Sportplanen i Dagsmark.

Sammanställt av Lasse Backlund i juni 2019. Kimmo Eränen från Lappfjärd har bidragit med 3 gamla foton och gett värdefull information.

Dagsmark ungdomsförening sköter om planen, med bidrag från staden. På fotot från 2019 syns Lindblads uthusbyggnader till höger.

Sport och idrottande har alltid varit viktig för ungdomen i Dagsmark och tävlingar har förekommit i långa tider. Men det var först år 1913 som det bildades en sportklubb inom Dagsmark ungdomsförening. Det var lärarsonen Torsten Wadström som tog initiativ till denna och han blev också dess ordförande. Den mest aktiva perioden inföll under åren 1915-1918, då Torstens bror Gunnar Wadström var ledare. Verksamheten avtog 1918 då inbördeskriget bröt ut, då bröderna Wadström under en längre tid deltog i kriget.

Enligt Einar Lind så skulle idrottsklubben ha erhållit en egen idrottsplan av ”Holmbergas Kalle”, alltså Karl Löfgren. Idrottsplanen ”Åbygglund” skulle ha funnits på A-sidon.

På ungdomsföreningens årsmöte 1928 föreslog Frans Storkull att idrottsverksamheten skall återupptas. Förslaget godtogs och Frans blev då ordförande för ungdomsföreningens sportklubb DIK, alltså Dagsmark Idrottsklubb.

Tävlingar ordnades sommartid i närheten av ungdomsföreningens hus Majbo. Idrottsplanen togs i bruk år 1929 och löpbanorna, som var 300 meter långa gick runt huset. 100 meters löpbanan gick i Lillsjö-Bagarinas rå ner mot landsvägen och de snabbaste löparna som inte hann bromsa i tid efter målgång, landade i landsvägsdiket. De övriga tävlingarna genomfördes på området bakom ungdomshemmet. I tävlingarna deltog också idrottare från andra föreningar i närheten, förutom Härkmeri och Lappfjärd till exempel Karijoen Tappara, Isojoen Urheiluseura, Kristinestads idrottsförening och Närpes Kraft.

Hösten 1945 beslöts det att idrottsföreningarna i Härkmeri, Lappfjärd kyrkoby och Dagsmark skall bilda en takorganisation, som kunde användas då större tävlingar skulle anordnas. Denna takorganisation fick namnet IF Länken. Underavdelningarna fortsatte dock som självständiga enheter med egen förvaltning. Vid större tävlingar deltog idrottarna från underavdelningarna i Länkens namn, medan de i mindre lokala tävlingar använde byanamnen.

IF Länken var en svenskspråkig förening men år 1947 kom finskspråkiga Maanmiesseura i Lappfjärd  med under samma takorganisation. De hade också egen styrelse och förvaltning.

Idrottsplanen vid ungdomsgården Majbo var för liten och opraktisk och därför började idrottsklubben efter kriget söka efter ett bättre ställe i närheten. Planen var ju för liten och efter att ”Mattas Åke” Grans hade kastat diskusen rätt i väggen på föreningshuset, så var alla överens att en ny plan behövdes.Någon sådant hittades inte men på Brobackan fanns ett passande område. Den 6 september 1948 köpte Dagsmark Idrottsklubb en åker på 1 ha av Elvira Nelson och hennes dotter Lilli Lindblad. Området låg nära vägen till Korsbäck och i korsningen till Kvarnå och Lillsjö. Tomten kostade 112 000 mark och fick namnet Sportback 4:113 och den bröts ut från Eklunds hemman år 1954, då IF Länken/Dagsmark Idrottsklubb fick lagfart på området. Allmänt kan man säga att Frans Storkull hela tiden var den drivande kraften bakom förverkligandet av den nya planen. Läraren Einar Lind var den som skötte pappersarbetet och han var aktivt med hela tiden.

Nu började ett stort arbete att få åkern förvandlad till idrottsplan. För att utjämna marken så anlitades Oy Pellonraivaus, som för 41 000 jämnade marken. Trots att det mesta arbetet gjordes på talko, drog det ändå extra kostnader på 60 000 mark. Med insamlingar och banklån på 90 000 mark försökte avdelningen finansiera sportplanens byggande. Idrottsklubben ansökte om tipsmedel men fick avslag eftersom kommunen inte var delaktig i sportplansprojektet. Enigheten i byn var inte heller total, utan det fanns personer som inte gillade Frans Storkulls metoder att genomföra projektet. Han fattade för stora beslut på egen hand och den ekonomiska risken var för stor. En klar och tydlig ekonomisk plan fattades och det var oklart hur sportplanen skulle finansieras.

De första tävlingarna på den nya sportplanen i Dagsmark genomfördes 19-20 augusti 1950. Idrottsklubben från Dagsmark stod som arrangör och deltagarna kom från de två andra föreningarna i kommunen. Annons i Syd-Österbotten i augusti 1950.

Den 19-20 augusti 1950 ordnades de första tävlingarna på den nya planen. Eftersom banorna inte var färdiga, så genomfördes löptävlingarna på landsvägen men de övriga grenarna kunde genomföras på planen. Vill du läsa ett referat från de första tävlingarna, så skall du klicka HÄR!

År 1954 ansökte Dagsmark Idrottsklubb att Lappfjärds kommun skulle överta sportplanen för en summa om 200 000 mark. Det var samma summa som kommunen gett i bidrag för planen i Lappfjärd. Vill du läsa den anhållan som idrottsklubben gjorde, så skall du klicka HÄR!

Sportstugan byggdes i början av 50-talet och den bestod av två omklädningsrum, plus ett förråd där redskap kunde förvaras. Fotot från 2003.

Kommunen övertog inte planen, utan den fortsatte att vara i idrottsklubbens ägo ända till 1962 då idrottsföreningarna i Härkmeri och Dagsmark upplöstes och uppgick i IF Länken. Dagsmark Idrottsklubbs tillgångar överfördes till IF Länken, och efter det är sportplanen i Dagsmark i Länkens ägo. Dagsmark ungdomsförening har under de senaste åren skött om planen, med bidrag från staden.

Under det senaste året har IF Länken ett par gånger försökt sälja sportplanen i Dagsmark. Första gången bjöds den ut åt staden, som dock avslog ansökan. Sedan försökte Länken sälja planen på den öppna marknaden men med lika dåligt resultat.

Foton.

Frans Storkull (1899-1974) var den drivande kraften då sportplanen skulle byggas i början av 50-talet. Frans var son till ”Koll Viktor” och han bodde på det ställe där Kauko Santamäkis gård står i dag.
Fotot utlånat av Kimmo Eränen från Lappfjärd.
Aktiva idrottare från Dagsmark samlade hos Åke Grans. Fotot utlånat av Kimmo Eränen från Lappfjärd.
Åke Hammarberg och Stig Rosenback på sportplanen i slutet av 1950-talet. Fotot utlånat av Kimmo Eränen från Lappfjärd
Den täta vegetationen i åbacken hindrar att fotbollen hamnar i ån. Annat var det förr då bollen ofta fick fiskas upp vid sandholmen, som fanns nedanför bönhuset mot Backlundas. Fotot från 2019.
Vegetationen i åbacken håller på att ta över sportstugan, som knappt syns i lövverken. Till vänster skymtar Granérs gård. Fotot från 2019.
Ett nät mot landsvägen gör att fotbollarna inte hamnar ut på vägen. Tidigare hände det ofta att spelarna eller ”takapiru” blev tvungna att hämta bollen i ”Kårk Åkeas morotslaande” på andra sidan vägen. Fotot från 2019.
Dans och tävlingar hörde ihop. Vid de första tävlingar i augusti 1950, så ordnades det två danser på samma dag, med olika orkestrar.

 

På den första sportplanen gick löpbanorna runt föreningshemmet Majbo. Själva sportplanen där kast- och hoppgrenar genomfördes fanns mellan ungdomshemmet och uthuset. Den nya lokalen byggdes just på det området.