Denna artikel om Lauhanvuori är skriven på gammal finska och var införd i ”Oulun Wiikko-Sanomia” 23.12.1854. Med AI:s hjälp är texten översatt till modern och begriplig svenska. Artikeln skrevs i tiderna av signaturen A. A. och det var Vesa Rouvali från Karvia som tipsade om artikeln.
Detta grusberg ligger en mil bort i nordost från det kapell som hör till Lappfjärds socken vid Storå, och en och en halv mil från åsen Maaselkä, som går genom Kankaanpää socken. Vägen till bergets topp är nästan obemärkt för den resande, eftersom berget är långsluttande och stiger en halv mil från vilket håll man än närmar sig. På toppen finns en stor källa och traktens sjuka brukar besöka den för att bota sina sjukdomar med dess vatten.
Lite längre ner från toppen, på bergets södra sluttning finns en liten sjö där man kan hitta fiskar som lokalbefolkningen kallar ”spetälskefiskar”. De är ungefär en fot långa, fyllda med bruna och svarta fläckar, och man kan se små taggar ovanför gälarna, på bukfenorna samt på ryggen. De anses giftiga av allmogen.
Längre ner än denna sjö men på samma sluttning, finns två mindre sjöar ”Leikistönkedon lammit” och ännu längre ner finns en stenmur som är en halv mil lång, som ortsbefolkningen kallar en ”stenjätte” (kiwijata). Denna mur har förmodligen i forna tider varit en befästning för samerna mot det finska folket. För att undersöka det antagandet måste man inte bara titta på murens yttre form, utan även på namnet på den hed (kangas) som ligger på södra sidan. Muren, som kanske är 400 eller 500 år gammal, är fortfarande hel på många ställen. Heden kallas för ”Riitakangas”, alltså Tvistheden på svenska. Traktens invånare känner inte till någonting om detta.
På bergets norra sida ligger snön kvar under hela sommaren, i synnerhet under kalla somrar. Från berget har många åar sin början, varav ”Winmäisjoki” är den största i sitt övre lopp. Den växer genom vatten från Kaksoisjärvi och Trumparinkoski-källan, vilka för vattnet vidare till Karvia å. Nära den nämnda befästningen börjar en å som rinner genom Storå genom Lappfjärd ut till havet.
På norra sidan av toppen ligger Ahvenjärvi, varifrån en å börjar som rinner genom Ilmola socken mot havet. Två svenska mil nordost om toppen finns en klippa där man tror att det finns kopparmalm.