Dagsmark UF:s 40-års historik.

Uppgifter om Dagsmark Ungdomsförenings 40-åriga verksamhet enligt föreningens protokoll och äldre föreningsmedlemmars berättelser, antecknade av Einar Lind. Denna historik trycktes inte upp, utan finns endast nedtecknad i protokollboken.

Våren 1893 företog folkbildningsmannen Johannes Klockars en resa i folkbildningsärende till södra Österbotten. Han hade år 1888 i Malax grundat den första svenska ungdomsföreningen i Finland och han ville då även få föreningar till stånd här i södra Österbotten. Den 28 maj 1893 besökte han även Dagsmark by, där han enligt egen uppgift hade ”fullt hus”. Det dröjde emellertid till år 1896 innan Dagsmark Ungdomsförening startade.

Det var läraren J. J. Wadström och bonden Viktor Lillkull, som år 1896 tog början till denna förening, som alltså nu kan blicka tillbaka på en 40-årig verksamhet. Sorgligt nog finns inga protokoll eller skrivelser från denna tid i behåll. På grund av rådande politiska förhållanden måste föreningen till en början höra som filialförening under Vasa Ungdomsförening. Föreningen arbetade inte med några större livaktigheter de första 7 åren. Bland dem som dessa första år verkade för föreningen med trevligt arrangerade program minns man läraren Johannes Rosenback och dennes syster Lina.

År 1902 kom till folkskolan en ny lärarinna, fröken Elin Andersson och i henne fick föreningen en intresserad ledare. Fröken Andersson ordnade föreningen på nytt, man började skriva protokoll, uppgöra medlemsförteckningar och föra bok över föreningens inkomster och utgifter. Året 1903 räknades därför länge som det första egentliga verksamhetsåret.

Lokalfrågan.

Dagsmark Ungdomsförening levde i 14 år den hemlöses liv. Man måste för varje möte flytta från gård till gård. Och svårt var det mången gång att få rum för ett föreningsmöte, ty ogärna ville husbönderna taga emot en hop ungdomar. Och trångt var det i bondstugorna. Någon gång fick föreningen vara i folkskolan och sådana möten beskrivs alltid som de trevligaste. En för föreningen varmt kännande person, den redan nämnda bonden Viktor Lillkull under de första åren avgiftsfritt sitt mejerihus till föreningslokal. Viktor Lillkull omnämnes med tacksamhet i årsberättelsen för år 1903.

År 1906 klagar sekreteraren över bristen på en egen lokal och framhåller, att detta var orsaken till att föreningen hade haft så få möten.

Frågan om en egen lokal diskuterades allt som oftast och småningom blev man fast besluten att anskaffa en egen samlingslokal. Och så börja man samla pengar. I september 1905 överlämnade husbönderna i byn jakträtten på sina skogsmarker åt föreningen, som skulle arrendera ut nämnda jaktmarker. De härvid influtna medlen skulle uteslutande användas för den påtänkta föreningslokalen.

Vintern 1907-1908 verkade bland föreningens flickor en syförening, och den 28 juni 1908 hölls på folkskolan ett lotteri, som inbringade 452 mk.

Den 10 oktober 1909 tillsattes en kommitté, som skulle höra sig för efter en lämplig tomt eller lokal. Kommittén som bestod av ordföranden Viktor Nylund, sekreteraren Frans Eklund, Emil Storkull (Nylunds och Englunds bror), Einar Wadström, Erik Anders Englund, Frans Agnäs och Axel Forslin var i livlig verksamhet och förberedde frågan väl. Vid allmänt föreningsmöte den 4 november 1909 förelåg två förslag: Anders Forsgårds gård (nuvarande bönehus) och Maja Lena Klemets gård. Man enades om det senare förslaget och så inköptes Maja Lena Klemets gård jämte jordområdet där omkring för 2,500 mk. Köpebreven undertecknades på föreningens vägnar av Viktor Nylund den 21 november 1909.

Från ordområdet såldes senare flera parceller, emedan föreningen inte ansåg sig behöva så stor tomt. Så valdes Erik Anders Englund och Erland Krook att anskaffa virke och så vidtog arbetet med att ändra gården till församlingslokal enligt ritning av byggmästarna Emil Storkull och Einar Wadström.

Hösten 1910 var lokalen färdig att tas i bruk. Det första protokollförda mötet i den nya lokalen hölls den 30 oktober 1910. I berättelsen över 1910 års verksamhet uttalas ett tack till Viktor Nylund för allt arbete och intresse, som denne nedlagt vid uppförandet av den nya lokalen. Även de 88 medlemmarna tackades för allt gratisarbete.

Ungdomsföreningen hus Majbo fotograferat från öster av Viktor Nylund 1910-1915.
Ungdomsföreningen hus Majbo fotograferat från öster av Viktor Nylund 1910-1915.

Våren 1915 målades lokalen första gången både ut- och invändigt av Strand-Erland.

Den 28 april 1924 beslöts att täckdika området framför lokalen och där anlägga en park. Arbetet utfördes på hösten och följande vår.

Hösten 1928 målades lokalen utvändigt av föreningens pojkar och med mindre renoveringar och omändringar då och då har föreningslokalen slutligen fått det utseende, som den nu har.

Lokalen är för en utomstående det enda synliga resultatet av föreningens verksamhet men i protokollen finner man även andra prov på ett träget föreningsarbete.

Denna tydliga ritning är gjord av Rurik Nylund. Uppe till vänster så syns lite av knuten till den nya lokalen.
Denna tydliga ritning är gjord av Rurik Nylund. Uppe till vänster så syns lite av knuten till den nya lokalen.
Föreningens handskrivna tidning.

Ända från 1903 har föreningens handskrivna tidning ”Försöka duger” ganska regelbundet utkommit och alltid utgjort ett värdefullt och gott programnummer. Tidningen tillkom på förslag av läraren Henrik Rosenback och den erhöll sitt namn enligt hans förslag.

Sång och musik.

Redan vid ett föreningsmöte den 13 december 1903 uppträdde föreningens sångkör. Det heter i protokollet att ”sångföreningen sjöng Modersmålets sång och Kristallen den fina, och det var rätt trevligt att höra dem”.

år 1907 bildades på initiativ och under ledning av fröken Aina Wadström en sångkör, som deltog i den stora sångfesten i Kristinestad 12-14 juni 1908. Dagsmarkkören med 25 medlemmar, reste till staden på torsdagen och kom hem på måndagen. Det var en stilig trupp, alla män i halmhattar och den tilldrog sig uppmärksamhet.

I oktober 1908 besöktes föreningen av Österbottens Svenska Ungdomsförbunds reseledare, folkskollärare Nyman, som inövade sånglekar och danslekar. Man sjöng och lekte ”I dag är det första maj”, ”Karusellen” och ”Anders, han var en hurtig dräng” med flera.

År 1909 var sångkören även i verksamhet under fröken Wadströms ledning.

År 1910 sjöng man unisont folkvisor. Visorna levererades av Hulda Nyholm, senare Krook och inövades av Aina Wadström. De uppskattades mycket, ty det var gamla visor, som sjungits av farmor och mormor.

Sångkörens verksamhet under senare tid framgår av följande:

1925 ledare musiker Otto Storfors

1926 ledare lärarinnan Daga Kjellberg (25 medlemmar)

1927 ledaren läraren Henrik Rosenback

1928 ledaren Daga Kjellberg, 12 medlemmar deltog i sångfesten i Tjöck

1929 ledaren Daga Kjellberg, 18 medlemmar deltog i sångfesten i Finby

1930 ledaren Ingrid Österholm, 24 medelemmar deltog i sångfesten i Lappfjärd

1934 ledaren Einar Lind, medlemmarna deltog i sångfesten i Övermark

1936, ledaren Einar Lind, kören deltog i festen i Kristinestad

År 1926 anslöt sig föreningen till Södra Österbottens Sång- & Musikförbund med en medlemsavgift av 500 mk.

År 1904 bildades i föreningen en hornseptett. Initiativet därtill togs av läraren Henrik Rosenback, som också blev dess ledare. Hos guldsmed Sandelin i Kristinestad kom man över en uppsättning begagnade horn, som föreningen köpte. Kassören har inte antecknat vad hornen kostade men den 13 september 1904 har han betalat 23 mk för noter och blänkpulver. Hornen blänktes upp och här blev det hornmusik.

Erik Anders Klemets spelade Ess-kornett.

Emil Båsk spelade B-kornett

Erik Anders Båsk spelade Alt

Erik Anders Sundblom spelade Tenor

J.Viktor Björklund spelade Baryton

Karl H. Rosenback spelade Bas

ledaren Henrik Rosenback spelade B-kornett

Hornseptetten var i flitig verksamhet och var synnerligen omtyckt. 1904 är i kassaboken antecknat, att allmänheten bidragit till hornseptetten med 18 mk 15 p, och herrarna Wendelin i Kristinestad skänkte föreningen för hornmusiken 6+ mk i året under åren 1905, 1906, 1907 och 1908.

Men så reste en del av septettens medlemmar till Amerika och andra flyttade bort. Det var svårt att få nya medlemmar och så upplöstes septetten. Hornen såldes till Bötom och därmed upphörde en glansfull period i Dagsmark ungdomsförenings historia.

I stället blev det konstgjord musik som gällde. År 1911 fanns på programmet grammofonmusik av läraren Nessler från Lappfjärd och 1928 hörde man på Nylunds radio.

Ett piano inköptes till föreningen den 5 oktober 1925 för 7,000 mk. Ordföranden Frans Storkull gick i borgen för 6.000 mk. ”Det är Frans Storkull vi har att tacka för att vi har ett piano” har sekreteraren antecknat i protokollet.

Tal och föredrag.

Vid föreningens möten och fester har hälsningstalen i regel hållits av ordföranden. Såsom föredragshållare har föreningen under de gångna 40 åren varit bland annat Elin Andersson, J. J. Wadström, K. V. Åkerblom, Emil Båsk, Henrik Rosenback, Matilda Ahlskog, Gunnar Wadström, Rurik Nylund, Gunnar Gröndahl, Artur Rosengren och många till.

Diskussion.

Föreningen har på sitt program även upptagit diskussion. Ur protokollen hittar vi till exempel följande ämnen:

-år 1910, om folkdräkten och om kaffets nytta eller skada

-år 1912, om trädgården kring hemmen och om artighet

-år 1925, vem gör mer nytta i hemmet, gossen eller flickan, och Om dansen

År 1922 beslöts på förslag av Valdemar Rosengren att regelbundna diskussionsmöten skulle hållas och protokollen över diskussionen skulle införas i en skild protokollbok. Men att döma av protokollen förverkligades inte detta goda beslut, ty otvivelaktigt har diskussionen en stor fostrande betydelse för ungdomen. Den lär dem att tänka, att försvara sina åsikter och att uppträda på ett städat och hyfsat sätt.

Teaterverksamheten.

Ända från föreningens första år har teaterverksamheten livligt omhuldats. Det blev snart sed, att ett teaterstycke skulle höra till festprogrammet. Sceninredningen var länge mycket primitiv, men år 1921 anskaffades nödiga kulisser, målade av herr A. Kopisto från Kristinestad. Föreningen har huvudsakligen spelat lustspel av lättare art.

Läsesal.

När föreningen fick sin nya lokal färdig 1910, inrättades lilla salen till läsesal. Denna hölls öppen ett par kvällar i veckan och där fanns det tidningar av olika slag framlagda till läsning. Denna goda verksamhet upprätthölls blott ett par-tre år.

Idrott.

Idrott har även jämte gymnastik varit upptagen på föreningens verksamhetsprogram. Redan den 20 augusti 1905 anordnade föreningen tävlingar i 100 meters löpning och längdhopp. Handelsbiträdet Viktor Gullmes vann länghoppet med 3,88 meter och han vann också 100 meters löpningen med tiden 13 ½ sekunder.

År 1906 hölls i samband med sommarfesten en velocipedtävling. I maj 1913 diskuterades frågan om grundandet av en sportklubb inom föreningen. En sådan bildades också på sommaren men den upphörde snart med sin verksamhet. Vid årsmötet 1928 beslöts på framställning av Frans Storkull att sportklubben skulle återupplivas. Ordförande och sekreterare har sedan starten 1928 varit Frans Storkull. År 1928 började man också tänka på en egen idrottsplan. 25 augusti 1929 anordnades ett lotteri för att anskaffa medel för sportplanen. Samma dag var sportplanen så färdig, att den kunde invigas och tas i bruk. Vid invigningen uttalade lokalchefen Selim Björses förhoppningen, att planen skulle bliva till gagn för växande släkten.

Ett och annat ur protokollen.

23 juli 1905 bildades inom föreningen en nykterhetsavdelning med 11 manliga och 28 kvinnliga medlemmar. Återstoden som inte anslöt sig till nykterhetsavdelningen var blott 11 manliga och 8 kvinnliga medlemmar.

1926 beslöts understöda Åbo Akademi med 100 mark i året under 3 års tid. År 1927 sändes 50 mark till Joh. Fredr. Hagfors 70-årsdag.

1927 skänktes 150 mark till en likvagn inom byn.

År 1935 inregistrerades föreningen i Justitieministeriets föreningsregister, varvid även nya stadgar antogs.