Elektricitetsverket Lumen Ab i Kristinestad.

Sammanställt av Lasse Backlund år 2016.  Jarkko Ikkelä-Koski från Kristinestad har bidragit med foton och artikeln ur tidningen Teknikern.

I början på 1900-talet blev det aktuellt med elektrisk ström i Kristinestad och det var affärsmännen bankdirektör Hans Estlander, Emil Axelin och August von Willebrand som i början på år 1900 föreslog att de tillsammans med staden skulle bilda ett bolag för att producera belysningsström. Strömmen skulle främst användas för att lysa upp stadens gator och torg, som hittills lysts upp med petroleumlampor. De styrande i staden var välvilligt inställda till herrarnas förslag och bad att dessa skulle inkomma med kostnads- och lönsamhetsförslag.

Till stadsfullmäktiges möte i april 1900 hade de skrivit följande förslag och kalkyl:

”Av Herrar Stadsfullmäktige uppmanade att inkomma med kostnadsförslag och räntabilitetskalkyl för en elektrisk beslysningsanläggning här i staden, få vi härmed till fullgörande härav bilägga Allegemaine Electricitets Gesellschafts kostnadsförslag, vilket är det fördelaktigaste av de inlämnade förslagen.

Detta förslag slutar å Fmk 53,000:- av vilket kapital vi kunna erbjuda staden till övertagande av Fmk 25,000:- Vi bilägga en aproximativ räntabilitetskalkyl uppgjord så försiktigt som möjligt och utvisande att affären borde bliva vinstgivande.

Ifall Herrar Stadsfullmäktige besluta sig för att teckna aktier i bolaget anhålla vi att Herrar Stadsfullmäktige ville utse en eller flera personer att vid möte, som kommer att utlysas för granskning av stadgar, utseende av interimsstyrelse m.m. representera staden”.

Det allmänna beredningsutskottet som hade behandlat frågan för stadsfullmäktiges möte föreslog nu att staden skulle teckna aktier i det kommande bolaget för Fmk 25,000:- och att pengarna skulle tagas ur den så kallade brännvinsskatten. Utskottet föreslog också att staden skulle anslå högst 4,000 mark för upplysande av stadens gator, allmänna platser och stadsbron.

Ett enigt stadsfullmäktige godkände detta förslag och de gav drätselkammaren i uppdrag att av medlen ur brännvinsfonden teckna aktier i elektricitetsbolaget.

Staden utsåg apotekaren Sandlund och affärsmannen Konrad Sundman till representanter i nybildade Aktiebolaget Lumen.

Till följande fullmäktigemöte i juni 1900 hade styrelsen för Ab Lumen anhållit om att få uppställa nödiga stolpar för de elektriska ledningarna i staden. Anhållan godkändes enhälligt.

Ganska snart klarnade det för både Ab Lumen och de styrande i staden att kostnadsförslaget på Fmk 53,000:- inte kommer att hålla. Elektricitetsverket blev att kosta hela 120,000 mk, en överskridning med mer än de dubbla! Redan nu gick det upp för alla parter att lönsamhetskalkylen inte skulle hålla eftersom lån måste upptagas för skillnaden och räntekostnaderna blev betydande.

Nyttan av eletricitetsverket var dock så stor att några större protester inte inkom. Generatorn anskaffades från Tyskland och den drevs av en ångpanna som eldades med ved. Stolpar sattes upp och ledningar drogs till torget, stadsbron och de större gatorna.

Tidningen Teknikern som utkom i Helsingfors hade den 15 oktober 1900 en utförlig beskrivning av det nya elverket som installerats i Kristinestad:

Kristinestads elektriska belysningsanläggning.

Då vid Kristinestads elektriska belysningsanläggning, som i höst kommit i gång, en del anordningar, hvilka ej förekommit vid stadsbelysningsanläggningar inom landet, blifva använda, torde en kort redogörelse för desamma ej vara utan intresse.

I likhet med hvad fallet är i de flesta av våra landsortsstäder, visar sig den rådande gatubelysningen med petroleumlampor i Kristinestad vara otillfredsställande, hvarför som ett önskemål uppstäldes att gatorna skulle upplysas med elektriskt ljus, och att, vid byggandet af den blivande centralen, hänsyn äfven måtte tagas till det enskilda behovet av belysning. Ett privat bolag bildades, och då staden förband sig dels att ingå som en betydande aktieegare och dels att erlägga en i proportion till den förbättrade belysnigen svarande högre afgift för sin gatubelysning, ansågs affären säkerställd och ett kontrakt uppgjordes med Elektriska Aktiebolaget A.E.G.  Ingeniörsbyrå i Helsingfors om leverans af hela anläggningen efter ett af nämnda firma uppgjordt projekt.

Vid en preliminär teckning för att utröna antalet eventuella abonnenter, erhölls ett resultat af c:a 300 lampor, hvarför beslöts att såväl den maskinella delen som ledningsnätet skulle beräknas för 300 samtidigt brinnande lampor utöver gatubelysningen , samt att konsumtionen skulle debiteras efter mätare, hvarvid en anslutning af c:a 600 privata lampor kunde tillåtas. Att den beräknade anslutningen ej var för högt tilltagen framgår däraf, att innan anläggningen ännu kommit igång, mer än 550 lampor blifvit anmälda.

Här står maskinskötarna uppställda i det moderna elverket.
Här står maskinskötarna uppställda i det moderna elverket.

I enlighet med ofvanstående blef en ångmaskin af normalt 60 ind.hkr styrk uppställd. Densamma är af liggande Tandem-Compound typ af Chandler & Taylor C:o´s tillvärkning, försedd med regulator af Rite´s system och har en hastighet af 300 minut-hvarf. Ångpannan af Maskin- och Brobyggnads Aktiebolagets tillvärkning är af vanlig tubulär typ med en eldyta af 40 m2  och 8 atm. öfvertryck. Matarevattnet erhålles från en å tomten befintlig 9 m djup brunn och pannan matas medels en Deaus dubbelvärkande ångpump genom en förvärmare in i pannan. Ångmaskinen  drifver medels rem en shunt lindad dynamomaskin af Allgem. Elektr. Gesellschafts S. G.-typ med 4-poligt fält, hvilken normalt utvecklar 36 kilowatt vid en kraftförbrukning af 55 eff.hkr och är konstruerad för en spänning av 220 volt.

Redan de nya elledningar var en sevärdhet, som stadsborna gick runt och beundrade.
Redan de nya elledningar var en sevärdhet, som stadsborna gick runt och beundrade.

Beträffande gatubelysningen erbjödo de jämförelsevis smala och krokiga gatorna vissa svårigheter. På grund af att husen till största delen är låga, var genomgående båglampsbelysning omöjlig, och beslöts att alla gator skulle belysas med glödlampor af 25 Hefner-ljus styrka, och de öppna platserna med båglampor á 8 amp. Glödlamporna äro anbringade på ledningsstolparna med ett afstånd af 40-50 m från hvarandra.

En av de viktigaste omständigheter som gjorde sig gällande, var att gatubelysningen blef så anordnad  att tändningen och släckningen kunde ske på enklaste sätt, för att härigenom inbespara personal. För detta ändamål centraliserades hela systemet till två tryckpunkter, och stolparna vid dessa tryckpunkter öfverbygdes, såsom af ovanstående bild framgår, så att alla ledningar kunde nedföras till en kopplingstafvla. Å dessa taflor av marmor äro alla strömbrytare och säkerhetsapparater för hela gatubelysningen anordnade, och lamptändaren behöfver sålunda blott besöka dessa två platser, då tändning eller släckning skall ske. För större säkerhets skull äro äfven gatulamporna anordnade i grupper, så att ett möjligen uppståndet fel blott drabbar den resp. lampgruppen, och den öfriga belysningen må förblifva oberörd. Genom denna anordning möjligöres, att alla lampor i gathörnen äfven skiljas från de övfriga och tjänstgöra som nattlampor, d. v. s. brinna från den tid, då den hufvudsakliga beslyningen släckes, till kl. 3 på morgonen.

2 tryckpunkter byggdes i staden för att styra belysningen.
2 tryckpunkter byggdes i staden för att styra belysningen, så här såg den ut i Söderstan.
Där Östralånggatan korsar Skolgatan fanns tryckpunkten i Norrstan. Det var alltså härifrån som man reglerade gatubelysningen. (Juhani Saaris foto).
Där Östralånggatan korsar Skolgatan fanns tryckpunkten i Norrstan. Det var alltså härifrån som man reglerade gatubelysningen. (Juhani Saaris foto).

Tryckpunkterna äro sinsemellan förbundna genom fördelningsledningar, som löpa i en ring omkring stadens centrala delar – med afgreningar till de privata konsumenterna – och sålunda åstadkomma en utjämning af möjligen uppkomna ojämnheter i belastningen. Spänningen vid tryckpunkterna afläses dessutom direkt vid centralen å instrumenttafvlan. Fördelningsledningarna äro i likhet med gatubelysningsledningarna, försäkrade vid tryckpunkterna, och så att de nedföras till den förut omnämnda kopplingstaflan, hvarvid man blott genom frånskruvning av säkerhetsmetallerna, efter behag kan göra de olika delarna av nätet strömlösa, hvilket som kändt ofta kan vara af stor vikt.

För att ej nödgas hålla maskineriet i gång under de tider då endast de förut nämda nattlamporna jämte ett fåtal privata lampor äro i behof av ström, har ett ackumulatorbatteri med 190 amperetimmars kapacität blifvit uppställt.

Elverket var försett med stora batterierna, som kunde användas då förbrukningen var så pass låg att det var olönsamt att hålla i gång generatorn.
Elverket var försett med stora batterierna, som kunde användas då förbrukningen var så pass låg att det var olönsamt att hålla i gång generatorn.

Detsamma bestå af 144 celler och är af Tudor Accumulatoren Fabrik A. G.´s tillvärkning. Laddningen försiggår med hjälp af en så kallad tillsatsdynamo, typ N.G. hvilken höjer spänningen till 375 volt. Batteriet står alltid inkoppladt och värkar sålunda som en utjämnare mot häftiga belastningsörändringar. Då detsamma dessutom är jämförelsevis litet kan laddningen i regel ske under de tider den ordinarie belysningen är i gång och vinnes härigenom den fördelen att maskineriet ständigt går väl belastadt och den bästa värkningsgrad sålunda erhålles.

Nämnda ackumulatoranläggning torde vara den första som kommit till användning inom vårt land, hvarför det resultat som vinnes blir af specielt intresse. Den rationella drift som genom ett ackumulatorbatteri möjliggöres, äfvensom den omständigheten att privata abonnenter hela dygnet om kunna erhålla belysning, äro dock fördelar väl förtjänta att beaktas, och äfvenså framgår, af de erfarenheter till hvilka man i utlandet kommit, systemets obestridliga värde.

I Kristinestad har uppställandet af ackumulatorbatteriet äfven medfört den fördelen, att en del små motorer kunna anslutas till nätet, och har början redan gjorts af tryckeriet, som anskaffat en liten eletromotor för sin tryckpräss.

Såsom leverantörer vid anläggningen, hafva utom förutnämnda elektriska firma, äfven fungerat P. Sidorow Suom. Kalustokauppa O.Y. för ångmaskin och panna samt arkitekt T. Höijer för den af inhemska tegel uppförda skorstenen.

Här på Karhumäkis flygfoto från 1934 så vi var elverket var beläget.
Här på Karhumäkis flygfoto från 1934 så vi var elverket var beläget.

I tidningen Syd-Österbotten står det den 28. 1 1905, att: ”Elektrisk kraft har hittills i vår stad använts uteslutande för belysningsändamål. Numera har dock dylik kraft begynt användas även för drivning av maskiner. I går installerades i vårt tryckeri en 10 ampeers motor för att driva vår tryckpress.”

I Sydin 23.5 1905 skrivs om ett förslag till staden:

Inlösning av elektricitetsverket.

Bolaget Lumen hade i en skrivelse, som på annat ställe i dagens blad, hos stadsfullmäktige anhållit, att staden skulle för en summa av 80 000 mk övertaga elektricitetsverket och beslöt stadsfullmäktige tillsätta en kommitté av tre personer för att bereda frågan och ägde denna att sig till hjälp tillkalla fackman. Till kommittén invaldes hrr Snellman, Granfelt och Lind.

Skrivelsen lyder så här:

”Till herrar Stadsfullmäktige i Kristinestad.

Då vår elektriska belysningsaffär icke bär sig för oss, utan varje år lämnat förlust, se vi oss nödsakade, att på sätt eller annat får en ändring till stånd häruti. För våra lån har enskilda personer iklätt sig borgen och kan det icke för dessa vara någon uträkning, att låta affären hava sin gång, ty varje år som går blir deras risk naturligtvis större, då medel till nödiga avskrivningar icke finnas. En realisation av vår egendom torde därför i en eller annan form bli nödvändig. Då nu emellertid staden är största såväl aktionär som konsument i bolaget, synes det oss riktigast att förrän andra åtgärder vidtagas, åt den hembjuda våra elektriska belysningsanläggningar. Senaste bolagsstämma beslöt därför även att för ett pris av Fmk 80.000 hembjuda staden vårt elektricitetsverk under förutsättning, att en härför enligt bolagets stadgar sammankallad stämma kommer att godkänna beslutet.

Detta pris måste anses synnerligt lågt, då anläggningen kostat bolaget cirka Fmk 115.000 och känt är att t.ex. staden Fredrikshamn för ett mindre elektricitetsverk utan dubbla ångmaskiner och ångpannor fick betala över Fmk 80.000.

Ytterligare är att observera att i händelse vi blir tvungna sälja vår affär till privatpersoner, dessa för att kunna med vinst driva rörelsen, vore tvungna att betydligt höja priserna på elektrisk ström. En sådan prisförhöjning kommer naturligtvis tyngst att drabba staden som största konsument av belysningsström.

Vi har därför till Herrar Stadsfullmäktiges prövning velat överlämna detta vårt förslag, då det måhända för staden vore förmånligast att övertaga affären.

Kristinestad den 3 maj 1905.

Aktiebolaget Lumen

Hans Estlander”

I slutet på juni 1905 sammanträdde stadsfullmäktige och behandlade Lumens förslag och beslöt så här enligt Syd-Österbotten 1.7 1905:

Bolaget Lumens förslag om att staden måtte övertaga bolagets elektricitetsverk jämte det kommittéutlåtande som i ärendet tillkommit remitterades till bol. Lumens i och för inhämtande av bolagets yttrande i anledning av kommitténs förslag. Kommittén föreslog att staden skulle övertaga elektricitetsverket för en summa av omkring 70.000 mk.

Den 29 juli 1905 annonserade Lumen i tidningen Syd-Österbotten så här:

Aktionärerna i Aktiebolaget Lumen behagade sammanträda till extra bolagsstämma på Stadshotellet härstädes fredagen den 11 instundande Augusti kl 5 e.m. för att besluta om väckt förslag att försälja bolagets egendom och därav följande eventuell upplösning av bolaget.

Kristinestad, den 22 juli 1905.

Styrelsen

Mötet som var utannonserat till 11 augusti måste dock inhiberas på grund av att antalet deltagare var för få.

I april 1906 så behandlades frågan igen i stadsfullmäktige i Kristinestad. Bolaget ville överlåta elverket till staden för en summa om 80.000 mark och hade inkommit med kalkyler som uppvisade god lönsamhet. Tidningen Syd-Österbotten var välvilligt inställd till förslaget och hade gjort egna uträkningar som uppvisade bättre lönsamhet än vad bolaget själv hade räknat ut.

Borgmästare Granfelt föreslog att elverket skulle inköpas men under mötet ville ledamöterna Partanen och Sandlund att ärendet skulle bordläggas för att kunna få in bättre utredningar. Flera ledamöter ville också att en ingenjör Sandberg skulle ge utlåtande om kraftverkets skick och vilka investeringar som borde göras. Fullmäktige enades om detta förslag och ärendet bordlades.

I slutet på april 1906 på Ab Lumens stämma så utsågs till verkställande direktör Emil Axelin, till meddirektörer valdes Konrad Sundman och Bruno Wendelin. Tydligen hade bolaget visat vinst för det senaste året, eftersom det beslöts att gamla förluster skulle täckas av vinsten.

Till vänster på detta vykort från 1920-talet så ser vi en del av Ab Lumens elverk. Se också i vilket skick Staketgatan upp mot Svinåkerbacken var på 1920-talet.
Till vänster på detta vykort från 1920-talet så ser vi en del av Ab Lumens elverk. Se också i vilket skick Staketgatan upp mot Svinåkerbacken var på 1920-talet.

Efter detta var det relativt tyst kring bolaget Ab Lumen och staden inlöste inte bolaget, utan det fortsatte verksamheten med egna krafter. Det var hela tiden problem med lönsamheten och investeringarna på både elverket och ledningarna var stora. Bolaget blev tvunget att ta lån i de lokala bankerna för att finansiera verksamheten.

Artikel i Syd-Österbotten i april 1912:

Belysningsfrågan bordlägges.

Sedan förstärkte fullmäktige beslutit att för A.B. Lumens egendom i och för inlösen erbjuda ett pris om 50.000 mark, hade nämnda bolags aktionärer och fordringsägare behandlat frågan samt därvid ansett sig icke kunna godkänna stadens anbud såsom enligt deras tanke alltför lågt. Istället hade bolagsstämman erbjudit elektricitetsverket jämte därtill hörande egendom staden till inlösen för en summa av 65.000 mark. I och för behandling av A.B.Lumens motoffert sammanträdde senaste onsdag stadsfullmäktige i förstärkt antal.

Stadsfullmäktiges beredningsutskott, som förehaft ärendet till beredning, föreslog att förstärkte stadsfullmäktige ville besluta att godkänna A.B. Lumens anbud samt förty inlösa elektricitetsverket för 65.000 mark. Emot utskottets hade reservation anförts av ledamöterna Hydén och Karsten.

Vid sammanträdet uttalades av herrar Munsterhjelm och Sandlund åsikten, att tvenne av fullmäktiges ledamöter såsom sysslomän i firman Carlströms konkurs, vilken firma tecknat borgen för en del av bolagets skulder, vore jäviga att deltaga i ärendets behandling, ehuru de för sin del icke ville yrka på något beslut från fullmäktiges sida i detta avseende. Jävsanmärkningarna vederlades dock från annat håll.

På anhållan av hr Sandlund, som ansåg att vissa uppgifter från bolaget Lumen ytterligare borde införskaffas samt fullmäktiges expert, ingeniör Leire borde sättas i tillfälle att bemöta mot dennes utlåtande gjorda anmärkningar, bordlades ärendets behandling till ett följande sammanträde. Förstärkte fullmäktige beslöt dock efter omröstning med 10 röster mot 10, varvid ordförandens röst avgjorde, att ifrågavarande uppgifter icke skulle infordras.

Belysningslampor till den nya järnvägsstationen på östra sidan.

Redan år 1900 hade aktiebolaget Lumen av staden fått tillstånd att uppsätta stolpar och elledningar på gatorna. Beslutet var lite otydligt och helt villkorslöst, kanske mest på bristande kunskaper om branschen. Bolagets ansökan var också bristfällig och möjligast kort: ”Hos herrar Stadsfullmäktige så vördsamt vi anhålla att å stadens gator uppställa nödiga stolpar för den elektriska belysningen”.

År 1912 då järnvägen och den nya stationen byggdes så hade fullmäktige beslutit att elektriska lampor skall uppsättas där och på vägen dit. Lumens konsession gällde dock inte järnvägsområdet, så de ansökte om nytt tillstånd. I juli 1912 hade ett syneinstrument uppgjorts med nya säkerhetsföreskrifter och nu beslöts att dessa skall gälla.

Detta foto är taget någon gång på 1930-talet på Staketgatan, uppe från Svinåkersbacken. Kraftverkets skorsten syns till höger i bilden.
Detta foto är taget någon gång på 1930-talet på Staketgatan, uppe från Svinåkersbacken. Kraftverkets skorsten syns till höger i bilden.

Sågägaren Viktor Nylund från Dagsmark köper Ab Lumen.

År 1914 och 1915 var frågan igen uppe till behandling. Staden skulle nu ha möjlighet att inlösa Ab Lumen för ca 42.000 mark men igen var det nejsägarna som vann. Flera ledamöter var av den åsikten att staden borde grunda ett nytt elbolag och inte köpa in sig i Lumen som var både olönsamt och föråldrat.

Ab Lumens elverk i Kristinestad, fotograferat av Viktor Nylund.
Ab Lumens elverk i Kristinestad, fotograferat av Viktor Nylund.

Elektricitetsverket låg i korsningen av Parmansgatan och Staketgatan, där ämbetshusens parkering finns i dag. Fotot är alltså taget från Parmansgatan.

I slutet av mars 1915 så slog sågägaren Viktor Nylund till och köpte hela Ab Lumen för 35.000 mark. Han hade ju då redan erfarenhet av vattendriven elproduktion i Gamlaforsen i Dagsmark, så vi kan anta att han visste vad han gjorde.

Vill du läsa mera om bonden och sågägaren Viktor Nylund, så skall du klicka HÄR!

Ångpannan som drev generatorn krävde mycket ved och under år 1916 annonserade Viktor Nylund flera gånger i tidningen
Ångpannan som drev generatorn krävde mycket ved och under år 1916 annonserade Viktor Nylund flera gånger i tidningen

På sommaren 1916 var elverket stängt på grund av reparation. Viktor drog samtidigt elledningar från sitt kraftverk i Gamlaforsen i Dagsmark till Kristinestad . Samtidigt som han byggde flera skolor, så planerade han också sin största satsning någonsin, vattenkraftverket i Håkåskforsen i Perus som han döpte till Pärusfors Ab.

Så här såg Lumens elektricitetsverk ut på 1960-talet, där det stod i hörnet av Parmansgatan och Staketgatan. Kristinestads nya kyrka syns i bakgrunden. Fotot ur Kristinestad Sparbanks jubileumsbok.
Så här såg Lumens elektricitetsverk ut på 1960-talet, där det stod i hörnet av Parmansgatan och Staketgatan. Kristinestads nya kyrka syns i bakgrunden. Fotot ur Kristinestad Sparbanks jubileumsbok

Tidningsartiklar som handlar om elverket Lumen.

Den 5 maj 1900 skrev Kristinestads tidning om bildandet av elbolaget så här:

Elektrisk belysning i Kristinestad. I går sammanträdde till konstituerande bolagsstämma härstädes personer intresserade för bildandet af ett aktiebolag för åstadkommande af elektrisk belysning i denna stad, harvid beslöts att ett dylikt bolag skulle bildas under namn af ”Aktiebolaget Lumen”. Till ordförande vid mötet utsågs bankdirektören Hans Estlander samt till sekreterare tullförvaltaren August von Villebrand. Ordföranden meddelade att det nödvändiga aktiekapitalet 53.000 mark blifvit fulltecknadt. Förslag till stadgar upplästes och godkändes.

Till medlemmar i interimsdirektionen, med uppdrag bl.a. att söka stadfästelse å stadgarna utsågos herrar Emil Axelin, August von Villebrand och Hans Estlander samt till suppleanter herrar Konrad Sundman och Bruno Wendelin.

Den 23 maj 1900 skrev Kristinestads tidning om Belysningsbolaget:

Tullförvaltaren Aug. Villebrand, bankdirektör Hans Estlander och handlanden Emil Axelin ha anhållit om fastställelse af stadgar för ”Aktiebolaget Lumen”. Bolaget, hvars hemort är Kristinestad, har till ändamål att i staden inrätta elektriska belysningsstationer samt drifva handel med elektrisk kraft m.m. Aktiekapitalet är 53.000 mark.

Den 27 juni 1900 skrev Kristinestads tidning om Belysningsbolaget:

Det elektriska ljuset.

Grunden och stenfoten till byggnaden för den elektriska centralen är numera färdiga, och på uppförandet af själfva byggnader arbetar man med ifver för att få alt klart till hösten. Äfven stolparna för ledningen och lamporna uppställas som bäst.

Då nu i staden införes ett nytt, tidsenligt belysningssätt, är det att hoppas, att affärsmännen skola understöda företaget genom att i sina affärslokaler införa den nya belysningen och att äfven privata personer skola begagna sig däraf.

De som önska införa elektrisk belysning i sina våningar, böra anmäla därom hos bankdirektören Hans Estlander inom den 15 instundande juli.

Till följande fullmäktigemöte i juni 1900 hade styrelsen för Ab Lumen anhållit om att få uppställa nödiga stolpar för de elektriska ledningarna i staden. Anhållan godkändes enhälligt.

Ett exempel på hur tidigt Kristinestad var färdigt att ta elektriska gatulampor i bruk, hittar vi i Kristinestads Tidning den 11 augusti 1900. Där står det att ”i grannstaden Kaskö håller plåtslagaren Johannes Hällström på och förfärdigar 15 gatlyktor som skall fungera med petroleum. Någon glasmästare torde Kaskö stad ej bestå sig med, enär glassättningen till lyktorna äfven utföres i Finnby af bonden Karl Johan Smeds. Lyktorna komma, färdigt levererade till Kaskö, att kosta 11 mark 50 penni stycket”.

Enligt en notis i Kristinestads Tidning 18.8 1900 hade staden godkänt kostnadsförslaget på 2.500 mark för ”införande af elektrisk belysning i stadens rådhus”. Pengarna skulle tas ur brännvinsfondens vinstmedel. Införandet av elektrisk belysning ansågs i längden bli förmånligare än den relativt dyra lyspetroleum som köptes från Ryssland. Orsaken till att lyspetroleum blivit så dyr var att Kina börjat köpa upp stora mängder, vilket gjorde att priset steg. Men just denna tid råkade Ryssland i krig med Kina vilket medförde stopp i petroleumexporten, vilket gjorde att priset rasade. Det här skedde just då bygget av elverket pågick.

I samma nummer av Kristinestads Tidningen, alltså den 18.8 skriver kåsören Blitt så här om det kommande elektriska ljuset:

Det elektriska ljuset kommer väl snart att stråla efter – någon månad. Huruvida vi till dessa skola nöja få nöja oss med månen eller om vi skola få vandra i mörkret, eller om vaktmästar Sandbäcks lyktor ännu skola komma att användas, veta vi icke, men må vi lugna oss till den 1 september, så få vi väl se, huru det blir. Emellertid har vi redan kommit ganska långt med anordningarna för den nya belysningen. Himmelshöga stolpar resa sig öfver allt längs stadens gator och, där gatan tycktes för bred, har man behagat placera dem nästan midt på densamma. Här och hvar finnas äfven små hus, liknande något slags utsigtshus. Hvad dessa skåp månde vara bra för kan jag icke så noga säga, men bara vi få marknadsgubbar till stan, komma vi väl nog att få se, huru de verka. Ja, det tyckes, som om man placerat sina stolpar och skåp utan minsta hänsyn till andra omständigheter, än hvad belysningen fordrar. Dock, kan ju hända, att gatorna bordt omändras, innan man begynte med elektrisk belysning. Emellertid håller man nu på och lägger ut något slags trådar på dessa stolpar. Om trådarna äro isolerade eller icke, kan jag ej säga, ehuru detta torde vara någonting mycket viktigt att veta. De oisolerade trådarna lära nämligen vara mycket farliga. Sätter sig nämligen en dufva på en sådan tråd, faller den död till marken. Tänk, om man komme i beröring med en sådan tråd. Hu, ,am kunde falla död till marken! Vare nu hur som helst, roligt blir det ju, att allt snart bleve färdigt och man finge taga sig en bok i handen och gå ut på gatan och läsa på gatan.Ja, man lär kunna läsa på gatan vid det där nya ljuset till och med utan glasögon. Nog måste det blifva ljust och det blir bra det, och inte behöfver man sen förargas öfver de där sotiga lyktorna. Mera när det blir färdigt.

8.9 1900 skrev Kristinestads Tidning om ett brandtillbud på den nybyggda elcentralen:

Allvarsamt tillbud till eldsvåda. I onsdags på kvällen råkade å elektriska centralen ett brinnande ljus falla omkull och antände en oljig trasselstoppa samt hyvelspånor, hvarefter elden hastigt utbredde sig. Tack vare maskinistens rådighet släcktes branden dock omedelbart.

19.9 1900 skrev Kristinestads Tidning att den:

elektriska centralen härstädes börjar numera närma sig fulländning. Sedan ångmaskinen , hvilken tagits från Amerika, numera anländt och genom forcerat arbete på kort tid uppställts är maskineriet i det närmaste färdigt. Tyvärr hafva mindre missöden med matarpumpen fördröjt arbetet några dagar. Dynamomaskinerna, levererade af Allgemaine Elektricitäts Gesellschaft i Berlin, hafva längesedan varit i ordning, hvaremot ackumulatorbatteriet lätit vänta på sig. Dock är detta numera äfven i det närmaste färdigt. I dag torde assessor Hamberg anlända till orten, för att afsyna inrättningen, hvarefter vår ort kommir i åtnjutande af tidsenlig belysning.

22.9 1900 skrev tidningen en kort notis om att den elektriska belysningen af stadens gator och torg afprofvades i går. Vi skola i nästa nummer återkomma till ämnet.

26.9 1900 hade Kristinestads Tidningen en längre artikel om den elektriska belysningen:

Sedan fredag den 21 dennes har staden varit upplyst med elektriskt ljus och skaror af promenerande hafva tagit den nya belysningen i betraktande. Belåtenheten med belysningen är allmän. Lamporna lysa utmärkt och båglamporna, speciellt den i Badhusparken, kasta ett trolskt skimmer vida omkring. I allmänhet äro lamporna väl placerade, så att de allra flesta delar af staden äro fullt belysta. En förändring måste dock göras. Öfre delen af torget har visat sig vara otillräckligt upplyst, hvarför båglampan vid skoltorget kommer att flyttas dit och ersättas af trenne glödlampor.

Anläggningen är uppställd af Allgemeine Elektricitäts Gesellschaft, och afsedd att under den tid full belysning erfordras drifvas med dynamomaskin. Nattbelysningen, samt den belysning privata personer möjligen om dagen komma att använda, fårs däremot från ett härför inrättadt ackumulatorbatteri. Att härigenom en stor inbesparing af såväl bränsle som arbetskraft ernås är naturligt. Denna anläggning torde vara den första i landet, där ackumulatorbatteri användes för stadsbeslysning. Batteriet, hvars leverans något försenats, kommer, så snart det hinner laddas, till användning och skola då lamporna å stadens gator, som nu släckts kl. 11 e.m. brinna till fram på morgonen. Tändningen och släckningen af stadsbelysningen är mycket bekvämt anordnad, i ty att den helt och hållet regleras från de tvenne ”tryckpunkter” som äro uppställda i hörnet mellan Strandgatan och Parmanska gränden samt Westerlånggatan och Skolgränden.

Så snart ackumulatorbatteriet blifvit fullt färdigt kommer anläggningen från emottagarenas sida att af assessor Samberg i och för godkännande afprofvas. Men så vidt man nu kan bedöma har Allgemeine Elektricitäts Gesellschaft presterat ett i allo dugande arbete.

13.10 1900 hade tidningen en kort notis om att de elektriska batterierna måste laddas och att därtill åtgår mycket tid och att därför kan någon ström inte levereras förrän på måndag kväll. Redan i går voro lamporna släkta.

10.11 1900 skrev signaturen ”en, som är tvungen att mycket röra sig ute” en insändare i Kristinestads Tidning till aktiebolaget Lumen, som visade att elproduktionen kanske inte var så lätt: Hvarför lämnas numera staden i stickmörker om kvällarna? Det är oförsvarligt att ej en lyckta brinner under så mörka och ruskiga aftnar som i går och i förrgår. Stadsborna kunna dock ej undvara upplysning.”

Den 14. 11 1900 annonserade Lumen så här, vilket tyder på att alla inte gillade de nya lamporna.

Lumen annons
Tydligen har någon kastat sönder en lampa då bolaget annonserar så här.

Den 17.11 1900 skrev tidningen att de elektriska lamporna har installerats på rådhuset och nu har avsynats av drätselkammaren.

Den 1. 12 1900 fanns det i tidningen en kort notis: Den elektriska belysningen inspekterades på anhållan af bolaget Lumen i torsdags af assessor Samberg från Vasa, samt godkändes. Af förekommen anledning är den dock tillsvidare ej emottagen.

I tidningen Syd-Österbotten 24.10 1903 står det att:

Aktiebolaget Lumens elektricitetsverk numera är försatt i komplett skick samt i stånd att leverera all den strömstyrka som kan i staden behöfvas. På gården har uppförts en storartad brunn efter byggmästar Holmströms ritning. Elektricitetsverket disponerar numera öfver tvenne ångpannor och tvenne ångmaskiner, så att vid förfall för den ena den andra kan användas. Den nya ångpannan och maskinen äro levererade av Metvikens Mekaniska verkstad i Vasa. Maskineriet har 100 effektiva hästkrafters styrka och är en stående coumpondmaskin. (en kompoundmaskin är en förbättrad version av den traditionella ångmaskinen , som leder till en bättre ekonomi). Vidare har inom verket inredts en välbehöflig remontverkstad. Genom dessa kompletteringar och förbättringar tror sig bolaget kunna erbjuda sina afnämare en större trygghet och jämnhet i strömleveransen.

I tidningen Syd-Österbotten 28.11 1903 står det att:

Aktiebolaget Lumens fabrik för alstrande af elektriskt ljus har under höstens lopp försetts med en ny ångmaskin af tandem coumpond vertikal typ om 100 effektiva hästkrafter och 210 omlopp i minuten. Med maskinen drifves tvenne elektriska dynamon, den ena om 175 ampere och 240 volts, den andra om 60 ampere och 110 volts spänning och arbetar denna så jämnt och bra att dem från 0-175 ampere gör en differens på endast 5 slag i minuten. Bolaget äger nu tvenne ångmaskiner och sedan äfven under hösten skaffat sig en ny ångpanna står det välrustat för vinterkampanjen. Den nya pannan har en yta af 55 kv.meter med 8 kg.ångtryck per kv.centimeter och 13 kg vattentryck samt försedd med ingeniör Vestbergs patenterade rostanordning, hvarigenom inbesparas och rök- och gnistbildning undvikes. Vid jämförelse mellan vedåtgången vid den nya pannans användning har man trott sig kunna märka en besparing af omkring 20 proc. Aktiebolaget Metvikens Mekaniska verkstad i Vasa, som levererat såväl den nya maskinen som pannan har visat sig väl kunna konkurrera med utländska fabriker af samma slag. Den har redan levererat inalles 50 maskiner från 10 till 150 hästkrafter af dem äro 39 af coumpond typ.

I tidningen Syd-Österbotten står det den 9. 1 1904, att: Den elektriska ljusledningen till samskolan har under ferierna uppsatts. Endast en del lampor och kronor fattas ännu.

I tidningen Syd-Österbotten står det den 28. 1 1905, att: ”Elektrisk kraft har hittills i vår stad använts uteslutande för belysningsändamål. Numera har dock dylik kraft begynt användas även för drivning av maskiner. I går installerades i vårt tryckeri en 10 ampeers motor för att driva vår tryckpress.”

I Sydin 23.5 1905 skrivs om ett förslag till staden:

Inlösning av elektricitetsverket.

Bolaget Lumen hade i en skrivelse, som på annat ställe i dagens blad, hos stadsfullmäktige anhållit, att staden skulle för en summa av 80 000 mk övertaga elektricitetsverket och beslöt stadsfullmäktige tillsätta en kommitté av tre personer för att bereda frågan och ägde denna att sig till hjälp tillkalla fackman. Till kommittén invaldes hrr Snellman, Granfelt och Lind.

Skrivelsen lyder så här:

”Till herrar Stadsfullmäktige i Kristinestad.

Då vår elektriska belysningsaffär icke bär sig för oss, utan varje år lämnat förlust, se vi oss nödsakade, att på sätt eller annat får en ändring till stånd häruti. För våra lån har enskilda personer iklätt sig borgen och kan det icke för dessa vara någon uträkning, att låta affären hava sin gång, ty varje år som går blir deras risk naturligtvis större, då medel till nödiga avskrivningar icke finnas. En realisation av vår egendom torde därför i en eller annan form bli nödvändig. Då nu emellertid staden är största såväl aktionär som konsument i bolaget, synes det oss riktigast att förrän andra åtgärder vidtagas, åt den hembjuda våra elektriska belysningsanläggningar. Senaste bolagsstämma beslöt därför även att för ett pris av Fmk 80.000 hembjuda staden vårt elektricitetsverk under förutsättning, att en härför enligt bolagets stadgar sammankallad stämma kommer att godkänna beslutet.

Detta pris måste anses synnerligt lågt, då anläggningen kostat bolaget cirka Fmk 115.000 och känt är att t.ex. staden Fredrikshamn för ett mindre elektricitetsverk utan dubbla ångmaskiner och ångpannor fick betala över Fmk 80.000.

Ytterligare är att observera att i händelse vi blir tvungna sälja vår affär till privatpersoner, dessa för att kunna med vinst driva rörelsen, vore tvungna att betydligt höja priserna på elektrisk ström. En sådan prisförhöjning kommer naturligtvis tyngst att drabba staden som största konsument av belysningsström.

Vi har därför till Herrar Stadsfullmäktiges prövning velat överlämna detta vårt förslag, då det måhända för staden vore förmånligast att övertaga affären.

Kristinestad den 3 maj 1905.

Aktiebolaget Lumen

Hans Estlander”

I slutet på juni 1905 sammanträdde stadsfullmäktige och behandlade Lumens förslag och beslöt så här enligt Syd-Österbotten 1.7 1905:

Bolaget Lumens förslag om att staden måtte övertaga bolagets elektricitetsverk jämte det kommittéutlåtande som i ärendet tillkommit remitterades till bol. Lumens i och för inhämtande av bolagets yttrande i anledning av kommitténs förslag. Kommittén föreslog att staden skulle övertaga elektricitetsverket för en summa av omkring 70.000 mk.

Artikel i Syd-Österbotten i april 1912:

Belysningsfrågan bordlägges.

Sedan förstärkte fullmäktige beslutit att för A.B. Lumens egendom i och för inlösen erbjuda ett pris om 50.000 mark, hade nämnda bolags aktionärer och fordringsägare behandlat frågan samt därvid ansett sig icke kunna godkänna stadens anbud såsom enligt deras tanke alltför lågt. Istället hade bolagsstämman erbjudit elektricitetsverket jämte därtill hörande egendom staden till inlösen för en summa av 65.000 mark. I och för behandling av A.B.Lumens motoffert sammanträdde senaste onsdag stadsfullmäktige i förstärkt antal.

Stadsfullmäktiges beredningsutkott, som förehaft ärendet till beredning, föreslog att förstärkte stadsfullmäktige ville besluta att godkänna A.B. Lumens anbud samt förty inlösa elektricitetsverket för 65.000 mark. Emot utskottets hade reservation anförts av ledamöterna Hydén och Karsten.

Vid sammanträdet uttalades av herrar Munsterhjelm och Sandlund åsikten, att tvenne av fullmäktiges ledamöter såsom sysslomän i firman Carlströms konkurs, vilken firma tecknat borgen för en del av bolagets skulder, vore jäviga att deltaga i ärendets behandling, ehuru de för sin del icke ville yrka på något beslut från fullmäktiges sida i detta avseende. Jävsanmärkningarna vederlades dock från annat håll.

På anhållan av hr Sandlund, som ansåg att vissa uppgifter från bolaget Lumen ytterligare borde införskaffas samt fullmäktiges expert, ingeniör Leire borde sättas i tillfälle att bemöta mot dennes utlåtande gjorda anmärkningar, bordlades ärendets behandling till ett följande sammanträde. Förstärkte fullmäktige beslöt dock efter omröstning med 10 röster mot 10, varvid ordförandens röst avgjorde, att ifrågavarande uppgifter icke skulle infordras.