Sammanställt av Lasse Backlund i juli 2025. Uppgifterna är tagna ur Syd-Österbotten 31 maj 1960.
Det första postkontoret i Skaftung sköttes av Axel Teir men år 1913 flyttade kontoret till Hilma Henrikssons gård. I början av 1920-talet fick Hilma hjälp av Saimi Salminen med att sköta postsysslan. Då Hilma slutade så togs sysslan över av Saimi ensam men dessa två skötte alltså postarbetet i närmare 50 års tid.
År 1960, den 18 maj flyttade posten i Skaftung in i Lenni Rantalas gård. Saimi avtackades då och hyllades av postcheferna och av ortsborna, som ville tacka henne för det vänliga bemötandet och den goda servicen.
Alla kunde se att det var stor skillnad på det nya kontoret i Rantalas gård och det gamla kontoret som Saimi skötte. Inredningen var modern och inte alls likadan som den gamla, som var varm och hemtrevlig i den gamla idyllen i ”postarnas” expedition, som både gamla och unga kommer att sakna. Helt säkert kommer man med saknad att minnas också den värme och det tillmötesgående man alltid möttes av i det gamla postkontoret av de synnerligen sympatiska tanterna. Det skulle finnas många trevliga episoder att berätta om från ”postarnas” tid men här endast ett av dem:
En natt blev de två postfröknarna störda i sin sömn av att någon tassade runt huset en lång stund. De kunde till och med höra då fridstöraren klev upp på stegen utanför ett av fönstren, tydligen i hopp att få se in.
Följande morgon kom en äldre finsktalande bysbo till poststationen ganska förargad och sade att han hade varit utanför posten föregående natt men kunde inte komma in. Då han blivit upplyst om att öppethållningstiden stod tryckt på ett anslag på dörren, svarade han:
”Postiaika on silloin kun posti tulee, vaikka se tulisi keskellä yötä!”
Detta sätt att se på saken har kanske sin förklaring då man betänker att det endast är 25–30 år (ca åren 1925–1930, Lasses kommentar) sedan som posten kördes med häst. Postföraren startade då med sin häst från Ömossa via kyrkbyn, Skaftung och Härkmeri till Lappfjärd. Först fördes den två gånger i veckan, som sedan ökades till tre. Vintertid, speciellt efter ymnigt snöfall gick det trögt med snöplogningen och då kunde det hända att posten var framme i Skaftung först vid midnatt.
Då gällde det för ortsborna att hålla sig underrättade om postens ankomst och när det möjligen kunde bli en extra utdelning av post.
Först den 18 juni 1934 kom den första postbussen. Då blev det ordnade förhållanden och posten kunde fås alla dagar, till och med på söndagen. Med postbussen kunde man åka in till staden mycket bekvämare än förut, då man var tvungen att åka med cykel eller med hästskjuts. Sommartid hade man ju visserligen möjlighet att den tiden åka med motorskutan ”Bölja” från Sideby sjöledes till Kristinestad.
Men det fanns ännu länge kvar en annan olägenhet. Ingen elektrisk belysning hade man i byn utan vid skenet av en osande oljelampa måste allt postarbete göras. Först kom karbidlampan till användning och så sent som 1951 fick man elektriciteten, som en stor glädjande nyhet.