Tidningsartiklar från 1899.

Kristinestads Tidning 11.3.1899:

Onsdagen 7 mars 1899 kl. 9 e. m. alarmerades vår lugna stad av brandsignaler. Eld hade nämligen utbrutit på mälterivinden i Turha bryggeri på ”östra sidan”, tillhörigt bryggmästare Henrik Båge. Med stor hastighet spred sig elden genom hela bryggeribyggnaden, som inom några ögonblick stod i ljusan låga. De personer som omedelbart hastade till brandstället, stod vanmäktiga gentemot eldens raseri och måste så gott som overksamma invänta allmänna och frivilliga brandkårerna, vilka även anlände något efter kl. 9.

Emellertid hade elden antagligen ännu kunnat dämpas, om bara brandkårerna genast från början varit i tillfälle att vidta ett kraftigt släckningsarbete. Sprutornas i ordning ställande tog likväl en dryg tid i anspråk, i synnerhet var detta förhållandet med F. B. K:s spruta. Den var, olämpligt nog i brist på bättre förvaringsställe inrymd i ett kallt magasin och till följd av detta hade sina ventiler tillfrusna. Dessutom fungerade en av de största sprutorna inte, varför den under hela branden var oanvändbar.

— Men även stor vattenbrist var i början rådande. Vattensläparna var nämligen inskränkta till två närbelägna brunnar, eftersom någon brandvak inte fanns att tillgå på isen nedanom bryggeriet. Slutligen fick man likväl några man nedkommenderade — efter vissa betänkligheter från dessas sida — för att upphugga en sådan.

Sedan emellertid sugslang nedsatts i bryggeriets brunn och mera vatten började fås till brandstället, började efter kl. ½ 10 sprutorna arbeta med större kraft. Bryggeriet var likväl numera ett enda eldhav och på dess räddning var således inte vidare att tänka. Brandkårernas verksamhet inskränkte sig därför till att skydda för lågorna den tätt intill liggande källaren, där bryggeriets öllager förvarades och också den bakom källaren befintliga uthusraden med stall, fähus m. m. Detta lyckades även, tack vare det lugna vädret och den svagt sydostliga winden, men under hårdare vindförhållanden hade därjämte även den närbelägna karaktärsbyggnaden varit starkt hotad.

Kl. 11 var elden redan något så när begränsad och inskränkt till bryggeribyggnaden, som nedbrann så gott som till grunden. Kl. 3 på morgonen var den endast en hög rykande ruiner.

Bryggeriets arbetare, som bodde i ett rum i själva den nedbrunna byggnaden hann i brådskan inte rädda något av sina små tillhörigheter, som helt och hållet blev lågornas rov.

Vid i torsdags verkställd polisundersökning framgick att elden antagligen löskommit genom en spricka i muren uti mellanbotten till mälterivinden.

Bryggeribyggnaden jämte tillhörande inredning var försäkrad endast för en summa av 11,850 mark i »Städernas allmänna brandstodsbolag.”

Nykterhetstidningen Balder skrev 17.7.1899:

Förvildning.

Från Dagsmark skrives att Midsommaren har avlupit som vanligt med supande och skrålande. Särskilt har bygdens flickor och käringar utmärkt sig för det fulaste skrik och den uslaste sång som av en kvinna i dryckesrört tillstånd kan frambringas. Pojkarna måste man däremot berömma för deras nit att nedtysta och varna de stortrutiga och ostyriga kvinnorna. Det har uppgivits, att under midsommarnatten icke mindre än femton käringar festat på ett ställe, däribland åtskilliga av de supiga och slarviga Amerikaänkorna.