Tidningsartiklar från 1930-talet.

Syd-Österbotten 27.11.1935.

Brev från Dagsmark.

 

Här är det nu fråga om ett och annat. För det första så kräver barnens löpande ute kvällar och nätter, ibland ända in på småtimmarna, ingripande. Skolan och föräldrarna borde här arbeta tillsammans. Ty det är ett otyg att barnen på detta sätt samla sig i hopar och föra oljud på vägarna. Jag vill här rikta en vädjan i saken både till barnen och deras föräldrar. Glädjande nog är det god ordning bland den äldre ungdomen både helg och vardag, förutom ett par undantag, vilka fortfarande liksom tidigare umgås med flaskan.

För övrigt går livet här sin gilla gång. Det allra tyngsta arbetet är undanstökat, så att man får pusta ut ett tag tills vinterns körslor börjar. Om vi nu alls få någon snö i vinter. Om gamla märken slå in, säger gammelfolket, så borde vi få mycket snö. Rönnarna har stått utan bär och således ej haft någon tyngd att bära. I stället skola de få bära sin börda i snö. Ty mera än en gång om året behöver rönnen enligt traditionen icke bära sin börda.

Jag träffade för någon tid sedan en gammal gumma, som menade att det är underliga vintrar nuförtiden. Annat var det förr i världen, då snön låg över hustaken och det var kallt så de smällde i knutarna. För egen del har jag funderat, om det möjligtvis kan bero på de myckna telefon- och elektriska ledningarna, som gå fram överallt. Och dessutom den obegripliga radion, som för oljud i nästan varje hem, så att det hörs ända ut på vägar och fält. Men inte borde nu varken ledningstrådar eller oljud hindra snön från att falla. Ja, vad vet jag. Inte kan jag bara reda ut, varför det är så stor skillnad förr och nu.

– r-d-