Mannilas gård på Storåvägen 166.

Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2019 med hjälp av syskonen Mannila.

Mannilas gård som byggdes år 2000 fotograferad från söder år 2019.

Den här gården i Palon byggdes år 2000 av syskonen Pauli, Elsi och Eerik Mannila. Ytterväggarna gjordes av element medan allting inomhus byggdes på stället och det var för det mesta Eerik som skötte byggandet.

På samma tomt stod tidigare den gamla Mannila gården som började byggas 1914 men blev färdig en bit in på 1920-talet. Den gamla gården som stod med gaveln mot landsvägen revs ett par år efter att den nya gården togs i bruk.

Mannilas gamla gård fotograferad från gårdssidan. Den revs ungefär år 2002.

Det var bonden Viktor Eklund som påbörjade det bygget år 1914. Viktor, som kallades ”Kårk-Viktor” hade vid storskiftet 1900-1912 fått hemmanet Åbro 2:9 placerat i Palon bakom Alfred Nordbergs hemman och det var med långa tänder han godkände utflyttningen till denna dåtida ödemark. Viktor Eklund hade fått sitt andra hemman Eklund placerat på Brobackan och han gillade inte att hemmanet Åbro placerades i ”Frysi-Palon”.

I västra ändan av hemmanet började Viktor bygga en större bondgård, som var avsedd för hans son Emil Eklund (1893-1971) som år 1916 gifte sig med Hulda Klemets från Mellanå. Väggarna var timrade men huset saknade tak, då Viktor Eklund lyckades sälja hela hemmanet Åbro och den halvfärdiga gården åt affärsmannen Jussi Grönlund från Vanhakylä för 16 500 mark. I stället köpte Viktor Eklund hemmanet Sundholm på Brobackan, där det fanns en färdig gård. Eftersom han köpte hemmanet Sundholm förmånligt, så kan man säga att på detta vis lyckades han få sitt andra hemman placerat precis bredvid hans andra hemman Eklund, som låg på andra sidan Lillsjövägen. Om du vill läsa om detta hemman Sundholm på Brobackan, så skall du klicka HÄR!

Jussi Grönlund som köpte hemmanet Åbro i Palon var en riktig hemmanshandlare och hemmanet bytte nu ägare flera gånger i snabb takt. Om du vill läsa mera om hemmanet Åbros historia, så skall du klicka HÄR!

Gamla gården fotograferad från söder.

Efter flera ägarbyten så var det år 1936 som gården kom i familjen Mannilas ägo. Väinö Mannila köpte då gården av sin mor Matilda och styvfar Samuel Yliheikkilä. Nästan samtidigt köpte Samuel och Matilda en mindre gård nära Hembergs av Franssi Viljami och Helmi Niittykoski. År 1949 sålde änklingen Samuel denna lilla gård åt Lauri Lehtimäki. Vill du läsa mera om Lehtimäkis gård, skall du klicka HÄR!

Det var alltså 1936 då Väinö och Elna Mannila köpte gården för 35 000 mark, plus sytning åt säljarna enligt ett skilt kontrakt. I köpet ingick förutom huset och hemmanet, också en hästdragen Deering slåttermaskin, en kärra och en släde. Om köparna skulle sälja gården och hemmanet vidare under säljarnas levnadstid, så skulle dessa få 10 000 mark extra.

Väinö Mannila var född på Asp hemman i Heikkilä by i Storå 1898 och han var son till Frans (1875-1963) och Matilda (1874-1949) Mannila. Då Väinö var 3-4 år gammal for pappa Frans till Amerika och han hörde inte av sig på en lång tid. Hustrun Matilda efterlyste honom och i mitten av 1910-talet fick hon honom dödförklarad och i maj 1917 gifte hon sig med Sameli Yliheikkilä, född 1878 i Kauhajoki.

I mitten av 1920-talet flyttade Väinö till Canada där han arbetade i skogarna och på järnvägsbyggen. Efter 4 och ett halvt år återvände han till Finland och började då arbeta som dräng på moderns hemman i Palon. I början av 1930-talet dyker så Frans Mannila upp i Heikkilä by efter närmare 30 år i Amerika. Han var ju dödförklarad sedan flera år, något som han blev påmind om, då han besökte pastorskansli i Storå. Hans hustru hade gift om sig och flyttat till Dagsmark, likaså han ena son Väinö. Den andra sonen Viljami som var 5-6 åt gammal då fadern emigrerade, hade gift sig och hade många barn. Trots att Frans varit borta i 30 år kände Viljami igen honom som sin far, och Frans bodde sedan hos honom så länge han levde. Ibland kunde Frans göra promenader från Heikkilä by ända ner till Dagsmark för att hälsa på sin andra son Väinö och hans Elna.

I februari 1936 gifte sig Väinö Mannila med Elna Hirsimäki, som den tiden arbetade som piga åt Erik Johan Lång i granngården. Elna var född 1914 och hon var dotter till Frans Hirsimäki (1887-1918) och Adelina Häggblom (1887-1956), som kallades ”Skaftung Adelin”. Elnas far Frans dog 1918 och modern Adelina gifte år 1923 om sig med ”Jåss” Johan Koivumäki (1897-1950) och de fick 4 barn. Vill du läsa mera om Adelina och Johans gård på Lillsjölidvägen, så skall du klicka HÄR!

Väinö och Elna Mannila blev då bönder på 10 ha åkermark i Palon och 26 ha skog på Rävåsen. De hade hela tiden en häst och 4-5 kor, så de kunde gott försörja familjen utan att ha något annat arbete. Då vinterkriget bröt ut 1939 blev Väinö inkallad, likaså då fortsättningskriget bröt ut 1941. Han blev dock hemförlovad redan 1942 och klarade sig från båda krigen utan skador.

Väinö och Elna fick totalt 10 barn, varav 8 levde till vuxen ålder.

-Helga Adelina (1937-1937)

-Aulis Alvar (f.1938)

-Pauli Willehard (f.1940)

-Elsi Anelma (f.1941)

-Aarne Elmeri (f.1942)

-Eerik Ilmari (f.1944)

-Viljo Johannes (f.1945)

-Lilli Viola (f.1947) gift Aalto

-Reino Armas (f.1948)

-Mauno Olavi (1949-1949)

Familjen Mannila hos fotografen år 1978. Längst bak från vänster står Pauli, Aulis, Viljo, Aarne och Eerik. I mitten sitter Elsi, Reino och Lilli. Längst framme sitter föräldrarna Elna och Väinö.

Foton.

Mannilas gård fotograferad från väster i maj 2003. Den välväxta skogen i bakgrunden tillhör familjen Rönnlund och potatislandet i förgrunden är Hembergs.
Mannilas gård fotograferad från söder. Till höger syns den gamla, numera ur bruk tagna vägen, som gick ner mot Granlunds gård. Den sista som regelbundet använde denna väg var Eero Mylläri som hade en åker en bit upp mot Änikoskmossen.
Flygfoto över Mannilas gamla gård. Det kortare uthuset till vänster byggde Väinö år 1954 och det längre uthuset byggde han år 1963. På samma ställen fanns det gamla uthus från tidigare.
Mannilas nya gård fotograferad i maj 2019.
På 1920-talet var Väinö Mannila i arbete i Canada och här står han med båda händerna i byxfickorna som tredje man från vänster. Han arbetade både i skogarna och på järnvägsbyggen men återvände till hemlandet då den ekonomiska krisen slog till i Amerika.
Amerikaemigranterna skickade ofta hem foton där flera okända män kunde finnas med, Här står Väinö Mannila till höger, de andra männen är tillsvidare okända.
Matilda Vilhelmiina Wilhelmintytär Asp (1874-1949) som i äktenskapet med Frans Mannila (1875-1963) hade sönerna Viljami (1896-1991) till vänster och till höger Väinö (1898-1984).
Väinö Mannila fotograferad i Canada på 1920-talet.
Till vänster Elna och Väinö Mannila och Elma och Toivo Mäki till höger.
Den kortare mannen är Väinö Mannila och den storväxte är hans styvfar ”Samppa” eller Samuel Yliheikkilä.
Till vänster sitter en barnpiga med Pauli i famnen och till höger sitter Elna Mannila med dottern Elsi i famnen. Pojken längst fram är Aulis.
Elna och Väinö Mannila har fått besök av Väinös far Frans Mannila (1875-1963) som bodde i Heikkilä i Storå.
En del av familjen samlad framför hemgården.
Syskonen Elna och Frans Hirsimäki.
Väinö Mannila var känd som en man som arbetade hela tiden. Här står han med lien på åkern där Paradiset syns i bakgrunden.
Hästen Poju fanns där Mannilas under en lång tid.
Till vänster Aarne Mannila, i mitten Ilpo Myllyniemi och till höger Viljo Mannila.
Redan Viktor Eklund på sin tid visste att i ”Frysi-Palon” råder vargavintrar och fotot från 1962 bekräftar Viktors misstankar. Snöstormen placerade en rejäl driva mitt på gårdsplanen där Mannilas och i stället för att gräva bort den så gjordes det en tunnel för att slippa till uthuset. Här är Reino Mannila på väg genom tunneln med en vedfamn.