Tidningsartiklar från år 1936.

Folkmängderna i Sydösterbotten.

Folkmängden i Kristinestads stadsförsamling minskade igen under det gångna året, denna gång med 11 personer till 3 197 personer. 14 äktenskap ingicks och det föddes 27 barn. 34 personer avled och av dessa dog 3 i lungsot.

I landsförsamlingen i Tjöck minskade befolkningen med 3 personer till 1 605 personer. 14 barn föddes och 17 personer avled, och 7 par gifte sig.

I Lappfjärd noteras en ökning i församlingen med 23 till 6 387 personer. Det föddes jämnt 100 barn, medan 74 personer hade avlidit. Den äldsta döda var en kvinna på 88 år. 35 par gifte sig och ett äktenskap hade upplösts genom laga skillnad.

I Sideby minskade befolkningen med 64 personer till 3 671, främst på grund av stor utflyttning. 65 födda barn mot 62 avlidna personer, 24 par gifte sig.

Syd-Österbotten 8.1.1936:

I går på förmiddagen avled i sitt hem i Dagsmark i Lappfjärd verkställande direktören i Ab Pärus-Fors Oy Viktor Nylund i en ålder av 61 år. Han hade senaste lördag besökt en jordfästning i Vasa och under resan ådragit sig en lunginflammation. En hjärtattack gjorde så slut på de starkt nedsatta krafterna.

Viktor Nylund var född i ett bondehem i Dagsmark. Annan skolbildning än den folkskolan hade att bjuda fick han ej. Men med ett mindre vanligt intresse skaffade han sig grundliga insikter på flera områden. Hans håg stod till industriell verksamhet och han startade med en liten såg i hembyn. För ett tjugotal år sedan grundade han Ab Pärus-Fors Oy, vars verkställande direktör han var till sin död. Firmans elektricitetsverk i Pärus by i Lappfjärd levererar energi till Kristinestad, Lappfjärd och Tjöck och dess såg- och kvarninrättning tillgodoser ett stort behov, icke minst sedan den moderna vetekvarnen för ungefär ett år sedan kunde sättas igång. Det var betecknande för Viktor Nylund, att han på studieresor – ofta till utlandet – skaffade sig nödiga insikter, så att han själv kunde montera alla de maskiner, som erfordrades i den mångsidiga anläggningen.

För allmänna och kulturella angelägenheter var Viktor Nylund mycket intresserad – i den mån hans mycket upptagna tid det tillät. I långa tider tillhörde han församlingens kyrkoråd och kyrkofullmäktige, och i direktionen för Lappfjärds folkhögskola var han under en längre tid en drivande kraft. För lantbrukets utveckling var han mycket intresserad, och detta intresse omsatte han i praktiken såsom en föregångsman i sitt eget jordbruk. Han var sålunda den första i Lappfjärd, som införde AIV-foder i sin hushållning. Att kreaturkontrollverksamheten blivit vad den nu är i Dagsmark får också till största delen tillskrivas honom.

Till sin karaktär var Viktor Nylund högsint och osjälvisk. Såsom arbetsgivare var han aldrig småsint, talrika arbetarfamiljer minnas med tacksamhet den tid av flera tiotal år han givit dem levebröd. Den som har framgång får även avundsmän men att löna ont med ont låg icke för Viktor Nylund. Han var en präktig människa, verksam och duglig, ett föredöme i alla avseenden.

Närmast sörjande stå maka och son. Men förlusten kännes förvisso även tung för hela Dagsmark by, som sett sin initiativrika, högt uppskattade ledare hastigt ryckas bort.

Syd-Österbotten 11.1.1936:

Vid Lappfjärds folkhögskola har bildats en fond, bärande namnet ”Direktör Viktor Nylunds minnesfond”. Avkastningen från nämnda fond skall i tiden utdelas som stipendier åt fattiga elever, som besöker skolan. Viktor Nylund tillhörde under långa tider direktionen vid Lappfjärds folkhögskola. Alla som önskar kan hedra den bortgångnes minne genom att ge ett bidrag till sagda fond. Dessa bidrag kan inbetalas antingen direkt till Helsingfors Aktiebanks kontor i Lappfjärd eller till folkhögskolans föreståndare Joh. Nyquist.

Syd-Österbotten 15.1.1936:

Kl. 13 på söndagen vigdes stoftet av direktör Viktor Nylund till den sista vilan på begravningsplatsen invid Lappfjärds kyrka. Jordfästningen förrättades av prosten A. G. Rancken, som talade varma ord till den avlidnes minne.

Utom ett 30-tal kransar från anhöriga, vänner och bekanta nedlades kransar från kyrkorådet och församlingen genom prosten A. G. Rancken och sparbankskamreren E. J. Björses, från Pärus-Fors genom direktör Verner Grankull, från anställda och arbetare vid Ab Pärus-Fors Oy genom montör E. Pärus, från Dagsmark ungdomsförening genom lärare Einar Lind, från Korsbäck bysamhälle genom Erland Lindqvist, från kommunalfullmäktige i Lappfjärd Johan Lillkull och från Dagsmark lantmannagille genom Frans Agnäs.

Genom inbetalningar till ”Direktör Viktor Nylunds minnesfond” vid Lappfjärds folkhögskola hade den avlidnes minne hedrats av Lappfjärds folkhögskola rektor J. Nyquist, byggmästare W. Forssén, fröken Ines Hannus, prostinnan Maja Ingman, fröken A. Gullans, fröken Hulda Blomberg, ingenjör och fru N. Molander samt disponent och fru E. Korsbäck. Ytterligare bidrag till fonden väntas ännu inflyta.

Viktor Nylund följdes till graven av en stor skara socknebor, sålunda deltog nästan hela Dagsmark by i sorgetåget. Denna stora anslutning liksom de många talen vid graven vittnade oförtydbart om huru allmänt uppskattad den bortgångne var.

Syd-Österbotten 25.1.1936:

Dagsmark lantmannagille höll årsmöte senaste söndag kl.13. Efter det ordförande öppnat mötet utsågs Emil Backlund till att leda förhandlingarna och till att föra protokoll utsågs Einar Lind.

Kassören Erik Anders Klemets redogjorde för kassaställningen, och beviljades styrelsen och kassören full och tacksam ansvarsfrihet. Följde så val av funktionärer för det kommande året. Till ordförande och sekreterare valdes Frans Storkull. Erland Norrgård som i fyra år handhaft ordförandeposten, avsade sig bestämt ett återval. Viceordförande blev Emil Backlund, kassör Frans Agnäs, övriga styrelsemedlemmar Erland Norrgård och Otto Björklund, suppleanter blev Axel Forslin och Erik Anders Klemets. Revisorer blev Johan Lillkull och Viktor Björklund, suppleant Valdemar Rosengren. Att omhänderha gillets maskiner återvaldes Frans Agnäs.

Syd-Österbotten 5.2.1936:

Kapellansval i Lappfjärd.

Enda sökanden, pastor A. G. Stjernberg vald.

Efter avslutad högmässogudstjänst senaste söndag i Lappfjärd kyrka förrättades kapellansval i församlingen. Valförrättare var kapellanen i Närpes, pastor Stenwall och notarie t.f. kapellanen i Lappfjärd, pastor A. Palin. Då inga anmärkningar gjordes mot den enda på förslag uppförda gjordes, förklarades denne, t.f. kyrkoherden i Pernå, pastor Anders Gustaf Stjernberg, enhälligt vald. Valförrättningen övervars av cirka 100 personer. Tjänsten tillträdes 1 maj.

Syd-Österbotten 5.2.1936:

Dagsmark idrottsklubb anordnade senaste söndag skidtävlan för sina medlemmar. Tävlingssträckan var 7 km i svår terräng. Resultaten blev: Seniorer 1) Runar Grans, 2) Gunnar Gröndahl, 3) Birger Grönros. Juniorer under 18 år: 1) Gunnar Ulfves, 2) Gunnar Granlund, 3) Eskil Grans.

Syd-Österbotten skrev 28.3.1936 att i morgon fyller häradsdomaren Viktor Eklund i Dagsmark 70 år. Kry och rask trots åren synes häradsdomaren Eklund i full funktion färdas omkring med velociped, utförande sina uppdrag noggrant och punktligt. År 1911 förordnades han till medlem av häradsrätten och 1925 erhöll han även häradsdomartitel.

Syd-Österbotten 22.4.1936:

Häftig islossning i Lappfjärds å.

Pärusfors elektricitetsverk hotades av översvämning i går kväll.

Till följd av de senaste dagarnas varma väderlek med regn och blåst har snösmältningen försiggått med en oväntad fart. I går på eftermiddagen började islossningen i övre delen av av Lappfjärds å och blev till följd av det hastigt stigande vattnet mycket häftig. Ovan Pärusfors elektricitetsverks damm bildades snabbt en isbarriär på en halv kilometers längd, vilken dämde upp vattnet, så att verkets maskiner stannade. Ström levererardes sedan till staden endast från reservstationen i Storfors, vilket självfallet inte kunde tillfredsställa behovet, varför strömstyrkan blev mycket svag.

Från Jurvan Puus elektricitetsverk i Tuimala kunde energi inte levereras, då man där märkligt nog hade så lågt vattenstånd, att redan den vanliga belastningen på kraftverket förorsakade underspänning.

Då vi senast vid 21.30-tiden stod i förbindelse med Pärusfors meddelade man, att där gick ett rykte om att en isbarriär upp i Storå plötsligt gett vika och att en kraftig störtvåg rusade nedför ån. Om ryktet hade grund kunde detta medföra mycket tråkiga följder, såsom t.ex. översvämning av elektricitetsverket i Pärusfors.

Stadens hamn väntas bli isfri inom en vecka.

Enligt gammal erfarenhet skall Kristinestads hamn bli isfri en vecka efter islossningen i Lappfjärds å. I Tjöck väntade man i går att islossningen i ån skulle börja i morgon. Isen i hamnen har även under de senaste dagarna hastigt försämrats, varför det är mycket troligt, att beräkningarna skall stämma.

Syd-Österbotten onsdagen den 3.6.1936:

Sommarens första nattfrost inträffade natten mot lördagen. Enligt uppgift uppmättes i Dagsmark en temperatur på – 5 grader och i Pjelax -4 grader. Det synes dock som om inga nämnvärda skador skulle ha anställts. Huvudsakligen har blott tidigt blommande fruktträd och frostömma trädgårdsväxter haft men av köldknäppen.

Syd-Österbotten ons 17.7.1936.

Idrottstävlingar anordnar Dagsmark idrottsklubb om lördag och söndag. Inbjudna är KIF och LUIK. Lagtävlingen gäller guldsmed Hellmans pokal i stafettlöpning 4 x 1,000 meter för juniorer och 4 x 1,500 m för seniorer. Pokalen var i fjol första gången föremål för tävlan och hemfördes då av KIF. Förutom lagtävlingen anordnas individuella tävlingar i 100 m, kulstötning, höjdhopp, 400 m och 1,500 meter. I dessa delas fyra pris i varje gren.

Tävlingarna vidtaga på lördagen kl.18.30. Kl. 20 anordnas festsoaré i ungdomshemmet med musik av Rio-Rita. På söndagen kl. 13 fortsätter tävlingarna och kl. 18 förrättas prisutdelning.

Syd-Österbotten 27.7.1936:

I idrottstävlingarna blev det Lappfjärd som vann stafetten 4 x 1,500 meter, KIF blev andra medan Dagsmark inte hade något lag. I juniorstafetten 4 x 1,000 meter vann KIF för andra gången före Dagsmarks lag. Lappfjärd hade inget lag i denna stafett.

I de individuella tävlingar vann en S. Rosenback från Dagsmark. Bertel Forslin kom fyra på 400 meter löpning och det var det framgångar som Dagsmark hade denna gång.

Syd-Österbotten 18.7.1936:

Kräftfisket har börjat. Till följd av den exceptionellt höga värmen i juni kan man anta att kräftornas skalbytning gått relativt fort, och att det nu när fångsttiden är inne kommer att finnas rikligt av de omtyckta skaldjuren. För att få närmare uppgifter har vi vänt oss till handlande Rosengård i Dagsmark, vilken i många år köpt kräftor. Han var inte nöjd med resultatet hittills.

De kräftor han som hittills hade fått är sådana som just fyller måttet, men tillgången väntas bli god. Hittills har man kräftat endast i förgreningarna till den egentliga ån, ty först senare erhålles kräftor i huvudfåran och då kan man vänta sig större exemplar. Priset hr hittills legat på 40 penni per st.

Syd-Österbotten 25.7.1936:

Sommarfest firade Dagsmark ungdomsförening senaste lördag den 18 juli. Festen började med sjungandet av sången ”Över bygden” varefter ing. G. Gröndahl med välvalda ord hälsade de närvarande välkomna. Vidare förekom deklamation, orkestermusik, bygdemål och kuplettsång.

Dagsmark Idrottsklubb hade senaste söndag anordnat idrottstävlingar om guldsmed Hellmans pokal i 6-kamp och den vanns för ett år framåt av Arne Lindblad.

De individuella resultaten var:

100 meter: 1) Arne Lindblad, tid 13,4 sekunder, 2) Algot Björklund ½ meter efter.

Höjdhopp: 1) Arne Lindblad 145 cm, 2) Ragnar Backlund 142 cm.

Diskus: 1) Lennart Nyström 27,34 m, 2) Arne Lindblad 26,44 m.

Längdhopp: 1) Gunnar Gröndahl 5,41 m, 2) Arne Lindblad 4,95 m.

1,500 m: 1) S. Rosenback 4,43, 2) Alfons Lillsjö 4,53.

Spjutkastning: 1) Eskil Grans 35,57 m, 2) Algot Björklund 34,73 m.

Nästan alla tävlande var juniorer, varför vissa resultat var svaga. För småpojkar ordnades en 3-kamptävling i 60 meter löpning, höjdhopp och längdhopp. Vinnare blev Nils Rosengård, andra blev Nils Holmudd och Alvar Björklund blev trea.

Insändare i Syd-Österbotten 29.7.1936:

Fattiggårdsbygget i Lappfjärd.

Få kommuner torde finnas i Finland, där en så försiktig penningpolitik har förts som i Lappfjärd. När man har förstått, att en större utgift var att vänta, har man i tid samlat medel. Härigenom har man uppnått, att beskattningen alltid varit jämn och aldrig överhövan stor. Den främsta fördelen av denna vidsynta penningpolitik består dock däri, att ingen som helst skuldsättning någonsin förekommit. I en kommun bestående endast av småbrukare som Lappfjärd kan detta förhållande ej skattas högt nog.

De senaste tiderna har tyvärr medfört en förändring i detta förhållande. När läropliktslagen tvingat kommunen till nya skolbyggen, har inga tidigare samlade kassor funnits att tillgå och kommunen har varit tvungen att tillgripa skuldsättning. I detta nu belastas kommunen av en skuldbörda på 200,000 á 300,000 mark. Om också lånet belöper mot en skälig ränta är det mindre rekommenderande, att utvecklingen fått ta denna gir.

Det är dock inte denna kommunens iråkade skuldsättning, så beklaglig som den än är, som inger alla om kommunens bästa ivrande de största farhågorna. Vida större bekymmer inger fattiggårdsfrågan. Det uppskov med byggande av en fattiggård som kommunen erhållit lider nu mot sitt slut och kommunen står i den allra närmaste framtiden inför tvånget att uppföra ett tidsenligt hus för sina fattiga. Ingen kan förneka att inte den nuvarande fattigvårdslagen medfört en betydande lindring i de fattigas hårda lott. En kritisk iakttagare kan dock inte undgå att konstatera att lagen i dess nuvarande gestaltning lider av samma fel, som alla lagar, som skär alla orter och alla personer över samma kam, nämligen att i många fall skjuta över målet.

I Lappfjärd liksom i Svenska Österbotten, har de fattiga inte alls fått genomgå samma omänskliga behandling som i de flesta andra delar av landet, där de fattiga formligen bortauktioneras till den minst fordrande, som föst dem i usla pörten. Hos oss får ett stort antal understödstagande bo i sina egna hus och får följaktligen i lugn och ro fortsätta i det närmaste samma liv, som de i alla sina dagar har levt. En annan grupp, som saknar egna hus, emottas i inackordering hos någon allmogeman. Hos honom behandlas den nödlidande alls inte som något rotehjon utan människovärde, utan sitter i regel vid samma bord och bor i samma rum som husfolket. Om man följer nu gällande lags bokstav till alla dess konsekvenser, så skall alla som av en eller annan orsak inte kan sköta sig själva, inlogeras i ett modernt fattighus. Det är väl inte fråga om detta, att inte de hygieniska förhållandena i en dylik anstalt är bättre än det de fattiga tidigare fått leva i, likaså möjligheterna till sjukvård. Men faktum är att någon som helst trivsamhet inte beredes de fattiga i de nya förhållandena. Knappast finns det någon fattiggård, där det inte finns talrika exempel på detta.

Det är just då, när de gamla invanda levnadsförhållandena måste bytas och inflyttning i en fattiggård sker, som det iråkade beroendet av samhällets hjälpsamhet känns tungt och livet börjar kännas som en börda.

Bestämmelserna i fattigvårdslagarna är kategoriska och tillåter inga tolkningar. De ekonomiskt sett svåra tiderna, som vi upplevt de senaste åren, har likväl medfört att myndigheterna i många fall medgett vissa lättnader i tillämpningen av lagen. Med detta för ögonen verkar det inte alls omöjligt att myndigheterna skulle kunna tillåta en lite friare tillämpning av fattigvårdsförhållandena i Lappfjärd, blott tillståndet framställs i dess rätta dager. I fall kommunen skulle bli tvungen att uppföra en fattiggård, så är det möjligt att man kunde utverka att endast en mindre fattiggård skulle byggas. Det krävs bara ett energiska åtgärder vidtas i tid.

I detta nu föreligger ett beslut från högsta ort, att Lappfjärd bör bygga ett fattighus för 15 interner. Om beslutet står fast, återstår frågan hur problemet skall lösas. En kommitté som tillsatts, föreslår enhälligt att kommunen skall lösa in 12 tunnland av prästboställets jord i Pärus och att där uppföra samtliga byggnader. Några motiveringar till detta förslag har inte kommit till allmänhetens kännedom. Detta är beklagligt, eftersom ett till synes väl motiverat annat förslag finns för att lösa frågan. Detta förslag går ut på att fattiggården placeras på ”Gärhardas” och de för kommunen behövliga lokaliteterna skulle inredas i det så kallade kronomagasinet på kyrkbacken.

På Gärhardas finns det färdigt goda byggnader, uthus och källare till kommunens disposition och 6 tunnland jord har reserverats. Alla de här byggnaderna står dessutom på kommunens mark. Den tidigare uppfattningen att en fattiggård bör placeras lång från kommunens centrum, har visat sig felaktig. Närpes är ett bra exempel på detta. Att tro att internerna på fattiggården skulle orka sköta ett jordbruk på hela 12 tunnland visar på en stor oförmåga att tänka. Det är väl inte rimligt att fullt arbetsföra personer skall antas som interner, utan det är menat för sådana som på grund av sjukdom eller hög ålder visat sig vara oförmögna att klara sig själva.

Att därför till högsta dagspris lösa in hela 12 tunnland förefaller minst sagt omotiverat. Det i kyrkbyn gängse önskemålet, att fattiggården skulle placeras så långt som möjligt från centrum, är också svårt att förstå. Är det meningen att alla sjuka och ålderstigna skall föraktas och fösas bort ur människornas åsyn? Ett dylikt tänkesätt vittnar om ett omänskligt sinnelag, som är svårt att förstå på 1900-talet. I våra dagar är de fattiga ganska jämnt fördelade i hela kommunen och ingen kan väl påstå, att de här skulle ha medfört något som helst obehag.

Det kräver endast mindre omändringar att förvandla kommunalhuset på Gärhardas till en fattiggård med rum för 15 interner. I fall det i framtiden skulle krävas mera utrymme, så bereder det inga svårigheter att göra en tillbyggnad.

Återstår så att skaffa de utrymmen som kommunen behöver för stämmor, sjuksköterska, barnmorska m.m. Till allt detta har vi en förstklassig byggnad i det så kallade kronomagasinet, som står på ypperlig grund och som strängt taget endast skulle behöva en diktning med drev av ytterväggarna. I ett hus av magasinets storlek rymmes mer än väl alla nödiga lokaliteter. En bortflyttning av kronomagasinet skulle göra kyrkbacken mer än önskligt ful. Däremot skulle en ändring till kommunalhus åter verka i lika hög grad förskönande.

Att göra Gärhardas till fattiggård och att bygga om kronomagasinet till kommunalhus, skulle kosta uppskattningsvis 200,000 á 300,000 mark. Att lösa in jord i Pärus och där uppföra samtliga nödiga hus skulle helt säkert bli att kosta 700,000 mark.

Utan att ha utrett alla möjligheter till frågans lösning, fattar man beslut. På ett lättvindigt sätt tänker man låta bygget bli en halv miljon dyrare än vad som är nödvändigt. Ur denna synpunkt ör det väl inte att förvåna, att ett beslut av fullmäktige i byggnadsfrågan utan föregående ekonomisk utredning av möjliga lösningar, kommer att från ortsbornas sida att leda till besvär, ända till högsta ort.

Syd-Österbotten 1.8.1936:

Svensk jord i finska händer.

I Dagsmark har avslutats et hemmansköp som väckt allmän förtrytelse bland ortsbefolkningen. Rönnkvist lägenhet som i hundratals år ägts och brukats av svenskar har nyligen övergått i finskt ägo. Hemmanet har enligt bybornas utsago senaste vår inköpts i spekulationssyfte, och ser det även nu ut som om kärleken till Mammon genom framom allt annat. Vi skulle inte säga något ifall svenska spekulanter inte hade funnits men lär det inte ha varit brist på sådana.

Syd-Österbotten 2.9.1936:

Bankdirektör J. J. Wadström 75 år.

Fredagen den 4 september fyller f.d. bankdirektören Johan Jakob Wadström i Lappfjärd 75 år. Jubilaren är född i Yttermark, men hela sin rika livsgärning har han utfört inom Lappfjärd socken. Efter att 1882 blivit utdimitterad från Nykarleby seminarium fick han samma år lärartjänst i Dagsmark folkskola. Snart blev han en framträdande person inom kommunen. År 1889 blev han ordförande och sekreterare för kommunalstämman och kvarstod sedan i 15 år på denna post. 1915 invaldes han i kommunalfullmäktige, vars ordförande och sekreterare han är sedan 1919. Även ett flertal andra kommunala förtroendeuppdrag anförtroddes honom, sålunda har han varit förmyndarnämndens ordförande i 12 år och vaccinatör i 21 år. År 1919 flyttade han till kyrkbyn som föreståndare för Unionbankens kontor därstädes. Efter att i två år haft tjänstledighet från lärartjänsten i Dagsmark, beviljades han 1921 avsked från denna tjänst med full pension. Sin tjänst vid Unionbanken lämnade han år 1931, då banken fusionerades med Helsingfors aktiebank.

Direktör Wadström har längre än de flesta kunnat glädja sig åt hälsa och krafter, och allt ännu sysslar han i sin kära trädgård. Tidningen Syd-Österbotten sänder sina varmaste lyckönskningar till sin gamle medarbetare.

Syd-Österbotten 12.9.1936:

Konkursansökan har till häradsrätten i Lappfjärds, Sideby och Tjöck socknars tingslag inlämnats av handlanden O. W. Norrback i Dagsmark.

Syd-Österbotten 26.9.1936 skrev att Einar Båsk har fått diplom över avlagd ekonomisk examen vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors.