Kangas Voittos gård på Dagsmarkvägen 291.

Sammanställt av Lasse Backlund i juli 2019, med hjälp av Voitto Kangas och dottern Maj-Lis.

Fotot taget från nordost i juli 2019.

Den här gården i Klemetsändan, som ligger längs vägen ner till Klemets bron byggdes runt 1954 av mjölnaren Voitto Kangas (f. 1918 i Kankaanpää) och Elsebeth (f. 1921 i Dagsmark).

Huset fotograferat år 2003 från vägen ner till Klemets bro.
Fotot taget i maj 2003 från väster.

Voitto är son till Väinö Kangas (1897-1945) från Kankaanpää och Tilda Serafia Karhumaa (1897-1989) från Ruovesi. Väinö och Tilda som gifte sig midsommaren 1918 hade ett jordbruk i Vihteljärvi by i Kankaanpää, då de i december 1938 beslöt att köpa Klemets kvarn i Dagsmark av Bertta Ylisalo. År 1939 flyttade Väinö och Tilda till Dagsmark med 7 av de 8 barnen, förutom den äldsta sonen Voitto som då bodde i Nokia. En av Voittos yngsta bröder dog i en olycka som 3,5-åring år 1932, då han fick en ramlande hästkärra över sig.

Elsebeth var dotter till Frans Lillsjö (1896-1957) och Amanda (f. Lillkull 1899-1986) och hon växte upp på Byåsvägen 5 tillsammans med bröderna Alfons och Holger. Alla i familjen, utom Elsebeth som redan var gift, bytte år 1947 släktnamn till Lövdahl. Läs mera om Elsebeths släkt och hemgård HÄR!

Voitto Kangas som i unga år arbetade på gummifabriken i Nokia blev inkallad i armén då vinterkriget bröt ut år 1939. Efter ett par veckor i Niinisalo, flyttades han till Urjala och sedan till Lahtis. Kriget tog slut i mars 1940 just före Voitto hann till fronten. Den tiden var tjänstgöringstiden 2 år så under mellankrigsåret var Voitto i militären i Kuusamo. Midsommaren 1941 bröt fortsättningskriget ut och Voitto som var eldledare vid artilleriet blev skickad till Kiestinki, som var ett av de viktigaste anfallsområdena. Det var härifrån de finska och tyska trupperna försökte nå järnvägen till Murmansk. På hösten 1941 stannade anfallet upp lite öster om Kiestinki och det blev lugnt fram till våren 1942 då de sovjetiska trupperna gjorde ett massivt motanfall som försatte de finska trupperna i ett motti. Genom hårda strider lyckades de finska trupperna ta sig ur mottit och de här striderna räknas som de största någonsin på den nordliga kalotten. I krigets slutskede blev Voitto förflyttad till Karelska Näset för avvärjningsstrider och han befann sig i Ihantala då det blev vapenstillestånd. Efter freden med Sovjetunionen blev Voitto skickad till Torneå med båt för att mota tyskarna som retirerade norrut från Uleåborg. Enligt ryssarnas krav skulle de forna bundsförvanterna drivas ut ur landet och de drog sig norrut mot den norska gränsen och förstörde allt under reträtten. De finska soldaterna förföljde tyskarna till Rovaniemi, som bränts ner så totalt att där bara fanns ett par hus, resten var rykande ruiner och stående skorstenar. När trupperna nådde Kittilä blev de äldsta soldaterna hemförlovade, däribland Voitto. I Vasa lämnade han in sina vapen och därifrån åkte han med tåg till Kristinestad och sedan gick han till fots till familjen i Dagsmark.

Under sina permissioner brukade Voitto besöka sina föräldrar och syskon i Dagsmark och han träffade då Elsebeth Lillsjö, som han gifte sig med 1943, samma år som deras första dotter föddes. Elsebeth bodde i hemgården på Byåsvägen och då Voitto hemförlovades flyttade han också dit, där de bodde tillsammans med Elsebeths föräldrar.

Voitto började arbeta på Ab Pärus-Fors, sedan arbetade han på Kristiinan Puu i Kristinestad som arbetsledare. Han var också med och startade exportföretaget Kristiinan Puunviejät tillsammans med flera sågägare i regionen.

Voittos bror Veli Kangas (f. 1926) hade efter fadern Väinös död 1945 blivit mjölnare på Klemets kvarn och år 1951 löste bröderna Veli och Voitto ut de andra syskonen och de övertog kvarnen.

Efter en tid byggde bröderna en pärthyvlingsmaskin i närheten av kvarnen och efter en tid byggde de en cirkelsåg. Sedan skaffade de en ramsåg och efter det växte brödernas företag så gott som varje år.

År 1953 köpte bröderna Veli och Voitto en tomt av några hemmanshandlare. Tomten hade tidigare tillhört Konrad Rosenlund och där hade stått en ria och några andra uthusbyggnader.  Efter en kort tid köpte Voitto bort Velis andel och han började då bygga en gård på tomten.

Så här såg gården ut från söder på 50-talet. I vänstra kanten skymtar Helmer Holmqvists gård på andra sidan landsvägen.

Efter flytten till Klemetsändan fick Voitto och Elsebeth sedan två barn till. Elsebeth var hemmafru medan Voitto arbetade långa dagar på kvarnen och på sågen. Om du vill läsa mera om Klemets Såg och Kvarn, så skall du klicka HÄR!

Elsebeth dog år 2000 och Voitto sålde gården år 2007. Mäklaren som skulle förmedla gården köpte det själv men efter 2 år så sålde mäklaren det åt ett utomstående par, som kom från Ilmajoki. Själv flyttade Voitto till en radhuslägenhet i Kristinestad, där han bodde i 11 år, fram till 2018 då han flyttade till Åldersro i Perus där han fortfarande bor.

Foton.

På denna flygbild så ser vi Klemets Såg, där den låg på stranden till Lappfjärd å i Klemetsändan. Voittos och Elsebeths gård ligger mitt i bild bakom virkesstaplarna.
På flygfotot från början av 70-talet får man en bra överblick över industrierna i Klemetsändan. I nedre kanten finns bröderna Kangas såg och kvarn, och lagret av plankor och bräder. Lite till vänster syns Voittos gård. Den långa byggnaden i bakgrunden är den första delen av Elof Lindells snickeri.
År 1943 gifte sig Voitto Kangas med Elsebeth Lillsjö f. 1921, dotter till Frans Axelsson Lillsjö f. 1896 och Amanda f. Lillkull år 1899.
Pärthyveln som stod bakom kvarnen ner mot ån i full gång. ”Adelinas” Tor Vidberg till vänster, Voitto i mitten och hans svärfar Frans Lillsjö till höger.
Till den här gården flyttade Väinö och Tilda Kangas år 1939, efter att de året innan hade köpt gården och kvarnen i närheten.
Efter att Voitto sålde sitt hus i Klemetsändan år 2007 så bodde han ensam till år 2018 i en radhuslägenhet i Kristinestad.
Voittos dotter Rita till höger står tillsammans med grannflickan Maj-Britt Holmqvist på det transportband som förde stockarna från sågbacken till sågen i bakgrunden. Lappfjärds å till vänster.
Voitto och Elsebeth hade också ett litet jordbruk. Brädstaplarna fungerade som gärdesgård, så att inte kon och kalven kunde rymma.
Voittos son född 1952 var intresserad av fåglar och fiske och så här brukade han stå nere vid Lappfjärds å med kastspöt. Till vänster i bakgrunden syns ”Kalleas Erikas” gård som låg bredvid Klemets bron.
Elsebeths och Voittos nybyggda hus.
Dagsmarkbor på utfärd. Till vänster står Egil Mannfolk, i mitten Nils och Helvi Klemets och till höger Elsebeth och Voitto Kangas.
Gården fotograferad av Maj-Lis på 2000-talet.
Voitto Kangas hus fotograferat från öster av Maj-Lis på 2000-talet. Den röda byggnaden till höger är Kangas Harrys potatislager.
Hår står Voitto Kangas år 1987 tillsammans med sin syster Vuokko, som bor i Nokia.
Fotot av Voittos garage och kontor är från maj 2003 men det står fortfarande kvar i samma goda skick. Byggnaden är i Metsäliittos ägo.
På sågbacken fanns ett transportband som förde stockarna fram till ett annat transportband som drog upp stockarna fram till ramen.
Sågen fotograferad från väster.
Sågen fotograferad från norr.
Voittos kor betade bland brädstaplarna på brädgården.
Spåntornet i södra ändan av sågen.
Så här såg Klemets Såg ut när den var som störst.
Brodern Veli Kangas dog år 1995 medan Voitto fortfarande lever och bor på Ålderso i Perus. Voitto flyttade 2007 från Klemetsändan till en radhuslägenhet i Kristinestad och 2018 till Ålderso. Den här bilden togs ca 2010 då Voitto var på väg till ett veteransfest. Han ser nöjd ut med sina medaljer på bröstet och med bilden av sågområdet bakom sig.