Lindfors och ”Koll-Viktors” gård på Åbackvägen 357.

Sammanställt av Lasse Backlund 2016, med hjälp av Torolf Lindfors och Rurik Storkull. Uppdaterades på den nya hemsidan i mars 2017.

Så här såg gården ut som Koll-Viktor flyttade från Brobackan upp till Skräddarmossen i början på 1900-talet.
Så här såg gården ut som Koll-Viktor flyttade från Brobackan upp till Skräddarmossen i början på 1900-talet.

Det här gamla huset på Åbackvägen 357 stod tidigare på Milantå på Brobackan men i samband med storskiftet 1900-1912 flyttades det till Åbackan av bonden Johan Viktor Storkull (1871-1939) som också kallades ”Koll-Viktor” och hans hustru Vilhelmina (f. Rosenqvist 1875-1918).

Viktor var son till bonden Johan Henrik Storkull (1819-1899) och dennes andra hustru Fredrika Geisor och de bodde alltså på Brobackan, på högra sidan uppefter Milantå. Viktor Storkull gifte sig år 1898 med Vilhelmina och hon var född i Korsbäck, mittemot ungdomsföreningen hus. Vilhelmina var dotter till Karl Johan Rosenqvist (1847-1930) som kallades ”Träsk-Kalle” och hans hustru Karolina (1851-1930) som var dotter till Josef Mattsson Storkull. Med andra ord så var Viktor Storkull och hans hustru Vilhelmina småkusiner.

(Vill du se Koll-Viktors hela släktutredning, så klicka här och gå sedan till tabell 41)

Koll-Viktor, som enligt lantmäteriingenjör Sten Nilssons förslag år 1905 skulle få sitt hemman flyttat upp till Skräddarmossen på gränsen till Bötom protesterade med detta. Visserligen skulle han få sitt hemman samlat på ett ställe men han ansåg att området som svårodlat ”der fråstbarhet och andra olegenheter från urminnestid och allt framgent legger hinder i vegen för sedes odlingen hvarigenom våra hemman totalt eventyras der tillkomme vi att sakna sundt lege jemte bekvem åtkomst till skolor och Kyrka dessutom sakna vi veg att föra våra kreatur till skogen som oss blivitt före visat på den såkallade Dragåsen der vårt mullbete af ålder varit emedan den då skulle bli för oss belegen bakom andras mark och två åar”.

Viktor kom med olika egna förslag, bland annat ville ha sitt hemman placerat på andra sidan Tomtgropen , nära nuvarande elstation. Ett annat alternativ var att halva hemmanet skulle placeras på Skräddarmossen och den andra halvan skulle bli kvar på Brobackan. Då Viktors besvär år 1906 behandlades av ägodelningsrätten så ansåg de att placeringen skulle godkännas och att det vattensjuka och frostömma området lätt kunde dikas ut och uppodlas eftersom ån med gott fall fanns i närheten. 3 vittnen från Bötom hade inkallats och alla intygade att området är frostömt och det har kommit skörd väldigt sällan.

Inom storskiftet fanns det dock flera som kunde godkänna området, till exempel Niklas Berg och Viktor Nylund kunde gott tänka sig att ta detta område som sitt nya hemman.

Det är helt förståeligt att det kändes motbjudande för Viktor och Vilhelmina att flytta så pass avsides, det fanns ju knappt något riktig väg hit. En tröst var det säkert för Vilhelmina att hennes syster Manda Nybond skulle bli närmaste granne. En annan granne var Viktors egen syster Maria (1865-1915) som var gift med Josef Henrik Andersson Blomqvist (1879-1920). Deras hemman Andersson låg också i rå med Viktors hemman, men de hann aldrig flytta dit före de dog.

Någon gång runt år 1910 flyttade Viktor och Vilhelmina gården till sitt nya ställe. Barnen Frans (1899-1974), Hulda (1903-1969), Artur (1906-1987) och Elna (1908-1995) som alla var födda på Brobackan flyttade med. Den yngsta dottern Elin (f. 1914) föddes på Åbackan. Det är svårt att föreställa sig hur området såg ut den tiden men säkerligen helt annorlunda än i dag. Elna har berättat att hon en gång då hon var liten flicka, villade bort sig på hemmanet då hon var ute och plockade hjorton!

Koll-Viktors och Vilhelminas barn:

Frans Storkull (1899-1974).

Frans Storkull var aktiv i så gott som alla föreningar som fanns i Dagsmark.
Frans Storkull var aktiv i så gott som alla föreningar som fanns i Dagsmark.

Frans föddes och levde sina första år på Brobackan men flyttade vid storskiftet till Skräddarmossen nära gränsen till Bötom. Han ivrade för ungdomsarbetet och idrotten och satte ner mycket tid och energi på dessa. Utan att framhäva sig själv, så fick han Dagsmarkborna att engagera sig för både idrotten och i föreningslivet. Han var den självskrivna ledaren för Dagsmark Idrottsklubb och var aktivt med och byggde den nya idrottsplanen bredvid Lillbron. Han var aktiv inom det mesta som hände i Dagsmark, allt från Lantmannagillet till det lokalpolitiska.

Här Åke Hammarberg och Stig Rosenback på invigningen av den nya sportplanen år 1957. I bakgrunden Nils och Aina Eklunds nybyggda gård.
Här Åke Hammarberg och Stig Rosenback på invigningen av den nya sportplanen år 1957. I bakgrunden Nils och Aina Eklunds nybyggda gård.
Det var till stor del Frans Storkulls förtjänst att ungdomsföreningen kunde bygga sitt nya föreningshus i början på 50-talet. Här på Ilta-Lilja Klockars foto från 1954 så står Frans Storkull ensam på ställningarna medan hans motorcykel lutar uppefter väggen. Att åstadkomma ett dylikt hus i de knappa tider som rådde efter kriget är en prestation men Frans lyckades engagera dagsmarkborna att bygga på talko och att donera byggmaterial.
Det var till stor del Frans Storkulls förtjänst att ungdomsföreningen kunde bygga sitt nya föreningshus i början på 50-talet. Här på Ilta-Lilja Klockars foto från 1954 så står Frans Storkull ensam på ställningarna medan hans motorcykel lutar uppefter väggen. Att åstadkomma ett dylikt hus i de knappa tider som rådde efter kriget är en prestation men Frans lyckades engagera dagsmarkborna att bygga på talko och att donera byggmaterial.
Här på bilden står Frida Klemets med sin cykel framför Frans Storkulls gård på Åbackvägen, där hon arbetade som piga.
Här på bilden står Frida Klemets med sin cykel framför Frans Storkulls gård på Åbackvägen, där hon arbetade som piga.

År 1928 köpte Frans Storkull ett område på ungefär ett par hektar bredvid Storkulls hemman av Henrik och Hilma Norrgård. Området som hette Vesterlund hade tidigare tillhört Emil Nybond men via flera ägobyten så kunde Frans köpa denna parcell. Frans köpte sedan mera mark i närheten så att han hade nästan 10 hektar. Här levde han som bonde och odlade potatis och han hade också några kor och en häst. Då Frans slutade med korna så började han tillverka takpannor av cement i fähuset. Dessa sålde han sedan i närområdet.

Ungefär år 1970 såg gården ut så här, som Frans byggde på 1930-talet och som revs år 1975. Målning av Rosblom.
Ungefär år 1970 såg gården ut så här, som Frans byggde på 1930-talet och som revs år 1975. Målning av Rosblom.

Runt 1930 byggde han ett hus åt sig och han bodde där till år 1962 då han överraskande sålde hemmanet med tillhörande hus åt Kauko Santamäki.  Kauko som då bodde hemma köpte alltsammans, till och med hästen Freja ingick i köpet. Frans flyttade då till Sverige där han bodde i flera år men flyttade till Lappfjärd någon tid före han dog ogift och barnlös år 1974. Familjen Kauko och Sinikka Santamäki bodde i Frans Storkulls hus i över 10 år tills de byggde ett nytt på samma tomt.

Hulda Storkull, gift Hemberg (1903-1969).

Vilhelminas och Viktors dotter Hulda (1903-1969) gifte sig år 1927 med Karl Hemberg som var född år 1902 i Bötom.
Vilhelminas och Viktors dotter Hulda (1903-1969) gifte sig år 1927 med Karl Hemberg som var född år 1902 i Bötom.

Efter att de gift sig bodde de på flera platser, bland annat i lillstugan hos Pala-Viktor Hägglund och sedan i en liten stuga bredvid Kuoppas gård i Palon. År 1932 köpte de ett område i Palon och byggde en gård åt den växande familjen. Den gården revs ner i början på 70-talet då en ny uppfördes. Karl som kom från fattiga förhållanden började köpa upp virke som han lät såga på de lokala sågarna och han köpte också in mark för att utvidga hemmanet.

Vill du läsa mera om Hembergs, så finns det en egen historik, det är bara att klicka HÄR!

Här i denna gård bodde Hulda från år 1932 till 1969, då hon dog.
Här i denna gård bodde Hulda från år 1932 till 1969, då hon dog.

Artur Storkull (1906-1987).

Vilhelminas och Viktors son Artur Leander (f.1906) gick i Korsholms lantbruksskola och sedan blev han bonde på hustrun Aina Finnes hemman i Solf. Aina gick i husmodersskolan i Korsholm år 1928 och efter det var hon engagerad i flera föreningar i Solf, bl.a. i Lotta Svärd, kyrkokören, ungdomsföreningen , marthaföreningen och mycket annat. Aina dog år 1942.

Artur deltog både i vinter- och fortsättningskriget som plutonchef. Då han hemförlovades 1942 blev han militärinstruktör fram till 30/11 -44 i Vasa. Han deltog i framgrävningen av stupade i Karhula och Summa 1942 då man hemförde 14 stupade. Han var också plutonschef vid evakueringen av Porkkala i sept. -44 då fem gårdar evakuerades. 1945 var han vårdledare för fem karelska familjer i Solf, som kommunen övertog 1946. Han var ordförande i Solf IK 1938-47.

Artur gifte om sig med Tyne Smeds och med familjen flyttade han år 1950 till Kristinehamn i Sverige, där han grundade Finlandssvenska Värmlandsgillet 1954 och var dess ordförande till 1961, då det blev flytt till Västerås där han bl.a. var murarinstruktör på Västerås yrkesskolor 1965-70. I Västerås blev han känd som en duktig murare och var med på flera stora byggen.

9

Här Storkull Artur och första hustrun Aina Finne, året är 1936.

Elin Storkull, gift Jeppson (1914-2007)

Vilhelmina Storkull dog ju i unga år redan 1918 och hemmanet sköttes då av Viktor och de äldre barnen. De sista åren i livet bodde änklingen Koll-Viktor i lillstugan och blev omhändertagen av yngsta dottern Elin och hennes man Gunnar Jeppson som var född i Pjelax. Koll-Viktor dog just före vinterkriget bröt ut år 1939. Elin och Gunnar Jeppson (1916-1976) flyttade sedan till Gunnars hemgård på Ricksens backan i Pjelax, där de var bönder och växthusodlare. En häftig hagelstorm på 50-talet slog sönder växthusen och skörden gick förlorad och då avyttrade de hemmanet och flyttade till Sverige, där de bodde livet ut. Elin dog år 2007 i Södertälje.

På bilden Elin och Gunnar Jeppson med två av sina döttrar.
På bilden Elin och Gunnar Jeppson med två av sina döttrar.

Elna Storkull, gift Lindfors (1908-1995).

Här på bröllopsfotot från sommaren 1938 står Frans och Elna Lindfors.
Här på bröllopsfotot från sommaren 1938 står Frans och Elna Lindfors.

År 1938 så gifte sig Elna Storkull med Frans Lindfors (1912-1974) som var född på Nyskiftan i Lappfjärd. De blev bönder på Storkulls hemman och de bosatte sig då i den gamla bondgården och där föddes sönerna Kaj 1938, Lars 1941 och Torolf år 1944.  Frans var med i både vinterkriget och fortsättningskriget och när han återvände från kriget så flyttade familjen till lillstugan under den tid som han rev ner den gamla bondgården. År 1945 så byggde Frans den gård som fortfarande står nära den gamla Åbackvägen som i dag kallas för Nybond-tå.

På kartan ser vi att Lindfors hemman är väl samlat i ett enda skifte mellan Åbackvägen och ån. Förutom detta hemskifte så ägde de också skog på Dragåsen.
På kartan ser vi att Lindfors hemman är väl samlat i ett enda skifte mellan Åbackvägen och ån. Förutom detta hemskifte så ägde de också skog på Dragåsen.
Det här huset byggde Frans och Elna Lindfors år 1945, på samma ställe där den gamla bondgården stod. Timmer från den gamla gården användes vid bygget. Dottern Marlene föddes i detta hus julen 1946, hon gifte sig i januari 1967 med Håkan Utfolk från Påskmark och har sedan dess bott där.
Det här huset byggde Frans och Elna Lindfors år 1945, på samma ställe där den gamla bondgården stod. Timmer från den gamla gården användes vid bygget. Dottern Marlene föddes i detta hus julen 1946, hon gifte sig i januari 1967 med Håkan Utfolk från Påskmark och har sedan dess bott där.
Mitt på fotot som är taget från Bötomhållet så ser vi det uthus som Torolf Lindfors byggde på 1980-talet. Det står på samma ställe som det uthus som Viktor Storkull byggde år 1927. Vägen som syns till höger är den gamla Åbackvägen men som i dag kallas för Nybond-tå. Den fortsatte i tiderna upp till Bötom men den togs ur bruk då den nya Åbackvägen byggdes färdig på 1930-talet. Hos Lindfors kallades denna sista vägstump för Rivägen eftersom deras ria låg utefter denna.
Mitt på fotot som är taget från Bötomhållet så ser vi det uthus som Torolf Lindfors byggde på 1980-talet. Det står på samma ställe som det uthus som Viktor Storkull byggde år 1927. Vägen som syns till höger är den gamla Åbackvägen men som i dag kallas för Nybond-tå. Den fortsatte i tiderna upp till Bötom men den togs ur bruk då den nya Åbackvägen byggdes färdig på 1930-talet. Hos Lindfors kallades denna sista vägstump för Rivägen eftersom deras ria låg utefter denna.
Så här såg Lindfors gård ut år 2003, fotograferad från väster.
Så här såg Lindfors gård ut år 2003, fotograferad från väster.

Frans och Elnas äldsta son Kaj (f.1938) flyttade till Upplands Väsby i Sverige år 1960 och bodde där tills han dog i september 2004. Han gifte sig år 1965 med Eila Mäki (1939-2014) från Vanhakylä.

Den yngre sonen Lars (f.1941) flyttade till Sverige några år efter Kaj och han bor fortfarande där med sin hustru Else-Maj Lindqvist, hemma från Ömossa. De gifte sig år 1964, då det ställdes till med storbröllop på Skräddarmossen.

År 1970 togs hemmanet över av Frans och Elnas yngsta son Torolf och hans hustru Siv (f.Storkaas 1946) från Påskmark och de satsade på potatisodling. Före det hade de bott ett par år i Sverige men återvände och de byggde ett nytt hem åt sig nära Åbackvägen år 1971.

I början på 1990-talet så satsade Torolf och Siv också på kräftodling i bassänger nära ån nedanför den gamla hemgården. De bildade bolaget Enviro Botnia som föder upp och saluför kräftor. De säljer också bottenluftare som syresätter vattnet vid fisk- och kräftodlingar men pumparna kan också användas för att hålla vattnet isfritt, till exempel vinterbadarna berömmer dessa pumpar.

Flera bassänger för kräftodling grävdes också i Kvarnå nära Dragåsmossen. Här Siv och Torolf framför en av bassängerna uppe i Kvarnå sommaren 2003. Bottenluftaren bakom Torolf hjälper till att syresätta vattnet så att kräftorna kan överleva.
Flera bassänger för kräftodling grävdes också i Kvarnå nära Dragåsmossen. Här Siv och Torolf framför en av bassängerna uppe i Kvarnå sommaren 2003. Bottenluftaren bakom Torolf hjälper till att syresätta vattnet så att kräftorna kan överleva.

Efter att potatisodlingarna utarrenderades så satsar Siv och Torolf enbart på kräftodlingen. Den ur bruk tagna potatiskällaren används för att föda upp kräftyngel som sedan får växa till sig i bassängerna utomhus. De fullvuxna kräftorna saluförs till restauranger och till finsmakare som vill ordna en bättre kräftskiva. (vill du läsa mera om Enviro Botnia, så klicka här)

På 1960-talet var Torolf aktivt med i Dagsmark Ungdomsförening och var dess ordförande under åren 1965-1966. Torolf är också politiskt aktiv och var en period på 1990-talet medlem i både stadsfullmäktige och i stadstyrelsen.

Foton.

Frans Storkull var aktivt med och byggde Bötombergsstugan som kunde invigas år 1957.
Frans Storkull var aktivt med och byggde Bötombergsstugan som kunde invigas år 1957.
Frida Klemets som var piga hos Frans Storkull gifte sig sommaren 1950 med Reino Rajala från Bötom och fotot togs dagen efter bröllopet då kockar och uppassare samlades framför Frans Storkulls gård. Från vänster Gerda Storkull, ”Ottoas-Elin” Rosenback, Senja Puputti med dottern Anja som syns lite bakom Hjördis Skoglund som var kusin till Frida Klemets. Följande är Fridas mor ”Skräddarinas-Tilda” och bredvid henne står Elna Lindfors. Den långa mannen är Reino Rajala med hustrun Frida och bredvid Frida står ”Sanderas-Mina” Viiala från Palon och längst till höger står Fridas bror Nils och Helvi Klemets.
Frida Klemets som var piga hos Frans Storkull gifte sig sommaren 1950 med Reino Rajala från Bötom och fotot togs dagen efter bröllopet då kockar och uppassare samlades framför Frans Storkulls gård. Från vänster Gerda Storkull, ”Ottoas-Elin” Rosenback, Senja Puputti med dottern Anja som syns lite bakom Hjördis Skoglund som var kusin till Frida Klemets. Följande är Fridas mor ”Skräddarinas-Tilda” och bredvid henne står Elna Lindfors. Den långa mannen är Reino Rajala med hustrun Frida och bredvid Frida står ”Sanderas-Mina” Viiala från Palon och längst till höger står Fridas bror Nils och Helvi Klemets.
Här på bilden familjen Gunnar och Elin Jeppson till vänster och familjen Elna och Frans Lindfors till höger framför Lindfors gård på Åbackan.
Här på bilden familjen Gunnar och Elin Jeppson till vänster och familjen Elna och Frans Lindfors till höger framför Lindfors gård på Åbackan.
Då Lasse Lindfors gifte sig med Else-Maj från Ömossa år 1964 så ställdes det till med ett ordentligt bröllop, byggnaden till vänster är den tillfälliga danslaven. Ungdomar från hela byn brukade vara med och bygga upp dessa danslavar och denna torde vara den sista danslavan för bröllop som byggdes i Dagsmark.
Då Lasse Lindfors gifte sig med Else-Maj från Ömossa år 1964 så ställdes det till med ett ordentligt bröllop, byggnaden till vänster är den tillfälliga danslaven. Ungdomar från hela byn brukade vara med och bygga upp dessa danslavar och denna torde vara den sista danslavan för bröllop som byggdes i Dagsmark.
Det blev bråttom med att bärga höet på ett passligt område för att Lasses och Else-Majs bröllopsgäster skulle kunna parkera sina bilar bland höstörarna.
Det blev bråttom med att bärga höet på ett passligt område för att Lasses och Else-Majs bröllopsgäster skulle kunna parkera sina bilar bland höstörarna.
Här sitter Alvar Back och Verner Utfolk från Tjöck till vänster tillsammans med Karl Hemberg och Ingvar Westerback, på födelsedagskalas hos Lindfors.
Här sitter Alvar Back och Verner Utfolk från Tjöck till vänster tillsammans med Karl Hemberg och Ingvar Westerback, på födelsedagskalas hos Lindfors.
Fotot från 1964 då Else-Maj, som numera heter Emma, konfirmerades i Badelunda kyrka i Västerås. Mamma Tyyne hade dött året innan. Andra från vänster är Artur Storkull tillsammans med barnen från vänster Carita, Else-Maj, Evi och Rurik.
Fotot från 1964 då Else-Maj, som numera heter Emma, konfirmerades i Badelunda kyrka i Västerås. Mamma Tyyne hade dött året innan. Andra från vänster är Artur Storkull tillsammans med barnen från vänster Carita, Else-Maj, Evi och Rurik.
Här systrarna Elin och Elna Storkull.
Här systrarna Elin och Elna Storkull.
Här poserar 4 ungdomar på Mittsas Fordson-traktor som råkade stå nära vägen, från vänster Helvi Klemets, Frida Klemets, Nils Klemets och till höger står Frans Storkull.
Här poserar 4 ungdomar på Mittsas Fordson-traktor som råkade stå nära vägen, från vänster Helvi Klemets, Frida Klemets, Nils Klemets och till höger står Frans Storkull.
Ungdomslokalen i Dagsmark som invigdes år 1954 var Frans Storkulls skapelse. Lokalen förstördes i en häftig brand i maj 1996.
Ungdomslokalen i Dagsmark som invigdes år 1954 var Frans Storkulls skapelse. Lokalen förstördes i en häftig brand i maj 1996.
Då Elna Lindfors t.v. fyllde 80 år på pensionärshemmet i Lappfjärd så uppvaktades hon av Ingeborg Gröndahl från Åbackan.
Då Elna Lindfors t.v. fyllde 80 år på pensionärshemmet i Lappfjärd så uppvaktades hon av Ingeborg Gröndahl från Åbackan.
Frans Storkull var aktivt med i skyddskårens verksamhet men han blev inte uttagen till kriget. Frans som också kallades Lill-Frans står här längst till höger bilden och här syns det bra att han var huvudet kortare är sina 3 kamrater.
Frans Storkull var aktivt med i skyddskårens verksamhet men han blev inte uttagen till kriget. Frans som också kallades Lill-Frans står här längst till höger bilden och här syns det bra att han var huvudet kortare är sina 3 kamrater.
Elna Lindfors´ mor Vilhelmina hade en syster Selma som gifte sig med en Dahlberg från Sverige och de emigrerade sedan till Amerika. Mannen där bak är Selmas son Carl Dahlberg och framför honom sitter hustrun Rita. Deras dotter Elisabeth står till höger och deras son Eric sitter till vänster.
Elna Lindfors´ mor Vilhelmina hade en syster Selma som gifte sig med en Dahlberg från Sverige och de emigrerade sedan till Amerika. Mannen där bak är Selmas son Carl Dahlberg och framför honom sitter hustrun Rita. Deras dotter Elisabeth står till höger och deras son Eric sitter till vänster.