Toivonens gård på Sunnantillvägen ca 176.

Sammanställt av Lasse Backlund i mars 2020, med hjälp av Vilhos och Elmas barn Kaarina och Mauno.

Toivonens gård fotograferad av Mauno Toivonen år 1955.

Den här gården ”åp Sånan” eller Sunnantill byggdes av Vilho och Elma Toivonen år 1953. Bostadsdelen kombinerades med ett uthus med fähus och möjligtvis var tanken den att de senare skulle bygga ett separat bostadshus i närheten.

Vilho ArtturinpoikaToivonen (1919-2006) föddes i Back by i Ömossa i en gård som stod på det ställe där Haavistos transportbolag i dag har sitt garage nära Riksväg 8. Vilhos far Artturi var både skräddare och skomakare, och Vilho växte upp under enkla förhållanden i en liten stuga. Mot slutet av 1930-talet flyttade Vilho till Degerby i Ingå, där han började arbeta på Mangs gård. Där träffade han Elma Korkeamäki som arbetade på gården Flyt i samma by.

Elma Korkeamäki (1917-1990) var född i Lähteenkylä by i Storå på ett stort hemman. Hon var dotter till Leander Hirsimäki el. Korkeamäki (1891-1931) och Hilda Käpylä (1891-1931). Leanders farfar Josef Korsbäck och hans farmor Anna Kajsa Lillkull hade i tiderna flyttat från Korsbäck i Dagsmark till Lähteenkylä by i Storå.

Elmas mor Hilda dog i barnsäng i juli 1931, då Elmas lillasyster Helvi föddes. 5 dagar efter dödsfallet dog Elmas far Leander i blodförgiftning och båda föräldrarna begravdes på samma gång. Tragedin var ofattbar och Elma och hennes syskon togs om hand av grannar och släktingar. Gården och hemmanet såldes i delar för att täcka kostnaderna för barnens uppfostran. Elmas barndomshem står fortfarande kvar, en stor bondgård med dubbla farstukvistar.

Vilho Toivonen från Back och Elma Korkeamäki från Lähteenkylä förlovade sig i Ingå ca 1939.

Vilho och Elma gifte sig i april år 1939 i Ingå och samma år föddes sonen Mauno. Året därpå gjorde Vilho sin militärtjänst och före den avslutades bröt fortsättningskriget ut. Vilho togs ut i krigstjänst och han hemförlovades först 1944. Under denna tid föddes Vilhos och Elmas andra barn, dottern Kaarina år 1943. Hemspråket var finska men under tiden i Ingå lärde sig familjen tala också svenska.

Medan Vilho var ute vid fronten flyttade Elma med de två barnen tillbaka till Lähteenkylä by i Storå, där hon kunde bo hos släktingar. Då kriget tog slut köpte Vilho och Elma Toivonen en liten gård på Bergkullavägen i Lappfjärd, bakom kyrkan. De flyttade då dit och gården förstorades med några rum och de köpte mark bland annat i Lilltmåsan och de arrenderade mark runt om i Lappfjärd. Vilho arbetade också åt andra, bland annat åt Artur Hellman.

I december år 1952 köpte Vilho och Elma Toivonen en del av Skomakas hemman i Dagsmark. Den här hemmansdelen hade tillhört ungkarlen ”Skomakas Konrad” Rosenlund (1893-1987). Tillsammans med sin syster Julia Norrman (1906-1993) ägde denne Konrad ett av de större hemmanen i Dagsmark och i januari 1952 sålde de alltsammans åt affärsmännen Matti Lankoski (f.1927) och chauffören Eero Viitala (f.1923) båda från Kankaanpää och en bonde Yrjö Mäki-Kantti (f. 1907) från Karvia.

De här affärsmännen var främst ute efter de stora skogarna och under år 1952 sålde de åkrarna på Julia Norrmans hemmansdel åt Paavo Enberg från Siikainen. Enbergs familj flyttade då till den gård som fanns på Sunnantillvägen.

Då Vilho och Elma köpte åkrarna på Konrads hemmansdel, så ingick i köpet också den äldre bondgården i Klemetsändan, där Konrad bodde ensam. Förutom själva bondgården ingick också alla uthusbyggnader, förråd, en ria, en smedja och några byggnader till. Alla byggnader såldes för bortflyttning och nu började Vilho riva byggnaderna tillsammans med sonen Mauno och Tupa Uuno från Nystad.

Av detta virke byggde så Vilho den kombinerade gården och uthuset på Sunnantillvägen 176. Medan rivningen och bygget pågick, så bodde hela Toivonens familj i ena ändan av den gård, som Paavo Enberg hade köpt. Familjen Enberg bodde under tiden i den andra ändan av bondgården.

Toivonens gård år 1956 fotograferad från sydost. Modellen till fähus tog Vilho från gården Flyt i Ingå där Elma arbetade.

År 1953 var så den nya gården färdig och familjen Toivonen kunde flytta dit. Vilho arbetade som bonde på hemmanet och samtidigt arbetade han också åt andra. Han var en anlitad byggare och om vintrarna arbetade han i folks skogar. Vissa perioder arbetade han också på Kangas såg. Däremot arbetade inte Elma utanför hemmet. Vilho var inte politiskt aktiv, inte heller i föreningar men däremot var han medlem av förvaltningsrådet för Sydbottens Andelsbank i slutet av 1960-talet och i början av 70-talet.

Tanken var nog den att de skulle bygga ett egnahemshus på samma tomt men Elma ville att de skulle bygga det lite mera centralt. Därför köpte de ungefär 1967 den gård i Kias kroken, som hade tillhört ”Viiraas Kaal Hindrik”, alltså Karl Henrik Mitts och hans andra hustru Matilda Rosenberg.

Vilho rev då ner den gamla gården och i sakta mak började han bygga ett nytt hem på samma tomt. Han byggde när han hade tid och därför blev huset färdigt först 1971 och då flyttade Vilho och Elma dit.

Den här gården i Kias kroken började Vilho bygga i slutet av 1960-talet och de flyttade in år 1971. De sålde gården och hemmanet åt Tage Mannfolk, och Vilho började då arbeta på Lindells snickeri. Fotot taget från väster år 2003.

År 1971 sålde de hemmanet och gården på Sunnantillvägen åt Tage och Anja Mannfolk. Tage var född och uppvuxen i granngården men efter några år sålde de hemmanet och gården. Håkan Söderqvist kunde då förvärva hemmanet och han var potatisbonde på både fädernehemmanet och Toivonens tills han dog år 2007. Toivonens hemman och den då förfallna gården såldes åt familjen Öström från Back, som är företagare inom potatisnäringen.

Öströms rev då ner gården som Vilho Toivonen hade byggt år 1953 men den var då redan i mycket dåligt skick. Hemmanet är fortfarande i familjen Öströms ägo.

Foton:

Vilho Toivonen i militären, året är 1939 eller 1940.
Kustjägaren Mauno Toivonen på en antik kanon vid Sveaborg.
Fundersam Mauno Toivonen med vida fält i bakgrunden. Till höger om Mauno syns gaveln på Anselm och Elna Lillkulls gård.
Mauno Toivonen for som 16-åring till Tammerfors för att arbeta på en servicestation.
Mauno Toivonen med sin mor Elma på trappan till det nybyggda huset på 1950-talet.
Kaarina Toivonen och Rauha Lövholm på skidor år 1956.
Kaarina Toivonen utanför Adelinas gamla gård i Nystad.
Toivonens kor på vägen framför deras gård. Till vänster syns den gård som Josef Guss byggde åt sin dotter, men som aldrig blev så färdig att den kunde i bruk. Till höger uthusen hos Mannfolks.
Det var med nöd och näppe som Vilho klarade sig, då Klemetsbron gav efter, då han körde över den med den stora traktorn. Vilho tog det hela med ro och harmade sig mest över mössan, som han förlorade i det strida vattnet.
Bonden Vilho Toivonen hade åtminstone en häst, men ibland lånade han en till då åkrarna skulle plöjas.
Vilho tänker provköra Maunos motorcykel med Elma på bönpallen. Fotot taget på 60-talet i Karlstad.
Mauno Toivonen hälsar på mor Elma som är ute på åkern.
Det är helt förståeligt att det fanns många åskådare, då Caterpillaren drog den stora dikesplogen på Toivonens åker.
Barnbarnet Krister Hammarberg är med, då antingen mormor eller morfar fyller 50 år. Fotot från Toivonens gård på Sunnantill.
Mauno Toivonen med sin mor och sin kusin Lenni Männistö från Lähteenkylä.
Mauno var ingen storfiskare, trots att han här står en fin lax i handen.
På Antti Enbergs motorcykel Kaarina Toivonen, med grannflickan Mayvor Mannfolk på bönpallen. Fotot är taget 1957 utanför Toivonens fähus.
Vilho och Elma skördar råg, medan Mauno bara står med händerna i sidorna. Sittande dottern Kaarina tillsammans med grannens flicka. I högra kanten skymtar deras gård, som var tillbyggd med en vinkel på baksidan.
Vilho häller i åt sambon Hilkka Virtanen och åt sonen Mauno Toivonen.
Elma och Vilho Toivonen hälsar på sonen Mauno i Karlstad i början av 1960-talet.