Tidningsurklipp från 1910-talet.

Syd-Österbotten januari 1910:

Lappfjärds kommunalfullmäktige.

Vid kommunalstämma den 30 sistlidna december bestämdes antalet ledamöter i kommunalfullmäktige till 36. Av dessa väljas från:

-Lappfjärds bys norra sida         8 ledamöter

-Lappfjärds bys södra sida      13 ”

-Dagsmark by                            4 ”

-Härkmeri                                   5 ”

-Mörtmark och Åback                4 ”

-Uttermossa by                          1 ”

-Låhlby                                       1 ”

Från Dagsmark valdes: Viktor Båsk, Viktor Nylund, Henrik Agnäs och Erik Anders Andersson Klemets.

Syd-Österbotten 29.1 1910:

Nya kommunalfullmäktige i Lappfjärd.

Kommunalfullmäktige i Lappfjärd sammanträdde till sitt första möte senaste måndag den 24 januari 1910. Sammanträdet öppnades av kommunalstämmans ordförande J. V. Ingves med följande andragande:

”Då Lappfjärds kommuns medlemmar i dag för första gången låta sig företrädas genom valda kommunalfullmäktige, ber jag med anledning härav att få yttra några ord.

Införandet av kommunalfullmäktigeinstitutionen i en landskommun måste ju självfallet betecknas såsom ett stort framsteg på den kommunala självstyrelsens område.

Då Lappfjärds kommun på stämmorna den 13 september och den 1 december i år beslöt tillsättande av kommunalfullmäktige, må vi hoppas, att kommunen tog ett stort steg framåt på utvecklingens väg. Veterligen torde väl Lappfjärd vara den första av Österbottens sydliga kommuner, som infört kommunalfullmäktige. Vår kommun är således en föregångskommun i detta avseende. Men må kommunalfullmäktiges arbete bliva av en sådan art, att det kan tjäna som ett exempel för andra kommuner och till största gagn för vår egen. Därför tarvas vissa förutsättningar, som jag i korthet vill beröra. Det är kommunalfullmäktigemedlemmarna var för sig som efter bästa förmåga kan göra det arbete, som nu skall påbörjas, till ett gott, samhälligt och på samma gång fosterländskt arbete.

Allvar och ett redligt uppsåt av oss alla är den första förutsättningen. Ingen må komma till våra sammanträden med annat uppsåt än kommunens sanna bästa, det mål till vilket vi alla skall sträva. Hätskhet och tillmälen föranledda av personligt agg må vara fjärran från vårt arbete. Vi får ej förbinda sak vid person. Om olika meningar göra sig gällande, må de ej få föranleda personlig hätskhet och ofördragsamhet. Vi kunna vara förvissade därom att allt vårt arbete icke kommer att behaga kommunens alla medlemmar. Om därför besluten på våra sammanträden någon gång måste fattas genom omröstning, bör vi dock alla som en man stå bakom dem, ty vi bär alla lika stort ansvar för desamma.

Må alla hjälpa till att god ordning upprätt hålles vid våra sammanträden och må ingen undandraga sig att fritt och oförfärat yttra sin allvarliga uppfattning i för handen varande frågor! Utan laga orsak bör ingen vara borta från våra sammanträden! Alla bör bilda sig en egen uppfattning i de frågor som skall behandlas, ty härigenom skapas och stärkes självarbete hos oss alla.

Med dessa ord får jag förklara dagens sammanträde öppnat.”

Till ordförande för sammanträdet utsågs därpå J. V. Ingves.

Följde så att bestämma arbetssättet för fullmäktige, varvid man efter en längre diskussion beslöt att välja skild ordförande och skild sekreterare. Ett annat förslag gick ut på att ordföranden, därest han ej tillika ville vara sekreterare, skulle själv anställa sådan.

Därpå skreds till val av dessa funktionärer för innevarande år. Till ordförande valdes nämndeman Johan Viktor Ingves och till viceordförande bonden Viktor Rosenstedt. Till sekreterare utsåga folkskolläraren Frans Teir.

Härefter upptogs till diskussion frågan om huru protokollen borde föras vid fullmäktiges sammanträden, varvid man enades om att protokollen skulle uppta endast de olika förslag och meningsinriktningar som under diskussionen framkommit samt sist och slutligen fullmäktiges beslut, då däremot ett fullständigt referat av olika talares yttranden ansågs överflödigt.

För att underlätta fullmäktiges arbete i sin helhet tillsattes ett allmänt beredningsutskott bestående av häradsskrivare Leván, agronom Starcke, boställsarrendator Isak Öist, fattigvårdsstyrelsens ordförande Ingves och kommunalnämndens ordförande Pärus.

Till justeringsmän för fullmäktiges protokoll under året valdes Otto Pärus och J. V. Lillgäls. Angående sättet att sammankalla fullmäktige beslöts att en kort annons skulle införas i tidningarna ”Syd-Österbotten” och ”Suupohjan Kaiku” samt att föredragningslistan skulle anslås på kommunalstugans vägg.

Sedan sålunda frågorna om fullmäktiges arbetssätt voro understökade vidtog fullmäktige med anledning av följande frågor:

Föredrogs gjorda anbud vid hållen entreprenadauktion över gästgiveri- och skjutshållningen inom kommunen för fem år framåt från 1911 års början, över vilka anbud fullmäktige ägde att avgiva yttrande. Till gästgivare i Lappfjärd förordade fullmäktige Josef Ingves, som enligt fullmäktiges vetskap till allas belåtenhet omhänderhaft denna befattning. Till gästgivare i Mörtmark förordade fullmäktige bonden Viktor Norrback.

Ritning till brädfordring av Lappfjärds norra folkskola föredrogs för fullmäktige, som godkände ritningen samt förslaget till arbetets utförande, vilket av ekonomiutskottet för folkskolärendet uppgjort. Kommunalstämman har tidigare fattat beslut om arbetet samt tiden för dess vidtagande, 1910. Ritningen som avser att med enkla listverk höja skolbyggnadens utseende till det yttre, har uppgjorts av byggmästare Holmström, samt agronomen Johan Starcke.

Av guvernörsämbetet avfordrat yttrande om förslag till vården av sinnessjuka hänsköts till allmänna beredningsutskottet.

Till fattigvårdsinspektris utsågs fru Molander.

Syd-Österbotten 10.9.1910:

Stor eldsvåda i Lappfjärd.

Lappfjärd Östra folkskola nedbrunnen.

Vid halv 6-tiden i går på aftonen utbröt i Lappfjärd by en eldsvåda, som inom ett par timmar lade byns Östra folkskola i aska. Elden utbröt i slöjdsalen och spred sig därifrån inom kort till de angränsande rummen. Då branden observerades, hade elden nästan helt och hållet fått överhand i byggnadens inre. Brist på vatten och nödiga brandredskap försvårade även det första släckningsarbetet. Inom kort anlände likväl byns Frivilliga Brandkår till platsen med sprutor och andra redskap. Dessutom uppbådades annat släckningsmanskap och talrika hästar för vattenhämtningen. Att rädda byggnaden var emellertid redan otänkbart. Stora flammande lågor slogo ut genom fönster och tak. Arbetet måste därför koncentreras på räddande av närliggande byggnader. En i närheten varande byggnad, vilken använts som lokal för en småbarnsskola samt skolans uthus voro synnerligen starkt hotade, men lyckades man likväl skydda dem för eldens framfart.

Hela byggnaden med undervisningsmaterial och möbler samt största delen av lärare Rosenbacks lösegendom blevo däremot lågornas rov. Endast en obetydlig del därav lyckades man rädda. Ännu vid halv 9-tiden i går kväll var branden icke fullt släckt. Å den del av byggnaden dit elden sist spred sig och som innehöll ett lektionsrum, vilket ännu icke tagits i begagnande, stå väggarna upprätt, men är taket och inredningen helt och hållet förstörda, varförutom stockarna svårt skadats av branden, så att man torde bli tvungen att riva även denna del.

Orsaken till eldens löskomst är obekant, men antar man att branden förorsakats av att eleverna i slöjdsalen handskats ovarsamt med elden. Skolans lärare var vid brandens utbrott bortrest till Dagsmark.

Lappfjärd Östra folkskola uppfördes för blott några år sedan och har blott i två års tid använts för sitt ändamål. Den var egentligen avsedd till dubbelskola, ehuru det ena klassrummet ännu icke var färdigt inrett. Den nedbrunna skolan var försäkrad i Allmänna brandstodsbolaget för landet till ett belopp av 22 000 mark. Även lärare Rosenbacks lösegendom torde hava varit försäkrad.

Fortsättning i Syd-Österbotten 13 sept 1910:

Eldsvådan i Lappfjärd. Polisundersökningen i anledning av branden i Lappfjärd Östra folkskola hölls senaste lördag och konstaterades härvid att elden löskommit sålunda att några minderåriga gossar i slöjdsalen handskats ovarsamt med densamma. Läraren Henrik Rosenbacks lösegendom var för ett obetydligt belopp försäkrat i kommunens brandstodsbolag.

Lärarens tackannons i Syd-Österbotten 13 sept 1910:

För den snara och välvilliga hjälp flera personer lämnat mig i anledning av den timade olyckan vid Lappfjärd Östra folkskolas brand får på detta sätt till alla och envar jag frambära en ödmjuk tacksägelse.

Lappfjärd den 12 september 1910. Henrik Rosenback.

Artikel i Syd-Österbotten 8. 11 1910 om kommunfullmäktiges beslut:

Kommunalfullmäktige i Lappfjärd sammanträdde till möte å Ungdomshemmet i går och behandlade därvid frågan om uppförande av en ny byggnad i stället för den nedbrunna Kyrkobyns Östra folkskola. Det beslöts att den nya skolan skulle uppföras i tvenne våningar, varvid i nedre våningen tvenne lärosalar skulle förläggas och i den övre bostadslokaler för lärarpersonalen. En byggnadskommitté tillsattes som fick i uppdrag att anskaffa ritningar och kostnadsförslag för det nya skolhuset.

Syd-Österbotten 6.12.1910

Lappfjärd.

Till häradsdomare utnämnde häradsrätten i Lappfjärd och Sideby socknars samt Kristinestads landskommuns tingslag senaste lördag nämndemannen Johan Viktor Båsk från Dagsmark, vilken i 18 års tid tjänstgjort som nämndeman vid sagda häradsrätt.

Lagtima höstetinget i samma tingslag avslutades samma dag.

I februari 1913 skickade ´”Pelas-Viktor”, alltså Viktor Lillkull ett brev till tidningen Syd-Österbotten, som lyder så här:

Brev från Amerika.

Jag vill i korthet sända er tidning några rader från landet i väster, jag har för det mesta varit i staden Seattle (Washington state) där svenskfinska landsmän är till några hundra bosatta och bildat en svensk-finsk luthersk församling med en ny uppförd vacker kyrka av trä. Där har jag arbetat med olika grovarbeten vilka stått att få, ty nykomlingar kan inte tävla med de vana arbetarna här.

Arbetsmetoderna är helt andra än i Finland och man har mycket att se och lära, arbetsdagen är i städerna 8 timmar och i skogs- och järnvägskampen 10.

Tiderna är inte att klaga över, då tillfälle till arbete nog finns i synnerhet sommartid. Här bedrivs arbetena med större kraft och energi än i Finland, enär det finns överflöd på maskin- och människokraft. Skulle arbetsmetoderna på de olika områdena kunna inrättas efter Amerikanskt mönster, så vore vårt land ett gott framtidsland. Jordens uppodling på ett avverkat skogsland drar i Finland dryga odlingskostnader och avskräcker därför mången mindre bemedlad man att börja med nyodling. Här i landet blir stubblandsodling en tredjedel billigare till följd av de goda redskap som här begagnas för stubbarnas uppdragning ur jorden och dessas sammanföring i högar.

Även på andra områden, i synnerhet det merkantila är amerikanen ett formligt geni. Gå blott en afton utefter en med strålande elektriskt ljus belyst affärsgata och man måste förundra sig över att allt, som står till salu, är så väl placerat och så att säga annonserar sig själv för köparen samt sedan lämpligen annonseras i tidningarna.

Jag tror nog att våra landsmän som vistats här någon tid och tagit intryck av förhållandena här, kunde hemföra många goda och nyttiga idéer som skulle bli till nytta för vårt fosterland, samt påskynda dess utveckling förutsatt att de tillämpas på ett rätt sätt. En resa hit till Amerika kan sålunda bli till stor nytta för den enskilda såväl som för samhället.

Jag arbetar nu i en järnvägskamp, där det byggs en bro av stål och kaskrit (alltså betong), vilket begagnas i stor utsträckning här i landet både för hus och broar.

Det skulle noga vara ett och annat ännu att berätta härifrån men brevet blir väl för långt så jag slutar med en vänlig hälsning till ”Syd-Österbottens” läsare och dess redaktion.

Viktor Lillkull

Syd-Österbotten 25.5 1918:

Förolyckade kor.

I onsdags inträffade härstädes en ovanlig men icke desto mindre mycket ledsam olyckshändelse, i det att en propsrad ramlade medan några kor befunno sig invid densamma. En av korna blev begraven under propsen och ljöt därvid döden, medan fyra andra blevo mer eller mindre skadade. Den sålunda omkomna och två av de skadade korna tillhörde bonden Josef Granlund och de två andra skadade bonden Viktor Storkull.

I torsdags ramlade åter en bonden Alfred Nordberg tillhörig ko i ån och drunknade, enär man först långt efter olyckan inträffat saknade kon och slutligen fann den död i ån.

Syd-Österbotten 26.10.1918:

(Artikeln är renskriven av Eva Grönlund, som är född på Sånan eller Sunnantill, som heter på riktigt.)

 Bygdebrev från Korsbäck.

Korsbäck är en liten undangömd skogsby i Lappfjärds socken, som äger både vår och höst en insjö, vilken dock sommar och vinter är föga vattenrik. Denna insjö är inramad av den grönklädda barrskogen. Det hela ter sig till en vacker tavla, när solen sakta sänker sig bakom de högresta trädens stammar. Naturen har på allt sätt gjort sitt till för det lilla Korsbäck vad naturskönhet beträffar.

Det är höstdag. Bondens sommararbete är slutfört, ty allt vad som hör till ens livsuppehälle är inbärgat under tak. Detta har kostat bonden möda och arbete. Denna höstdag är mildare än de föregående. Knappast en susning höres. Vi vandra några ned till stranden för att inandas den friska sjöluften. Allt är tyst. Ingen säger ett ord, men spörja och tänka så mycket mera i stället. Jag reflekterar över byns innevånare och finner där både konservativa och framåtsträvande individer. Med konservativa förstå vi sådana, som fasthålla vid gamla vanor. Ja, vid farrfarsfarfars och farfarsfarfarmors seder, glömmande att tiderna förändras, och att vi måste förändras med dem. Därför är det minsann inte gott att komma i samspråk med den konservative, i synnerhet då det gäller kulturella frågor.

Härom dagen råkade jag i kollision med granngårdens husbonde och vi ”beraade” ganska häftigt samman. Frågan gällde inte något vidlyftigare än underhållandet av småskolorna av nutidens typ. Detta väckte genast den ”urgamle” till hög röst och många glåpord. ”Jag ha’ int ga i skolan fö na semunera lärarinnor, å int min bån helder, å ja väit e min bån kan katjesin bäter än tin. Ti ast dågar tådde lärarinnor, utan stjeck där fortan än vanlit tibak tan där ha kumi”. Det är besynnerligt, folkskolan i Dagsmark har existerat i ganska lång tid och du har inte haft råd att låta dina barn besöka den, fast du äger flere tusen mark på banken. Du har tjugoettårs gamla barn, men då du får ett brev eller kommunalsedeln, tar du den genast och kommer in till oss och säger åt mina barn: ”Ska et läs hitje om e je vån sedel å hör mytji vi har ti utlag?” Varför kommer du in till oss och vill ha mina barn att läsa, då dina barn är mera upplysta och kan läsa bättre än mina? Du skröt över att dina barn kan katekesen från pärm till pärm. Mycket riktigt kan de rabbla upp den. Utan uppehåll sjungande och frustande det sisa ordet liksom ville de ge upp andan. Ett sådant läsande kallar jag för mekaniskt, emedan endast tungan och läpparna äro vana att säga det, men ens inre vet ej någonting därom. Såna läsare arbeta endast på att fullproppa minnet, och låta hjärtat och förståndet bli tomma. Eller vad hjälper det att fylla magen med näringsmedel, om den icke kan smälta dem, om de icke övergå i kött och blod, om de icke höra och lära sig. ”Att kunna utantill”: Är icke att veta, det är endast att gömma vad man givit i förvar åt minnet. Det är nog, om våra barn, sju- och åttåringar lära sig ”lilla katekesen” förstå och begripa den. De unga barnen skall först inläras det enkla, sedan skall hand efter hand svårare kunskapsstoff meddelas dem efter deras utveckling. Att bjuda för mycket och för svårt på en gång är lika som då man söker hastigt fylla en flaska med trång hals, och det mesta rinner bort, fyll långsamt droppe för droppe och kärlet skall snart vara fyllt.

Solen har sjunkit. Mitt sällskap har gått. Jag är dock ej ensam, jag ser ett matt sken av månen lysa fram mellan granarna. De oändliga stjärnorna tindra på fästet. Den ena vågen efter den andra kommer för att skölja stranden, men mina tankar följer ej med vågorna, de förirra sig på helt annat håll. För några dagar sedan hade våra ”duktiga gubbar” sammanträtt till kommunalstämma. Där dryftades bl.a. frågan om förhöjningen av läkartaxan. Det beviljades också läkarna rättighet att vid vår undersökning taga åtta mark och vid resa på sjukbesök tre mark per kilometer. Nu ha vi Korsbäckbor ungefär femton kilometer till läkarbostället. Vi får således erlägga 45 mark till resekostnad, emedan vi av ödet blivit placerade i ena ändan av kommunen. Vi ha också andra olägenheter t. ex, vid förning av ”lapparna”. Vi skulle tycka att uppbördsherrarna borde komma till vår by och uppsamla här sin spannmål. Men andra uppbörder borde såsom i andra byar uppbäras i Korsbäck tycker en Korsbäckbo.

Syd-Österbotten 25.1 1919:

Stöld i ungdomslokal. Natten mot senaste måndag förövades inbrott och stöld i Dagsmark ungdomsförenings lokal, varvid bortfördes åtta elektriska lampor jämte lamphållare och snodd, en större kaffepanna, en kaffebrännare och rosten från kökshällen. Ett stort skåp med allehanda köksattiraljer hade tjuvarna lyft ned och undersökt men ej brutit upp. Av allt att döma hade de fräcka banditerna praktiserat sig in i lokalen genom paraddörren, som man antager med föreningens egen nyckel, vilken någon tid förut blivit bortstulen. Efter utfört verk hade tjuvarna lämnat lokalen genom köksdörren, som de lämnade olåst efter sig.

Stölden upptäcktes på tisdagskvällen av några flickor, som kommo för att städa lokalen.

Misstankarna äro på särskilda grunder riktade mot några äldre individer, som under senare tid även stört ungdomsföreningens möten. Dessa tråkiga personer ha taga för vana att infinna sig på så gott som varje möte, där de söka få ungdomen att köpa av deras hembryggda varor. Då ungdomsföreningens medlemmar utgöres för det mesta av helt unga personer, är det för dessa svårt att under dylika förhållanden förmå upprätthålla god ordning, ifall ej äldre redbara män vilja infinna sig till mötena och bistå dem.

Syd-Österbotten 29.1 1919:

Dagsmark lantmannagille hade möte söndagen den 25 januari i ungdomshemmet. Först upplästes några cirkulär från lantbrukssällskapet. Sedan beslöt man prenumerera på särskilda jordbrukstidningar för året.

Hembränningsfrågan och därmed följande ofog diskuterades, den frågan har förut behandlats vid särskilda möten, men nu efter den fula händelsen i ungdomshemmet tycktes alla vara eniga om ett motarbetanden av den fula hanteringen. Samtliga talare beklagade, att vår by nu står vid en farlig brant och är på väg att gå bakåt. Detta faktum är det sorgligaste. Allting har varit så lovande. Ungdomen har uppfört sig väl. Nuvarande ungdom ej heller att klandra, men sådant som brännvinsbränningen bör ej höra till vår tid.

En del talare frågade också om vi mera ha några brännvinspoliser. Andra betonade att det vore svårt för några få poliser att upprätthålla ordningen. En förening eller någon slags kommitté för motarbetandet av ofoget bör taga sig an saken.

Sedan diskussionen länge rört sig kring ämnet, stannade man vid beslutet att en ordningskommitté bör bildas, som bör vara poliserna till hjälp och uttalade man även förhoppningen att alla, som älska ordning, böra snluta sig till kommittén. Följande personer antecknade sig genast: Häradsdomar Viktor Båsk, nämndeman Viktor Eklund, sågegar Viktor Nylund, bönderna Viktor Nyros, Erland Faherros, Erik Englund, Erik Bränn, Alfred Nordberg, Emil Båsk, Axel Hummelgård, Niklas Nyström, Ivar Westerback och Viktor Björklund.

Syd-Österbotten 1.2 1919:

Dagsmark lantmannagille sammanträdde till årsmöte senaste onsdagsafton, varvid förhandlingarna leddes av ordföranden Emil Båsk. Efter det kassaställningen klargjorts, beviljades styrelsen ansvarsfrihet. Sedan verkställde man val av styrelse för 1919 och återvaldes ordföranden och sekreteraren Emil Båsk, till viceordförande Erland Fagerros, till kassör Emil Eklund och till övriga medlemmar i styrelsen Erik Englund, Frans Nybond, Emil Backlund; suppl. blevo Johan Lillkull, Viktor Långkvist, revisorer E. A. Rosengård, Viktor Eklund och suppleant Alfred Nordberg.

Att handhava gillets maskiner återvaldes Viktor Långkvist. Avgiften för klövtången, hästhackan och turnipsmaskinen till 1 mk samt för sädessorteraren till 25 pni tunnan och för gödselspridaren till 50 penni säcken. Till bibliotekarie återvaldes Erik Anders Bränn. Erik Anders Englund återvaldes till årsväxtrapportör. Mötet var fåtaligt besökt.

Syd-Österbotten 2.4.1919:

Från Korsbäck skrives:

Förra måndagsmorgonen, då en värdinna sedvanligt kom ut till ladugården för att ge sina kreatur mat påträffade hon i porten i halmen liggande en drucken mansperson i halvfruset och medvetslöst tillstånd. Mannen fördes in och ställdes framför den flammande brasan, varvid han småningom började komma till sans.

Samma dag på e.m. påträffades på träsket något liknande. En yngling hade på morgonen farit till Uttermossa skogar efter ved. Vid hemkomsten hade hästen stannat med sin förare insomnad i drucket tillstånd ovanpå lasset. Den som varseblev det rara fyndet, tog och förde hem det, varvid föräldrarna fingo härbärgera sin egen son.

Skam och näsa åt de som varit och förfogat sig in i den ärevördige åldringens näste, för att tillgripa sig några tändsticksaskar. Även roa sig pojkbytingarna med att på åldringens arbetsplatser slå sönder hans arbetsredskap.

Vore det icke skäl för föräldrarna och målsmän att hålla sina barn inomhus, sen det börjar skymma om kvällarna, för att de icke begå alla fräcka ofog, när de äro undan föräldrarnas ögon.

Syd-Österbotten 25.5.1919:

En ökänd finsk knivjunkare knivhugger en svensk.

I torsdags på aftonen mellan 8 och 9 infann sig bondsonen Viktor Luoma hos inhyses Erland Storkull i Dagsmark. Denne var vid tillfället sysselsatt med jordbruksarbete i närheten av sin bostad.

Efter en kortare ordväxling, som torde ha gällt vissa brännvinsaffärer, vilka de båda männen haft för sig, tillgrep Luoma plötsligen och omotiverat det för finnar av den typen så vanliga argument – kniven. Storkull hann emellertid gripa till flykten och begav sig springande till en uthusbyggnad för att söka skydd. Här upphanns han emellertid av Luoma, vilken tilldelade honom tvenne knivhugg. Det ena träffade bröstet och torde skadat de inre organen, emedan blod strömmade ut genom munnen.

Det andra hugget träffade handen. Den bålde knivhjälten avlägsnade sig snart från fältet. Under tiden vågade ingen nalkas platsen för uppträdet, varför det höll på att gå den knivhuggne ganska illa, ity att han var på väg att förblöda. När folk kom tillstädes och omhändertog honom, hade han redan förlorat medvetandet.

Läkaren i Lappfjärd, som samma dag anlänt till kommunen, fick genast en liten föreställning om finnarnas aggressiva kampmetoder, när han skulle sy ihop såren på den slagne. Luoma är en känd slagskämpe. Han har även plägat behedra ungdomsföreningens soaréer och härvid regelbundet hotat festbesökarna med kniven.

Händelsen har självfallet hos ortens befolkning väckt stor förbittring och hoppas man att knivhkälten av rättvisan skall få sitt välförtjänta straff.

Syd-Österbotten 25.5.1919:

Storsjö- och Lillsjöträff.

Med delägarna i Storsjö- och Lillsjöträsk hölls näst förlidna fredag samarbete. Ett kostnadsförslag angående uttorkningen av dessa vattendrag föredrogs och slutade detta på 235,000 mk. Största delen av delägarna ansågo dock att realiseringen av det planerade torrläggningsföretaget under nuvarande förhållanden t.v. måste lämnas därhän. En del menade likväl att man borde söka få statsbidrag i antytt syfte och redan nu under instundande sommar söka få torrläggningsföretaget i gång.

Något avgörande beslut i frågan fattades icke utan skulle hela företaget t.v. få bero. Om dessa uppgrundade träsk skulle torrläggas, skulle av dem utvinnas 411 ha odlingsbar jord. Frågan har sålunda för orten en stor betydelse och må man hoppas att den når en lösning, ty såsom det nu är ge dessa träskmarker dålig avkastning.

Syd-Österbotten 28.5.1919:

Hyllad lärare.

För att hylla sin avhållne lärare hr. J. J. Wadström, som efter 37 årigt, plikttroget och fruktbringande arbete vid Dagsmark folkskola står i beråd att lämna sin tjänst, hade byssborna senaste söndag, den 25 dennes anordnat en enkel kollation å ungdomshemmet, vars festsal dagen till ära prytts med flaggor, girlander och blommor.

Omkring det festligt dukade kaffebordet hade placerats en mängd småbord, kring vilka de till flera hundra personer uppgående deltagare under dämpat men livligt samspråk grupperat sig.

När hedersgästen med fru inträdde, reste sig alla och hälsade dem med sången ”Var välkommen envar”, varvid fröken Ahlskog med några ord hälsade dem välkomna till samkvämet, samt riktade särskilt några vackra ord till fru Wadström, som ytterligare av alla närvarande hyllades med sången ”Till Nordens kvinna”, 148 i Sjung.

Nu följde en gemytlig kaffe- och pratstund, varunder byns värdinnor undfägnade alla med gott kaffe och ordentligt kaffebröd i riklig mängd. Under tiden klingade den ena sången efter den andra.

Häradsdomare Viktor Båsk framförde å egna och byns vägnar ord av varm tacksamhet för all den hjälp och alla de goda råd, med vilka herr Wadström under de många gångna åren stått dem till tjänst med. Lärare Henrik Rosenback tackade för hans värdefulla och grundläggande arbete inom ungdomsföreningen och bland de unga i allmänhet. Bonden Emil Båsk tackade å lantmannagillets vägnar, vars första, energiska ordförande herr Wadström varit. Sågägare Viktor Nylund talade å byssborna och alla hans förra elevers vägnar, samt överräckte åt den vördade läraren såsom ett minne från alla samtliga, ett dyrbart guldur med ked och med mottagarens monogram graverat å yttre boetten, samt å inre boetten: Från Dagsmark 1882-1919.

Herr Wadström tackade rörd för hyllningen och för gåvan, vilken beredde honom stor överraskning. Till sist riktade herr Wadström några tacksamma avskedsord till sin kollega, fröken Ahlskog. Efter ytterligare en angenäm sång- och kaffestund skildes man åt i den härliga majkvällen i en vemodig men varm stämning.

Herr Wadströms förtjänster och hans arbete i detta samhälle kunna aldrig överskattas och de vackra sympatiyttringar som under samkvämet kommo honom till del, voro de uppriktigaste uttryck av byssbornas djupt kända tacksamhet mot sin älskade och vördade lärare.