Enligt ryska kejsarens resolution av den 19 december 1859 blev det möjligt att från följande år idka handel utanför städerna, som dittills hade haft monopol på all handel. Från år 1860 blev det alltså möjligt att idka handel på landet om avståndet till närmaste stad var över 20 km. Det var först år 1879 som det blev fritt att handla var som helst, blott man hade tillstånd.
Den första att få tillstånd, år 1876 att öppna handel i Dagsmark var Erland Leván från Kristinestad men han höll på bara en kort tid och det är oklart var den butiken fanns. Erland var född 1828 i Lampis och öppnade som 19-åring butik i Kristinestad. År 1870 hade han butik i Lappfjärd, som han dock lade ned efter en tid. Han köpte också upp spannmål för export. Han dog i Kristinestad år 1900.
I Lappfjärds historia, del II finns det omnämnt år 1890 en handlande Erik Johansson Lång och år 1895 finns det i tidningar omnämnt att handlande Josef Eriksson Lillkull fått tillstånd av guvernören att handla med mindre giftiga ämnen. Denne skulle ha funnits på Ivar Vesterbacks Lång hemman. Ytterligare uppgifter om dessa handlande saknas tillsvidare.
En som däremot höll på längre var Matts Carlsson Ylsöbäck, f. 1851 i Närpes som öppnade butik år 1877 i en bondgård som stod vid vägkorsningen till Korsbäck. Guvernören i Vasa gav honom tillstånd redan i mars 1875 att öppna en lanthandel. Matts var gift med Maria Augusta Packalen, f. 1854 från Kristinestad. Troligtvis så bodde Ylsöbäcks inte här, för Selma Huhtala har berättat att Ylsöbäcks bodde utefter Koll-Vägen på andra sidan ån.
Varje lanthandlare skulle varje år betala en handelsavgift om 100 mark till kronan. Om en handlande hade flera försäljningsställen, så skulle han betala 100 mark för varje, även om de fanns inom samma by. Den nya lantdagen beslöt år 1907 att fortsätta att driva in denna avgift.
Hur länge Ylsöbäck höll på är oklart men i ”Finland handelskalender” från 1914 så fanns det i Dagsmark endast 2 affärer, nämligen J.H. Storkull och Dagsmark Andelshandel.