Erikas Almas gård på Dagsmarkvägen 257.

Sammanställt av Lasse Backlund 2015, med hjälp av Anita Björklund och Disa Ragnäs.

1

Den här gården i Klemetsändan byggdes på 1800-talet av Karl Viktor Klemets (1853-1923) som senare tog namnet Engström. Karl Viktor var son till mjölnaren Johan Erik Klemets (1827-1868) och Anna Kajsa, f. Storkull (f. 1827) som ägde 1/12 mantal av Klemets hemman. Karl Viktor och hans hustru Maria Helena (f. Eriks i Tjöck 1858-1940) som kallades för Maja Lena övertog i januari 1887 hälften av detta hemman, alltså 1/24 mantal av Karl Viktors mor, änkan Anna Kajsa. Anna Kajsa hade blivit änka 1868 under de svåra hungersnödåren, strax efter att hela 4 av hennes barn hade dött.

I Karl Viktors och Maja Lenas köp ingick halva hemmanet och andelar i Dagsmark Storsjö och Lillsjö träsk men Anna Kajsa ”förbehåller mig min qvarnplats och veg dertill, samt vattenledning och sytning till min döde dag”. På samma gång köpte Karl Viktor och Maja Lena också brodern Josef Henriks del av hemmanet, vilket betydde att hela hemmanet nu var 1/24 mantal stort. Änkan Anna Kajsa överlät sedan kvarnen och sin andel på 1/24 mantal av hemmanet åt Karl Viktors bror Anders, som dog så ung men som hann få dottern Alexandra eller Sandra som hon kallades då hon var småskollärarinna i Dagsmark.

Bonden Karl Viktor och Maja Lena fick lagfart på denna Eriksson benämnda lägenhet 1891. Det är alltså fullt möjligt att det kan vara Karl Viktors far, mjölnaren och bonden Erik Klemets som byggde gården. Namnet ”Erikas” kommer troligtvis av Karl Viktors far Erik.  Denna Erik hade erhållit hemmanet, som värderades till 207 rubel silver av sin mor, änkan Anna Greta (f. 1791). Hon hade varit gift med mjölnaren Anders Klemets (1794-1834). Ordet ”erhållit” låter ju som att Erik hade fått hemmanet gratis men det betydde nog något helt annat, för i köpebrevet står det klart att Erik skall betala stora summor åt sina syskon som utlösen.

Därtill skulle Erik ge sytning åt sin mor, bland annat det här:

-tre tunnor spannmål, till hälften råg och hälften korn. En fjärding färsk strömming, en fjärdedels tunna salt, ett ordentligt får till slakt samt 2 par pjexor.

-foder för en ko och tre får eller 8 skrindar hö

-fyra kappland åker till potatis- och linodling, som hemmansägaren bör väl bruka och gödsla, ävensom häst till kyrkan och nödiga resor.

-rätten att bo kvar i sin sytningsstuga, huggen, torr och hemkörd ved och rätt att använda nödiga uthus och fähus.

På storskifteskartan så ser vi att hemmanen Eriksson och Vestergård låg väldigt nära varandra, de hade till och med samma infart från landsvägen. I och med storskiftet fick de alla ägor samlade på ett ställe, från ån upp mot skogen. Karl Viktor Engströms bror Erik Johan Klemets (1843-1893) blev bonde på Vestergård hemmanet och det övertogs i följande generation av dottern Ida Maria och hennes man Henrik Vestergård.
På storskifteskartan så ser vi att hemmanen Eriksson och Vestergård låg väldigt nära varandra, de hade till och med samma infart från landsvägen. I och med storskiftet fick de alla ägor samlade på ett ställe, från ån upp mot skogen. Karl Viktor Engströms bror Erik Johan Klemets (1843-1893) blev bonde på Vestergård hemmanet och det övertogs i följande generation av dottern Ida Maria och hennes man Henrik Vestergård.

Karl Viktor Engström (Klemets) var bror bland till Anna Kajsa (1864-1916) som var gift med Gröndahlas-Josip, och till mjölnaren Anders (f. 1867 men dog redan 1898 av ansträngningen då han skulle vända en kvarnsten vid kvarnen, tillsammans med sin hustru Storfors-Mathilda). Vill du läsa mera om mjölnaren Anders och om Klemets Kvarn, så klicka HÄR!

Karl Viktor Engström och hans Maja Lena fick flera barn och år 1907 överlät de hemmanet åt barnen Alvina och Johan Viktor. Dessa skulle betala stora pengar som utlösen åt sina två syskon Selma (1888-1909) och till Ida (f. 1893) och därtill sytning till föräldrarna så länge de levde. Nu gick det inte bättre än att både Alvina, Johan Viktor och Selma dog unga så det blev den yngsta dottern Ida som fick överta hemmanet.

Så det var endast dottern Ida Engström (f. 1893) som levde till vuxen ålder och i juli 1922 då Ida var 28 år gammal gifte hon sig med Viktor Viktorssson Björklund (1892-1930) från Tjöck.

Här på fotot Viktor Björklund från Tjöck som gifte sig med Ida.
Här på fotot Viktor Björklund från Tjöck som gifte sig med Ida.

Då Viktor från Tjöck och hans Ida i mitten på 20-talet blev bönder på hemmanet Eriksson, så byggde de en lillstuga åt Maja Lena, som fortfarande står kvar med gaveln mot vägen. ”Erikas” Viktor och Ida fick endast en dotter, Gerda som föddes i juli 1925 men dog redan i november. Ida dog i barnsäng år 1925 så nu bodde änklingen Viktor ensam i det stora huset medan svärmodern Maja Lena bodde i den nybyggda lillstugan på gården.

Den här lillstugan som fortfarande står kvar byggdes i början på 1920-talet. Fotot taget från sydväst år 2015.
Den här lillstugan som fortfarande står kvar byggdes i början på 1920-talet. Fotot taget från sydväst år 2015.
Efter kriget bodde det evakuerade karelare i lillstugan till höger på fotot. Det var skomakaren Oskari Kaislakari och hans hustru Eeva, tillsammans med barnen Eino, Eero, Inkeri och Venla. Eftersom de hade boskap med sig från Karelen så flyttade de efter en tid till Roras-Viktors tomma gård där det fanns ett fähus åt djuren. Roras-Viktor Rönnqvists gård låg nästan tvärs över landsvägen, där Kangas gård står i dag. Kaislakaris flyttade sedan till Åbo men de hade regelbunden kontakt med Anita och Margit, som står till vänster på bilden.
Efter kriget bodde det evakuerade karelare i lillstugan till höger på fotot. Det var skomakaren Oskari Kaislakari och hans hustru Eeva, tillsammans med barnen Eino, Eero, Inkeri och Venla. Eftersom de hade boskap med sig från Karelen så flyttade de efter en tid till Roras-Viktors tomma gård där det fanns ett fähus åt djuren. Roras-Viktor Rönnqvists gård låg nästan tvärs över landsvägen, där Kangas gård står i dag. Kaislakaris flyttade sedan till Åbo men de hade regelbunden kontakt med Anita och Margit, som står till vänster på bilden.

I april år 1927 gifte Viktor om sig med Alma Norrgrann (1898-1962) hemma från Ömossa. Alma var dotter till Josef Henrik Norrgrann (tidigare Vikbäck och Skogman f.1855, d. 1918) och till Greta Sofia (f. Eriks i Tjöck år 1863). Det speciella här är att Viktors nya svärmor Greta Sofia var syster till hans tidigare svärmor Maria Helena, som ju bodde i lillstugan på gården.

Almas äldre bror ”Dragholms-Hindrik” Henrik Norrgrann hade redan år 1913 gift sig med ”Träsk-Kalles” dotter Adelina Rosenqvist, som hade bosatt sig i Kvarnå nära Dragholmen. (Vill du läsa mera om Henrik Norrgrann och Adelina i Kvarnå, så klicka HÄR!)

På bilden Ömossaflickan Alma Norrgrann på sin konfirmationsdag.
På bilden Ömossaflickan Alma Norrgrann på sin konfirmationsdag.

På hösten 1927 fick Viktor och Alma sin första dotter, Margit och två år senare fick de den andra dottern Anita. Men redan år 1930 så dog Viktor och nu stod Alma där med de små flickorna, medan mannens före detta svärmor bodde i lillstugan. Trots att Alma var endast 32 år då Viktor dog så gifte hon aldrig om sig. Det fanns gott om män som uppvaktade henne men hon hade beslutit att inte gifta om sig. Detta för att skydda de små flickorna genom att inte ge dem någon styvfar, som kunde ha behandlat dem illa.

Alma och de 2 döttrarna som kallades för ”Almaas fleckor” måste nu arbeta hårt med jordbruket, men till deras hjälp hade de alltid någon dräng. De flesta drängar var finskatalande vilket betydde att båda flickorna i ett tidigt skede lärde sig finska flytande. När Anita började i folkskolan så fanns det redan en annan Anita Björklund (Anita Helena 1926-1978, dotter till Lid-Viktor, gift Backlund, var bosatt i Sverige) som gick på en högre klass och då bestämde läraren att Erikas-Anita skulle heta Anita Engström, för att lättare kunna skilja flickorna åt.

Här på bilden Margit Björklund i konfirmationsåldern.
Här på bilden Margit Björklund i konfirmationsåldern.

Den äldre systern Margit gifte sig år 1963 med Börje Ragnäs (1937-2015) från Tjöck och de bodde i den stora huvudgården fram till år 1967 då de byggde ett nytt hus åt sig närmare landsvägen. Den gamla gården stod kvar till början på 80-talet då den revs för att ge plats åt ett potatislager. Margit och Börje fick 3 barn och ett av barnen är nu jordbrukare på hemmanet. Margit avled plötsligt år 1977 i en ålder av 50 år och maken Börje bodde de sista åren av sitt liv i Lappfjärd.

På fotot Anita Björklund framför den gamla bondgården.
På fotot Anita Björklund framför den gamla bondgården.
År 2003 såg huset ut här som Börje och Margit Ragnäs byggde år 1967, det har efter det renoverats grundligt av den nuvarande ägaren. Längst till höger syns lillstugan som Viktor Björklund byggde åt sin svärmor Maja-Lena någon gång på 1920-talet.
År 2003 såg huset ut här som Börje och Margit Ragnäs byggde år 1967, det har efter det renoverats grundligt av den nuvarande ägaren. Längst till höger syns lillstugan som Viktor Björklund byggde åt sin svärmor Maja-Lena någon gång på 1920-talet.

Den yngre systern Anita bodde i lillstugan tillsammans med sin dotter, som flyttade till Sverige då hon blev vuxen. År 2000 byggde Anita en ny gård åt sig i närheten, och efter det har ingen bott i lillstugan.