Tidningsartiklar från år 1935.

Syd-Österbotten 3.1.1935:

Befolkningen i Kristinestad minskade under det gångna året med 18 personer till 3 207 personer. 34 barn föddes medan 32 hade avlidit, den äldsta en kvinna som var 92 år gammal. 89 personer flyttade från församlingen och 69 hade flyttat in. 12 äktenskap hade ingåtts.

I Tjöck föddes det under förra året 18 barn medan 9 personer hade avlidit. Då man beaktar ut- och inflyttningen så ökade antalet personer i församlingen med 3 personer, till 1 608 personer.

I Lappfjärd däremot var det en ökning med 30 personer, där det föddes 108 barn. Enligt församlingens uträkningar så bodde det i kommunen 6 367 personer.

Också i Sideby var det en liten ökning med 4 personer till 3 734 personer. Där föddes inte mindre än 61 barn medan 51 personer hade avlidit, den äldsta mannen som avled var 81 år och den äldsta kvinnan 80 år.

Den 16 januari 1935 skrev Syd-Österbotten om:

Den verkliga folkmängden.

I början på varje år meddelar församlingarna i Sydösterbotten folkmängderna enligt kyrkböckerna. Vid jämförelse med mantalslängderna märks stora skillnader och dessa skillnader skall bero på hur de utrikes vistande personerna skall räknas.

Enligt kyrkböckerna skulle det i Kristinestad bo 3 207 personer men mantalslängder räknar endast till 2 502. I Lappfjärd är siffrorna 6 367 mot 5 840, i Tjöck 1 608 mot 1 445. Också i Sideby är skillnaden stor, enligt kyrkböckerna 3 734 mot mantalslängdens 3 198.

Syd-Österbotten 12.1.1935:

Tråkig olycka i Dagsmark.

Chaufför från Kristinestad hamnade under egen bil och skadades allvarligt.

I torsdags på eftermiddagen inträffade i Dagsmark en tråkig olyckshändelse, varvid chauffören Eino Kuusimäki från Kristinestad hamnade under sin egen lastbil och ådrog sig allvarliga skador.

Kuusimäki var på väg från Vanhakylä till Kristinestad och hade dessutom en personbil på släp, som hade en motorskada. Lastbilen framfördes inte av Kuusimäki, för hans körkort hade dragits in, utan av chauffören Aarne Iltanen, också från Kristinestad.

På vägen från bron i Dagsmark upp till handlande Storkulls butik hade bilen svårt att komma fram i de stora drivorna, varför Kuusimäki steg av och med en skyffel började jämna vägen. Bilen tog sats och då Kuusimäki märkte att den skulle lyckas forcera snödrivan, vill han åter hoppa upp i bilen. Härvid förlorade han fotfästet och den tungt lastade bilen gick med ena bakhjulet över hans kropp något nedanför midjan.

Kuusimäki fördes skyndsamt till sjukhuset i Kristinestad, där man genom röntgenfotografering kunde fastslå, att han hade ådragit sig ett allvarligt brott på bäckenet. Hans befinnande var dock i går efter omständigheterna gott och om inga särskilda komplikationer tillstöter, så finns det hopp om att han skall tillfriskna. Han är 29 år gammal och gift.

Syd-Österbotten 2.3.1935:

Olyckshändelse. Måndag eftermiddag inträffade det i Ragnarsvik såg i Lappfjärd, att arbetaren Lauri Koskinen hamnade med sin vänstra arm mellan ett drivhjul och remmen. Man lyckades dock genast stanna maskineriet, varefter Koskinen fördes till sjukhuset i Kristinestad. Där konstaterades att båda benen i underarmen, ävensom överarmsbenet brutits och splittrats.

Koskinen, som är 24 år gammal, vårdas fortfarande på sjukhus. Vid vår förfrågan i går meddelades att hans tillstånd efter omständigheterna är gott, samt att hopp finns att den skadade armen åter skall bli brukbar. Brottet betecknas dock som mycket svårt.

Syd-Österbotten 22.6.1935:

Hemsk olyckshändelse i Dagsmark. 8-årig pojke lemlästad till döds i pärthyvel.

I onsdags vid 17-tiden inträffade vid Emil Nyholms såg i Dagsmark en uppskakande olyckshändelse. Sågägarens 8-åriga gosse Nils råkade på hittills outrett sätt fastna vid pärthyvelns drivaxel, som gör 300 varv i minuten. Det räckte över en minut innan man hann stanna maskinen och kunde lösgöra den medvetslösa gossen. Han var fruktansvärt lemlästad, högra armen hade avslitits vid axelhålan och intill högra lungan sträckte sig ett öppet sår. Vidare hade jan fått vänstra lårbenet brutet och hela kroppen täcktes av större och mindre kontusioner.

Den skadade gossen kom rätt snart åter till medvetande. Kommunalläkaren dr G. Bergroth, som omedelbart tillkallats, gav honom den första hjälpen, varpå gossen fördes till sjukhuset i Kristinestad, där han genast underkastades operation. Denna kunde dock inte mera rädda hans liv, utan han avled ett par timmar senare vid 21-tiden.

Syd-Österbotten 18.9.1935:

411 ha mark erövrade för plogen i Dagsmark.

Torrläggningsföretaget, som kostat 712,000 mk granskades och överlämnades till markägarna senaste lördag.

Flerstädes i vårt land har under de senaste åren ny odlingsbar jord vunnits genom sjöfällningar och fördjupningar av åar och bäckar, och redogörelser över dylika nyförvärv på jordbruksfronten intressera säkert vår ”jordbundna” befolkning. I det följande skall en kort redogörelse över de olika skedena i ett sådant företag skildras.

Nyförvärvet i fråga är beläget i Lappfjärds östligaste by, Dagsmark, nära Storå kommuns gräns. Här liksom annorstädes i Österbotten bor en idog jordbrukarbefolkning, som helt går upp i sitt jordbruk. På grund av den ständigt växande befolkningssiffran och de upprepade hemmansklyvningarna har man blivit tvungen att tänka på nya möjligheter att vinna odlingsmark. Tanken på en torrläggning av tvenne träsk i byn mognade mera och mera. Men redan i början av 1700-talet anhöll bygdens bönder om tillstånd att få fälla vattnet, först från Lillsjön och senare från Storsjö träsk, vilken anhållan även bifölls. Arbetet i forsarna vidtog med dåtida enkla redskap. Stenarna drogs upp i av vidjor gjorda kassar och gyttjan och mullen i för ändamålet förfärdigade träskopor. Efter många årtiondens mödosamma arbete har vattennivån sjunkit så mycket, att i stället för att där tidigare växte säv och vass, man nu kunde glädja sig åt att få inbärga ”gott fräken och manshögt starr” såsom en åldring uttryckte sig. Men att helt torrlägga dessa träsk stod ej i gubbarnas makt. Finlands gamla urberg i forsens botten trotsade dessa ansträngningar, och sakkunnig ledning och medel saknades. Mycket hade dock redan vunnits och man nöjde sig med att varje sommar reparera vinterns skador i kanalen och i mån av möjlighet även fördjupa den. Dammar byggdes, medels vilka vattenståndet i träsken reglerades vår och höst för att få god gräsväxt och för att skydda gräsroten för tjälens förstörelse.

Höbärgningen, särskilt under regniga somrar, var mödosam. Höet måste släpas i ekstockar eller på annat sätt till stränderna för att torkas där. Ja, ibland blev stora delar av träsken obärgade. Så småningom började tanken att fortsätta förfädrens påbörjade arbete vinna allt flera anhängare. Man önskade byta fräken och starr till säd och ädlare gräs. Så skreds från ord till handling.

År 1919 uppgjorde lantbruksingenjör A. Jaskari efter verkställd undersökning kostnadsförslag för torrläggning av sagda träsktillandningar, vilka steg till 235,000 mk. År 1927 verkställde ingenjör Hj. Sourander syneförrättning för erhållande av grävningstillstånd och uppgjorde ett nytt kostnadsförslag med slutsumman 1,150,000 mk. År 1931 uppgjorde lantbruksingenjör Väinö T. Heimonen ännu ett tredje kostnadsförslag, vilket bättre motsvarade nutida ändrade förhållanden och som slutade på 710.000 mk.

Enligt detta kostnadsförslag vidtog sedan arbetet. Av denna upptog Litt A. 83,000 mk (undersökningskostnader, arbetsledning och arbetsredskapen) och Litt B. 627,000 mk (de egentliga arbetskostnaderna).

I sin resolution av den 9 april 1929 gav landshövdingen tillstånd till arbetets påbörjande och enligt lantbruksministeriets beslut av den 1 november beviljade staten för ändamålet 735,000 mk av medel för extraordinarie arbeten, varav som direkt stöd 421,500 mk (d.v.s. undersökningskostnaderna, arbetsledningen och arbetsredskapen jämte hälften av arbetskostnaderna) och som statslån 313,500 mk med 7 % annuitet på villkor, att arbetet påbörjas som reservarbete, vilket även godtogs. Rätt att placera sina arbetslösa i företagets arbeten hade Lappfjärd och Kristinestad, senare även Storå. Arbetet vidtog den 10 december 1932 och slutfördes i början av september 1935. Som arbetsledare har fungerat byggmästare R. Peura.

Den slutliga granskningen och företagets överlåtelse åt markägarna skedde senaste lördag (14.9.1935). Som lantbruksstyrelsens representant närvar byråingenjör P. V. Nuutila och från Vasa lantbruksdistrikt distriktsingenjör N. Hermonen. Av distriktsingenjörens redogörelse framgick, att den torrlagda arealen utgör 411,15 ha, varav på Storsjö andel 337,76 ha och Lillsjö 27,20 samt resten 46,19 ha på övriga närbelägna marker. Arbetets totalkostnader uppgår till c:a 712,000 mk, varav direkt statsunderstöd c:a 410,000 mk och som statslån 302,000 mk, vilken summa återbetalas med 7 % annuitet, varav 4 % utgör ränta och 3 % amortering. Återbetalningen börjar 3 år efter det företaget överlåtits åt markägarna eller år 1939 och uppbäres av kronofogden i samband med statsskatten under 21 års tid. Efter denna redogörelse överlämnade ingenjör P. V. Nuutila den färdigblivna kanalen i markägarnas vård.

Av det tal, som huvudsysslomannen Viktor Nylund höll till ingenjörer och byggmästare, fram att markägarna med tacksamhet mottaga den färdiga kanalen. Särskilt riktade han sig till byggmästare R. Peura, som fört arbetet till ett för alla parter gott slut.

Så ha Storsjö- och Lillsjö träsk blivit odlingsbar mark med ett pH-värde 4-6, där inom loppet av några år vårsäd och hövallar vaja i sommarvinden. Den sedan länge drömda drömmen är vorden verklighet.

Syd-Österbotten 2.10.1935:

Storåbo ihjälkörd i Dagsmark. Åkte cykel på orätt sida av vägen och hamnade under en bil.

Senaste fredag kl. 17.30 inträffade i Dagsmark by en svår trafikolycka, för vilken bonden Frans Pihlaja föll offer.

Pihlaja var på cykel på väg mot Storå. Invid Dagsmark ungdomshem upphanns han av en lastbil, som fördes av chauffören Niko Nordlund från Storå. Pihlaja körde på vänstra sidan av vägen, men då det föreföll som om han lagt märke till bilen och ämnat fortsätta på vänstra sidan, höll Nordlund blott så mycket som möjligt till höger. Just då bilen skulle passera Pihlaja styrde denne plötsligt upp på vägen, varvid han hamnade under bilen. Han fick bröstkorgen krossad och avled omedelbart.

Sammandrag ur Syd-Österbotten 30.10.1935:

Svenska folkpartiet grundades i maj 1906 och för att få mer stöd och styrka började partiet bilda lokalavdelningar i mitten av 1930-talet. Centralstyrelsens konsulent Nils Meinander besökte Sydösterbotten i oktober 1935 och grundade på den resan flera lokalavdelningar.

Bland annat i Närpes förklarade han att Svenska folkpartiet egentligen inte är ett politiskt parti, utan en ram omkring de svenska intressena. Det är klart samhällsbevarande och det vill överbygga klyftorna mellan samhällsklasserna. Det är kulturellt ledande såtillvida, att det utdelar Svenska kulturfondens räntemedel. Det arbetar för den svenska jordens bevarande i svenska händer. Meinander sade, att nya uppgifter hela tiden tillkommer för partiet och det finns till och med förslag att de borde inrätta en arbetsförmedling för den arbetslösa svenska befolkningen.

Lördagen den 26 oktober besökte Meinander Dagsmark på ett möte på folkskolan. Som ordförande fungerade mag. Meinander, som öppnade mötet med ett orienterande anförande. Efter diskussion beslöts enhälligt att bilda en lokalavdelning av Svenska folkpartiet i byn. I styrelsen, vars mandat bestämdes till utgången av år 1936, invaldes herrar Frans Storkull som ordförande, läraren Einar Lind till sekreterare och till medlemmar Frans Agnäs, Erik Englund, Johan Lillkull och Frans Nygård. Vidare valdes fem ombud, vilka i de olika distrikten skall vara styrelsen behjälplig att värva medlemmar.

Styrelsen kommer att sammanträda inom den närmaste framtiden. I december planeras ett allmänt svenskt möte i byn.

Syd-Österbotten 9.11.1935:

I Dagsmark firades svenska dagen med en av ett 100-tal personer besökt fest i ungdomshemmet kl.19.30. Psalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg” sjöngs unisont, varpå läraren Einar Lind hälsade de närvarande välkomna. En damkör utförde under lärare Linds ledning tre sånger och fröken Gunvor Fagerström deklamerade. Efter en paus sjöngs ”Modersmålets sång” och så läste handlande J. A. Wester rektor Hornborgs festtal. Ännu följde violinsolo av herr Arne Söderholm till ackompagnemang av lärare Lind, varpå festen avslutades med ”Vårt land”.

 Syd-Österbotten 27.11.1935:

Brev från Dagsmark.

Här är det nu fråga om ett och annat. För det första så kräver barnens löpande ute kvällar och nätter, ibland ända in på småtimmarna, ingripande. Skolan och föräldrarna borde här arbeta tillsammans. Ty det är ett otyg att barnen på detta sätt samla sig i hopar och föra oljud på vägarna. Jag vill här rikta en vädjan i saken både till barnen och deras föräldrar. Glädjande nog är det god ordning bland den äldre ungdomen både helg och vardag, förutom ett par undantag, vilka fortfarande liksom tidigare umgås med flaskan.

För övrigt går livet här sin gilla gång. Det allra tyngsta arbetet är undanstökat, så att man får pusta ut ett tag tills vinterns körslor börjar. Om vi nu alls få någon snö i vinter. Om gamla märken slå in, säger gammelfolket, så borde vi få mycket snö. Rönnarna har stått utan bär och således ej haft någon tyngd att bära. I stället skola de få bära sin börda i snö. Ty mera än en gång om året behöver rönnen enligt traditionen icke bära sin börda.

Jag träffade för någon tid sedan en gammal gumma, som menade att det är underliga vintrar nuförtiden. Annat var det förr i världen, då snön låg över hustaken och det var kallt så de smällde i knutarna. För egen del har jag funderat, om det möjligtvis kan bero på de myckna telefon- och elektriska ledningarna, som gå fram överallt. Och dessutom den obegripliga radion, som för oljud i nästan varje hem, så att det hörs ända ut på vägar och fält. Men inte borde nu varken ledningstrådar eller oljud hindra snön från att falla. Ja, vad vet jag. Inte kan jag bara reda ut, varför det är så stor skillnad förr och nu.