Stenlunds gård på Korsbäckvägen 604

Den här gården är från 1780-talet och stod i tiderna på Storträskets östra strand men omkring år 1870 flyttades den till sitt nuvarande ställe. Möjligtvis flyttades också några uthus och lillstugan vid denna tid. Hemmanet och gården som i dag är obebodd har tillhört samma släkt sedan 1740. Det torde inte finnas andra byggnader i kommunen som har en likadan stallsport som denna.

Sammanställt av Lasse Backlund i november 2025. Uppgifterna är tagna ur mantalslängderna, lagfarterna, kyrkböckerna och gamla tidningar.  Sven och Eila Stenlund har hjälpt till med viktig information, liksom Wilhelm Jansson.

Gårdens och hemmanets historia

Hemmanets första ägare Erik Markusson

Den första nybyggaren på Korsbäck hemman i Dagsmark skulle enligt Lappfjärds historia ha varit Erik Markusson, som år 1708 fick tillstånd av kronofogden Aurin ”att av skog och mark vid Stoorsiö Träsket och Dagsmark få excelera ett nytt hemman”. Det är oklart vem denna Erik Markusson var men troligtvis byggde han en gård vid träsket nedanför nuvarande Stenlundas eller Liljedahls.

Under åren 1713 till 1721, alltså under den period som kallas ”Stora ofreden” var landet ockuperat av ryska soldater. Det är möjligt att Erik Markusson då övergav hemmanet och flydde från orten och han återvände inte. Han kunde också ha avlidit under flykten.

Hemmanets andra ägare Mickel Mickelsson

År 1740 upptas det öde hemmanet vid Storträsket av bondsonen Mickel Mickelsson Lång (1699–1775), som skulle ha bott på Storkårk eller Lång hemman i Dagsmark by. Släktuppgifterna från den här tiden är högst oklara men Mickel gifte sig första gången med Brita Simonsdotter (1679–1757) och de fick åtminstone fem barn.

Mickel var bonde både på Storkårk och det nya hemmanet vid Storträsket, som fick namnet Korsbäck. Mickel fick 12 skattefria år och år 1764 blev hemmanet ett skattehemman på 11/24 dels mantal.

Efter Britas död 1757 gifte Mickel Mickelsson om sig med Margaretha Andersdotter (f.1728) men det äktenskapet var barnlöst. Margarethas bror Hans Andersson blev sedan dräng hos Mickel och Margaretha. Denna Hans innehade Korsbäck hemmanet en tid men efter hand var det nog Mickels äldsta son Erik som tog över det.

Hemmanet Korsbäck låg på östra sidan av ”Storsiön”, nedanför nuvarande Liljedahls gård. Norr om Storsiön låg Lillsiön och mellan sjöarna fanns Lillån, som sedan fortsatte norr om Lillsjön tills den förenade sig med Lappfjärds å nere i Dagsmark. Över Lillån fanns det inte någon ordentlig bro, vilket betydde att vägen till Korsbäck i tiderna gick genom Kvarnå på Lillåns östra sida.

Hemmanets tredje ägare Erik Mickelsson Korsbäck

Sonen Erik (1727–1804) tog över hela Korsbäck hemmanet på 11/24 dels mtl på Storträskets östra strand år 1763 och han var husbonde till 1775. Erik var första gången gift med Susanna Greta Andersdotter (1729–1760) och de fick åtminstone fyra barn men endast sonen Mickel Eriksson Korsbäck (1752–1821) levde till vuxen ålder och det var han som sedan tog över hemmanet.

Erik gifte sig andra gången med Susanna Mattsdotter (1725–1795) och de fick en dotter Anna (1761–1843) som gifte sig med Johan Larsson Lillkull (1760–1816). Anna och Johan fick många barn och vill du följa deras ättlingar så klicka på denna släktutredning och rulla ned till ”Generation 2”.

Hemmanets fjärde ägare Mickel Eriksson Korsbäck

Mickel Eriksson (1752–1831) var först bonde på 11/24 dels mtl men sedan hemmanet delades blev han bonde på 11/48 dels mtl. Mickel gifte sig med änkan Maria Persdotter (1745–1812), som var född på fältväbelsbostället Bengs i Påskmark. Maria hade tidigare varit gift med Hans Andersson Korsbäck (1741–1768) och de hade fått sonen Mickel Hansson Korsbäck (1765–1844). Det var med denna styvson Mickel Hansson som bonden Mickel Eriksson delade hemmanet Korsbäck. Mickel Erikssons Korsbäckhemman blev med tiderna ”Gåsens” medan Mickel Hanssons hemman blev ”Aastu”.

Mickel Eriksson var en betydande man, till exempel under åren 1795 till 1821 var han nämndeman på tinget i Lappfjärd och han är den enda som varit nämndeman från Korsbäck. Tjärbränningen var stor vid denna tid och den varan skulle granskas av en krönare och år 1801 utsågs Mickel Eriksson till den tjänsten. Mickel var tillsammans med styvsonen Mickel Hansson delägare i sågkvarnen invid Sågkvarnsforsen, där bönder från Lappfjärd och Dagsmark också var delägare.

Mickel och Maria fick 16 barn men av dessa dog 11 i unga år.

Hemmanets femte ägare Matts Mickelsson Korsbäck

Hemmanet på 11/48 dels mtl övertogs av äldsta sonen Matts Mickelsson Korsbäck (1787–1839) medan hans yngre bror Henrik (1790–1868) blev torpare på hemmanet. Henrik, som kallades ”Gåsens Hetj” var först antecknad som bonde men sedan som torpare. Hetj gifte sig med gårdens piga Maja (1794–1868) och de fick åtminstone 10 barn.

Nu benämns det här hemmanet ”Gårdsänds” eller på dialekt ”Gåsens” och det betyder att gården låg i ändan av vägen genom Korsbäck.

Matts Mickelsson gifte sig år 1810 med Maria Mattsdotter Klemets (f.1790) och de fick åtminstone 13 barn, bland annat:

1). Maja Greta Mattsdotter Korsbäck (1811–1867) som kallades ”Majgret” och hon gifte sig år 1828 med Esaias Varsaviita, som var född 1798 i Vanhakylä. Esaias, som kallades Esa var son till nybyggaren Josef Lill-Filppula och Lena Henriksdotter på hemmanet Varsala i Vanhakylä. Esa var en duktig snickare och med Majgret blev de torpare på andra sidan Lillån. Torpet fanns på Sågkvarnsåsen, öster om Skräddargården på Lindhs nuvarande ägor. Stugan var liten och mitt på golvet stod Esas hyvelbänk och runt den trängdes inte mindre än 9 barn. Majgret och Esaias har ett stort antal ättlingar och Majgret lär många gånger ha uttryckt missnöje med att hon endast erhöll ett torp medan hennes bröder delade på hemmanet.

4). Gustav Mattsson Korsbäck (1817–1867) som ärvde en del av hemmanet och han var gift med Greta Österkodes (f.1814 i Storå-1891) och de fick många barn. ”Gusta och Greet” var bönder på en del av Korsbäck hemman och det kallades ”Gustas” och det övertogs sedan av sonsonen Leander Vikfors, som kallades ”Klemes Leander”.

7). Josef Mattsson Korsbäck (1822–1895) och han blev bonde på en stor del av hemmanet Korsbäck. Josef gifte sig år 1847 med Maja Lena Isuls (1820–1901) från Lappfjärd. Josef blev sedan hemmanets sjätte ägare, se nedan.

9). Kajsa Mattsdotter Korsbäck (1826–1867) som gifte sig med torparen Elias Färm (1820–1881). Elias var född i Korsnäs och hade kommit som fattig tiggare till Korsbäck, där han blev inhysing och sedan han gift sig med Kajsa blev han torpare på svågern Gustavs hemman. Hustrun Kajsa dog under nödåret 1867 och Elias höll sig sedan med en piga som skötte om Elias och dennes 6-åriga son Viktor. Elias´ torp låg nedanför Stenbloms eller Tasankos gård, i en åker som kallades ”Färminas jäälon”. Elias son Viktor, som kallades ”Eljasas Viktor” övertog sedan ett stort hemman på Sebasbackan i Dagsmark.

10). Anders Henrik Mattsson Korsbäck (1828–1912), som först var torpare under bonden Erik Henrik Mickelsson Korsbäck, som också kallades ”Tresk Erk” eller ”Mickas Erk”. Sedan blev han bonde på Korsbäck hemman på 11/192 dels mtl. Det sägs att Anders köpte ”Holmbergas gålin” i Antasbackan och på det viset fick han ärva namnet ”Holmbergas” som sedan var allmänt i flera generationer. Den här gården är alltså den som Emil Hammarberg köpte i slutet av 1940-talet och finns på Korsbäckvägen 622. Anders var gift med Greta Isuls från Lappfjärd, och hon kallades ”Greet”. Anders och Greta fick fem barn:

a). Maja Greta (1861–1915) som var gift med Erik Johansson Korsbäck, som kallades ”Tresk Erik” och de ägde flera hemman. Maja Greta och Erik bodde på Korsbäckvägen 563.

b). Henrik Rönnblad (1863–1943) som kallades ”Holmbergas Hindrik” övertog hemgården och de bodde på Korsbäckvägen 622. Henrik var första gången gift med sin kusin Sofia (1869–1894) och andra gången med Katrin från Uttermossa.

c). Viktor Guss (1866–1937), som kallades ”Kvään Viktor” och var gift med Wilhelmina Guss och han blev mjölnare på Klemets kvarn i Dagsmark.

d). Josef Anders Hallonqvist (1869–1942) som kallades ”Aastu Josip” och var gift med Kajsa Korsbäck och fick dottern Selma Bergström. De bodde på Korsbäckvägen 572.

e). Karl Johan (1872–1934) som kallades ”Holmbergas Kalle” och gifte sig med Adelina Klemets och de övertog Pelas Viktors hemman i Dagsmark.

12). Karl Mattsson Korsbäck (1832–1903), som kallades ”Kalle” och han var gift med Greta Sofia Strömbäck (1830–1895) från Sideby. Kalle var torpare under sin bror ”Gåsens Josip” Josef Mattssons hemman. Hans torp stod på samma ställe där folkskolan byggdes på 1930-talet men närmare vägen. Kalle och Greta Sofia fick fem barn, bland annat sonen Axel (1858–1912), som kallades ”Kalleas Axel”. Axel och hans hustrun ”Majlen” Maja Lena Nyholm övertog sedan torpet. Axel flyttade år 1907 till Finngärdstå i Lappfjärd och under en tid bodde ”Stolid Ääland”, alltså Erland Hammarberg i torpet medan han byggde en egen gård i Stolidbackan. Vid storskiftet 1900–1912 övertogs detta område av Josef och Karolina Häggblom och det började sedan kallas ”Skaftong”.

13). Matts Mattsson Korsbäck, senare Lillsjö (f.1835) som var gift med Fredrika Isuls (1835–1903). Matts, som kallades ”Lillsjö Matt” eller ”Mattasin” köpte år 1881 ett hemman i Lillsjö där han sedan byggde en gård åt sig nedanför Berglundas på det ställe där ”Jukkaas Jåhan Viktor”Johan Viktor Lindblad sedan byggde en nyare gård.

Hemmanets sjätte ägare Josef Mattsson Korsbäck

Josef Korsbäck (1822–1895) som kallades ”Gåsens Josip” och med hustrun Maja Lena fick han tre barn, som levde till vuxen ålder:

a). Josef Josefsson Korsbäck (1848–1893) som också kallades ”Gåsens Josip” och han var gift med Hilma Karolina Ådjers. Josef ärvde halva hemmanet och han byggde en lång bondgård som stod med långsidan mot vägen och det är den gården som sedan kallades ”Gåsens” men i dag kallas den ”Liljedahlas”.

b). Karl Josefsson Korsbäck (1850–1916) som kallades ”Gåsens Kalle” och han var gift med Vilhelmina Lillkull eller Kortesniemi (1849–1927) från Dagsmark. Se följande ägare.

c). Maja Greta Josefsdotter Korsbäck (1854–1887) gift år 1875 med Johan Hinders el. Lång i Perus.

Hemmanets sjunde ägare Karl Josefsson Korsbäck

År 1884 övertog bröderna Josef och Karl hemmanet Korsbäck på 11/96 dels mtl av föräldrarna och de delade det jämt mellan sig. Josef fick den södra delen, som kallas Liljedahls eller Gåsens medan den andra brodern Karl övertog den norra delen av hemmanet. Karl flyttade på 1870-talet den gamla 1700-tals gården från träskstranden cirka 200 meter mot nordost till det ställe där den fortfarande står. Enligt uppgift så skulle bondgården ha stått nedanför Teemus gård på Korsbäckvägen 615.

”Gåsens Josip” alltså Josef Josefsson Korsbäck byggde på 1870-talet den här gården på Korsbäckvägen 612, ungefär vid samma tid som han bror Kalle flyttade den gamla gården från träskstranden till Korsbäckvägen 604. Josefs sonson Valter Liljedahl rev ned gården då han byggde en ny på samma tomt.
Den här gården flyttade ”Gåsens Kalle” alltså Karl Korsbäck från träskstranden till det ställe där den fortfarande står. Tavlan målad av Rosblom.
Vid storskiftet 1900-1912 fick Karl Korsbäck hemmanet Stenlund välplacerat på träskets östra strand och det sträckte sig ända upp till Kalvliden. Förutom hemskiftet fanns det mark också i Norråkern, i Lahoneva och på Långmarken. Den totala arealen var 68 hektar.

Karl Korsbäck var gift med Wilhelmina som kallades ”Mina” och som var dotter till Johan Thomasson Lillkull, f. Kortesniemi och Eva Agatha. Enligt Wilhelm Jansson så skulle Mina ha avlidit efter att ha fallit i en kall källa, då hon höll på att tvätta tarmar. Hon ådrog sig någon åkomma av vistelsen i det kalla vattnet och hon avled efter en kort tids sjukdom. Karl och Mina fick många barn:

a). Maria Wilhelmina Korsbäck (1873–1874).

b). Karl Henrik Korsbäck (1874–1927) som år 1899 gifte sig med ”Antas Mina”, alltså Wilhelmina Korsbäck och de tog namnet Liljeblad. Mina var dotter till Josef Andersson Korsbäck, som kallades ”Antas Josip”. Vid storskiftet fick Josef sitt hemman Utter 7:3 väl placerat i ett hemskifte och skog på Kiimaneva och Kortesluoma. Hemmanet övertogs sedan av dottern Mina och sedan av sonen Ragnar Liljeblad och gården finns på Korsbäckvägen 552.

c). Viktor (1876–1879).

d). Adelina Korsbäck (1878–1959) gift med Henrik Knus, senare Lindroos, bosatta i Kvarnå.

e). Viktor Korsbäck (1880–1974) som kallades ”Kalleas Viktor” som var gift med ”Eljasas Manda” från Dagsmark och de antog sedan släktnamnet Sten. Manda var dotter till ”Eljasas Viktor” som var bonde på Sebasbackan nära skolan men Viktor flyttade sedan till Skomakarbackan i Lappfjärd, där han köpte ett hemman. Viktor och Manda Sten fick åtminstone sju barn. Viktor förvärvade en del av hemmanet Utter av Liljeblad och byggde en gård där på Korsbäckvägen 534.

f). Johannes (1883–1942) som kallades ”Kalleas Johannes” eller ”Gåsens Johannes”. År 1907 gifte han sig med ”Jukkaas Mina” från Norrviken, som på riktigt hette Wilhelmina Knus (1886–1972). Johannes och Mina övertog den gamla bondgården som Johannes far Karl hade flyttat från träskstranden högre upp på backen.

g). Ida Wilhelmina Korsbäck (1885–1964) som kallades ”Kalleas Ida”. Hon gifte sig år 1908 med ”Erikas Viktor” Viktor Korsbäck (1884–1940) som antog släktnamnet Bergqvist. Viktor var son till Erik Korsbäck, som kallades ”Tresk Erik”. De bosatte sig på Korsbäckvägen 565 i den gård som Viktors farbror ”Tresk Kalle” hade byggt. Tresk Kalle sålde ju gården och hemmanet åt Axel Lillträsk men Kalles bror Erik köpte det tillbaka efter en tid och han överlät det åt sonen Viktor.

h). Amanda Korsbäck (1888–1974) som kallades ”Kalleas Manda” gifte sig med Erik Anders Englund (1880–1948) och de blev bönder i Palon och de fick många barn.

i). Erland Korsbäck (1891–1935) som kallades ”Kalleas Ääland” som första gången år 1917 gifte sig med Hilma Alvina Mattfolk (1890–1925), som år 1916 hade varit föreståndare på Lappfjärds Andelshandel. På 1920-talet köpte Erland Korsbäck en del av hemmanet Häggblom, det som kallas ”Skaftung” av Lappfjärds kommun och han uppförde då en gård bredvid Skaftung gamla gård. År 1927 gifte Erland om sig med Ida Ahlberg och de fick tre barn.

j). Emil Korsbäck (1893–1952) som gifte sig med Selma Sofia Snickars och flyttade till Närpes.

Byggnaderna var placerade i en rektangel som omger gårdsplanen enligt den här skissen.

Hemmanets åttonde ägare Johannes Korsbäck, senare Stenlund

År 1907 övertog sonen Johannes halva hemmanet Korsbäck på 11/192 av föräldrarna, alltså samma år som han gifte sig med ”Jukkaas Mina” från Norrviken. Den andra halvan övertog Johannes bror Viktor Korsbäck, senare Sten. De fick alltså 11/384 dels mtl var och köpeskillingen på 4 000 mark betalades med en skuldsedel. Köparna skulle ge livstids sytning åt säljarna och dessutom skulle Johannes och Viktor ge en ko åt systrarna Ida och Manda var ”när de så önskar”. I köpet ingick 2 hästar, 4 kor, 8 får och alla körredskap förutom en ny arbetskärra, en linjal kärra och en ”kjebeksläde”. En inköpt boningsbyggnad vid andra mangården och en hellott i Storsjö träsket ingick i köpet. Lillstugan vid Stenlundas ingick inte i köpet och begagnades av Karl och Wilhelmina så länge de levde.

Johannes och Mina Stenlund fick sju barn:

a). Signe Wilhelmina (1908–1908).

b). Uno Lennart (1912–1912).

c). Elis Evald (1913–1954) som år 1936 gifte sig med Signe Emilia Björses (1914–1990) och de fick tre barn. Elis och Signe bodde på Korsbäckvägen 598.

d). Gunnar Osvald (1915–1985) som år 1948 gifte sig med Sylvia Liljedahl (1928–2023) och de hade två barn. Gunnar och Sylvia övertog fädernegården.

e). Edit Irene (1916–1996) som år 1937 gifte sig med Lennart Lind (1914–1967) och de fick fem barn. De bodde till en början i en mindre gård på Norrviksvägen och levde på jordbruk men de flyttade sedan till Järna i Sverige.

f). Seidi Selina (1919–1991) som år 1947 gifte sig med Rurik Bergqvist (1923–1985). Barnlösa. De bodde till en början i Sverige men byggde i början av 1960-talet ett boningshus åt sig på Korsbäckvägen i närheten av folkskolan. Huset används i dag som fritidsbostad.

g). Ines Ingegärd (1924–1997) som år 1954 gifte sig med Wilhelm Bergqvist (1919–1984). Barnlösa. Ines och Wilhelm bodde på Korsbäckvägen 565 och de rev ner ”Tresk Kalles” gamla bondgård och byggde ett nytt bostadshus i närheten. Det huset används i dag som stadigvarande bostad.

Stenlund Gunnar till vänster och bredvid honom storebror Elis, som ser efter minsta systern Ines på stolen. Bredvid Elis står systern Edit och längst till höger Seidi. Fotot från mitten av 1920-talet.
Familjen Stenlund, fr.v. Gunnar, Ines, Johannes, Edit, Wilhelmina, Seidi och Elis.

Johannes Stenlund var en verklig mångsysslare i Korsbäck. På 1930-talet ledde han torrläggningen av träsket och vid samma tid byggde han också folkskolbyggnaden på entreprenad, tillsammans med sin bror Viktor Sten.

År 1942, den 26 december avled bonden Johannes Stenlund i sitt hem och han lämnade efter sig änkan Mina och fem barn. Dödsboet bestod av hemmansdelarna Hiller 7:20 och Stenlund nr 7:21 och skog på Stenåsen. Lotten nr 73 av Dagsmark Storsjöträsk som Johannes hade köpt 1937 hörde också till boet.

Hemmanets nionde ägare Gunnar Stenlund

År 1946 förrättades arvskifte efter Johannes och största delen av hemmanet delades mellan sönerna Elis och Gunnar och de skulle ge livstids sytning åt modern Wilhelmina. Döttrarna Seidi, Ines och Edit erhöll alla del av skogen och del av träsklotterna. Lösöret delades i sex delar åt alla dödsbodelägare.

Gunnar övertog bondgården med stallsporten och bosatte sig där. År 1948 gifte han sig med grannen Sigfrid Liljedahls dotter Sylvia från Gåsens och de levde sedan som bönder på hemmanet Stenlund.

År 1948 förlovade sig Gunnar Stenlund med Sylvia Liljedahl (1928–2023), som var dotter till Sigfrid och Anna Emilia Liljedahl. Hon bodde i granngården och den 11 augusti 1948 gifte de sig och de fick sedan två barn.

Under sin tid som bonde köpte Gunnar mera mark i träsket av olika säljare och mera skog köpte han på Bastuåsen. Gunnar var inte politiskt aktiv men han satt i folkskolans direktion hela 23 år. På hemmanet odlade han spannmål och höfrö men i ett tidigt skede började Gunnar odla jordgubbar. Den här nya näringen spred sig snabbt i hela Korsbäck ända till Norrviken och under en lång tid odlades det jordgubbar nästan i varje gård. Gunnar och flera andra brukade sälja ”jordgubbar från Tresk” på torget i Kristinestad. Festtillställningen ”Jordgubbskarnevalen” ordnades under flera år på ungdomslokalen i Korsbäck och det om något visar hur stor näringen var.

Gunnar med sonen Sven framför ”hebärstrappon å Vivanas leikstugon” år 1954.
I mitten av 1950-talet skaffade Gunnar en traktor, en ”Gråll” men 1960 byttes den mot en ny Massey-Ferguson, som vanligtvis kallades ”en tretifemmå”. I fähuset fanns det 1 – 2 kor men det var nog spannmål och jordgubbar som det satsades mest på.
En stolt far visar upp både barnen och den nya Skodan, som tydligen rymdes in genom den gamla stallsporten. Fotot från slutet av 1950-talet.
År 1965 fyllde Gunnar femtio år och uppvaktades då av dottern Vivan till vänster och sonen Sven på andra sidan. Mamma Wilhelmina och hustrun Sylvia till höger

Hemmanets tionde ägare

År 1977, den 30 december sålde Gunnar och Sylvia Stenlund hela sitt hemman bestående av flera lägenheter åt sonen, som är född 1953 och varit bosatt i Sverige under en tid. Denne återvände med blivande hustrun och bosatte sig i den gamla lillstugan där de bodde till 1981, när det nya bostadshuset kunde tas i bruk. I hemmansköpet ingick också den gamla bondgården med stallsporten men Gunnar och Sylvia tog åt sig livstids rätt att bo i gården.

Jordbruksmarkerna på hemmanet såldes år 2012 åt en bonde från Storå medan alla byggnader och skogen fortfarande är i släkten Stenlunds ägo. Alla byggnader är välskötta och med tanke på deras höga ålder i gott skick och de bildar en helhet som är unik i regionen.

Stenlunds gamla bondgård med stallsporten och de många uthusen bildar en sällsynt helhet. Stenlunds nya gård byggde de nuvarande ägarna år 1981 och den står nära Korsbäckvägen.
Inkörsporten är inte så bred att den tillåter några större fordon på gårdsplanen men en utforskande katt ryms gott och väl en vacker sensommarkväll år 2020.
Farstukvisten på huvudbyggnaden är väl tilltagen och smälter väl in i gårdsmiljön.
Lillstugan har också många år på nacken och där har bott många generationer med både sytningsfolk och pensionärer.