Tidningsurklipp från år 1919.

Syd-Österbotten 25.1.1919:

Stöld i ungdomslokal. Natten mot senaste måndag förövades inbrott och stöld i Dagsmark ungdomsförenings lokal, varvid bortfördes åtta elektriska lampor jämte lamphållare och snodd, en större kaffepanna, en kaffebrännare och rosten från kökshällen. Ett stort skåp med allehanda köksattiraljer hade tjuvarna lyft ned och undersökt men ej brutit upp. Av allt att döma hade de fräcka banditerna praktiserat sig in i lokalen genom paraddörren, som man antager med föreningens egen nyckel, vilken någon tid förut blivit bortstulen. Efter utfört verk hade tjuvarna lämnat lokalen genom köksdörren, som de lämnade olåst efter sig.

Stölden upptäcktes på tisdagskvällen av några flickor, som kommo för att städa lokalen.

Misstankarna äro på särskilda grunder riktade mot några äldre individer, som under senare tid även stört ungdomsföreningens möten. Dessa tråkiga personer ha taga för vana att infinna sig på så gott som varje möte, där de söka få ungdomen att köpa av deras hembryggda varor. Då ungdomsföreningens medlemmar utgöres för det mesta av helt unga personer, är det för dessa svårt att under dylika förhållanden förmå upprätthålla god ordning, ifall ej äldre redbara män vilja infinna sig till mötena och bistå dem.

Syd-Österbotten 29.1.1919:

Dagsmark lantmannagille hade möte söndagen den 25 januari i ungdomshemmet. Först upplästes några cirkulär från lantbrukssällskapet. Sedan beslöt man prenumerera på särskilda jordbrukstidningar för året.

Hembränningsfrågan och därmed följande ofog diskuterades, den frågan har förut behandlats vid särskilda möten, men nu efter den fula händelsen i ungdomshemmet tycktes alla vara eniga om ett motarbetanden av den fula hanteringen. Samtliga talare beklagade, att vår by nu står vid en farlig brant och är på väg att gå bakåt. Detta faktum är det sorgligaste. Allting har varit så lovande. Ungdomen har uppfört sig väl. Nuvarande ungdom ej heller att klandra, men sådant som brännvinsbränningen bör ej höra till vår tid.

En del talare frågade också om vi mera ha några brännvinspoliser. Andra betonade att det vore svårt för några få poliser att upprätthålla ordningen. En förening eller någon slags kommitté för motarbetandet av ofoget bör taga sig an saken.

Sedan diskussionen länge rört sig kring ämnet, stannade man vid beslutet att en ordningskommitté bör bildas, som bör vara poliserna till hjälp och uttalade man även förhoppningen att alla, som älska ordning, böra snluta sig till kommittén. Följande personer antecknade sig genast: Häradsdomar Viktor Båsk, nämndeman Viktor Eklund, sågegar Viktor Nylund, bönderna Viktor Nyros, Erland Faherros, Erik Englund, Erik Bränn, Alfred Nordberg, Emil Båsk, Axel Hummelgård, Niklas Nyström, Ivar Westerback och Viktor Björklund.

Syd-Österbotten 1.2.1919:

Dagsmark lantmannagille sammanträdde till årsmöte senaste onsdagsafton, varvid förhandlingarna leddes av ordföranden Emil Båsk. Efter det kassaställningen klargjorts, beviljades styrelsen ansvarsfrihet. Sedan verkställde man val av styrelse för 1919 och återvaldes ordföranden och sekreteraren Emil Båsk, till viceordförande Erland Fagerros, till kassör Emil Eklund och till övriga medlemmar i styrelsen Erik Englund, Frans Nybond, Emil Backlund; suppl. blevo Johan Lillkull, Viktor Långkvist, revisorer E. A. Rosengård, Viktor Eklund och suppleant Alfred Nordberg.

Att handhava gillets maskiner återvaldes Viktor Långkvist. Avgiften för klövtången, hästhackan och turnipsmaskinen till 1 mk samt för sädessorteraren till 25 pni tunnan och för gödselspridaren till 50 penni säcken. Till bibliotekarie återvaldes Erik Anders Bränn. Erik Anders Englund återvaldes till årsväxtrapportör. Mötet var fåtaligt besökt.

Syd-Österbotten 2.4.1919:

Från Korsbäck skrives:

Förra måndagsmorgonen, då en värdinna sedvanligt kom ut till ladugården för att ge sina kreatur mat påträffade hon i porten i halmen liggande en drucken mansperson i halvfruset och medvetslöst tillstånd. Mannen fördes in och ställdes framför den flammande brasan, varvid han småningom började komma till sans.

Samma dag på e.m. påträffades på träsket något liknande. En yngling hade på morgonen farit till Uttermossa skogar efter ved. Vid hemkomsten hade hästen stannat med sin förare insomnad i drucket tillstånd ovanpå lasset. Den som varseblev det rara fyndet, tog och förde hem det, varvid föräldrarna fingo härbärgera sin egen son.

Skam och näsa åt de som varit och förfogat sig in i den ärevördige åldringens näste, för att tillgripa sig några tändsticksaskar. Även roa sig pojkbytingarna med att på åldringens arbetsplatser slå sönder hans arbetsredskap.

Vore det icke skäl för föräldrarna och målsmän att hålla sina barn inomhus, sen det börjar skymma om kvällarna, för att de icke begå alla fräcka ofog, när de äro undan föräldrarnas ögon.

Syd-Österbotten 23.4.1919:

Stor översvämning, som förorsakat stora skador.

Långfredagen den 18 april avkastade Lappfjärd å sitt istäcke med en häftighet, som medelålders människor i Lappfjärd aldrig skådat. Islossningen skedde på en gång ända upp från åns källflöden ända ned till Lappfjärds kyrkby. Här gjorde ismassorna front, först vid gamla bron och dämde upp vattnet så att stora områden av den del av byn, som låg ovanom, lades inom kort under vattnet, vilket nu sökte sig nya vägar, åstadkommande stora skador. Efter några timmars förlopp brast isbandet mellan bägge broarna och dämde då vid Stora bron samt förlade nu västra delen av byn under vatten. Allt skedde med en hastighet, som gjorde att människor och djur endast med allra största hast hann räddas. Denna gång hade berättelsen om simmande laxar i bakugnar väl kunnat fullbordas. Man hörde råmande kor och gnäggande hästar som drevs undan floden och därtill ännu jämrande kvinnor. Det hela var ett storartat skådespel. Tillfälliga ismassor vältrade fram över gårdar och åkrar medförande allt i sin väg. Så observerade man på natten, hur ett lider eller magasin ståtligt dansade ned med is- och vattenmassorna. Ännu följande dag stakade man sig fram i båtar och ekstockar mellan gårdarna. En båt med 6 mans räddningsmanskap kantrade vid gamla kyrkogården. Männen räddade sig dels genom simning, dels genom andrabåtar, som kom dem till hjälp. De överallt upptornade isstackarna, söndergrävda åkrar och vägar bär vittne om ödeläggelsen. Skadorna är betydande. Det hela manar till kraftiga åtgärder från kommunalmyndigheternas sida, att den föreslagna rensningen av Lappfjärd å måste nödvändigtvis börja från åns mynning och icke från dess övre lopp, såsom vederbörande myndigheter föreslagit. Får detta ske och ismassorna årligen därigenom så som nu skedde är i tillfälle komma allt på en gång, kommer över Lappfjärd kyrkby det ödeläggande skådespelet årligen att upprepas. Lappfjärd ås lopp nedanom Nya bron i Lappfjärd har en så olika bredlek och går i ganska tvära slingrande bukter, som gör att istäcket därigenom kan hålla sig mot ett ganska stort tryck och nästan alla vårar åstadkomma skadliga fördämningar. Vill man undvika genom den föreslagna upprensningen stora olyckor under islossningen, bör rensningen här vidtas från åns mynning. Såsom ett ovädersägligt bevis härför har vi den nu timade islossningen.

Syd-Österbotten skrev den 30.4.1919 att J. V. Lillgäls har valts till ordförande i Lappfjärds och Kristinestads landskommuns brandstodsförening. I styrelsen invaldes Josef Backlund från Dagsmark, medan Viktor Långkvist valdes till distriktombudsman.

Syd-Österbotten 25.5.1919:

En ökänd finsk knivjunkare knivhugger en svensk.

I torsdags på aftonen mellan 8 och 9 infann sig bondsonen Viktor Luoma hos inhyses Erland Storkull i Dagsmark. Denne var vid tillfället sysselsatt med jordbruksarbete i närheten av sin bostad.

Efter en kortare ordväxling, som torde ha gällt vissa brännvinsaffärer, vilka de båda männen haft för sig, tillgrep Luoma plötsligen och omotiverat det för finnar av den typen så vanliga argument – kniven. Storkull hann emellertid gripa till flykten och begav sig springande till en uthusbyggnad för att söka skydd. Här upphanns han emellertid av Luoma, vilken tilldelade honom tvenne knivhugg. Det ena träffade bröstet och torde skadat de inre organen, emedan blod strömmade ut genom munnen.

Det andra hugget träffade handen. Den bålde knivhjälten avlägsnade sig snart från fältet. Under tiden vågade ingen nalkas platsen för uppträdet, varför det höll på att gå den knivhuggne ganska illa, ity att han var på väg att förblöda. När folk kom tillstädes och omhändertog honom, hade han redan förlorat medvetandet.

Läkaren i Lappfjärd, som samma dag anlänt till kommunen, fick genast en liten föreställning om finnarnas aggressiva kampmetoder, när han skulle sy ihop såren på den slagne. Luoma är en känd slagskämpe. Han har även plägat behedra ungdomsföreningens soaréer och härvid regelbundet hotat festbesökarna med kniven.

Händelsen har självfallet hos ortens befolkning väckt stor förbittring och hoppas man att knivhkälten av rättvisan skall få sitt välförtjänta straff.

Syd-Österbotten 25.5.1919:

Storsjö- och Lillsjöträff.

Med delägarna i Storsjö- och Lillsjöträsk hölls näst förlidna fredag samarbete. Ett kostnadsförslag angående uttorkningen av dessa vattendrag föredrogs och slutade detta på 235,000 mk. Största delen av delägarna ansågo dock att realiseringen av det planerade torrläggningsföretaget under nuvarande förhållanden t.v. måste lämnas därhän. En del menade likväl att man borde söka få statsbidrag i antytt syfte och redan nu under instundande sommar söka få torrläggningsföretaget i gång.

Något avgörande beslut i frågan fattades icke utan skulle hela företaget t.v. få bero. Om dessa uppgrundade träsk skulle torrläggas, skulle av dem utvinnas 411 ha odlingsbar jord. Frågan har sålunda för orten en stor betydelse och må man hoppas att den når en lösning, ty såsom det nu är ge dessa träskmarker dålig avkastning.

Syd-Österbotten 28.5.1919:

Hyllad lärare.

För att hylla sin avhållne lärare hr. J. J. Wadström, som efter 37 årigt, plikttroget och fruktbringande arbete vid Dagsmark folkskola står i beråd att lämna sin tjänst, hade byssborna senaste söndag, den 25 dennes anordnat en enkel kollation å ungdomshemmet, vars festsal dagen till ära prytts med flaggor, girlander och blommor.

Omkring det festligt dukade kaffebordet hade placerats en mängd småbord, kring vilka de till flera hundra personer uppgående deltagare under dämpat men livligt samspråk grupperat sig.

När hedersgästen med fru inträdde, reste sig alla och hälsade dem med sången ”Var välkommen envar”, varvid fröken Ahlskog med några ord hälsade dem välkomna till samkvämet, samt riktade särskilt några vackra ord till fru Wadström, som ytterligare av alla närvarande hyllades med sången ”Till Nordens kvinna”, 148 i Sjung.

Nu följde en gemytlig kaffe- och pratstund, varunder byns värdinnor undfägnade alla med gott kaffe och ordentligt kaffebröd i riklig mängd. Under tiden klingade den ena sången efter den andra.

Häradsdomare Viktor Båsk framförde å egna och byns vägnar ord av varm tacksamhet för all den hjälp och alla de goda råd, med vilka herr Wadström under de många gångna åren stått dem till tjänst med. Lärare Henrik Rosenback tackade för hans värdefulla och grundläggande arbete inom ungdomsföreningen och bland de unga i allmänhet. Bonden Emil Båsk tackade å lantmannagillets vägnar, vars första, energiska ordförande herr Wadström varit. Sågägare Viktor Nylund talade å byssborna och alla hans förra elevers vägnar, samt överräckte åt den vördade läraren såsom ett minne från alla samtliga, ett dyrbart guldur med ked och med mottagarens monogram graverat å yttre boetten, samt å inre boetten: Från Dagsmark 1882-1919.

Herr Wadström tackade rörd för hyllningen och för gåvan, vilken beredde honom stor överraskning. Till sist riktade herr Wadström några tacksamma avskedsord till sin kollega, fröken Ahlskog. Efter ytterligare en angenäm sång- och kaffestund skildes man åt i den härliga majkvällen i en vemodig men varm stämning.

Herr Wadströms förtjänster och hans arbete i detta samhälle kunna aldrig överskattas och de vackra sympatiyttringar som under samkvämet kommo honom till del, voro de uppriktigaste uttryck av byssbornas djupt kända tacksamhet mot sin älskade och vördade lärare.