Vattenverkssyn på sågkvarnen i Verkforsen.

Den 14 februari 1899 gav guvernören i Nikolajstad ett positivt utslag på den ansökan som bönderna Ivar Westerback och Viktor Eklund hade inkommit med den 29 mars 1897.

De både bönderna hade då ansökt om tillstånd att få uppföra ett vattenverk på deras ägande mark, som tillhörde Lång hemman nr 4, omfattande 1/12 dels mantal i Dagsmark. Vattenverket skulle byggas i Verkforsen och inrymma en sågram och cirkelsåg, samt två par stenar för mäld och ett grynverk.

Distriktsingenjören von Willebrandt och ingenjören Calamnius utförde en författningsenlig syn på förrättningsstället den 17 september 1897. De hade då uppgjort en karta och ett syneinstrument.

Här den välgjorda kartan i sin helhet med skärningar och profiler.
Så här såg kartan ut som ingenjörerna hade gjort upp i september 1897. Högst upp till vänster finns den fixpunkt, därifrån alla höjder på kanalen och dammen beräknades.

Till förrättningen, som hade kungjorts i kyrkan i Lappfjärd hade kallats förutom ingenjören själv två godemän, bonden Karl Gustavsson Lillkull, alltså ”Rebeck-Kalle” och torparen Josef Gustavsson Lillkull, som kallades ”Rebeck-Josip”. Båda sökande hade också kallats till förrättningen och dessutom bönderna Josef Johan Henriksson Rosenback, Josef Josefsson Rosenback, Johan Viktor Josefsson Rosenback, Viktor Johan Henriksson, Johan Viktor Johansson Storkull, Erik Johansson Lång och torparen Josef Söderholm.

Samtliga intygade att förrättningen var i laga ordning kungjord och att ingen av dem var jäviga.

Vattendraget, alltså Lappfjärds å upprinner inom Storå socken, upptager strax söder om anläggningsstället den så kallade Kärjenkoski ån och utfaller cirka 10 km söder om Kristinestad i saltsjön. Närmast ovanför anläggningsstället finns en kvarn i Tuimalaforsen på 10 km avstånd och närmast nedanom en kvarn i Riabäckforsen, på ett avstånd av ½ km från anläggningsstället. Mellan Verkforsen och Tuimalaforsen ligger den så kallade Bobackforsen.

Vid förrättningen konstaterades att endast en gång i mannaminne har det flottats skogsalster i vattendraget, det har aldrig förekommit yrkesfiske och ingen båtfart.

Sökandena hade ansökt om lov att fördjupa kanalen och samtidigt höja på dammen. Nu begynte en syn på stället och då inhöggs i en jordfast sten på den västra stranden den fixpunkt som på kartan är märkt F.P.

I forsen fanns från tidigare en färdig sågkvarn men någon turbin fanns inte ännu där. I den gamla kvarnen som tidigare drivits med ett vattenhjul, fanns 2 par stenar för mäld och ett grynverk, samt i sågen en ram och en cirkelsåg.

Över ån var det byggd en damm av så kallat ripvärk, på en höjd av 0,5 m under F.P. Tilloppsrännan eller kanalen hade en bredd på 2,3 meter och dess bottenhöjd 1,43 m under F.P. Avloppsrännan var 3,9 meter bred och bottendjupet 2,13 m under F.P.

Vid synetillfället rann det 1,24 m3 vatten i ån och det sades att det var lägsta möjliga vattennivå.

Efter förrättningen konstaterade ingenjörerna i sitt utlåtande att ingen hade motsatt sig. Sökanden fick bygga om dammen av stockkistor fyllda med stenar, fördjupa och förlänga kanalen. I dammen skulle det finnas en 8 meters öppning, försedd med luckor som skulle öppnas på vårarna i händelse av flottning och för fiskarnas uppstigning i ån. Sökandena måste också se till att sågspån från sågen inte hamnade i vattendraget.

Med stöd av en förordning från år 1868 kunde förrättningsmännen förorda ansökan.