Tidningsartiklar från 1899.

Folkmängderna.

I Lappfjärds församling hade det under det senaste året fötts 181 barn och 99 personer hade dött. Till församlingen flyttade 140 personer medan endast 72 hade flyttat bort och allt detta ledde till att i församlingen fanns det vid årsskiftet 6 392 personer, en ökning med 150. 40 par hade ingått äktenskap.

I Kristinestads stadsförsamling hade det fötts 67 barn, av dessa var 7 ”af oäkta börd”. Döden har skördat 79 personer och av de avlidna var 2 män och 4 kvinnor äldre än 80 år. Den ”äldsta som skattat åt förgängelsen var en man på 95 år 2 mån. och 20 dagar”. Till församlingen har inflyttat 93 personer och 81 hade flyttat bort. 19 äktenskap har ingåtts medan 22 hade upplösts, samtliga via dödsfall. Stadens hela folkmängd var vid årsskiftet 2 779 personer.

I Kristinestads landsförsamling, alltså Tjöck föddes det 30 barn, några av dem var oäkta. 40 personer hade avlidit och 13 par hade gift sig. Folkmängden har minskat med 4 personer till 1 433.

Kristinestads Tidning skrev 4.1.1899 att en poststation av första klass nu skall inrättas i Dagsmark by och får således all slags post framdeles här emottas och expedieras. Till föreståndare för poststationen är folkskolläraren J. J. Wadström antagen.

Kristinestads Tidning 18.1.1899:

Trots att den urtima lantdagen är bestämd att hållas i januari detta år, så skall det hållas normala uppbåd till den finska militären på rådhuset i Kristinestad. Den extra, urtima lantdagen har ju bara ett ärende, att den finska militären skall sammanslås med den ryska. Den 18 januari avreste stadens representant Alfred Carlström till den urtima lantdagen. Den nyutnämnda tullförvaltaren August von Willebrandt följde med, för han skall representera ätten Willebrandt inom ridderskapet och adeln.

Till den första uppbådskretsen i Vasa län hör Lappfjärd, Närpes, Kaskö, Korsnäs, Bötom, Övermark, Sideby, Storå och Kristinestad. Alla dessa kommuner har uppbåd på olika dagar. Alla värnpliktiga är skyldiga att infinna sig vid uppbådet och den som är ”förfallolöst utebliven” kommer att straffas.

Kristinestads Tidning 28.1.1899:

Vid sågarna i Dagsmark där verksamheten i fjol var mycket livlig, är rörelsen nu mycket inskränkt på grund av de låga trävarupriserna i utlandet. Sågägarna avverkar under denna vinter de skogsskiften som de hade köpt in senaste vinter.

Distriktsstämma har hållits i Dagsmark folkskoldistrikt senaste vecka för att avge en förklaring åt guvernören, på grund av ett besvär som några personer hade gjort på grund av beslutet att anställa en biträdande lärarinna från inkommande höst. Besvären skulle motsägas på det bestämdaste och stämman utsåg bönderna Henrik Klemets och Josef Korsbäck för att på distriktets vägnar avge denna förklaring. till sin hjälp fick de anlita nämndeman Båsk och kaplanen Hannelius.

I januari 1899, just då den urtima lantdagen pågick i Helsingfors, så skrev en Kristinestadsbo denna långa artikel som infördes i tidningen ”Nya Pressen” som utkom i Helsingfors.

 

Kristinestads Tidning 11.3.1899:

Onsdagen 7 mars 1899 kl. 9 e. m. alarmerades vår lugna stad av brandsignaler. Eld hade nämligen utbrutit på mälterivinden i Turha bryggeri på ”östra sidan”, tillhörigt bryggmästare Henrik Båge. Med stor hastighet spred sig elden genom hela bryggeribyggnaden, som inom några ögonblick stod i ljusan låga. De personer som omedelbart hastade till brandstället, stod vanmäktiga gentemot eldens raseri och måste så gott som overksamma invänta allmänna och frivilliga brandkårerna, vilka även anlände något efter kl. 9.

Emellertid hade elden antagligen ännu kunnat dämpas, om bara brandkårerna genast från början varit i tillfälle att vidta ett kraftigt släckningsarbete. Sprutornas i ordning ställande tog likväl en dryg tid i anspråk, i synnerhet var detta förhållandet med F. B. K:s spruta. Den var, olämpligt nog i brist på bättre förvaringsställe inrymd i ett kallt magasin och till följd av detta hade sina ventiler tillfrusna. Dessutom fungerade en av de största sprutorna inte, varför den under hela branden var oanvändbar.

— Men även stor vattenbrist var i början rådande. Vattensläparna var nämligen inskränkta till två närbelägna brunnar, eftersom någon brandvak inte fanns att tillgå på isen nedanom bryggeriet. Slutligen fick man likväl några man nedkommenderade — efter vissa betänkligheter från dessas sida — för att upphugga en sådan.

Sedan emellertid sugslang nedsatts i bryggeriets brunn och mera vatten började fås till brandstället, började efter kl. ½ 10 sprutorna arbeta med större kraft. Bryggeriet var likväl numera ett enda eldhav och på dess räddning var således inte vidare att tänka. Brandkårernas verksamhet inskränkte sig därför till att skydda för lågorna den tätt intill liggande källaren, där bryggeriets öllager förvarades och också den bakom källaren befintliga uthusraden med stall, fähus m. m. Detta lyckades även, tack vare det lugna vädret och den svagt sydostliga winden, men under hårdare vindförhållanden hade därjämte även den närbelägna karaktärsbyggnaden varit starkt hotad.

Kl. 11 var elden redan något så när begränsad och inskränkt till bryggeribyggnaden, som nedbrann så gott som till grunden. Kl. 3 på morgonen var den endast en hög rykande ruiner.

Bryggeriets arbetare, som bodde i ett rum i själva den nedbrunna byggnaden hann i brådskan inte rädda något av sina små tillhörigheter, som helt och hållet blev lågornas rov.

Vid i torsdags verkställd polisundersökning framgick att elden antagligen löskommit genom en spricka i muren uti mellanbotten till mälterivinden.

Bryggeribyggnaden jämte tillhörande inredning var försäkrad endast för en summa av 11,850 mark i »Städernas allmänna brandstodsbolag.”

Nykterhetstidningen Balder skrev 17.7.1899:

Förvildning.

Från Dagsmark skrives att Midsommaren har avlupit som vanligt med supande och skrålande. Särskilt har bygdens flickor och käringar utmärkt sig för det fulaste skrik och den uslaste sång som av en kvinna i dryckesrört tillstånd kan frambringas. Pojkarna måste man däremot berömma för deras nit att nedtysta och varna de stortrutiga och ostyriga kvinnorna. Det har uppgivits, att under midsommarnatten icke mindre än femton käringar festat på ett ställe, däribland åtskilliga av de supiga och slarviga Amerikaänkorna.