Viktor Nylund, sågägare.

Uppgjort av Lasse Backlund år 2016. Flera uppgifter och annonser är tagna ur tidningen Syd-Österbotten. De flesta foton är tagna av Viktor själv och finns i dag arkiverade på Traditionsarkivet i Vasa. Kartan över Pärusfors Ab och Storholm är fotograferad på Landsarkivet i Vasa. Vissa uppgifter är tagna ur Helga Englunds anteckningar, hon var ju Viktors brorsdotter.

På bilden sågägaren Viktor Storkull (1873-1936) från Dagsmark.
På bilden sågägaren Viktor Nylund (1873-1936) från Dagsmark.

Johan Viktor Storkull (1873-1936) från Brobackan tog namnet Nylund då han år 1898 gifte sig med Ida Lillkull (1878-1958) från Sunnantillvägen och de bosatte sig där på A-sidon. Han var en driftig man på många områden och jag vågar påstå att han är en av de mest framgångsrika affärsmännen vi haft i Dagsmark genom tiderna.

Alltsammans började i slutet på 1800-talet då Ida Nylunds farbror ”Pelas-Josip”, alltså Josef Lillkull ville sälja sin vattendrivna kvarn som fanns i Gamlaforsen nedanför Lillkulls. Denna köpte Viktor och Ida Nylund och möjligtvis så var Viktor mjölnare en tid men år 1901 byggde han ett såg och ett snickeri i samma fors. Den 18 mars 1902 registrerade han sitt firmanamn ”Wiktor Nylund” , snickeri-, såg- och kvarnrörelse i Dagsmark by.

Tidningsannons i Syd-Österbotten år 1897.
Tidningsannons i Syd-Österbotten år 1897.
Sågbyggnaden var i 2 våningar med sågen i den nedre våningen och ett snickeri i den övre. På området byggdes sedan ett lager för färdigt sågat virke och ett torkhus.
Sågbyggnaden var i 2 våningar med sågen i den nedre våningen och ett snickeri i den övre. På området byggdes sedan ett lager för färdigt sågat virke och ett torkhus.
Redan från början var Viktor en flitig annonsör i tidningen Syd-Österbotten och det verkar som om marknadsföringen lyckats bra. Annonserna här ovan är från år 1905 och redan då ville han bygga både skolor och butiker.
Redan från början var Viktor en flitig annonsör i tidningen Syd-Österbotten och det verkar som om marknadsföringen lyckats bra. Annonserna här ovan är från år 1905 och redan då ville han bygga både skolor och butiker.
Samma år, alltså 1905 ville Viktor sälja delarna från kvarnen som alltså inte längre var i bruk.
Samma år, alltså 1905 ville Viktor sälja delarna från kvarnen som alltså inte längre var i bruk.

I Nylunds snickeri tillverkades mest fönster och dörrar men också udda saker, till exempel hyvelbänkarna på skolan och den hästdragna likvagnen som uppbevarades i det lilla huset i Likvagnsgälon mittemot folkskolan.

År 1905 byggde Lappfjärds kommun en ny skola på den norra sidan och till byggmästare utsågs Karl Hinders men sågägare Viktor Nylund var med och fick bygga ett uthus på entreprenad. Den 11 februari finns det en kort notis om detta bygge i Sydin:

Vid entreprenadauktionen på Lappfjärds norra folkskola i tisdags åtog sig sågägaren Nylund uppförandet vid skolan av en uthusbyggnad om 14 famnars längd och 4 famnars bredd för 2.100 mk. Byggnaden skall uppföras av korsvirke, förutom fähuset som blir av stock.

(en famn är lika mycket som 6 fot, eller 3 alnar, det vill säga 1,78 meter)

Så här annonserade Viktor år 1905 och han lovade betala samma pris som i Kristinestad för stockar och sparrar till uthuset. Själva skolhuset brann på grund av byggarbetarnas vårdslöshet ner till grunden i juni 1905, just före den blev färdig. Branden var så pass häftig att 70-åriga arbetaren Karl Erik Agnäs förolyckades, då han inte hann ut i tid. En ny skola byggdes snabbt och den kunde tas i bruk 1906.
Så här annonserade Viktor år 1905 och han lovade betala samma pris som i Kristinestad för stockar och sparrar till uthuset. Själva skolhuset brann på grund av byggarbetarnas vårdslöshet ner till grunden i juni 1905, just före den blev färdig. Branden var så pass häftig att 70-åriga arbetaren Karl Erik Agnäs förolyckades, då han inte hann ut i tid. En ny skola byggdes snabbt och den kunde tas i bruk 1906.

Viktor Nylunds elektricitetsverk i Dagsmark.

År 1907 installerade Viktor ett elektricitetsverk i sågbyggnaden, som kunde producera elektrisk ström för belysning. Detta var en relativt ny uppfinning, åtminstone ute på landet.  I Kristinestad hade det funnits ett elverk sedan år 1900 och det drevs med en vedeldad ångmaskin. Viktors elverk drevs med vattenkraft ur forsen och inom kort hade han dragit ledningar från sågen till sitt hem, som låg några hundra meter bort.

Det här var ju något nytt och enastående, i jämförelse med de oljelampor som användes i andra hem. I en notis i Wasa-Posten som utkom i Vasa 19.1 1908 kan vi läsa följande:

”Elektriskt ljus har bonden Viktor Nylund infört i sin såg- och hyflerifabrik och sin privata bostad i Lappfjärd, Dagsmark. Af det bekväma belysningsmedlet äro gubbarna mycket intresserade, hvarför det ej är omöjligt, att man rätt snart kan se elektriskt ljus i flera bondgårdar i Dagsmark.”

Trots att Dagsmarkborna nog var intresserade av den elektriska belysningen så dröjde det flera år innan elnätet började byggas ut. Ledningar drogs först till folkskolan och till bönehuset och mycket tidigt drogs elledningar över Bergåsen till Korsbäck.

Ett bra exempel på hur tidig Viktor var med elektriciteten i Dagsmark kan vi läsa i en tidning från december 1951. I en artikel från Skaftung så beklagar de sig där att det inte ännu heller finns någon elektricitet där, så att det blir att använda petroleum, pärtor och stearinljus ännu denna jul!

År 1907 annonserade Viktor i Syd-Österbotten, då han ville köpa upp stockar i Storsjöträsk och vid åstränderna i Kärjenkoski.
År 1907 annonserade Viktor i Syd-Österbotten, då han ville köpa upp stockar i Storsjöträsk och vid åstränderna i Kärjenkoski.
År 1909 var Viktor en flitig annonsör och det hände att han ville både köpa och sälja i samma tidning.
År 1909 var Viktor en flitig annonsör och det hände att han ville både köpa och sälja i samma tidning.

Skogen och dess skötsel var också något som Viktor Nylund var intresserad av och år 1912 var han med på en skogsskötseldag i Dagsmark och han hade både kameran och pennan med. Vill du läsa en tidningsartikel ur Sydin om detta, så klicka här. Där finns också flera foton från detta tillfälle.

Skolbyggaren Viktor Nylund.

Viktor är känd som en byggare av fyra skolbyggnader i Lappfjärd . År 1909 byggde han sin första folkskolbyggnad i sin egen hemby Dagsmark, den som fortfarande står kvar.

Här Viktor Nylunds eget foto av den nybyggda folkskolan i Dagsmark, som invigdes år 1909. Som byggmästare anlitade han sin egen bror, byggmästaren Emil Storkull.
Här Viktor Nylunds eget foto av den nybyggda folkskolan i Dagsmark, som invigdes år 1909. Som byggmästare anlitade han sin egen bror, byggmästaren Emil Storkull.
Bilden av Viktors skolbygge i Perus är tagen från söder och den är lånad ur Perus skolas 100-års historik.
Bilden av Viktors skolbygge i Perus är tagen från söder och den är lånad ur Perus skolas 100-års historik.

Skolbyggnaden i Perus eller den Östra folkskolan i Lappfjärd är också uppförd av Viktor Nylund och den stod färdig 1912. Den tidigare skolbyggnaden i Perus som blev färdig i november 1908, förstördes i en brand i september 1910. En del av virket till den nya skolan togs av den gamla, ur bruk tagna skolbyggnaden i Dagsmark. De Dagsmarkbor som år 1860 byggde det första skolhuset i Dagsmark, skulle nog känna sig nöjda och belåtna om de visste att åtminstone virket av det fortfarande används.

Efter en tid byggde han en likadan skola åt de finska barnen i Mörtmark som han byggde åt de svenska i Dagsmark, men tittar man noga efter så märker man en viss skillnad. Skolbyggnaden står fortfarande kvar i centrum av byn. Den här tiden hörde Mörtmark by till Lappfjärd men den överfördes år 1927 till Bötom kommun.
Efter en tid byggde han en likadan skola åt de finska barnen i Mörtmark som han byggde åt de svenska i Dagsmark, men tittar man noga efter så märker man en viss skillnad. Skolbyggnaden står fortfarande kvar i centrum av byn. Den här tiden hörde Mörtmark by till Lappfjärd men den överfördes år 1927 till Bötom kommun.
Efter mycket om och men blev det bestämt i kommunen att också Uttermossa skulle få en egen skola och Viktor Nylund byggde den år 1914 och den kunde invigas i januari 1915. Fotot taget av Selim Björses från Lappfjärd.
Efter mycket om och men blev det bestämt i kommunen att också Uttermossa skulle få en egen skola och Viktor Nylund byggde den år 1914 och den kunde invigas i januari 1915. Fotot taget av Selim Björses från Lappfjärd.
Här ser vi hur mångsidiga produkter som Viktors såg och snickeri kunde tillverka, året är 1909.
Här ser vi hur mångsidiga produkter som Viktors såg och snickeri kunde tillverka, året är 1909.

Viktor köper elverket i Lappfjärd.

I januari 1916 så köpte Viktor Nylund elverket i Lappfjärd. Initiativet till detta elverk hade tagits några år tidigare av en grupp driftiga lappfjärdsbor, som insåg nyttan med elbelysning.

År 1912 hade dessa personer planerat ett eget elverk till Lappfjärd. Det skulle drivas med en råoljemotor och finnas hemma hos lantmätaren Oskar Malmberg, som bodde på det ställe där lågstadieskolan nu finns.

I en tidningsartikel i Syd-Österbotten 16. 4 1912 står det så här:

För utrönande av hvilket intresse å orten förefanns för startande af ett eget elektricitetsverk i Lappfjärd kyrkoby för belysningsändamål hade nyligen ett möte sammankallats å Ungdomshemmet. Mötet var besökt av ett trettiotal personer, hvilka voro synnerligen intresserade för det nya företagets tillkomst. Det beslöts att utsända listor för preliminär teckning af abonnement för ackordbelysning, beräknad enligt en afgift af 6 mk per lampa om 10 normalljus. Redan av de närvarande tecknades abonnement för ungefär 200 lampor. Vidare åtgärder i saken lämnas beroende intill dess teckningen slutförts. För att företaget må komma till stånd erfordras abonnement å minst 500 lampor. Det planerade elektricitetsverket, hvilket antagligen kommer att drifvas med motorkraft, startas af enskilda personer.

Enligt en tidningsartikel i dec 1912 har bygget av elnät och kraftverk kommit så pass bra i gång att det snart kunde provköras:

Elektrisk belysning införes f.n. i Lappfjärds kyrkoby. Arbetet, som begynte den 20 aug. Omfattar först installering och inmontering hos abonnenterna. Därefter komma ledningarna att uppsättas. Själfva elektricitetsverket inrymmes i en byggnad å ingeniör Malmbergs gårdstomt. Drifkraften blir råoljemotor. Abonnenternas antal i byn torde vara rätt stort. Elektricitetsverket uppsättes af handl. Vörlin från Vasa, hvilken torde komma att drifva affären som privat företag.

I januari 1913 provkördes elverket och allt fungerade bra. I februari 1914 registrerades firmanamnet ”Lappfjärd elektricitetsverk, innehavare O. Malmberg och allt verkade fungera bra ända till år 1916. I en tidningsartikel i tidningen Syd-Österbotten 2.8 1916 står det så här:

Ingeniör Malmberg, som eger elektricitetsverket i Lappfjärd, är i beråd att sälja maskiner och kopparledningar, för vilka nu betalas goda pris. Fabrikör V. Nylund, som i Dagsmark har ett liknande verk, har genom köp övertagit Lappfjärds elektricitetsverks samtliga ledningsstolpar, isolatorer och järntrådsledningar och avser att, såvida överenskommelse med strömavnämarna kan uppnås, under nästa belysningssäsong leverera ljus till Lappfjärd. Genom annons i dagens blad sammankallar därför herr Nylund hugade strömavnämare till möte för att avgöra huru belysningen i den tätt befolkade bygden lämpligast kunde ordnas.

Själva affären genomfördes år 1917 och Viktor övertog då hela elnätet och själva kraftverket.

Viktor Nylund köper Ab Lumens elverk i Kristinestad.

I Kristinestad hade de stora ekonomiska problem med det ångdrivna elverket, Aktiebolaget Lumen. Detta hade startat redan år 1900 med 3 privatpersoner som delägare, plus staden som hade gått med i bolaget med ungefär halva aktiekapitalet. För det första så hade investeringskostnaderna skenat iväg från det planerade 53.000 mark till hela 120.000 mark. Detta ledde till större räntekostnader än beräknat och bolaget led av stora förluster. De 3 delägarna ville flera gånger att staden skulle lösa in bolaget men fullmäktige avböjde förslaget varje gång. År 1907 då stadens fullmäktige skulle besluta om inlösen, så var de inte beslutsföra på grund av för litet deltagare.

Till råga på allt så visade det sig att en av delägarna, affärsmannen och chefen för stadens drätselkontor Emil Axelin var en bedragare och försnillare av oanade mått. Emil Axelin var involverad i allt som handlade om pengar i Kristinestad och han hade ett grundmurat förtroende. Han var prokurist och bokförare åt flera stora affärsmän, bland annat åt Alfred Carlström och flera banker och inte minst åt staden. År 1910 sprack den Axelinska bubblan och det visade sig att han hade förorsakat otroliga förluster åt alla som han arbetade åt, också åt elbolaget Lumen. Det var med stor möda som verksamheten kunde fortsätta efter den ekonomiska kraschen, då Emil Axelin gick både i konkurs och hamnade i fängelse på samma gång.

Men staden hade inget intresse att inlösa de privata delägarnas aktier och bolaget gick därför på sparlåga och några investeringar kunde inte göras. Investeringar som borde göras fanns det gott om, för elnätet borde byggas ut åt alla håll, främst då till östra sidan där den nya järnvägsstationen och hela området borde lysas upp. Den nya hamnen och det nya hamnkontoret borde också få elektricitet.

År 1912 behandlade fullmäktige frågan igen men också nu avböjde fullmäktige förslaget om inlösning av de resterande aktierna.  En inlösning av aktierna skulle ha kostat staden ungefär 80.000 mark och de nödvändiga investeringarna i kraftverket cirka 20.000 mark.

År 1914 och 1915 var frågan igen uppe till behandling. Staden skulle nu ha möjlighet att inlösa Ab Lumen för ca 42.000 mark men igen var det nejsägarna som vann. Flera ledamöter var av den åsikten att staden borde grunda ett nytt elbolag och inte köpa in sig i Lumen som var både olönsamt och föråldrat.  I en tidningsannons från denna tid erbjöd sig ett bolag från Parkano att dra ledningar från Käenkoski i Parkano socken till Kristinestad men det blev inget av detta initiativ.

Ab Lumens elverk i Kristinestad, fotograferat av Viktor Nylund.
Ab Lumens elverk i Kristinestad, fotograferat av Viktor Nylund.

I slutet av mars 1915 så slog sågägaren Viktor Nylund till och köpte hela Ab Lumen för 35.000 mark. Han hade ju då redan erfarenhet av vattendriven elproduktion i Gamlaforsen i Dagsmark, så vi kan anta att han visste vad han gjorde.

(Vill du läsa mera om Ab Lumens elektricitetsverk, så klicka här)

I början på 1900-talet var man inte beredda på att elektriciteten kunde vara brandfarlig och i tidskriften ”Brandluren” kan vi läsa om 2 brandtillbud i Kristinestad som var förorsakade av de så kallade ljusledningarna. Vill du läsa artikeln, så klicka här!

Direkt efter att Viktor hade övertagit stadens elverk Lumen annonserade han i Sydin på detta sätt. Han var också snabb med att göra ett avtal om elleverans med staden Kristinestad.
Direkt efter att Viktor hade övertagit stadens elverk Lumen annonserade han i Sydin på detta sätt. Han var också snabb med att göra ett avtal om elleverans med staden Kristinestad.

Den 23 april 1915 gjorde Viktor Nylund ett avtal med staden Kristinestad om ett övertagande av belysningen på stadens gator under 10 års tid. Priset skulle vara 50 penni per kilowatt. På grund av att det var många som ondgjorde sig över försäljningen av Lumen åt Viktor och över det 10-åriga avtalet, så skrev Frans Henrikson en inlaga i Syd-Österbotten där han gladde sig åt affären. Frans gjorde en uträkning att staden genom detta avtal kunde spara upp till 78 750 mark under perioden.

Kraftverksbyggnaden som byggdes år 1900 revs i början på 1970-talet i samband med att ämbetshusen byggdes. På detta vackra flygfoto från år 1968 så syns byggnaden med den kännspaka skorstenen nere i kanten på fotot.
Kraftverksbyggnaden som byggdes år 1900 revs i början på 1970-talet i samband med att ämbetshusen byggdes. På detta vackra flygfoto från år 1968 så syns byggnaden med den kännspaka skorstenen nere i kanten på fotot.

Man kan tycka att allting som Viktor Nylund företog sig,lyckades över förväntan. Men han drabbades ock av bakslag, för hans elverk och såg i Dagsmark drabbades av en stor olycka. Den 17 januari 1914 på kvällen så slocknade lampan hemma hos Nylunds och det visade sig att sågen och snickeriet stod i ljusan låga.  Så här skrev tidningen Syd-Österbotten:

Eldsvådan i Dagsmark.

Såsom vi i senaste numret i korthet meddelade, nedbrann i Dagsmark natten mot senaste lördag sågägaren Viktor Nylunds såg. Vidpass halv ett på natten observerades olyckan därigenom att den elektriska lampan i Nylunds bostad slocknade, men hade elden då redan sådan framfart, att någon räddning av sågen icke var tänkbar och var den inom ett par tre timmar nedbrunnen. Ett invid sågen befintligt upplagsmagasin, innehållande ett större parti sågat och huflat virke, ävensom torkhuset räddades med tillhjälp av den å sågområdet befintliga sprutan, varjämte lyckligtvis även vinden låg i annan riktning. Sågen, som innehöll en enramig såg med hyfleri- och snickeriavdelning samt elektriskt dynamomaskin, var försäkrad i försäkringsbolaget Sampo till 17.000 mark, men skadan uppskattas till 22.000 mark, varför förlusten blir rätt kännbar.

Upplagsmagasinet och torkhuset, vilka räddades, voro vardera försäkrade till 700 mark, varemot det i upplagsmagasinet befintliga virkesförrådet uppskattas till cirka 6.000 mark var oförsäkrat. I sågen, som icke varit igång under ett par månader, skulle sågningen vidtaga följande dag.

Huru elden uppkommit, har icke med säkerhet kunnat utredas. Möjligt är att elden förorsakats av genom kortslutning i den elektriska ledningen eller genom självantändning. Klockan halv tio på fredagskvällen eller således tre timmar förrän eldsvådan iakttogs, besöktes sågen av sågställare Nystedt, vilken alltid ålegat övervaka såginrättningen och den elektriska belysningen, men något ovanligt förmärktes icke då av honom. Genom branden förlora flera arbetare, vilka i åratal haft anställning vid sågen, sin arbetsförtjänst.

Inom en månad efter sågbranden hade Viktor erhållit försäkringsbeloppet som uppgick till 16.475 mark. Viktor som var en handlingens man hade återköpt en del av de skadade maskinerna och inom kort hade han startat sågen igen. Nu byggdes en ny såg men något snickeri blev det inte. Elverket kom hastigt i gång igen och kunde snart producera elström både till sågen och åt sågägaren själv.

Just när denna brand inträffade höll Viktor på med att bygga om Matilda och Anders Forsgårds bostadsbyggnad till bönehus, så i detta fall passar det nog bra med uttrycket att Viktor just då hade många järn i elden.

Då Viktor hade kommit över Ab Lumens elverk i Kristinestad så drog han ledningar dit från sitt vattendrivna verk i Dagsmark. Detta var nog bara en tillfällig lösning, för Viktor hade säkert redan då börjat snegla på Håkåsk forsen i Perus, som hade betydligt större fallhöjd än i Gamla forsen.  I Håkåskforsen med en fallhöjd på över 4 meter fanns det från tidigare hela 3 kvarnar:  Holm, Håkåsk eller Rox och Nyholm eller Lillkvarnen.  Viktor började kalla sitt kraftverk för Pärusfors och efter det heter själva forsen åtminstone i folkmun för Pärus fors.

På kartan från år 1915 så ser vi bra var de 4 kvarnarna fanns i tiderna. Originalkartan finns på Landsarkivet i Vasa.
På kartan från år 1915 så ser vi bra var de 4 kvarnarna fanns i tiderna. Originalkartan finns på Landsarkivet i Vasa.

Viktor förvärvade forsrättigheterna av Lappfjärds skifteslag och han började genast planera för ett nytt kraftverk där och redan 1915 var ritningarna färdiga. Följande år, alltså 1916 fick han tillstånd att bygga ett vattenverk i forsen och han kunde då sätta igång med kanal- och dammbygget.

Här på Viktors foto så ser vi byggarna i full fart med byggandet av den bastanta dammen i Pärusfors. Den unga pojken till vänster i bilden är Viktors son Rurik. Kvisgården i bakgrunden. En tillfällig damm hade byggt högre upp i ån som ledde vattnet till den södra fåran, så att byggarna kunde bygga i fred.
Här på Viktors foto så ser vi byggarna i full fart med byggandet av den bastanta dammen i Pärusfors. Den unga pojken till vänster i bilden är Viktors son Rurik. Kvisgården i bakgrunden. En tillfällig damm hade byggt högre upp i ån som ledde vattnet till den södra fåran, så att byggarna kunde bygga i fred.
På bilden så syns det ganska bra hur byggandet av dammen gick till.
På bilden så syns det ganska bra hur byggandet av dammen gick till.

Den 1 december 1917 ingick i tidningen Syd-Österbotten en kort artikel, som berättar att kraftverket nu är i gång och producerar elektricitet till närområdet i Lappfjärd:

Anläggningen i Lappfjärd är numera så pass färdig att elektrisk energi kan fås därifrån. Kraft meddelas även allaredan konsumenter i Lappfjärd få och synes begynnelsen lova gott. Strömmen är alldeles jämn och inga störande avbrott inträffa. Efter någon vecka kan kraft fås även till staden. Det är meningen att energi till gatbelysningen skall tagas från Lappfjärd. Transformatorer saknas dock ännu, emedan sådana nu icke kunna importeras på grund av svenska exportförbud. Av denna orsak måste inomhusbelysningen fås från elektricitetsverket i staden tillsvidare.

Medan bygget av kraftverket pågick, så rasade det första världskriget nere på kontinenten. När kraftverket i Perus var färdigt rådde svåra tider också i Finland för livsmedelsbristen var stor och oroligheter mellan de röda gardena och skyddskårerna hade redan pågått en tid. Inom en vecka utropades självständigheten och inom ett par månader bröt inbördeskriget ut. Man kan gott säga att Ab Pärusfors fick sämsta möjliga start på grund av Sveriges exportförbud, oroligheterna och inbördeskriget 1918.

Trots att verksamheten kördes i gång i december 1917, så registrerades firman först mot slutet av följande år.

På bilden Ab Pärusfors kraftverk som körde igång generatorn år 1918. Fotot från söder taget av Selim Björses.
På bilden Ab Pärusfors kraftverk som körde igång generatorn i december 1917. Fotot från söder taget av Selim Björses.

På 1920-talet tog Pärus-Fors Ab också över det som fanns kvar av Storfors såg, efter att det hade brunnit ner till grunden och förorsakat dess ägare otroliga förluster.  Storfors låg bara en kilometer uppströms från Pärusfors och generatorn finns fortfarande kvar i den förfallna byggnaden.

Vill du läsa mera om Storfors och dess uppgång och fall, så klicka här!

Den 7 januari 1936 avled Viktor Nylund, endast 61 år gammal. Det blev nu enda sonen Rurik som fick axla ansvaret och ta över hela det imperium som pappa Viktor byggt upp under några årtionden. Rurik var då 29 år och studerade i Åbo men avbröt studierna, då han tog över skötseln av Ab Pärusfors och det stora hemmanet. Dagen efter dödsfallet skrev tidningen Syd-Österbotten en nekrolog, som du kan läsa här! Om du vill läsa en artikel om själva begravningen, så klicka här!

Foton.

På bilden Viktor och Ida Nylund tillsammans med sonen Rurik, som var född 1907.
På bilden Viktor och Ida Nylund tillsammans med sonen Rurik, som var född 1907.
År 1914 byggde Viktor Nylund om Matilda Forsgårds gamla bondgård till ett stort och modernt bönehus. Sedan drog han ledningar från sitt kraftverk i Gamlaforsen och till på köpet så donerade han en vacker takkrona, som fortfarande finns på bönehuset. I elstolpen framför ingången finns en utelampa monterad, troligtvis den första i hela byn och det fanns säkert en och annan som förundrade sig över detta lysande fenomen.
År 1914 byggde Viktor Nylund om Matilda Forsgårds gamla bondgård till ett stort och modernt bönehus. Sedan drog han ledningar från sitt kraftverk i Gamlaforsen och till på köpet så donerade han en vacker takkrona, som fortfarande finns på bönehuset. I elstolpen framför ingången finns en utelampa monterad, troligtvis den första i hela byn och det fanns säkert en och annan som förundrade sig över detta lysande fenomen.

(Vill du läsa mera om bönehuset, så klicka här)

Viktor Nylund var ju en drivande man också vid byggandet av ungdomsföreningens lokal Majbo. Maja Klemets gamla bondgård byggdes om och skarvades i med två flyglar och den kunde invigas 1910. Den revs sedan ner i början på 50-talet.
Viktor Nylund var ju en drivande man också vid byggandet av ungdomsföreningens lokal Majbo. Maja Klemets gamla bondgård byggdes om och skarvades i med två flyglar och den kunde invigas 1910. Den revs sedan ner i början på 50-talet.
Viktor var också med i den hornorkester, som hans svåger läraren Henrik Rosenback drog i gång i Dagsmark. Tredje från vänster är Viktor och följande högerut är hans bror Erik Anders Englund.
Viktor var också med i den hornorkester, som hans svåger läraren Henrik Rosenback drog i gång i Dagsmark år 1904. Tredje från vänster är Viktor och följande högerut är hans bror Erik Anders Englund. Instrumenten köpte de av Nykterhetsföreningen Rauhas i Kristinestad för 250 mark.
År 1917 var Viktor Nylund med och bildade en skyddskårsavdelning i Dagsmark. Han var också med och intog Kristinestad i början på 1918, då de ryska trupperna fördrevs. Viktor var dock inte bland de stridande med vapen, utan han var med i ambulansen.
År 1917 var Viktor Nylund med och bildade en skyddskårsavdelning i Dagsmark. Han var också med och intog Kristinestad i början på 1918, då de ryska trupperna fördrevs. Viktor var dock inte bland de stridande med vapen, utan han var med i ambulansen.
Viktor Nylund som stolt bilägare på 1920-talet. Garaget i bakgrunden finns fortfarande kvar på Sunnantillvägen.
Viktor Nylund som stolt bilägare på 1920-talet. Garaget i bakgrunden finns fortfarande kvar på Sunnantillvägen.
Ab Pärusfors hade sitt kontor på Strandgatan i Kristinestad, i Töttermans gård som stod bakom nuvarande apoteket. Kontoristen är fortfarande okänd.
Ab Pärusfors hade sitt kontor på Strandgatan i Kristinestad, i Töttermans gård som stod bakom nuvarande apoteket. Byggmästaren Henry Häggblad byggde huset i början på 1900-talet. Kontoristen hette Edit Ekström, född Nyberg och hon hade släkten i Skaftung. Hon arbetade sedan på stadens drätselkontor och hon dog 1975.
Här sitter Viktor Nylunds föräldrar Josef och Anna Greta Storkull. De kallades "Koll-Josip å Anagret" och de bodde på Brobackan, nära nuvarande sportplanen.
Här sitter Viktor Nylunds föräldrar Josef och Anna Greta Storkull. De kallades ”Koll-Josip å Anagret” och de bodde på Brobackan, nära nuvarande sportplanen.
Här sitter Viktor bland blommor och presenter i sitt hem på sin 60-årsdag, år 1933.
Här sitter Viktor bland blommor och presenter i sitt hem på sin 60-årsdag, år 1933.

27

Nog skulle Viktor känna sig stolt om han visste att det kraftverk som han körde i gång år 1918 fortfarande är i drift och producerar elektricitet till det allmänna elnätet. Sedan år 2001 ägs Storholmen, kraftverket och området där omkring av Perus Byaförening, som har gjort ett gott arbete med att hålla kraftverket i gång och sköta om hela kraftverksområdet.
Nog skulle Viktor känna sig stolt om han visste att det kraftverk som han körde i gång år 1918 fortfarande är i drift och producerar elektricitet till det allmänna elnätet. Sedan år 2001 ägs Storholmen, kraftverket och området där omkring av Perus Byaförening, som har gjort ett gott arbete med att hålla kraftverket i gång och sköta om hela kraftverksområdet.

Vill du läsa mera om byaföreningen i Perus, så klicka här!