Gunnar Gröndahl skrev på 1970-talet en lång artikel om sippornas förekomst i Lappfjärds kommun, som Syd-Österbotten publicerade 12.10.1972. I naturligt tillstånd finns i Lappfjärd endast vitsippan och blåsippan och eftersom båda har vissa fordringar på sin livsmiljö, så finns de endast på vissa ställen. Gunnar påpekar att denna inventering inte är fullständig, utan det är endast hans egna iakttagelser som gäller. Han påpekar dock att Lappfjärd är den enda kommunen i Sydösterbotten, där båda sipporna växer fritt.
Gunnar tackar eleverna och lärarna i kommunens skolor, och andra intresserade ortsbor som har gett goda tips i detta ärende. Gunnar var positivt överraskad av den talrika förekomsten av blåsippor men att han nog väntar på mera förekomster av vitsippor.
Vitsippan, Anemone Nemorosa.
Denna sippas utbredning i Lappfjärd är mer eller mindre förknippad med Lappfjärds å. Den förekommer längs ån inom hela området, utom nedanför den s.k. Sörån. Längre nedåt härifrån är åbranten så låg, att den under rätt lång tid av året översvämmas av flödvattnet, vilken tidvisa neddränkning sannolikt har till följd, att vitsippan inte trivs.
I sitt övre lopp är åbranterna så höga, att de åtminstone inte under någon längre period ligger under vatten. Man kan konstatera, att på sådana ställen omedelbart invid ån, där inte odling eller intensivt kreatursbete utrotat ett sannolikt sammanhängande bestånd av vitsippa, uppträder den i täta, livskraftiga bestånd några tiotal meter brett längs åbranten.
Angående den omedelbara terrängen invid ån, kan konstateras att älvdalen utgör god odlingsmark, som till största delen uppodlats eller använts intensivt som betesmark, varför vitsippan på sådana ställen har utrotats. På områden, där det agrara utnyttjandet av någon orsak uteblivit eller varit mindre, påträffas i dag de rikaste vitsippsdungarna. Dylika områden finns i regel där åbranten är så sluttande att till och med kreaturen haft svårt att komma fram.
Nu sedan kreatursbetet – i synnerhet efter fårbetets försvinnande – ändrat karaktär, sker på många ställen en återinflyttning av vitsippan på sina ursprungliga växtplatser, för vitsippans rotstockar ser ut att klarat även en hård nedslitning av odling och bete.
De rikligaste förekomsterna.
De senaste åren har de tätaste vitsippsbeståndena påträffats i Dagsmark på åbranterna vid Mellanå plantskola men vackra förekomster även även annorstädes, till exempel på Storholmen i Perus, aldungen ovanför Perus bron och på några andra ställen. De varierar i täthet från år till år beroende på hur växtstället används.
Isolerade förekomster.
Endast två, från ån på ungefär en halv kilometers avstånd, ställen med vitsippa känner jag till. Det ena av dessa är nära en åkerkant i Spagmossen, vilket område i tiderna även varit en åstrand till Lappfjärds å, den tiden då ån sträckte sig ända hit och nedanför fanns en fjärd. Sippan kan tänkas ha spritt sig hit åns vatten för några hundra år sedan.
Den andra oväntade förekomsten ligger i terrängen mellan Sindersjön och Härkmeri ån, den så kallade Finnmaarin i Härkmeri. Den finns på ett begränsat område, där åtminstone på 1950-talet fanns ett livskraftigt bestånd blommande vitsippor. Att denna förekomst ska kunna ha något samband med bestånden längs Lappfjärds å förefaller osannolikt.
Varför vitsippor bara längs älvdalen?
Enligt litteraturen och vad ortsborna berättar, finns vitsippor även längs Kyrö älvdak, varför man kan tänka sig att både Lappfjärds och Kyrös vitsippor har ett gemensamt ursprung, nämligen Lauhavuori. Båda åarna har ju sina källflöden just på denna vattendelare. Detta skulle vara värt en utredning! Jag känner inte till om det finns vitsippor på Lauhavuori, men åtminstone förekommer den så högt upp längs ån som i Vanhakylä.
Allmänt om vitsippan.
Angående vitsippan säger facklitteraturen, att den i Finland når längst mot norr inne i landet, där den når ända till Kajana, men i västra Finland endast till Sydösterbotten. I östra Finland går den ända till Onega-Karelen.
Som namnet säger är blomman vit och kan i viss mån variera i färg, med en röd anstrykning. Blomningstiden är tidigt på våren i maj-juni, så snart nattfrosten lindrat. Genom förgrening av jordstammen bildar vitsippan små enhetliga grupper eller mattor. Då vitsippans frön faller till marken, gror de först påföljande vår och plantan blommar efter 2 – 3 år. Genom att vitsippan är en av vårens tidigaste budbärare, har den uppnått stor popularitet och fröjdar naturvännens öga med sin skira vithet.
Mig veterligen har inte vitsippan i naturligt bestånd påträffats varken i Sideby, Tjöck, Kristinestad, Närpes eller Övermark.
Blåsippan, Anemone Hepatica.
Blåsippan uppträder i vår landsända på god skogsbonitet, skogsmark med lämplig bevattningsgrad. Synnerligen väl trivs den ifall jordmånen är kalkhaltig och inte för våt.
Populär vårblomma.
Som en av våra förekommande växter på våren är den synnerligen populär och omtyckt vårblomma. I synnerhet Bötombergsterrängen är för många omtyckt utflyktsmål första maj, för att konstatera hur blåsipporna hunnit fram och rätt ofta har så skett. Dock är slutet av maj och början av juni den tid då blåsippan är mest till sin fördel i vår landsända.
Utbredning enligt facklitteraturen.
Södra och sydvästra Finland är blåsippans utbredningsområde med nordgräns i södra Österbotten. Ända intill de senaste decennierna har Bötombergen ansetts som nordgräns men på 1950-1960-talen har nordgränsen först flyttat till Pjelax, sedan till Öster Yttermark och nu senast till snäckavlagringarna norr om Sahnemossen i Pörtom.
Hur spridningen har skett är oklart. Vi vet att myrorna är duktiga spridare av blåsippans frön, men dessa områden ligger så långt från varandra att spridningen via myror är utesluten. Fåglar kan ha spridit fröna eller så med vinden.
Blåsippan i Lappfjärd.
Den uppfattningen att blåsippans förekomst i Lappfjärd skulle vara bunden till Bötombergsterrängen är felaktig. Jag skulle vilja påstå att den förekommer inom större delen av kommunen och att det därför är lättare att ange de områden där den inte hittas.
Dock är terrängen kring Bötombergen de bästa och största områdena för socknens blåsippor. Vid en inplacering av blåsippans förekomster på kartan kommer man till att huvudutbredningen är norr – söder i terrängen. Norrberget i Åback by söderut – Sandhöjden – Vargberget – Jungfrudansen – Mellanberget – Sydberget, på detta område förekommande med kortare avbrott på ett rätt smalt område, under en kilometer.
Söder om Sydberget får vi gå ända till norra kanten av odlingarna i Östermossen – Spagmossen, där man påträffar små täta, vackra bestånd. Norr om Östermossen påträffas något så intressant, att både vit- och blåsippor uppträder som grannar. Utom dessa förekomster av blåsippor finns inom detta skogskomplex två små växtområden något isolerade. Den ena finns på Myllyniemis och den andra på Rainer Gröndahls skogsskiften i Dagsmark.
Dessa förekomster torde vara av rätt ungt datum och verkar att hastigt förstora sitt livsrum. Till nästa förekomst måste man göra ett hopp över Dagsmarks odlingsslätt och över ån till dess södra sida, eller till terrängen kring Lillberget – Storåsberget, där man kan påträffa vackra bestånd. Norra skogsbrynet av Dagsmark Storsjö i Norrviken är nästa förekomst och på västra stranden av samma torrläggning vid Kind och Långstrand.
Talrikt förekommer den även väster om Donängen, på en del ställen i Starrängen och i Uttermossa by i Bäråsliden. Vidare påträffas mindre bestånd på östra stranden av Storsandjärv på Storbäcksberget, på södra stranden av samma sjö och ytterligare vid nordöstra stranden av Lillsandjärv.
Ytterligare finns två isolerade förekomster väster om denna huvudsträckning, nämligen vid sydvästra stranden av Blomträsket och öster om Penikvägen i sluttningen mellan denna och Sågkvarnsträsket, något söder om rån mellan Lappfjärd och Tjöck.
Var blåsippan inte konstaterats.
Enligt vad jag känner till finns det inte blåsippor på området öster om Lappfjärds å, alltså inte på Rävåsen, Dragåsen, Svartmossen eller på Bastuåsen. Detta trots att terrängen är sådan att den borde trivas. Den har inte heller påträffats i Härkmeri eller i skogarna runt Lålby och Lappfjärd och inte heller norr om Lappfjärds bys slätt på Timoåsen och i Påskmarkterrängen.
Inom Lappfjärdsområdet förekommer med största sannolikhet inte någon annan sippart som naturligt bestånd, utom vit- och blåsippan. Inte ens de bästa aldungarna erbjuder tillräckligt goda förutsättningar för gulsippan och inte heller Bötombergsterrängen grogrund för mosippan.