Norrviks gård på Storåvägen 139.

Sammanställt av Lasse Backlund i mars 2020, med hjälp av Olavi Jantunens dotter Liisa Holopainen från Villmanstrand, Eva Grönlund och familjen Norrvik. Ralf Rönnlund har bidragit med trevliga berättelser.

Egil och Birgit Norrviks gård fotograferad i juli 2019.

Den här gården i Palon byggdes av Egil och Birgit Norrvik år 1964. De hade tidigare bott där ”Jöranas” eller i Sandlunds gamla gård på Sunnantillvägen. 1963 köpte makarna ett hemman av familjen Jantunen och de började då bygga gården, svinhuset och nödiga uthus. Bostadshuset är byggt av timmer från den gamla gården som stod på samma tomt.

Bonden Egil Norrvik (1928-2016) föddes i Norrviken och han var son till Selim Knus, senare Norrvik (1900-1985) och Julanda (1904-1988). Julanda var dotter till ”Eljasas Viktor” Rosenback (1861-1917) och Edla Maria Båsk (1860-1941). Julanda var född på Sebasbackan men växte upp på Finngärdstå i Lappfjärd dit familjen flyttade, då de sålde sitt hemman åt familjen Agnäs.

Egils hustru Birgit (1928-2017) var dotter till bonden Erik Anders Englund (1880-1948) och Amanda (f. Korsbäck 1888-1974). Birgit växte upp i en gård som ligger närmaste granne med Norrviks gård, så när hon flyttade till den nya gården år 1964, så var det nästan som att flytta hem igen.

År 1952 gick Egil i lantbruksskolan i Korsholm och efter det vistades han i Canada där han arbetade i skogarna. Då han efter en tid återvände, så köpte han i juni 1955 Sandlunds hemman på Sunnantillvägen av änkan Hilma Sandlund. Det hemmanet hade i tiderna varit på 30 ha men Hilma Sandlund hade sålt ut vissa delar, så att då Egil köpte det fanns det jordbruksmark 9 ha och skog 16 ha. Köpeskillingen betalades kontant och förutom den skulle Egil också ge en viss mängd ved i sytning varje år. Säljaren Hilma Sandlund undantog ett vedlider och en lillstuga, där hon sedan hade rätt bo.

I december 1955 gifte sig bonden Egil Norrvik med bonddottern Birgit Englund under den tid som de bodde i Sandlunds gård på Sunnantillvägen.

Gårdens och hemmanets historia.

Vid storskiftet 1900-1912 fick bonden Erik Johansson Lång (1836-1902) sitt hemman placerat i en öde trakt i Palon. Hemmanet på 55 ha var väl samlat i ett hemskifte, plus ett område i södra Lillsjö. Erik Lång hade före storskiftet bott någonstans på Brobackan och hans marker var utspridda över hela byn. Erik Lång var nära släkt med Eklunds och Westerbacks på Brobackan och med Nygårds upp i Korsbäck.

I en skrift om storskiftet i Dagsmark skrev ”Lill Kårk” Bertel Forslin, att Kårk Erik Lång var en framstående hemdoktor, som hade patienter ända från Övermark. Kårk Erik Lång hade för övrigt en bror som hette Johan Henrik Lång (1816-1886) och han blev måg på Båsk hemman i Kias kroken, då han år 1840 gifte sig med Brita Maria Båsk (1822-1888). Johan Henrik är mest känd som den som såg till att kyrkan i Lappfjärd blev byggd i mitten av 1800-talet.

Långs stora bondgård stod med långsidan mot Storåvägen. Möjligtvis hade gården före storskiftet stått nere på Brobackan eller så byggdes den på stället. På tomten fanns ett härbre och nödiga uthus och ett stycke ner mot byn fanns en ria. Fotot taget från nordväst av okänd fotograf.
Erik Långs hemman nr 4:1 i Palon. På det nya hemmanet fanns inga bostadsbyggnader alls utom ett torp som låg mitt på rån nära Storåvägen. Själva torpet låg mera på Josef Granlunds sida och han arrenderade år 1916 torpet åt Heikki och Ulrika Hemberg och år 1920 kunde de lösa in det för några hundra mark.

Under storskiftets gång dog Erik Lång och hans hemman övertogs då av änkan Lena Andersson Lång (1837-1926), som kallades ”Kårk Lena”. Lena höll gästgiveri i gården, där resande kunde ta in och vila och få något att äta. Det har berättats att då några pojkar från Tresk en söndag var cyklande ner till Dagsmark, så for de med ”trampvagnen” till Lena för att få äta lite fil. Lena hade flera filbunkar på en hylla men eftersom hon var liten till växten, så räckte hon inte upp för att se vilken fil som var färdigt ”löpna”. Men då sträckte hon upp handen och stoppade ner ett finger i bunken och om filet fastnade på fingret, så var det inte färdigt. Men då hon hittade en bunke där hon kunde stoppa ner fingret utan att filen fastnade, så kunde hon servera det åt pojkarna.

Enligt en tidningsartikel i Wasa Tidning från november 1884 som Eva Grönlund har hittat, så hade Erik och Lena Lång gästgiveri och skjutshållning redan när de bodde på Brobackan. Det var så att guvernören i Vasa uppmanade länsmannen att hålla auktion på sysslan och den som bjöd minst, fick uppdraget för 3 år i taget. I kommunen fanns det 6 gästgiverier och för en ersättning om 425 fick Erik Lång hålla gästgiveriet i Dagsmark. Det var den näst högst summan av alla gästgiverier, för Lappfjärd norra gick för den högsta summan 590 mk medan Sideby var lägst med 220 mark. Hela systemet med gästgiverier och skjutshållningar avslutades som obehövligt 1936.

Erik och Lena Lång hade två barn:

-dottern Anna Sofia (1861-1938) som var gift med Viktor Strömberg (1859-1925) och de bodde i en bondgård som stod på det ställe där Ragnar Skogman byggde sin gård på 1950-talet. De hade endast en dotter som dog i unga år.

-sonen Erik Johan (1873-1962) som var gift med ”Mokkelinas” dotter Matilda Långfors (1872-1948). Erik Johan, som kallades ”Kårk Erk Jåhan” gifte sig år 1927 med Matilda, som kallades ”Mokkelinas Tilda”.

År 1913 övertog så sonen Erik Johan hemmanet av sin mor. På det nya hemmanet råkade det finnas en del av ett gammalt torp nära landsvägen mitt på en rå. Största delen av torpet låg på ”Pala Josipas”, alltså Josef Granlunds mark och denne hade år 1916 arrenderat ut torpet åt Heikki och Ulrika Hemberg. Dessa hade tidigare bott på Lillsjölidvägen där ”Rintalas”. År 1920 sålde både Josef Granlund och Erik Johan Lång var sin del av torpet och den del på 0,2 ha som låg på Erik Johans sida fick namnet ”Ulrikasborg” och den del på 0,3 ha som låg på Josef Granlunds sida fick namnet ”Hernbärg”. Efter Heikkis och Ulrikas död på 30-talet såldes dessa områden åt ”Kuoppa” Ivar Mäki från Storå.

Erik Johan Lång tar över.

”Kårk Erk Jåhan”, alltså Erik Johan och Matilda fick inga barn. Redan 1927 så sålde de halva hemmanet åt Anselm och Hulda Peltomaa från Storå. Det sålda området bestod mest av skog och Erik Johan blev kvar med odlingsmarkerna på 14 ha i västra ändan plus ett skogsområde på 10 ha i den östra ändan av hemmanet. Peltomaa sålde sedan ut sitt nyinköpta hemman i mindre delar, bland annat åt familjen Hemberg.

Trots att Erik Johan sålde halva hemmanet åt Peltomaa, så hade han ändå så pass stort hemman kvar att han inte klarade av det utan drängar och pigor. På dörren till ”fårnöttse” hade han ett lås, som var svårt att använda och så att andra skulle kunna öppna det, så hade han skrivit på låset:

Les opp mot sol,
och åter ner mot jol!
”Kårk Erk Jåhan”, som på riktigt hette Erik Johan Lång. Fotografiet ur Viktor Nylunds samlingar i SLS:s arkiv.

Varsaviita tar över.

I januari 1937 sålde Erik Johan och Matilda återstoden av hemmanet Lång i Palon åt Armas Varsaviita från Storå. Själva flyttade de till ”Mylläris gård” på Brobackan som de köpte samma år av Vilhelm och Elna Norrback, som hade hamnat på obestånd.

Den nya ägaren Armas Varsaviita bodde i Vanhakylä och han flyttade alltså inte till bondgården i Palon. Möjligtvis hyrde han ut gården åt behövande fram till år 1941, för det var då han hyrde ut gården åt kommunen. Den finska folkskolan verkade i gården i några år tills den flyttade till Löfgrens gård nära Lillbron.

Jantunen tar över.

Efter kriget övertog staten gården och hemmanet av Varsaviita och gav det åt familjen Jantunen som hade evakuerats från Karelen. Fadern Juho Jantunen var redan i 60-års ålder, då han blev bonde i Palon. Juho var född i Jaakkima år 1884 och år 1907 gifte han sig med Maria Lankinen som var född 1886 i Jaakkima. Mellan åren 1908 och 1924 fick de 4 döttrar och en son och hela familjen evakuerades efter krigsslutet. Sonen Olavi som var född 1911 deltog i kriget, där han avancerade till löjtnant.

Juho och Maria Jantunen fotograferade i Jaakkima i Karelen.

Juho, som kallades ”Ukko” blev då bonde på Lång hemmanet tillsammans med sonen Olavi. I november 1949 gav makarna Jantunen halva hemmanet som gåva åt Olavi, alltså hälften av markerna och hälften av skogen som låg vid Risåsvägen. Juhos bästa vän var nog hästen Lippo, som han hade tagit med sig från Karelen. Lippo förstod precis vad Juho ville och därför kunde den köras till och med utan betsel, eller ”bitolar” som de kallas i Dagsmark. Vid besök i Nelsonas affär behövde inte Juha binda fast hästen, som de andra gjorde, utan den stod snällt och väntade utanför affären.

Norrvik tar över.

Jantunens alla barn förutom Olavi bodde på andra orter. År 1957 dog Maria och år 1961 dog Juho och de är båda begravda på Åsändan. Efter Juhos död sålde arvingarna gården och hemmanet åt bonden Egil Norrvik. Hemmanet bestod då av 14 ha åkermark och 10 ha skog.

Egil rev då ner den gamla gården som stod med långsidan mot vägen. Möjligtvis hade gården före storskiftet stått någonstans på Brobackan. Stockarna hyvlades till byggnadstimmer för den nya gården som skulle byggas på samma tomt. Gården står fortfarande kvar i originalskick men är obebodd.

Hemmanet Lång nr 1 är fortfarande i familjen Norrviks ägo.

Foton.

Familjen Jantunen hade ett stort hemman i Jaakkima, som de måste lämna ifrån sig vid krigsslutet 1944. På fotot från 1920-talet sitter pappa Juho till vänster med armen om enda sonen Olavi (f.1911), mamma Maria sitter med Helvi (f. 1924) i famnen och bakom dem står Hilkka (f.1922). Bredvid mamma sitter Anna Matilda (f. 1913) och bakom Aino Katri (f. 1908). Den äldre damen längst till höger är tillsvidare okänd.
Löjtnanten Olavi ”Olli” Jantunen (f.1911) gifte sig i januari 1944 i tyska kyrkan i Viborg med sjuksköterskan Mirjam Jaakonsaari (f.1913). Den äldre dottern Ulla föddes 1944 i Villmanstrand och den yngre dottern Liisa föddes år 1948 i Palon. Olavi dog i början av 1980-talet i Laihela och Mirjam dog år 1980 och hon är begraven i Imatra.
Mummo, eller Maria Jantunen i dörröppningen och bredvid trappan står Mirjam Jantunen. På trappan sitter Olli, alltså Olavi med hunden Tiva, följande är dottern Liisa och hennes vän Marja-Leena.
På trappan i Palon sitter Olavi Jantunens döttrar Liisa (f.1948) och Ulla (f.1944). Bakom dem står deras faster Aino Kaisa Jantunen, som var född 1908 och bredvid trappan smyger katten Miimu. Fotot taget på påsken 1960.
Olavi Jantunen, som kallades ”Olli”  var född 1911 i Jaakkima deltog som löjtnant i kriget och han fortsatte i armén en tid efter kriget. Här står han på trappan i Palon med döttrarna Liisa och Ulla i början av 50-talet.
Juho Jantunens yngsta dotter Helvi (f. 1924) gifte sig år 1945 med Ahti Ahtola från Jurva.
Till vänster på trappan sitter Olavi Jantunens döttrar Liisa och Ulla och till höger sitter flera barn från grannhusen. Stående Liisas och Ullas kusin Risto, fotot är taget i början av 50-talet.
Mitt i bild står paret Ahtola från Jurva. Juhos och Maria Jantunens dotter Helvi var född 1924 i Jaakkima och år 1945 gifte hon sig med Ahti Ahtola (f. 1924) och hon flyttade då till Jurva. Här är de på besök hos familjen Lötjönen i Kauhajärvi. Till vänster står Ahti Lötjönen (f.1924) och tittar på fåglarna och till höger står Helvis syster Anna ”Tilta” Matilda och lutar mot planket.
Mirjam och Olavi Jantunen tillsammans med döttrarna Ulla och Liisa på besök hos Olavis syster Anna Matilda som kallades ”Tilta” och hon bodde i Kauhajärvi. Fotot taget på 1960-talet.
Trots att fotot är lite otydligt så syns det att det fanns ett större härbre, eller ”hebär” på gården där Jantunens. På trappan står Juho, som inom familjen kallades ”Ukko”.
Juho och Maria Jantunen är begravda på Åsändans begravningsplats i Lappfjärd.
Den stora bondgården användes i tiderna för bröllop och andra festligheter. År 1928 gifte sig Eero och Elna Mylläri och de står mitt i bild ovanför de sittande spelmännen. Bredvid Eero står gårdsägare Erik Johan Lång. Kolla speciellt hur väl fotografen har lyckats samla alla bröllopsgästerna, till och med hunden till vänster har lagt sig till ro.
Birgit Englund visar upp det dåtida skidmodet framför hemgården.
På Selim Björses foto står Birgit och Paul Englund och visar upp sitt klubbland.

År 1952 gick Egil i Lantbruksskolan i Korsholm och här står han med sin syster Fageli.
Flygfoto av byggnaderna hos Norrviks år 1991. Det första uthuset som byggdes är det gula mitt i bild och det lägre svinhuset till höger. Svinuppfödningen avslutades för flera år sedan och numera är potatisodlingen den viktigaste på hemmanet.
Norrviks gård med alla uthus fotograferad om vintern.
Mitt i bild det första uthuset som byggdes på 1960-talet.
I dag finns det betydligt mer och större byggnader än på ”Kårk Erk Jåhans” tid. Foto Janne Smeds.
Egil Norrvik var känd som en uppfinnare som kunde tillverka det mesta. För åtskilliga år sedan tillverkade han denna snurrande solpanel, som fortfarande fungerar,
År 1938 dog änkan Anna Sofia Strömberg, som bodde i en gård som stod där Ragnar Skogman sedan byggde en gård på 1950-talet. Hon var enda syster till ”Kårk Erk Jåhan” och han sålde sedan bort hennes lösöre på auktion.
Byggnaderna hos Norrviks fotograferade från sydost. Längst till vänster bakom björkarna skymtar Mannilas gård.
Birgit Norrvik visade hur det går till när man spinner garn på en spinnrock från 1906. Men först skulle ju ullen kardas med kardorna som ligger golvet bredvid stolen. Fotot från juli 2017, ett par månader innan hon dog.
Mångsysslaren Egil Norrvik som kunde både uppfinna och tillverka nyttiga maskiner inom jordbruket.
Blomsterprakt på Norrviks gårdsplan.