Militären i Finland under den ryska tiden.

Sammanställt av Lasse Backlund i juni 2017. Tidningsartiklarna är från våra lokala tidningar Syd-Österbotten och dess föregångare Kristinestads Tidning.

Från och med 1809 var Finland en del av Ryssland men hade trots det en mycket stor frihet. I själva verket var förhållandena i Finland nu mycket bättre än under den svenska tiden. Enkelt sagt så fick Finland under ryska tiden ha kvar alla rättigheter men slapp skyldigheterna. Finland utropades till ett storfurstendöme med egen beslutanderätt om landets angelägenheter, vi fick behålla vårt språk som den tiden var svenska och vi fick ha kvar vår egen religion. Lagarna fick vi också behålla och det bästa av allt, vi slapp de ideliga krigen.

Den ryska tsaren Alexander I lovade på Borgå lantdag 1809 att Finland kommer att få behålla alla privilegier från den svenska tiden.
Den ryska tsaren Alexander I lovade på Borgå lantdag 1809 att Finland kommer att få behålla alla privilegier från den svenska tiden.

Det kan verka litet förvånande att den ryska kejsaren gav Finland dylika friheter, för i normala fall brukar segrarlandet i ett krig plundra de erövrade områdena på alla egendomar. Folk i ledande ställning skulle dödas eller landsförvisas och gränserna skulle suddas ut. Men tsaren Alexander I var dock en klok man, som förstod att om han behandlade finländarna bra, så slapp han ett revanschkrig mot ärkefienden Sverige. Och det gick precis som tsaren önskade, han fick behålla Finland och några fler krig mot Sverige blev det inte.

Här den ryska tsaren Alexander I på Borgå lantdag år 1809.
Här den ryska tsaren Alexander I på Borgå lantdag år 1809.

Från och med 1809 var finländarna helt befriade från militär- och krigstjänst, trots att moderlandet Ryssland deltog i flera krig. Situationen var unik i Europa, för i normala fall så uttogs en stor del av soldaterna just från de erövrade områdena.

År 1874 infördes allmän värnplikt i moderlandet Ryssland. I Finland hade vi då bara ett arméförband och det var det Finska Gardet som hade bildats långt tidigare. De deltog i riktigt krig endast en gång och det var mellan åren 1877-78 i det rysk-turkiska kriget. Finska Gardet bestod av ungefär 500 man och de var närvarande också i krig i Polen, Ungern och på Krim men inte i några egentliga strider.

Under tsar Alexander II:s tid infördes den allmänna värnplikten, först i Ryssland och efter några år i Finland.
Under tsar Alexander II:s tid infördes den allmänna värnplikten, först i Ryssland och efter några år i Finland.

År 1878 stiftades i Finland en lag om allmän värnplikt och den skulle träda i kraft från början på 1881. Enligt värnpliktslagen skulle armén skydda och försvara fosterlandet och enligt finländsk tolkning betydde det Finland. Detta godkändes underligt nog av den ryska tsaren och det kan verka märkligt att Finland fick ha en egen armé, då vi bara hade en fiende – det egna moderlandet Ryssland.

I Finland inrättades nu 8 skarpskyttebataljoner, en i varje län. Något artilleri förekom inte i Finland den tiden och konstigt nog var det endast finska medborgare i den finländska armén och det var inte ens möjligt för ryssar eller andra utlänningar att ta värvning. Däremot gick det nog bra för finländare att ta värvning i den ryska armén, såsom vår egen överbefälhavare Gustav Mannerheim gjorde.

Vid sitt tillträde som tsar år1881 lovade Alexander III att Finland får behålla de privilegier som de hade erhållit vid Borgå Lantdag 1809.
Vid sitt tillträde som tsar år 1881 lovade Alexander III att Finland får behålla de privilegier som de hade erhållit vid Borgå Lantdag 1809.

År 1889 bildades Finska dragonregementet i Villmanstrand. En dragon är en soldat som rör sig med häst men som slåss på marken. Johan Viktor Nyroos från Åbackan var en av dem som tjänstgjorde 3 år i dragonregementet medan de flesta övriga tjänstgjorde i Vasa skarpskyttebataljon. Till exempel bonden Erik Anders Rosengren och handlanden Josef Storkull tjänstgjorde i Vasa.

En som hade tur var Johan Viktor Solfvin från Kristinestad, han som sedan blev mjölnare på Klemets kvarn i Dagsmark. På uppbådet i Kristinestad blev han lottad till 3 års tjänst i Vasa och den började 1 november 1900. Men redan efter 1,5 år slapp han civil, då tsaren Nikolaj upplöste den finländska armén. Vill du läsa mera om honom, så klicka HÄR!

Enligt värnpliktslagen skulle männen hädanefter kallas till uppbåd, där granskning skulle ske. Uppbådsnämnder bildades i alla län och i Vasa län bildades till och med två uppbådsområden, ett i Vasa och ett annat i Jyväskylä. Tjänstetiden bestämdes till 3 år och soldaterna skulle väljas genom lottning, som skedde vid uppbåden. Trots att värnplikten var allmän så gällde den långt ifrån alla, för det var endast var tionde man som valdes till militärtjänst. Varje man deltog i uppbådet endast en gång och lyckades man undvika att dra nitlotten, så var man befriad från militärtjänst för alltid. Men man kan förstå frustrationen för de som råkade dra nitlotten och som så gott som direkt tvingades till militärtjänst.

Tjänstgöringen skedde endast i Finland. Under tjänstgöringstiden skulle varje soldat dock delta i en stor manöver som försiggick i Krasnoje-Selo utanför St. Petersburg. Manövern som kunde räcka i 5-8 veckor var den hårdaste prövningen under hela tjänstgöringstiden och den gjordes tillsammans med ryska soldater. Tsaren själv övervakade manövrarna och varje gång öste han beröm över de finska soldaterna.

I mitten på 1880-talet tjänstgjorde "Jossas Kaal" i 3 års tid som skarpskytt i den finska armén, troligen i Vasa. Under de 3 åren deltog han, liksom alla andra soldater under 5-7 veckor i en hård manöver i Krasnoje Selo, som ligger utanför Sankt Petersburg.
I mitten på 1880-talet tjänstgjorde ”Jossas Kaal” i 3 års tid som skarpskytt i den finska armén, troligen i Vasa. Under de 3 åren deltog han, liksom alla andra soldater under 5-7 veckor i en hård manöver i Krasnoje Selo, som ligger utanför Sankt Petersburg.

Ofta hör vi uttrycket att den och den varit med i ”ryssmilitären” och det stämmer inte riktigt. Militären var ju finsk men samtliga hade nog varit en tid på den gemensamma manövern, så kanske det är den perioden som avses som ”ryssmilitären”? Vill du läsa mera om ”Jossas Kaal” från Dagsmark, så klicka HÄR!

År 1894 tillträdde Nikolaj II som tsar i Ryssland. Precis som sina företrädare lovade han vid kröningen att storfurstendömet Finland under hans regenttid får behålla alla privilegier som de blivit lovade på Borgå lantdag 1809. Han var dock en svag ledare och lät sig övertalas av de nationalistiska grupperna med Bobrikov i spetsen, att Finland skall införlivas med moderlandet och fråntas alla gamla rättigheter.
År 1894 tillträdde Nikolaj II som tsar i Ryssland. Precis som sina företrädare lovade han vid kröningen att storfurstendömet Finland under hans regenttid får behålla alla privilegier som de blivit lovade på Borgå lantdag 1809. Han var dock en svag ledare och lät sig övertalas av de nationalistiska grupperna med Bobrikov i spetsen, att Finland skall införlivas med moderlandet och fråntas alla gamla rättigheter.

Tidningsartiklar.

Våra tidningar skrev ofta om militären och de värnpliktiga, t.ex. så här:

Kristinestads Tidning publicerade 8.9 1897 en förteckning på antalet män som hade inkallats som soldater i den finska militären. Från Vasa län blev totalt 456 man inkallade och det var genom lottning som det rätta antalet hade uttagits. Ungefär 10 % av antalet värnpliktiga antogs till militärtjänst och från Lappfjärds kommun antogs 8 man. Av dessa skickades 2 man till Finska Dragonregementet i Villmanstrand och de övriga 6 till Vasa skarpskyttebataljon. I Kristinestad uttogs 7 man, också härifrån skickades 2 till Villmanstrand och 5 man till Vasa.

Uppbåden skedde varje år och till exempel vid 1898 års uppbåd på rådhuset i Kristinestad kallades följande 7 män från Dagsmark till uppbådet:

-Torparsonen Johan Viktor, Johansson Klemets.

-Sytningsmannasonen Erland, Josefsson Strömberg.

-Bondesonen Josef Viktor, Josef Viktorsson Rosenback.

-Bondesonen Johan Viktor, Johan Henriksson Lillkull-Blomkvist.

-Torparsonen Johan Erland, Reinholdson Korsbäck.

-Arbetaren Gustav Sigfrid, Johansson Nordman.

-Torparsonen Karl Viktor, Malakiasson Lindell.

Av en eller annan orsak var alkoholbutikerna stängda under tiden som uppbåden pågick och all utskänkning på restaurangerna var förbjuden. Långt ifrån alla som var kallade till uppbåd blev dugliga för krigstjänst. Till exempel skriver Kristinestads Tidning om Storåborna den 4 maj 1898 att av 67 uppbådade så var 10 man ”förfallolöst uteblivna”, odugliga 36, tillsvidare oförmögna 3, vilket betydde att endast 18 var dugliga.

Den 16.7 1898 skrev Kristinestads Tidning att vid nästinstundande värnepliktsuppbåd kommer att inkallas 1,833 man i aktiv tjänst i hela landet. Den 20.7 1898 fortsatte tidningen med att berätta att dessa inkallas den 1 november och delas sålunda att gardesbataljonen skulle få 171 man, Nylands bataljon 165, Åbo 155, Vasa 174, Uleåborg 196, Kuopio 195, Viborg 168, S:t Mickel 160, Tavastehus 170 och dragonregementet 282 man.

Den 20.7 1898 rapporterade också KT att: från lägret vid Krasnoje-Selo meddelas i ryska blad, att truppernas avdelningsmanövrer vidtaga den 4 augusti. Den 22 augusti ega stora manövrer rum, i hvilka äfven trupperna från det finländska militärdistriktet skola deltaga.

Den finska värnpliktslagen fungerade bra, de 8 skarpskyttebataljonerna byggdes upp och några krig behövde soldaterna inte delta i. I moderlandet Ryssland fanns det dock starka krafter som inte såg med blida ögon på det fria Finland. De här nationalisterna ansåg att Finland helt skulle införlivas med Ryssland och att vi skulle ha samma lagar och samma militär och förstås så skulle gränsen mellan länderna tas bort. De här starka grupperna övertygade tsaren om att detta missförhållande borde avlägsnas.

Nikolaj Bobrikov.
Nikolaj Bobrikov.

År 1898 utnämnde tsaren en ny generalguvernör i Finland och valde en hög militär som hette Nikolaj Bobrikov, född 1839 i Sankt Petersburg. Hans främsta uppgift i Finland var att få slut på separatismen och helt införliva Finland med Ryssland.

I juli 1898 slog detta telegram ner som en bomb i Finland.
I juli 1898 slog detta telegram ner som en bomb i Finland.

Tsaren hade bestämt att ständerna skulle sammankallas till en urtima lantdag för att bestämma om förändringar i värnpliktslagen. Tsarens brev lyder så här:

Urtima landtdagen.

Hans Majestät Kejsaren och Storfurstens Öppna bref och Påbud till Finlands Ständer om urtima landtdags öppnande i Helsingfors stad den 19 januari 1899 är gifvet i Peterhof den 19 juli 1989 och lyder som följer:

Vi Nikolai den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Själfherskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland etc.,etc., etc. tillbjude Eder, Oss älskelige, Våra trogna undersåtar, Storfurstendömet Finlands Ständer Vår synnerliga ynnest, Nådiga bevågenhet och gunstiga vilja, med Guds Allsmäktig.

Anseende nödvändigt att bringa Värnepliktslagen för Storfurstendömet Finland i öfverensstämmelse med de i detta afseende i Kejsadömet gällande grunder, vele Vi, i stöd af Landtdagsordningen den 15 april 1869, i Nåder anbefalla att urtima landtdag skall öppnas i Helsingfors den 19 januari nästkommande år 1899.

Till följd häraf ega Storfurstendömet Finlands samteliga Ständer att sistnämnda dag i Helsingfors infinna under iakttagande af hvad Landtdagsordningen äfvensom Riddarhusordningen af den 21 april 1869 i sådant afseende stadga.

Hvilket I alle i gemen och hvar i sin stad hafven Eder hörsammeligen att efterrätta; och Vi förblifve Eder samtelige med all Kejserlig ynnest välbevågne.

Peterhof, den 19 juli 1898.

Nikolai.

Efter Nikolais brev började rykten florera om vad den nya värnpliktslagen kommer att innehålla. Vasabladets specielle korrespondent i Helsingfors telegraferade på detta vis:

Förslaget innehåller ryktesvis följande bestämningar:

-för aktiven fem års tjänstgöring.

-finska militärdistriktet indrages och finska befälhafvarestyrelsen upphäfves.

-övning af de aktiva trupperna.

-minskning av reservens numerär.

-ryska officerare beviljas rätt att tjänstgöra vid finska militären m.m.

Den 13.8 1898 skrev KT att den ryska krigsministern enligt tidningen Uusi Suomi öfversändt till t.f. generalguvernören de handlingar, hvilka härintills tillkommit vid öfverläggningarna i Petersburg rörande ändringar af finska värnpliktsinstitutionen, med anhållan om utlåtande i saken. T.f. generalguvernören har öfverstyrt handlingarna till senaten för behandling.

Den 13. 8 1898 fanns det i KT också en förteckning över mängden värnpliktiga som skulle inkallas i militärtjänst senare på hösten. Från Vasa län skulle nu endast 375 man uttagas, jämfört med 456 året innan. Från Lappfjärd uttogs 6 man och från Kristinestad och Tjöck tillsammans 5. Antalet var alltså inte stort. Från Vasa län skulle 6 man tjänstgöra i gardesbataljonen, 174 i Vasa bataljon, 77 i Kuopio, 30 man i S:t Michel, 29 i Tavastehus och 59 i Dragonregementet i Villmanstrand.

Nya rapporter kom hela tiden om vad den nya värnpliktslagen kunde innebära för Finland. Kristinestads Tidning skrev den 5 oktober 1898 ”att hufvudpunkterna och principerna i detta förslag äro tidigare anförda: där ingå bland annat förändringar rörande tjänstetidens förlängning till 5 år vid aktiven och skyldighet äfven för finska medborgare att eventuellt tjänstgöra utom Finlands gränser, då värnepliktsskyldigheten gäller kejserliga tronens och hela det ryska fädernelandets försvar, hvilken skyldighet bör vara lika för den manliga befolkningen i Finlands län likasom i Rysslands guvernement.”

I ett senare nummer skrev samma tidning att antalet värnpliktiga i Finland skulle stå i proportion till antalet värnpliktiga i moderlandet Ryssland. ”Beträffande kostnaderna skall kommitténs flertal ha föreslagit, att Finland skulle skyldigkännas att utöfver utgifterna för den finska militären erlägga till ryska statsvärket ett årligt belopp som det första året skulle utgöra 1 miljon mark och årligen växa med 1 miljon, tils detsamma uppginge till 10 miljoner, hvilken summa blefve bestående.”

I Kristinestads Tidning den 2.8 1899 fanns en förteckning på hur många värnpliktiga skulle inkallas till de olika truppförbanden. Gardesbataljonen skulle få 204 man, Nyland 216. Åbo 178, Vasa 184, Uleåborg 209, Kuopio 157, S:t Mickel 108, Tavastehus 181, Viborgs bataljon 200 och Dragonregementet i Villmanstrand skulle få 335 man.

Från Vasa län skulle 21 man skickas till Gardet, 184 till Vasa, 27 till Uleåborg, 40 till Kuopio, 112 till S:t Mickels bataljon och 35 till Dragonregementet.

Den 13.9 1899 fanns det i samma tidning en förteckning vilka lappfjärdsbor som skulle skickas till Vasa bataljon: Erland Rosenback, Axel Ahlkulla eller Lillträsk, Johannes Utfolk, Karl Gustaf Hammarberg, Theodor Edvard Storsjö, Viktor Erik Utfolk och Otto Konrad Ånäs. Från Sideby inkallades 4 man och från Kristinestad 4 och 3 man från Tjöck.

Kristinestads tidning skrev 24.1 1900 angående värnepliktsuppbådet år 1900: Allmänt uppbåd med innevarande års värnepliktiga från Vasa läns 1:sta uppbådskrets kommer att värkställas i 5:te Uppbådsområdet. Uppbådsställe är rådhuset i Kristinestad och fredagen den 27 april, kl.9 f.m. med värnpliktiga från Lappfjärd socken.

18.4 1900 hade Kristinestads tidning en förteckning över alla de Lappfjärdbor som kallats till uppbådet på rådhuset. Från Dagsmark kallades:

-bondesonen Johan Viktor, Josefsson Klemets

-bondesonen Erik Anders, Josef-Henriksson Båsk

-bondesonen Josef Henrik, Josef Henriksson Lillkull

-torparesonen Josef Erik, Karl-Eriksson Lillkull

-torparesonen Frans Oskar, Karl-Gustafsson Lindell

-inhysessonen Erland, Johan-Eriksson Storkull

-bondesonen Johan Viktor, Karl-Johansson Korsbäck

-torparesonen Johan Henrik, Johan-Henriksson Prunnila

-inhysessonen Karl Erland, Karl-Eriksson Lillkull.

28.4 1900 skriver Kristinestads tidning att till uppbådet den 27 april hade kallats 64 lappfjärdsbor. Närvarande var endast 40 och förfallolöst uteblifvna var 24 man. En stor del oduglige eller oförmögne, så de dugliga var totalt 18 man.

25.7 1900 skriver Kristinestads Tidning om värnepliktiga till aktiv tjänstgöring:

Medelst nådig Reskript af den 19 juni (2 juli) 1900 har Hans Kejserliga Majestät täkts i nåder förordna, att af det år 1900 i Storfurstendömet Finland uppbådade värnepliktiga manskap ett antal af inalles tvåtusen ett hundra sextiosex man skall i stadgad ordning inkallas till aktiv tjänstgöring vid de finska skarpskyttebataljonerna och finska dragonregementet.

1.8 1900 hade Kristinestads Tidning uppgifterna om hur de värnepliktiga skulle fördelas mellan de olika bataljonerna den 1 november: -Gardesbataljonen 203 man, Nyland 210, Åbo 196, Vasa 281, Uleåborg 214, Kuopio 193, St. Mickels 216, Tavastehus 180 och Viborg 180 man. Dragonregementet i Villmanstrand 284 man. Från Vasa län inkallades totalt 286 man.

5.9 1900 hade Kristinestads Tidning en förteckning över de personer från Lappfjärd som blivit inkallade i aktiv militärtjänstgöring. Inte en enda från Dagsmark blev inkallad men däremot blev ”Ulla-Edvard” alltså Edvard Karolina Sofiasson Ånäs från Härkmeri kallad till 3 års tjänstgöring.

I slutet av år 1900 drogs Kristinestads Tidning in på grund av den ryska censuren och det dröjde ända till januari 1903 förrän tidningen Syd-Österbotten började utkomma med ett nummer i veckan. Censuren var fortfarande hårt och det var inte möjligt att kritisera varken tsaren, generalguvernören eller de beslut som de fattade.

17.1 1901 skrev Suupohjan Kaiku att den nya värnpliktslagen nu är klar och att det ryska krigsministeriet har skickat ut den för utlåtande till berörda parter.

År 1901 trädde så den nya värnpliktslagen i kraft och tsaren upplöste på samma gång alla 8 skarpskyttebataljoner. Han upplöste också dragonregementet i Villmanstrand och kadettkåren, vilket betydde att Finlands enda truppförband var det Finska gardet.

Denna förryskning var inte något som finländarna kunde godkänna, utan det protesterades och det strejkades. Vid uppbåden 1901 så uteblev en stor del och på flera orter var det omöjligt att få uppbådsnämnden sammankallad. Flera präster vägrade att kungöra om uppbåden och till på köpet så emigrerade en stor del av de värnpliktiga till Amerika.

Det finns inga uppgifter om att några lappfjärdsbor skulle ha inkallats i den ryska militären. Protesterna mot förryskning fortsatte i flera år men avtog efter hand.

Syd-Österbotten 31.1 1903:

Antalet värnepliktiga innevarande år.

Senaten har förenat sig om krigsministerns förut omnämnda förslag att innevarande år skola inkallas 190 man i tjänst, alla med placering vid finska gardesbataljonen.

Syd-Österbotten 25.4 1903:

Värnepliktsuppbåden. Den 16 dennes vidtog i Björneborg uppbådsförrättningen med värnepliktiga unglingar från andra uppbådsdistriktet i Åbo- och Björneborgslän. Af 500 uppbådade voro 347 tillstädes; af de frånvarande, 161 till antalet, befunno sig 69 på sjöresor eller utrikes. Alla stadens rusdrycksbutiker, såväl enskilda handlandes och ölbryggeriernas som utskänkningsbolagets samt andra och tredje klassens restaurationter, voro från tisdag middag stängda och höllos stängda så länge uppbådet varade.

Syd-Österbotten 23.5 1903:

Den 18-22 maj förrättades uppbåd å reservbaracken i Närpes med de till Vasa läns 5:te uppbådsområde hörande kommuner: Lappfjärd, Korsnäs, Öfvermark, Närpes, Kaskö, Sideby, Kristinestads stads- och landsförsamling samt Bötom och Storå. Uppbådade voro inalles 361, af hvilka 57 närvoro första uppbådsdagen. I går infunno sig ytterligare 5 uppbådade. Från Lappfjärd kallades 41 unga män men endast 14 hörsammade kallelsen.

Syd-Österbotten 4.7 1903:

Finska gardesbataljonen anlände den 27 juni till Krasnoje Selo och intog plats i avantgarde-lägret, meddelas i ryska blad.

Syd-Österbotten 8.8 1903:

Från lägret vid Krasnoje-Selo meddelas i Ryska Invaliden att Hans Kejserliga Höghet Kommenderanden gardet och trupperna i Peterburgska distriktet den 27 juli bl.a. besökt finska gardesbataljonens chef och officerare samt inspekterade härpå bataljonens lägerbaracker, köket, badstugan, tvättstugan o.s.v. I köket smakade Hans Kejserliga Höghet på middagsanrättningarna för manskapet och fann dem utmärkta. Hans Kejserliga höghet besökte ytterligare bataljonens barack, innan han begav sig till andra truppavdelningar.

Syd-Österbotten 8.8 1903:

Först indrogs de finska armébataljonerna runtom i landet och sedan indrogs finska kadettkårens skola i Fredrikshamn. Syd-Österbotten återger vad de ryska tidningarna skriver om denna indragning:

Orsakerna till finska kadettkårens indragning.

Angående orsakerna till beslutet om finska kadettkårens indragning meddelas i ryska blad:

Vid denna åtgärds vidtagande har kommit i betraktande bl.a. den omständigheten att kostnaden för utbildningen af officerare vid den ifrågavarande anstalten i följd af den jämförelsevis ringa elevfrekvensen ställt sig nog dyr. Under de 91 år kåren existerat ha därifrån i medeltal årligen icke mer än 10 officerare utdimitterats och har, börjande från 1850-talet, hvarje abiturient kommit att kosta kronan mellan 22,000 och 32.000 mark. En omorganisering af kåren till en dyr mellanskola för hela den ryska arméns behof har äfven ansetts onödig, särskilt sedan nya kadettkårer blivit inrättade på 5 ryska orter, hvilka läroverk för närvarande fullt motsvara militärväsendets behof.

I betraktande har vidare kommit sådana omständigheter som att några till kårens administration hörande personer, hvilka tillhör de kommunala funktionerna i Fredrikshamn, deltagit i den politiska agitationen och i därvarande magistrats opposition mot den nya värnepliktsförordningen. Såsom en otillbörlig åtgärd har jämväl ansetts att eleverna vid kåren av dennas chefskap erhöllo en dags lof för att deltaga i firandet af Fredrikshamns stads 250-års jubileum, hvartill tillstånd icke hade utverkats.

Slutligen har äfven den finska officerskårens hållning ansetts tala emot den finska kadettkårens bibehållande och skall härvid i betraktande kommit att vid de finska bataljonernas upplösning af hela antalet på 243 officerare blott ¼ önskade bli uppställda såsom kandidater till militärdistriktschefstjänsterna och endast 19 samtyckte till att bli överförda till ryska truppavdelningar. Flertalet av dessa officerare har i tiden fått sin utbildning vid kadettkåren i Fredrikshamn och detta var äfven händelsen med 19 af de 23 finska dragonofficerare, som på en gång begärde sitt avsked.

Tidningen Syd-Österbotten refererar i samma nummer till en artikel i den ryska tidningen Novosti, där författaren ”Sandr” skrivit så här:

Förf. yttrar bl.a. att ”härmed ett af de allra bästa militära läroverken slutat sin tillvaro, ett läroverk som under många år med heder fyllt sin höga uppgift att med officerare komplettera de speciellt finska truppavdelningarna. En mängd af den finska kadettkårens förra elever ha också tjänat eller tjänar i kejsardömet och ha där genom sitt prisvärda uppträdande medverkat till denna kårs ära, som uppfostrat dem”.

Efter att vidare ha uttalat att indragningen av detta läroverk är en direkt logisk följd av den nya värnepliktsförordningens införande och de finska bataljoneras upplösning, meddelar Sandr en detaljerad återblick på Fredrikshamns kadettkårs ödens utveckling: ”Det måste, yttrar han till slut, påpekas att under hela sin existens denna kår osvikligt tjänat syftet att kulturellt närma storfurstendömet och utgjort en länk, som befordrat samhörigheten bland den ryska arméns officerare, genom att årligen sända en stor procent av sina bästa abiturienter till tjänstgöring vid de i kejsardömet förlagda trupperna”.

Syd-Österbotten 29.8 1903:

Värneplikten. Hans exellens generalguvernören har med stöd av den honom förlänade myndigheten från hvarje ansvar frikallat 327 ynglingar, hvilks ehuru uppbådade senaste år uteblevo från värnepliktsuppbådet, men sedermera förklarat sig ångra detta sitt beteende. Af dessa 327 ynglingar äro 43 från Nylands län, 1 från Åbo och Björneborgs län, 64 från Viborgs län, 19 från St.Michels län, 4 från Kuopio, 3 från Tavastehus, 2 från Uleåborg och inemot 200 från Vasa län.

Syd-Österbotten 5.9 1903:

Länenämnden.

Med anledning av Kejserliga senatens skrivelse till länenämnden i Vasa län hade af 1902 års uppbåd inställts till bemälda nämnds sammanträde den 26 dennes för att undergå syn ett antal ynglingar, som uteblifvit från sagda års uppbåd. Vid sammanträdet besiktigades inalles 61 stycken, af hvilka 23 blev godkända och avsändes till gardesbataljonen i Helsingfors bl.a. en korsnäsbo, en från Övermark och en från Pörtom.

Syd-Österbotten 17.10 1903:

Finska kadettkåren.

I den senast utkomna nummern af Författningssamlingen läses: Genom nådig befallning af den 18 juli 1903 har Hans Kejserliga Majestät bifallit därtill att tjänstepersonalen vid finska kadettkåren entledigas och kadetterna hemförlofvas enligt följande grunder:

  1. kårens hela tjänstepersonal uppföres på indragningsstat.
  2. föräldrarna till varje kadett, som nu hemförlofvas, tilldelas ett årligt understöd af 600 mark eller 150 rubel metallisk valuta för barnens förberedande tillträde i andra kårer eller läroverk, dock icke längre tid än som erfordras för genomgåenden af fullständig kurs vid kadettkår.
  3. uppsikten över kårens byggnader och inventarier anförtros tillsvidare, tills frågan om deras framtida användning blifvit utredd, åt personer som utses av kårens direktor och stadfästas af högste chefen för militärläroverken.
  4. omkostnaderna för genomförande av ofvanstående bestridas ur det vid kåren förefintliga kapital, som bildats af besparingar från det kåren årligen tilldelade understöd ur riksränteriet, hvilket kapital numera uppgår till 123.000 finska mark.

Syd-Österbotten 5.12 1903:

Bötfällda präster.

Sedan prokuratorn i senaten hos domkapitlet i Åbo ärkestift anmält att bl.a. kyrkoherden i Solf församling Johan Alarik Roos och kapellanen i Kristinestad Georg Albert Immanuel Laurén icke insändt till behörig uppbådsnämnd de i värnepliktslagen af den 12 juli 1901 omnämnda kyrkoboksutdrag och anhållit att enär vederbörande präster genom nämnda vägran borde anses hafva gjort sig skyldige till grovt tjänstefel, domkapitlet måtte vidtaga sådana åtgärder att sagda präster för denna sin vägran blefve ställda under åtal, har domkapitlet sedan svarandena blivit hörda afgifvit sitt utslag och förklarat att dessa gjort sig skyldiga till sådant tjänstefel § 126 i kyrkolagen omförmäler samt ansett rättvist döma kyrkoherden Roos och kapellanen Laurén för ifrågavarande vägran till förlust af sin lön under en tid af två månader, hvarunder de dock äro skyldiga att oafbrutet förrätta sin tjänst och skall sagda lön tillfalla understödsfonden för fattiga obefordrade prästmän, till hvilken fonds förvaltare de i sådant afseende böra aflämna redovisning öfver sina inkomster.

Syd-Österbotten 9.1 1904:

Från Herr Guvernören öfver Vasa län har anländt ett sålydande, den 16 December 1903, dagtecknadt cirkulär:

”Jemlikt 61 art. uti gällande Värnplikslag bör Kretsnämnden, då densamma vid uppbådstillfällena sammanträder å de skilda uppbådsområdenas samlingsställen, förstärkas med tre ledamöter för hvarje till området hörande kommun; och har Kejserliga Senaten, på af mig derom gjorda framställning enligt i saken fattadt beslut af den 7 december föreskrifvit, att nämnda ledamöter skola väljas vid allmän rådhusstämma.

Inseende nödvändigheten af, att alla de åtgärder, hvilka erfordras för att nästa års värnepliksuppbåd med framgång skall kunna verkställas i tid vidtages, anmodar jag Magistraten, att utan dröjsmål i laga ordning sammankalla allmän rådhusstämma för väljande af ofvannämnda tre ledamöter hvarvid åt dem för möjligen inträffande förfall, bör äljas sex suppleanter; och ankommer det å Magistraten ej allenast så tidigt utsätta rådhusstämma för ofvanantydt ändamål, att valet i hvarje händelse försiggår före den 20 nästkommande januari, utan äfven före utgången af innevarande December härstädes anmäla å vhvilken dag stämman för sagda ändamål blifvit utsatt.

Derjemte vill jag uppmärksamgöra Magistraten, att vid rådhusstämman icke får tillåtas någonslags kritik af den nya värneplikslagen eller väcka fråga om eller omrösta derom, huruvida val av förenämnda ledamöter och deras suppleanter bör verkställas eller icke, utan endast rådslå derom, hvilka personer skola väljas, samt deras val vid samma stämma verkställa; hvarförutom Magistratenbör hafva omsorg derom, att de personer, vare sig då pluralitet eller minoritet, hvilka vilja välja ledamöterna och deras suppleanter, vid stämman erhålla tillfälle dertill samt efter valet till mig insända laga utdrag ur valprotokollet, upptagande alla med valet sammanhängande händelser vid stämman.

Th. Knipowitsch.

Ilmari Wuorinen. t.f.

I anledning häraf kallas stadens vid rådhustämma röstberättigade innevånare till allmän rådhusstämma å rådhuset härstädes måndagen den 18 innevarande Januari kl. 11 f.m., för behandling af ifrågavarande ärende, och länder till efterrättelse att röstlängden finnes i afseende å granskning framlagd i Magistratens förrum åtta dagar före valet samt att anmärkning emot densamma bör senast vid stämmans början göras. Kristinestads rådhus, den 4 januari 1904.

Magistraten.

 Syd-Österbotten 16.1 1904:

Bestraffningen af 1903 års uteblifne värnepliktige.

Följande nådiga reskript har aflåtits till generalguvernören över Finland:

Jämlikt Vår i reskriptet af den 20 mars (2 april) 1903 meddelade befallning skulle under år 1903 till aktiv tjänst vid lifgardets 3:dje finska skarpskyttebataljon inkallas 190 man. Ehuru bataljonens komplettering är säkerställd och själva uppbådets förlopp i allmänhet varit framgångsrikare än senaste år, har dock äfven denna gång, under inflytande af en illasinnad agitation, procenttalet af dem, som undandragit sig att fullgöra sin undersåtliga plikt, befunnits större än vanligt.

I anledning häraf anbefalla Vi, att mot de uteblifne, å hvilka icke skola tillämpas de i § 266 af värnepliktslagen för Finlands stadgade straffåtgärder, skola förutom de inskränkningar, som härflyta ur sagda lags § 120, i administrativ ordning vidtagas följande åtgärder:

1.De som äro anställda vid statens ämbetsverk eller kommunala inrättningar, skola från tjänsten afledas;

2.under fem år få inga utrikespass utgifvas åt de uteblifne;

3.vid pröfningen af ansökningar om efterskänkning af penningböter äfvensom vid beviljandet af lån och understöd ur allmänna medel åt kommuner och enskilda personer skall tagas i betraktande, i hvilken mån de deltagit i motståndet mot uppbådet;

4.studerande vid de högre läroanstalterna, hvilka förfallolöst uteblifvit från lottdragning eller (bland dem som dragit lott), från besiktning, och ny besiktning, skola relegeras från resp. läroanstalt på högst ett år enligt vederbörande myndighets bestämmande.

Därjämte öfverlämna Vi åt eder att på af eder bestämd tid ersätta i tjänst antagna laglydiga värnepliktiga med sådana, som uttagits bland de uteblifvna, att öfverföra alla öfriga uteblifne till landtvärnet äfvensom att, då laglydige värnepliktige entledigas från bataljonen och ersättas med uteblifvne, helt och hållet befria de laglydiga från krigstjänst.

Jämte det Vi i förevarande fall inskränka oss till ofvan uppräknade åtgärder, uppdraga vi åt eder att meddela landets befolkning, att de som uteblifva från 1904 års uppbåd, framdeles komme att placeras vid trupper, förlagda utom Finland, med iakttagande af den i § 112 af värneplikslagen stadgade ordning.

Reskriptet är dagtecknat Tsarskoje Selo den 18/31 december 1903.

Syd-Österbotten 6.2.1904:

Trots den tydliga uppmaningen var det många städer i Finland som inte utsåg några medlemmar i kretsnämnden. Guvernören i Vasa hotade Kristinestad med böter, så här:

”Vid böter af 10.000 mk har guvernören öfver länet ålagt rådhusstämman härstädes att välja medlemmar i förstärkta kretsnämnden och är ny stämma för ändamålet utlyst till den 15 dennes”.

En vändning i förryskningen skedde den 16 juni 1904 då Bobrikov mördades i ett attentat i Helsingfors. Den 28 juli mördades ministersekreteraren för Finland von Plehve i Sankt Petersburg och dessa mord ledde till att tsaren blev tvungen att ändra förryskningspolitiken i Finland. I februari utbröt det rysk-japanska kriget med stora motgångar för de ryska trupperna.

De här motgångarna fick tsaren att backa och han ”inställde tills vidare tillämpningen av värnpliktslagen från 1901”. Detta skedde 29 mars 1905 och värnpliktslagen existerade inte längre. Eftersom alla skarpskyttebataljoner upplösts för flera år tillbaka så var Finland nu helt utan militär, inga uppbåd och ingen värnplikt.

Finska gardet upplöstes hösten 1905 och så här skrev tidningen Syd-Österbotten om det, den 2 september 1905:

Finska gardesbataljonens upplösning.

Som yttre orsak till upplösningen angives, att då värnpliktsförfattningen suspenderats och uppbåden inställts, endast utvägen att genom värvning eller med frivilligt manskap komplettera bataljonen återstår. Denna utväg har dock icke vunnit allerhögsta godkännande, utan har i stället bataljonens upplösning anbefallts.

Upplösningen skall genomföras med sådan snabbhet att inom innevarande vecka samtliga åldersklasser av bataljoner är föravskedade. Vad den bataljonen tillhöriga egendomen beträffar kommer den antagligen att försäljas.

I avseende av officerarna vid bataljonen skola självfallet vederbörande författningsbestämmelser om deras uppförande på indragningsstat tillämpas. Tillfälle att inträda i gardestrupper i kejsardömet torde ha lämnats dem öppet men anlitas icke.

I anledning av bataljonens upplösning har även det tidigare omtalade krigskommandot från densamma återvänt till Helsingfors.

Som bekant inkvarterades för några dagar sedan i gardesmanegen tvenne kompanier rysk militär. Det torde vara avsikten att låta denna trupp inrycka i gardeskasernen efter det bataljonen upplösts. Redan i somras togs för övrigt kasernen i förberedande syfte i skärskådande från ryskt militärt håll.

Militärmiljonerna.

Trots att värnplikten upphörde måste Finland ändå bidra med pengar till den ryska armén. De här så kallade militärmiljonerna skulle betalas årligen och det var inga småpengar precis, eftersom de utgjorde nästan en tiondedel av Finlands budget.

Så här skrev tidningen Syd-Österbotten i en artikel15.10 1910:

Utbetalandet påskyndas.

Med anledning av en förfrågan av ryska finansministeriet har generalguvernören uppmanat senaten vidtaga åtgärd därhän, att den ännu obetalade delen av den militärkontribution, som detta år bör erläggas till ryska riksskattkammaren, ofördröjligen må ur finska statsmedel utbetalas till riksskattkammaren.

Som bekant har förordnats att av militärmiljonerna detta år bör erläggas 11 miljoner mk, varav redan 2 miljoner utbetalats. Återstående 9 miljoner erläggas ur militiefonden, till vilken det å högsta ort fastställda statsförslaget för detta år bör för ändamålet överföras 9 miljoner ur statsfonden.

Artikel i tidningen Syd-Österbotten 3.12 1910.

Miljonerna rulla.

Den olagliga utbetalningen av 9 miljoner mk i militärkontributionen för 1910 verkställdes i måndags. Sedan statskontoret hos Finlands bank lyft beloppet, överfördes detta under manstark polisbevakning till ryska riksränteriet.

De här militärmiljonerna utbetalades ända tills första världskriget bröt ut 1914. Finlands unika situation utan armé och värnplikt skulle pågå ända till februari 1918, då allmän värnplikt infördes på nytt av den finska senaten och arméns nya överbefälhavare Gustav Mannerheim. Finland hade ju då varit självständigt i ett par månaders tid och socialisterna med de röda gardena tog makten i Helsingfors och hela södra Finland, vilket ledde till att senaten flydde till Vasa. Senaten utsåg de vita skyddskårerna till Finlands nya armé och införde den allmänna värnplikten på nytt i februari 1918 och sedan dess har den tillämpats i alla tider.

I februari 1918 beslöt överbefälhavaren Gustav Mannerheim att återinföra den gamla värnpliktslagen från 1878. Det var endast ett par ord som behövde ändras i den, så därför gick den att stifta i snabb ordning.
I februari 1918 beslöt överbefälhavaren Gustav Mannerheim att återinföra den gamla värnpliktslagen från 1878. Det var endast ett par ord som behövde ändras i den, så därför gick den att stifta i snabb ordning.
Efter 3 års tjänstgöring och fullgjord värnplikt fick Viktor ett avgångsbetyg utskrivet i Villmanstrand 31 oktober 1900. Han tjänstgjorde under en lång manöver också i trakten av Sankt Petersburg och brukade berätta om hur han bland annat hade besökt Vinterpalatset. När Viktor hade tjänstgjort i 2 år hade han blivit befordrad till Jefreiter, som alltså är graden högre än vanlig soldat. Han tjänstgjorde vid det Finska dragonregementet som hade bildats 1889 och upphörde 1902 i samband med att den allmänna värnplikten avskaffades för finska män. Finska Dragonregementet var ju ett kavalleriregemente förlagt i Villmanstrand.
Efter 3 års tjänstgöring och fullgjord värnplikt fick Viktor ett avgångsbetyg utskrivet i Villmanstrand 31 oktober 1900. Han tjänstgjorde under en lång manöver också i trakten av Sankt Petersburg och brukade berätta om hur han bland annat hade besökt Vinterpalatset. När Viktor hade tjänstgjort i 2 år hade han blivit befordrad till Jefreiter, som alltså är graden högre än vanlig soldat. Han tjänstgjorde vid det Finska dragonregementet som hade bildats 1889 och upphörde 1902 i samband med att den allmänna värnplikten avskaffades för finska män. Finska Dragonregementet var ju ett kavalleriregemente förlagt i Villmanstrand.
På uppbådet som skedde på rådhuset i Kristinestad, så blev Viktor Solfvin inkallad till Vasa Skarpskyttebataljon, alltså i den finska militären. Uttagningen skedde genom lottdragning där ungefär var tionde man blev inkallad och tjänstgöringstiden var 3 år. Enligt avgångsbetyget inträdde Viktor i tjänst 1 november 1900 och i oktober 1901 blev han befordrad till ”jefreiter”, något som i dag motsvarar korpral. Under tiden Viktor Solfvin tjänstgjorde i Vasa, så bestämde den ryska tsaren Nikolaj att värnplikten skulle ändras så, att de finländska männen hädanefter skulle tjänstgöra i den ryska armén. På samma gång upplöste Nikolaj hela finska militären och på grund av detta så blev Viktor hemförlovad redan 4 mars 1902, efter att ha tjänstgjort i endast 1 år 5 månader.
På uppbådet som skedde på rådhuset i Kristinestad, så blev Viktor Solfvin inkallad till Vasa Skarpskyttebataljon, alltså i den finska militären. Uttagningen skedde genom lottdragning där ungefär var tionde man blev inkallad och tjänstgöringstiden var 3 år. Enligt avgångsbetyget inträdde Viktor i tjänst 1 november 1900 och i oktober 1901 blev han befordrad till ”jefreiter”, något som i dag motsvarar korpral. Under tiden Viktor Solfvin tjänstgjorde i Vasa, så bestämde den ryska tsaren Nikolaj att värnplikten skulle ändras så, att de finländska männen hädanefter skulle tjänstgöra i den ryska armén. På samma gång upplöste Nikolaj hela finska militären och på grund av detta så blev Viktor hemförlovad redan 4 mars 1902, efter att ha tjänstgjort i endast 1 år 5 månader.