-Lis Irene Kandolin (1919-2003) banktj.man, 2 barn.

Ethel Viola (f.1922) kontorist, gift med Sven Erik Ottenberg från Sverige. 2 barn bosatta i Sverige. Vill du läsa en uppsats som Ethel skrev om Kristinestads sevärdheter år 1943, så klicka HÄR!

Filip (f. 1924-drunknade i Kristinestad 1928).

Första bostaden i Helsingfors var en trävilla, som ägdes av affärsmannen Axel Lillträsk. Sedan flyttade Emil och Ida till en 1-rummare med gasspis i ett 9-våningshus i Sörnäs och sedan till en 2-rummare i Berghäll. Livet var hårt eftersom skulderna efter konkursen i Kristinestad följde med till Helsingfors och det blev att arbeta hårt för Emil. Han fick arbete som glasmästare på Tallbergs och där jobbade han ännu som 70-åring i olika befattningar. Egentligen var han överkvalificerad för de här jobben men nöden har ingen lag och Emil fick ta det jobb som erbjöds.

I 50-årsåldern fick han så dålig syn att han inte klarade av glasmästarjobbet och då började han som gårdskarl på Tallberg och fick genom det fri bostad på ett rum och kök på femte våningen i ett höghus utan hiss. I lägenheten fanns också en alkov som Emil började hyra ut åt behövande från de gamla hemtrakterna, det här efter att de äldsta sönerna flyttat hemifrån. Den tiden då de bodde på Brunnsgatan nära järnvägsstation så var det ofta resande från Dagsmark som bodde hos dem och de kunde få hjälp av Emil och Ida med läkarbesök och dylikt.Under en tid var det till och med två studerande från Lappfjärd som bodde hos dem.

På sina semestrar arbetade han som hamnsjåare eller så hjälpte han till på någon bondgård. 20 år efter flytten till Helsingfors hade Emil och Ida betalat bort alla sina gamla skulder, samtidigt som de hade gett alla barnen goda möjligheter till utbildning.

Emils söner Einar, Birger och Thure var väl drillade skyddskårister och då vinterkriget bröt ut blev de genast inkallade. Einar fick benet avskjutet och Birger sårades flera gånger men överlevde. Thure däremot stupade i krigets slutskede. Han hade före det arbetat som filmassistent på Adamsfilmi. Wilhelm var med i hela fortsättningskriget, Hjalmar blev skrivare vid artilleriet och Ethel arbetade på krigssjukhus. Detta betydde att alla Emils levande barn ett tag samtidigt var ute i kriget. En del familjemedlemmar vistades i Dagsmark under kriget.

Emil och Ida Båsk, här omgivna av några barnbarn.
Emil och Ida Båsk, här omgivna av några barnbarn.
På fotot Ida Båsk år 1940.
På fotot Ida Båsk år 1940.
På fotot från år 1953 är Birger upp och målar medan Emil, Ida och Wilhelm håller sig på marken, byggfotot från Rödjevägen.
På fotot från år 1953 är Birger upp och målar medan Emil, Ida och Wilhelm håller sig på marken, byggfotot från Rödjevägen.

Efter kriget byggde Emil med sönernas hjälp ett s.k. frontmannahus i Domarby och flyttade dit men på gamla dagar köpte de en 2-rumslägenhet på Drumsö. ”Den bästa bostad jag haft i mitt liv” sade Ida. Emil och Ida levde till hög ålder och båda är begravda på Furumo i Dickursby.

En god utbildning var någonting mycket viktigt för Ida och Emil Båsk. Här ser dom nog lite stolta ut då barnbarnen Inger och Gustav blir studenter vid Drumsö svenska samskola år 1967.
En god utbildning var någonting mycket viktigt för Ida och Emil Båsk. Här ser dom nog lite stolta ut då barnbarnen Inger och Gustav blir studenter vid Drumsö svenska samskola år 1967.
På fotot som är taget någon gång efter kriget så är en del av släkten samlad för att fira jul tillsammans.
På fotot som är taget någon gång efter kriget så är en del av släkten samlad för att fira jul tillsammans.
Här står Emil Båsk utanför kolonistugan tillsammans med Wilhelm med sonen Gustav i famnen, till höger står Ida Båsk.
Här står Emil Båsk utanför kolonistugan tillsammans med Wilhelm med sonen Gustav i famnen, till höger står Ida Båsk.
Släkten var mycket kär för Ida och Emil Båsk, det ser man direkt av hur många fotografier som fanns i bokhyllan.
Släkten var mycket kär för Ida och Emil Båsk, det ser man direkt av hur många fotografier som fanns i bokhyllan.
Wilhelm, Hjalmar, Ethel, Birger, Einar ooh så sittande Emil och Ida Båsk. Fotot är troligtvis från Idas födelsedagskalas år 1965, då hon fyllde 80 år.
Wilhelm, Hjalmar, Ethel, Birger, Einar och så sittande Emil och Ida Båsk. Fotot är troligtvis från Idas födelsedagskalas år 1965, då hon fyllde 80 år.

Einar Båsks minnesfond.

Efter Einars Båsks bortgång år 2000 bildades i Dagsmark Ungdomsförening en minnesfond med medel som inkommit vid begravningen. De här medlen ligger nu som grund för en allmän Dagsmarkfond, som varje år delar ut stipendier åt en eller flera unga Dagsmarkbor som på ett eller annat sätt har utmärkt sig.

På årsmötet 2015 delades stipendier ut åt 2 unga flickor och de fick också var sitt diplom av ovanstående modell.
På årsmötet 2015 delades stipendier ut åt 2 unga flickor och de fick också var sitt diplom av ovanstående modell.

Erik Anders och Selma Båsk.

”Gröndahlas-Josipas” yngre son Erik Anders Båsk (1886-1954)  gick i handelsskola i Vasa, gifte sig år 1916 med Selma Eklund (1897-1978) som var dotter till ”Kårk-Viktor” Viktor Eklund (1866-1953) och Maria f. Båsk (1869-1949) som bodde på Brobackan nära Storbron.

På bilden från ca 1915 ser vi att Selmas barndomshem var vackert beläget på Brobackan. Det ligger mitt i bild och byggdes om på 1920-talet av Selmas bror Frans då han återvände från Amerika tillsammans med hustrun Elvira och dottern Lilli. Gården längst till höger är Ådd-Ivars.
På bilden från ca 1915 ser vi att Selmas barndomshem var vackert beläget på Brobackan. Det ligger mitt i bild och byggdes om på 1920-talet av Selmas bror Frans då han återvände från Amerika tillsammans med hustrun Elvira och dottern Lilli. Gården längst till höger är Ådd-Ivars.
Här på bilden det unga paret Erik Anders och Selma Båsk. De gifte sig år 1916 men det här är möjligtvis ett förlovningsfoto som är taget någon tid före bröllopet.
Här på bilden det unga paret Erik Anders och Selma Båsk. De gifte sig år 1916 men det här är möjligtvis ett förlovningsfoto som är taget någon tid före bröllopet.
Midsommaren 1916 gifte sig Erik Anders Båsk med Selma Eklund från Brobackan. Längst bak till vänster står Emil Eklund och bredvid honom kanske hans fästmö Hulda, som han skulle gifta sig med i september samma år. Följande är Sandra Forsgård som står bredvid Johannes Gröndahl. I mitten står Frans Eklund bredvid Selma Gröndahl och paret till höger ser ut att vara Frans och Selma Holmudd.
Midsommaren 1916 gifte sig Erik Anders Båsk med Selma Eklund från Brobackan. Längst bak till vänster står Emil Eklund och bredvid honom kanske hans fästmö Hulda, som han skulle gifta sig med i september samma år. Följande är Sandra Forsgård som står bredvid Johannes Gröndahl. I mitten står Frans Eklund bredvid Selma Gröndahl och paret till höger ser ut att vara Frans och Selma Holmudd.
Här ser vi brudparet Anders Båsk och Selma Eklund i juni år 1916. Från vänster Evert Gröndahl, okänd, Johannes Gröndahl, okänd(möjligtvis Amanda Gröndahl) , Erik Anders Båsk, Selma Båsk, Frans Eklund, ”Skol-Selma” Gröndahl, Emil Eklund och hans hustru Hulda.
Här ser vi brudparet Anders Båsk och Selma Eklund i juni år 1916. Från vänster Evert Gröndahl, okänd, Johannes Gröndahl, okänd, Erik Anders Båsk, Selma Båsk, Frans Eklund, ”Skol-Selma” Gröndahl, Emil Eklund och hans fästmö Hulda.

År 1913, alltså något år före han gifte sig, byggde Erik Anders Båsk ett kombinerat affärshus och bostadshus i centrala Perus.

Så här annonserade Erik Anders Båsk i tidningen Syd-Österbotten sommaren 1913, då han öppnade sin affär.
Så här annonserade Erik Anders Båsk i tidningen Syd-Österbotten sommaren 1913, då han öppnade sin affär.
Här på fotot från år 1923 står Erik Anders och Selma med barnen Gullborg och Arne. Framför ingången till butiken står flera av Selmas släktingar.
Här på fotot från år 1923 står Erik Anders och Selma med barnen Gullborg och Arne. Framför ingången till butiken står flera av Selmas släktingar.
På samma gång togs ett större släktfoto. T.v. Viktor Eklund med hustrun Maria. Följande är Selma Holmudd med döttrarna Gerda och Elvi och bakom Selma står hennes man Frans med sonen Egil i famnen. Bredvid Selma står Hulda Eklund och bakom henne hennes man Emil Kronman som har dottern Gunborg i famnen. Bredvid Emil Kronman står Erik Anders Båsk med dottern Gullborg i famnen och framför dem står hustrun Selma med sonen Arne. Längst till höger står Emil Eklund med sin dotter Ragni i famnen, hustrun Hulda och sonen Ture. Den välklädda pojken mitt i bild är Selim Eklund. Viktors äldsta son Frans befann sig i Amerika då fotot togs.
På samma gång togs ett större släktfoto.
T.v. Viktor Eklund med hustrun Maria. Följande är Selma Holmudd med döttrarna Gerda och Elvi och bakom Selma står hennes man Frans med sonen Egil i famnen.
Bredvid Selma står Hulda Eklund och bakom henne hennes man Emil Kronman som har dottern Gunborg i famnen. Bredvid Emil Kronman står Erik Anders Båsk med dottern Gullborg i famnen och framför dem står hustrun Selma med sonen Arne.
Längst till höger står Emil Eklund med sin dotter Ragni i famnen, hustrun Hulda och sonen Ture. Den välklädda pojken mitt i bild är Selim Eklund. Viktors äldsta son Frans befann sig i Amerika då fotot togs.

Erik Anders var affärsman med egen butik i Perus men så blev han också på något vis indragen i aktiebolaget Storfors Såg och Kvarn. Det var ju ett mycket gammalt företag som funnits i Storfors i Dagsmark sedan 1600-talet. Men i början på 1920 ombildades bolaget och fick flera nya ägare som satsade stort på företaget. Tanken var nog att bolaget skulle bli mycket vinstbringande och ge de många delägarna stora utdelningar och dividender. För att finansiera verksamheten och utbyggnaderna togs stora lån, bland annat i Unionbanken i Lappfjärd, Teuvan Säästöpankki och i Lappfjärds Sparbank. Delägarna tecknade proprieborgen för de här lånen men också utomstående gjorde det. Erik Anders Båsk hade tecknat borgen för 2 lån på totalt över 40 000 mark, som den tiden var en ofantligt stor summa.

Storfors Såg och Kvarn fick efter en tid stora ekonomiska problem och år 1923 så var konkursen ett faktum. Delägarna insåg snart att deras insatser hade gått förlorade. Av okänd anledning så brann sågen ner år 1924 men från försäkringsbolaget ansåg man att branden hade varit anlagd. Släckningsarbetet hade gått trögt och det framgick att det till och med bromsades med den påföljd att hela sågen totalförstördes.

(Vill du läsa mera om Storfors Såg, klicka här!)

Precis som för många andra så var det här en personlig katastrof för Erik Anders och Selma Båsk. Affärshuset som Erik Anders några år innan hade byggt upp måste säljas åt utomstående och de miste allt vad de ägde. Allt detta gjorde att hela familjen i mitten på 1920-talet flyttade till Helsingfors, där Erik Anders fick bra arbete på FÅA.

Här en bild från år 2015 som visar att Erik Anders Båsks gård i Perus fortfarande är i gott skick. Efter konkursen blev den såld åt Adelina och Erland Brännkull. Erland var född där ”Jossas-Kaalas” ett par kilometer österut. Efter Adelina och Erland tog deras dotter Ellen Nissander över gården. Ellen och hennes man Ragnar Nissander flyttade sedan till centrala Lappfjärd och gården såldes åt de nuvarande ägarna.
Här en bild från år 2015 som visar att Erik Anders Båsks gård i Perus fortfarande är i gott skick. Efter konkursen blev den såld åt Adelina och Erland Brännkull. Erland var född där ”Jossas-Kaalas” ett par kilometer österut. Efter Adelina och Erland tog deras dotter Ellen Nissander över gården. Ellen och hennes man Ragnar Nissander flyttade sedan till centrala Lappfjärd och gården såldes åt de nuvarande ägarna.
Här på trappan till huset i Åggelby står familjen Båsk. Längst bak står Anders med hustrun Selma som har yngsta dottern Margit i famnen. Från vänster barnen Arne, Gullborg och Nils. Kvinnan längst till höger borde vara Hulda Lindell.
Här på trappan till huset i Åggelby står familjen Båsk. Längst bak står Anders med hustrun Selma som har yngsta dottern Margit i famnen. Från vänster barnen Arne, Gullborg och Nils. Kvinnan längst till höger borde vara Hulda Lindell.
På bilden till vänster Arne Båsk som stupade i fortsättningskriget och till höger Gullborg som var den enda av Anders och Selmas barn som bildade familj och fick två egna barn.
På bilden till vänster Arne Båsk som stupade i fortsättningskriget och till höger Gullborg som var den enda av Anders och Selmas barn som bildade familj och fick två egna barn.

 

Erik Anders och Selma Båsk fick 6 barn men 2 av dem dog mycket unga och 3 dog i yngre år:

Eskil Erik (1917-1917)

Arne Anders (f. 1918, fänrik, stupade i Ohta på Karelska näset i maj 1942)

Gullborg Alice (1919-1981) gift med Jörn Erik Torsell (1921-1982) och har 2 barn.

Birger Sigvald (1921-1921)

Nils Erik (f. 1922, fänrik, stupade på Ladogafronten vid Vuoksenranta, Niittysuo by i augusti 1941)

Margit Elisabeth (f.1926, d.1945), efter studentskrivningarna vistades hon en tid i Nagu hos Birger Storfors men blev starkt förkyld under en roddfärd på sjön och drabbades av hjärnhinneinflammation. Nu råkade det sig inte bättre än att det var båtstrejk just då och hon stannade hos familjen Storfors en vecka utan att slippa därifrån. Efter en svår resa från Nagu kom så Margit till Epidemisjukhuset där hon dog 3 juli 1945. Möjligtvis drabbades Margit av den så kallade Kumlingesjukan, som smittas via fästingar.

På bilden Selma och Anders Båsk med 3 av sina barn, från vänster Gullborg, Margit med dockan med sig och längst fram sitter Nils.
På bilden Selma och Anders Båsk med 3 av sina barn, från vänster Gullborg, Margit med dockan med sig och längst fram sitter Nils.

På kort tid hade Erik Anders och Selma Båsk mist 3 av sina barn och det är förståeligt att saknaden och sorgen var stor. Av deras 6 barn hade de nu endast Gullborg kvar i livet. Efter kriget skrev Erik Anders ner minnesord över sina stupade söner och de här minnesorden hittades nästan i misstag i en bibel för några år sedan av Gullborgs dotter Camilla. Så här hade Anders skrivit:

Då Finlands regering i oktober 1939 ej kunde avträda stora landområden till Ryssland överfölls Finland av bolsjevikerna den 30 november 1939 med alla vapenslag vid gränsen och flygmaskiner över Helsingfors och andra städer.

Sonen Arne Anders inträdde på kallelse i Militären att avtjäna värnplikten den 19 januari 1940 och var med om striderna på Karelska näset från  20 februari till 13 mars då den förödmjukande freden slöts. Sonen Nils Erik följde sitt hjärtas maning och ansökte samt erhöll tillstånd att avtjäna sin värnplikt som frivillig den 15 februari 1940.

Då bolsjevikerna den 25 juni 1941 för andra gången anföllo oss voro både Arne och Nils (i Militären) Fosterlands försvarare. Finland armé under ledning av fältmarshalk Mannerheim, gick till angrepp för att fördriva fienden från det land (Karelen) som var vårt. I denna kamp offrade Nils Erik sitt unga liv för tro, hem och Fosterland den 17 augusti 1941. I en het genombrottsstrid vid Vuoksenranta, Niittysuo by gick (störtade) han djärvt fram i spetsen för sin pluton mot fienden utan att bry sig om kulregnet och på en öppen plats kastades han till marken fiendens eld, träffades av en granat och ljöt hjältedöden.

Hans stoft sändes hem och vilar nu sedan den 24 augusti kl. 16 i Hjältegraven på Sandudd. Vile han i frid!

Fortsättning:

Sedan Nils Eriks död har Arne Anders varit vårt allt; vi ha trott på livet liksom han själv men Gud bestämde annorlunda. Arne var med om heta strider vid Sordavalas och Kexholms befrielse samt flera andra strider på Karelska näset. Enligt hans brev var han ej i någon fara. Han var 2 gånger på permission i december 1941 och Mars 1942 efter Nils död och han hoppades få komma till Midsommar och se vårt nya hem på Backasgatan 93 a men Herren tog honom till ett bättre Hem den 16 maj 1942 f.m. Han föll för en olyckshändelse vid sprängning av en sten i deras nya ställningar i Ohta samtidigt som Undersergeant Setälä. Deras kroppar blevo illa massakrerade då den ryska laddningen, varmed stenen skulle bortsprängas ur löpgraven, exploderade för tidigt. Vid sin död var han ej fyllda 24 år; då kistan med hans kropp kom till Helsingfors den 22 maj 1942 skulle han ha fyllt 24 år. Den 24 maj kl. 14 nedbäddades hans stoft i Hjältegraven på Sandudd. Hans begravning blev en ”minnesdag” för oss föräldrar och systrar ty han hedrades av Militären med musik och sorgmarscher i Kapellet och vid graven. Salut sköts när kistan sänktes i graven. Hans anhöriga, släkt och vänner nedlade kransar och blommor på hans grav och många inbetalningar till Invalidförbunden ha gjorts. Där vile han i frid!

I början av juli månad flyttade vi Nils Eriks stoft i samma grav som Arne Anders vilar och hoppas få möta dem båda på Uppståndelsens dag.

Erik Anders Båsk dog oväntat och överraskande. Han begav sig till deras kolonistuga för att plocka äppel och när han inte återvände så cyklade Gullborg dit och hittade honom död under ett äppelträd.

Johannes Gröndahl tar över gården på Åbackan.

Johannes Gröndahl (1894-1985) var son till bonden och häradsdomaren Johan Viktor Gröndahl (f. Båsk 1861-1936) och Amanda (f. Uddfolk 1864-1946). Han föddes i en gård som före storskiftet stod nära Kias-kroken men som blev flyttad till Åbackan.

På bilden Johan Viktor och Amanda Gröndahl i sädesåkern på Åbackan.
På bilden Johan Viktor och Amanda Gröndahl i sädesåkern på Åbackan.

Precis som många andra unga män så reste Johannes till Amerika och han gjorde det år 1916 tillsammans med flera andra Dagsmarkbor. Resan började dramatiskt och så här berättas historien av Eva Grönlund:

”År 1916 reste 5 unga män från Dagsmark tillsammans till Amerika. De var Viktor Viktorsson Rosenback f. 1893, Konrad Viktorsson Rosenlund f. 1893, Leonard Viktorsson Lillkull f. 1895, Johannes Johansson Gröndahl f. 1894 och Frans Karlsson Eklund f. 1890 som reste iväg och anlände till Ellis Island i Amerika den 27 november 1916.

 Deras dramatiska resa med en liten båt från Kristinestad över Bottniska viken till Sverige har av många äldre berättats vidare till yngre generationer i Dagsmark. Under båtfärden över havet från Kristinestad mot Sverige blåste det upp till hård storm. Båten började ta in vatten, och det uppstod problem med båtmotorn. De unga männen förde en hård kamp mot stormen och de kämpade med att ro och ösa vatten ur båten. Alla utom en höll på att ge upp. En av de unga männen ville gå ur båten mitt på havet. De hade gett upp hoppet när de till slut nådde en liten holme och där hittades de av svenska kustbevakningen som hjälpte dem. Flera av dem som var i båten fick sviter av strapatserna för resten av sina liv. Leonard var en av dem. Viktor Rosenback ansågs av de andra vara den som räddade dem så att de klarade livhanken.”

Johannes kom lyckligt fram till Amerika och han bodde en tid i Norwood City i Massachusetts men reste sedan i början på 20-talet tillbaka till Dagsmark. Han tog då över kusinen Emil Båsks hemman och blev bonde där.

År 1931 gifte han sig med Elna Maria Nyholm (1907-1936) från Perus. Elna var dotter till Karl Erik Nyholm (1870-1955) och Amanda Josefsdotter Korsbäck (1875-1949). I maj 1933 föddes Johannes enda barn, sonen Rainer.

År 1936 så dog hustrun Elna och år 1938 gifte Johannes om sig med Elsa Stendahl men år 1943 gifte han om sig en tredje gång med Hilda Österberg (f. i Ömossa 1903- 2004).

Här Hilda Österberg i Ömossa på åkanten framför Skogmans gård som varit gästgiveri, någon gång på 1920-talet. (Benita-Hansas Mattila skickade bilden).
Här Hilda Österberg i Ömossa på åkanten framför Skogmans gård som varit gästgiveri, någon gång på 1920-talet. (Benita-Hansas Mattila skickade bilden).
Så här skrev redaktör Benita Hansas-Mattila i Vasabladet år 2003 då Hilda Gröndahl fyllde 100 jämnt.
Så här skrev redaktör Benita Hansas-Mattila i Vasabladet år 2003 då Hilda Gröndahl fyllde 100 jämnt.