Mylläris gård på Korsbäckvägen 6.

Sammanställt av Lasse Backlund 2014, med hjälp av Ralf och Annel Nyholm. Inga-Lill Sandström har också bidragit med information från gårdens tidiga historia. Uppdateringar har gjorts i september 2017.

Mylläris gård fotograferad från väster år 2003.
Mylläris gård fotograferad från väster år 2003.

Den här gården har haft många ägare och den är mycket troligt byggd av bagaren och lemonadtillverkaren Alfred Mattsson någon gång efter 1914.

Den här tomten hade mellan åren 1800-1909 varit familjens Storkulls boplats. Storkullarna flyttade i början på 1800-talet från Byin nedanför folkskolan till det här stället men i samband med storskiftet flyttade de år 1909 gården och alla uthus till Palon där familjen Englund bor i dag.

Vid storskiftet övertogs denna tomtplats av bonden Erik Anders Sundholm och tillsammans med mångsysslaren Erik Anders Broberg började de tillverka ”Limonader o. Mineralvatten” i en byggnad på denna tomt, troligvis år 1913. Båda två hade ju varit i Amerika och möjligtvis tog de affärsidén med sig därifrån. Handelsbolaget Dagsmark Läskdrycksbolag, innehavare Broberg och Sundholm registrerades 22.7.1913 men redan följande år ser det ut som om Sundholm skulle ha dragit sig ur bolaget. Den 5 mars 1914 registrerades firmanamnet på nytt men nu hette delägarna Erika Anders Broberg och Erland Lindkvist.

I februari 1913 började kompanjonerna Broberg och Sundholm annonsera i tidningen Syd-Österbotten, annonsen här ovan var införd nästan i varje nummer.
I februari 1913 började kompanjonerna Broberg och Sundholm annonsera i tidningen Syd-Österbotten, annonsen här ovan var införd nästan i varje nummer.

Enligt ett avtal från maj 1914 arrenderade Erik Anders Sundholm ut den här bostadstomten åt Alfred Mattsson på 50 år och Alfred fick då rätt att uppföra ett boningshus på tomten. Han hade då tidigare övertagit byggnaden med lemonadfabriken och efter detta byggde han sedan själva gården.

På kvittot till vänster så ser vi att Alfred Mattsson använde Broberg & Sundholms kvitton då han hade sålt limonad åt Ungdomsföreningen i augusti 1916 och det är kvitterat av Alfred själv. På kvittot till höger från 1917 så är det Alfred Mattsson som har sålt limonad, vetebröd och pepparkakår åt Ungdomsföreningen.
På kvittot till vänster så ser vi att Alfred Mattsson använde Broberg & Sundholms kvitton då han hade sålt limonad åt Ungdomsföreningen i augusti 1916 och det är kvitterat av Alfred själv. På kvittot till höger från 1917 så är det Alfred Mattsson som har sålt limonad, vetebröd och pepparkakår åt Ungdomsföreningen.

Alfred Träskvik, som senare bytte namn till Mattsson var född i Träskvik. År 1916 var denne Mattsson med om en otäck händelse under en hästfärd, så här står det i en tidningsartikel i april:

Häst och åkdon försvinna i strömvirvlarna.

Påskdagen, sent på kvällen, resa bagaren Alfred Mattsson och arbetaren Viktor Lång från Dagsmark till Lappfjärd och ärnade sig över Pärus åbro. I närheten av bron mötas de av en person, som varnar dem att icke resa framåt över bron, emedan till följd av den starka översvämningen vattnet strömmande häftigt även på sidan av bron, varigenom vägen förstördes. Men oaktat varningen driver Mattsson hästen framåt och styr därvid avsiktligt hästen i närheten av vägdiket, så att häst och åkdon stjälpa. Omedelbart därefter fattar den starka vattenströmmen tag i häst och åkdon, vilka bortföras och försvinna i de strida vågorna. Arbetaren Lång räddar sig genom att kort förut hoppa ur kärran och Mattsson lyckas i medtaget tillstånd rädda sig genom att fatta tag i en stör efter en förstörd gärdesgård.

Det övermodiga vågspelet, att icke lyssna till den givna varningen, belönades rätt illa, vederbörande till straff och andra till varnagel. Trovärdiga personer meddela, att Mattsson tidigare samma dag företagit en för hästen ansträngande resa till Storå, men det oaktat ansåg nödigt att med det uttröttade djuret ytterligare på sena kvällen företaga en färd till Lappfjärd, vilken dess bättre gjorde ett slut på hästens lidande. Här fullbordas sanningens ord: Gud hör kreaturens suckan!

Hästen, en god arbetshäst till ett värde av c:a 1,000 mk, var ju visserligen försäkrad, men torde det råda tvivel om huruvida försäkringssumman under för handen varande omständigheter kan utbetalas.

Den 24 maj samma år står det i tidningen att Mattssons förlorade häst hade hittats vid Mittsholmen i Lappfjärd. Kärran var dock fortfarande försvunnen.

I mars 1919 bjuder Alfred ut sitt bageri med "vattenfabrik" i tidningen Syd-Österbotten. Någon försäljning blev det dock inte denna gång.
I mars 1919 bjuder Alfred Mattsson ut sitt bageri med ”vattenfabrik” i tidningen Syd-Österbotten. Någon försäljning blev det dock inte denna gång.

Alfred Mattsson dog år 1922 och änkan Ingeborg flyttade till Kristinestad år 1923. Lemonadfabriken och tomten övertogs då av en grupp Dagsmarkbor, bestående av Erik Anders Rosengård, Henrik Norrgård, Frans Andersson, Frans Westerback, Karl Löfgren, Erik Rosenback, Erland Krook, Henrik Westerlund och Viktor Björklund.

De här personerna sålde den 5 augusti 1925 alltsammans vidare åt bondesonen Emil Nyholm från Norrviken i Korsbäck. Frans Westerback hade nyligen avlidit, så det var änkan Hilma som sålde sin andel och Erland Krook var troligen i Amerika, eftersom det var hustrun Hulda som undertecknade köpebrevet

Gården och verksamheten med lemonadtillverkningen övertogs alltså 1925 av Emil Nyholm (f.1900 i Norrviken i Korsbäck, d. 1978) som bodde här med sin första hustru Elin Irene (f. Pärus 1905, död 1929) och med henne hade han två barn som inte uppnådde vuxen ålder.

År 1925 fick Emil tillstånd av Socialministeriet att inköpa alkoholhaltiga essenser, märk att detta hände under en tid det rådde förbudslag mot alkohol i Finland. Efter att Emil Nyholm fått detta tillstånd började han inköpa essenserna av Roberts, som var en stor grossist i Åbo. Längst ner i denna historik så finns mera information om Ab Roberts.

Här en del av en reklam som Roberts skickat åt Emil.
Här en del av en reklam som Roberts skickat åt Emil.

År 1929 dog Emils hustru och år 1930 sålde Emil Nyholm gården och byggde en ny gård och ett såg uppe i Kvarnå, samtidigt som han gifte sig med Hulda (f. Lång 1907-2006).

(Vill du läsa mera om sågägaren Emil Nyholm, så klicka här)

Emil sålde då huset och rörelsen åt bonden Vilhelm Norrback (f. i Tjöck 1908-d.1973 i Sverige) och Elna (f. Klockars i Lappfjärd 1904- d. 1999 i Sverige). Elna var dotter till häradsdomaren Carl-Henrik Klockars (1878-1949, bonde på Ivars hemman i Lappfjärd).

Vilhelm och Elna Norrback fortsatte med lemonadtillverkningen, bageriet och startade också en affär i gården. Ingången till butiken var på den södra sidan mot landsvägen. I början på 1930-talet var Vilhelm med som skjutskarl då han tillsammans med Lillsjö-bagarin skulle hämta sockersäckar från Kristinestad. Det gick då så illa att i det hala föret så slirade släden till och åkte i diket med den påföljd att Lillsjö-bagarin hamnade under de tunga sockersäckarna och att han sedan dog av skadorna han ådrog sig.

(Vill du läsa mera om Lillsjö-bagarin, så klicka här)

Åtminstone utbudet av cyklar var stort och det var fina och kända märken som Norrback bjöd ut i Syd-Österbotten i maj 1935.
Åtminstone utbudet av cyklar var stort och det var fina och kända märken som Norrback bjöd ut i Syd-Österbotten i maj 1935.

En som arbetade åt Vilhelm på 30-talet var Artur Rosengren som tog tjänst i butiken då han inte fick någon passlig lärartjänst. Vilhelm hade en grön lastbil av märket REO som han hämtade varor med och så kördes lemonaden ut med och han gjorde också handelsresor allt till Helsingfors. Vilhelm var en rörlig man men ibland hade han också ”Axelas” Valter Söderqvist som chaufför.

Norrback idkade också regelbunden busstrafik mellan Korsbäck och Kristinestad. Max Klockars har hittat denna tidtabell som förvånande nog är på finska.
Norrback idkade också regelbunden busstrafik mellan Korsbäck och Kristinestad. Max Klockars har hittat denna tidtabell som förvånande nog är på finska.
Det hörde nog till att varje handelsman med lite självaktning skulle saluföra sina egna tändstickor.
Det hörde nog till att varje handelsman med lite självaktning skulle saluföra sina egna tändstickor.

I september 1936 så hamnade Norrback i svårigheter och tvingades lämna in ansökan om konkurs. Affärsrörelsen upphörde och Vilhelm, Elna och alla barnen flyttade först till Helsingfors och sedan till Sverige. De sålde då gården åt sytningsmannen Erik Johan Lång (1873-1962) som vanligtvis kallades för Kårk-Erk-Jåhan. Han var gift med Matilda Långfors (1872-1948) som kallades för Mokkela-Tilda och de hade inga barn. Tilda Lång var dotter till skolmästaren Gustav Lång som kallades för Mokkelin och Tilda var också syster till Mokkela-Lina Långfors som bodde på A-sidon. Vill du läsa mera om Mokkelin, så klicka här.

De bodde då i en stor bondgård i Palon på Storåvägen 137 som de då sålde åt en Varsaviita från Storå.

Denna Varsaviita flyttade inte själv till Palon utan han hyrde ut gården åt andra, bland annat verkade den finska folkskolan där en tid. Efter krigsslutet så tog staten gården av Varsaviita och gav den åt karelaren Juho Jantunen (1884-1961) från Jaakkima och hans hustru Maria, f. Lankinen som dog år 1957.

Någon gång på 50-talet sålde Kårk-Erk-Jåhan gården på Korsbäckvägen åt Eero och Elna Mylläri. Eero Mylläri (1902-1988) var född på Klockarsbackan i Bötom och 1928 gifte han sig med Elna  (1906-1990). Elna var född i Korsbäck, dotter till Adelina Gustavsdotter Sjöblom (1881-1970) som sedan gifte sig med Viljam Männistö (1897-1954). Männistö bytte sedan namn till Sjövik och de bodde på stranden till träsket. Adelina och Viljam Sjövik fick efter det flera barn, bland annat Ellen som gifte sig med Otto Fröberg.

Det här fotot togs 1928 då Eero och Elna gifte i Kårk-Erk-Jåhanas gård i Palon. Kolla speciellt hur bra fotografen har lyckats fånga alla bröllopsgästerna på bild, till och med hunden nere till vänster har slagit sig till ro i väntan på fotografens knäpp.
Det här fotot togs 1928 då Eero och Elna gifte i Kårk-Erk-Jåhanas gård i Palon. Kolla speciellt hur bra fotografen har lyckats fånga alla bröllopsgästerna på bild, till och med hunden nere till vänster har slagit sig till ro i väntan på fotografens knäpp.

Eero och Elna bodde på Lillsjölidvägen före de flyttade ner till Korsbäckvägen. Eero och Elna hade inga egna barn men de hade Erik Johannes Kujanpää (f. 1939) som fosterson. Erik var son till Eeros syster.

Läraren Einar Lind var mycket intresserad av lokalhistoria och av allt som hände i Dagsmark. Speciellt intresserad var han av gårdarna och det hörde till att eleverna skulle göra ritningar på sina hem. Så här ritade Erik rumsindelningen i Mylläris hus år 1951.
Läraren Einar Lind var mycket intresserad av lokalhistoria och av allt som hände i Dagsmark. Speciellt intresserad var han av gårdarna och det hörde till att eleverna skulle göra ritningar på sina hem. Så här ritade Erik rumsindelningen i Mylläris hus år 1951.

Eero och Elna Mylläri bodde i huset fram till sin död och då såldes gården åt Alice och Johan Lindqvist som då bodde i grannhuset. I början på 1980-talet bodde Johans mor Manda där, nästan fram till sin död. När Johan och Alice sedan flyttade till annan ort så såldes denna gård åt de nuvarande ägarna som är bosatta i Sverige men har rötterna i Lillsjö.

Aktiebolaget Roberts i Åbo.

Ralf och Annel Nyholm har tagit vara på en del av reklamen som Roberts på 1920-talet skickade åt Ralfs far Emil Nyholm. Emil hade då övertagit Mattssons lemonadfabrik, och köpte ingredienserna för tillverkningen just från Roberts i Åbo. Här nedan några exempel på brev utskickade till Roberts kunder:

I denna reklam berättar Roberts att de har byggt en ny 4-våningsfabrik i Åbo och eftersom bärskörden år 1924 varit god, så kan de erbjuda de bästa produkterna.
I denna reklam berättar Roberts att de har byggt en ny 4-våningsfabrik i Åbo och eftersom bärskörden år 1924 varit god, så kan de erbjuda de bästa produkterna.
Det här brevet från Aktiebolaget Roberts kan man tolka så att Emil Nyholm har gjort en beställning men saknat det tillstånd som krävdes. De beställda varorna skulle nog levereras blott tillståndet först visades upp och till på köpet lovade Roberts att halva kostnaden för tillståndet.
Det här brevet från Aktiebolaget Roberts kan man tolka så att Emil Nyholm har gjort en beställning men saknat det tillstånd som krävdes. De beställda varorna skulle nog levereras blott tillståndet först visades upp och till på köpet lovade Roberts att halva kostnaden för tillståndet.
Ab Roberts i Åbo som hade en "systerfabrik" i Örebro i Sverige erbjöd fina juldrycker åt sina kunder.
Ab Roberts i Åbo som hade en ”systerfabrik” i Örebro i Sverige erbjöd fina juldrycker åt sina kunder.
Ingredienser till fina juldrycker till salu.
Ingredienser till fina juldrycker till salu.
Här erbjuder Ab Roberts ut den populära läskedrycken Champis.
Här erbjuder Ab Roberts ut den populära läskedrycken Champis.
Till första maj-festerna erbjöd Roberts sitt Vino-Mjöd.
Till första maj-festerna erbjöd Roberts sitt Vino-Mjöd.
Ab Roberts erbjöd också andra produkter, till exempel Crémemjölet Antilop,
Ab Roberts erbjöd också andra produkter, till exempel Crémemjölet Antilop,
Här erbjuder Ab Roberts ren naturell citronsaft för tillverkning av Äkta Engelsk Lemon Squash.
Här erbjuder Ab Roberts ren naturell citronsaft för tillverkning av Äkta Engelsk Lemon Squash.
Redan på 1920-talet framhöll Ab Roberts att deras essenser är tillverkade av de renaste naturprodukter och att kunderna var välkomna för att också själva kunna konstatera detsamma.
Redan på 1920-talet framhöll Ab Roberts att deras essenser är tillverkade av de renaste naturprodukter och att kunderna var välkomna för att också själva kunna konstatera detsamma.
Roberts från Åbo bjuder ut sina essenser.
Roberts från Åbo bjuder ut sina essenser.
Här ett reklambrev från Roberts där de påpekar att det går att sälja drycker också på hösten och inte bara på sommaren.
Här ett reklambrev från Roberts där de påpekar att det går att sälja drycker också på hösten och inte bara på sommaren.