Rintamäkis på Byåsvägen 13.

Nedtecknat av Lasse Backlund i mars 2019, med hjälp Asmo Rintamäki. Flera personer har utlånat fotografier.

Den här gården flyttades till sin nuvarande plats någon gång efter 1909 och har efter det haft flera ägare. Själva huset är gammalt medan farstukvisten är av nyare datum, kanske är den byggd på 1930-talet.

Det här gamla huset som i tiderna tillhörde ”Lill-Skräddarin”, alltså  Josef Eriksson Storkull eller Klemets (1842-1921) stod före storskiftet mellan den gamla småskolan och Klemets gård. I storskiftet blev huset flyttat till den här tomten på Byåsvägen, troligtvis efter år 1909.  Det var då som skräddaren köpte tomten Stenbacka på ca 7000 m² av bröderna Erik Anders Rosengren och Johan Viktor Viklund.

Lill-Skräddarins hem.

”Lill-Skräddarin” Josef Klemets var gift med Anna Kajsa (f. Skrivars i Uttermossa 1843-1907). Josef for till Amerika 1872 men han återvände efter några år. De fick flera barn, bland annat:

Anna Sofia (1865-1946), som gifte sig med ”Hanås” Axel Hannus från Härkmeri och blev mor bland annat till Frans Lillsjö (Lövdahl) och Hulda Lindell.

arbetaren Josef Henrik (1870-1966), som år 1892 gifte sig med Maria Vilhelmina och som blev far till ”Lilltmåss-Emel” alltså Emil Klemets.

-skräddaren Viktor Söderqvist (1883-1954), som gifte sig med Amanda Söderholm (1888-1959) och som blev far till Valter, Ellen, Yngve och Elvi Söderqvist.

-skräddaren Johannes Klemets (1889-1944), som år 1914 gifte sig med Selma Agnäs och efter hennes död år 1917 gifte om sig med Matilda Björklund från Lappfjärd. Johannes blev far till Valter, Bruno, Agda, Erik, Åke, Nils, Frida, Stig och Per Klemets. Då huset flyttades till Byåsen blev Johannes och hans första hustru Selma (1887-1917) ägare men efter Selmas död såldes gården.

-bonden Erik Johan Ekberg (1874-1951), som kallades ”Rebeck-Erk-Jåhan”. Han gifte sig med Fia och fick dottern Signe, gift med Leander Nyholm.

Broback-Fransas och dottern Hildurs hem.

”Lill-Skräddarin” dog år 1921 och huset på Stenbacka nr 1:22 övertogs i augusti 1921 av Frans (1890-1936) och Matilda (1892-1939) Andersson. Frans var bror till handlanden Erik Anders Rosengård på Brobackan. Frans hade vistats i Amerika mellan åren 1909 och 1913 och han bodde då i Norwood. Då han återvände från Amerika gjorde han flera lägenhetsaffärer i Dagsmark tillsammans med sin bror Erik Anders. Frans dog redan 1936 och Matilda 1939, så dottern Hildur blev föräldralös som 18-åring. Frans och Matilda fick 3 barn men endast dottern Hildur som var född 1921 levde till vuxen ålder och hon tog då över huset. År 1943 gifte hon sig med Eskil Storkull och de fick 4 barn men bara 3 som levde till vuxen ålder. Efter några år flyttade Eskil med sin familj till brodern Emil Storkulls gård, som stod tom eftersom Emil befann sig i Amerika. År 1950 flyttade Eskil till Sverige med sin familj och han återvände inte. Erik Anders Rosengårds äldsta dotter från första giftet, Signe (1910-1984) bodde i Hildurs hem en kort tid ca 1947 -1948 tillsammans med sin man ”Pala” Birger Granlund, men de flyttade sedan till Sverige.

Konsul Holms hem.

I slutet på 1940-talet övertogs huset på Byåsvägen av familjen Holm, som bestod av beskattningsrådet och konsul Lars Johan Holm, född i Vichtis 1884, död 1949 i Dagsmark, konsulinnan Cely Fanny Mercedes, född Wikander 1887 i Vasa och barnen Edith Carita född 1911 i Vasa och Leif Wilhelm, född 1918, också i Vasa. De flyttade från Ulvila där familjen bott sedan konsul Holm blev direktör på Porin Tulitikkutehdas oy. Lars Holm var före tiden i Björneborg chef för Muuramen Tuolitehdas i närheten av Jyväskylä. Han kunde 8 språk flytande och så var han Spaniens konsul. Sonen Leif som var jurist, var skild från sin hustru som bodde utomlands men sonen Karl Ilmari bodde med pappan i Dagsmark. Leif gifte sig sedan med Karin Ahlberg från Lappfjärd och de bodde där på Nyskiftan och fick flera barn.

Den 27 augusti 1951 dog änkan Cely Holm, men enligt mantalslistan från 1951 så bor Leif Holm fortfarande i gården men också en Veli Hatanpää bor där med sin familj. Leif var känd som en trevlig man och han hade till och med en liten minkfarm bakom uthuset. Efter familjen Holm bodde slaktare Yrjö Lehtimäki med sin familj i gården.

Familjen Rintamäkis hem.

Rintamäki Artturi Sakari (1922-1956) och Esteri (f. Salomäki 1924-1990) köpte gården av Yrjö Lehtimäki och flyttade hit i november 1954 tillsammans med de 4 pojkarna. De hade i oktober samma år sålt sin gård med tomt på 4 ar i Siuro by i Nokia och de flyttade då till Dagsmark. Den första vintern bodde de i huset tillsammans med säljaren Lehtimäki.

Esteri Salomäki och Sakari Rintamäki gifte sig 1947.

Sakari Rintamäki var född i Viljakkala, som ligger i nuvarande Ylöjärvi medan Esteri var född i Ikalis, men före de flyttade till Dagsmark så bodde de i Siuro by i Nokia. 1947 föddes dottern Pirjo Maria men hon dog inom några månader, efter det fick de fyra söner. Artturi Sakari som kallades Saku hade arbetat i fem år som rörmokare på Huber i Tammerfors. Han var också ombud för flera försäkringsbolag och otaliga är de gårdar i Nokiatrakten där han installerat åskledare. Han var tekniskt lagd och intresserad av tekniska nymodigheter. Under en strejk i Tammerfors beslöt han att flytta därifrån. I en tidning såg han en annons om en ”maatila” som var till salu i Dagsmark by och han besökte Dagsmark för att granska huset. Han beslöt att köpa stället och flytta dit för att där kunna arbeta som rörmokare.

Sakari hade deltagit i fortsättningskriget och blivit sårad två gånger och han blev inte riktigt återställd. Första gången sårades han år 1942 i Poventsa och andra gången i juli 1944 i Ihantala. Två gånger belönades han med Mannerheims Frihetsmedalj för sina insatser i kriget. Sakari hörde till den kontingent som mitt under militärtiden blev skickad till fronten och det betydde att han efter kriget måste fortsätta sin militärtjänstgöring. Han blev då kommenderad till vakttjänstgöring uppe i den lapska armen i Kilpisjärvi.

Den 1 maj 1955 bildade han firman Rintamäen Putkipaja. Förutom folkskolan i Viljakkala hade han gått en kurs i rörmokeri och efter det arbetat 5 år som rörmokare, så branschen var bekant.

Troligtvis var det dåligt med arbete som rörmokare i Dagsmark, för på våren 1955 sökte Sakari också arbete i Sverige. Hans medhjälpare Alpo Heikinniemi sökte också arbete i Sverige som ”putkimiehen apulainen” men något arbete fick de inte.

Ett av de första jobben han fick göra var att installera vatten och centralvärme hos Selim Bergkulla i Lappfjärd. Troligen blev det också andra jobb för Sakari, före katastrofen slog till.

Redan den första vintern 1956 drabbades familjen av motgångar då huset blev illa skadat vid en brand i början av mars. Branden fick sin början runt skorstenen, och byborna försökte släcka den med snö, som östes in genom fönstret i norra gaveln. Huset fick så svåra skador att familjen inte kunde bo kvar. De fick då en möjlighet att flytta till Ohlgrens gård i Palon och där bodde de tills huset var reparerat och beboeligt till hösten samma år.

Den här branden tog så hårt på Sakari, så att han efter några dagar dog av ansträngningarna den 7 mars 1956. Det här var ju en stor tragedi för Esteri och de 4 pojkarna, som nu stod ensamma i den främmande och okända byn. De här tragedierna skulle säkert ha fått mycket publicitet men de råkade hända under storstrejken i mars 1956. Dagsmarkborna engagerade sig och det gjordes insamlingar till förmån för Esteri och pojkarna. Också i grannbyarna gjordes insamlingar, för att stöda den drabbade familjen. Den brandskadade byggnaden reparerades och familjen kunde flytta tillbaka. Äldsta sonen Asko flyttade efter pappans död till Esteris föräldrar i Ikalis och han har bott där sedan dess.

Dagsmarkborna ställde upp med talkoinsatser för att reparera det brandskadade huset. Åtminstone Torsten Huhtala var en av de drivande krafterna bakom reparationsarbetet. Esteri kunde också sälja en stor del av Sakaris rörmokarverktyg åt Elis Nygren.

Trots att familjen var helfinsk, så sattes barnen i den svenska folkskolan som låg några hundra meter från hemmet. Esteri försörjde familjen genom diverse arbeten, som städare på skolan, Nelsonas och på ungdomslokalen.  Hon sydde också kläder åt andra och gjorde andra diverse arbeten. Då plantskolan startade på Mellanå på 60-talet fick Esteri arbete där och hon stannade där tills hon gick i pension på 1980-talet.

Esteri flyttade från huset i slutet på 1980-talet och hon dog sedan år 1990. Efter det har ingen bott i huset, som numera är i dåligt skick.

Foton.

Alfred Storkull på besök hos Hildur och Eskil Storkull, på Anderssons gårdsplan.
Hildur Andersson och Eskil Storkull utanför Hildurs barndomshem.
Gerda och Alfred Storkull hälsar på hos Hildur Andersson, som står till höger.
Storkull Eskil med sonen Ralf, år 1944-45.
Pappa Sakari med de fyra pojkarna sommaren 1955 nere vid ån på Brobackan.
Sakari Rintamäki i militären i slutet på år 1941. Han blev i början av militärtiden skickad till fronten på karelska näset.
Asmo och Alpo med sparkaren.
Rintamäkis gård fotograferad från öster.
Sakari Rintamäki sårades två gånger under fortsättningskriget och här blir han hjälpt av en sjuksköterska på ett sjukhus.
Under kriget inrymdes tillfälliga sjukhus i föreningshus och skolor runt om i landet. På Sakaris foto ser det ut som om militärläkarna går rond på ett sjukhus i en gymnastiksal.
Två gånger fick Sakari Rintamäki utmärkelse av Gustaf Mannerheim för sina insatser i kriget, första gången 1942 och andra gången 1944.
Trots att Sakari Rintamäki var flera år ute vid fronten, måste han efter krigets slut fortsätta sin militärtjänstgöring. Det blev vakthållning uppe i den lapska armen och så här såg det ut när det flaggades vid Treriksröset på självständighetsdagen 1945.
Skylten som försäkringsombud skulle Sakari sätta upp på väggen, men han hann aldrig för ödet ville annat.
På hösten 1954 besökte Sakari Dagsmark för att bekanta sig med stället dit de skulle flytta. Han gjorde då denna ritning hur uthusen skulle byggas på ”Stenbak” lägenhet.
Då Sakari Rintamäki begravdes våren 1956, så var det samling och kaffebjudning hemma hos Alvina Rosenback på Brobackan. Asmo sitter i famnen på Esteri, till vänster sitter Alpo och till höger om Esteri sitter Arto och Asko. Det äldre paret längst till höger är Esteris mor och far. Pojken till vänster som har solen i ögonen är Bror Skogman och hans mor Ellen står högst upp till vänster. Bakom Bror Skogman står Iida Malinen och till höger om henne står Helmi Lövholm, Alvina Rosenback, sedan Antti och Aune Ohlgren och Onni och Tyyne Heiniö. Uppe till höger syns också handlanden Nils Nelson. Fotot togs troligen av Artur Lövholm.
Esteri med katten tillsammans med sin mor Lempi.
Asmo, Arto, Asko och Alpo med hemgården i bakgrunden.
Esteri med Alpo, Arto och Asmo.
Asmo tittar på hönorna. På gården fanns alltid en ko och några får, och så en julgris varje år.
Alpo och Asmo på lillstutrappan.
Arto Rintamäki, 10 år med lillebror Asmo i bakgrunden. Fähuset syns till höger.
Alpo Rintamäki med cykel på gården. I bakgrunden syns Stål-Kalles gård, där Stål-Ida och Frans bodde.
Asmo, 5 år framför hemgården.
Arto, Asmo, Alpo och storebror Asko Rintamäki. Asko växte upp hos mormor och morfar i Ikalis, där han fortfarande bor.
Asko Rintamäki med Mirri på hemgården i Ikalis.
Asmo hos Hyvönen i Kristinestad.
Asmo och Esteri på väg till Vasa med bussen.
Asmo och Esteri Rintamäki på busstationens gård i Vasa.
Asmo framför hemmet.
Mormor Lempi från Ikalis på besök i Dagsmark. Barnbarnet Alpo med på bilden, där man ser att det inte gick någon väg mot skogen den tiden. Vägen gick bara till Rintamäkis gårdsplan. De många gårdarna i skogsbrynet använde den väg som gick i skogskanten.
Esteri tillsammans med kon ”Hessutar” och en kalv. Mitt i bild i bakgrunden skymtar Storkulls gård.
Esteri Rintamäki tillsammans med pojkarna på Alpos konfirmation 1966.
Arto Rintamäki som tonåring på hemgården.
Arto Rintamäki som student år 1969.
12 juli 1998 var en stor dag då ungdomsföreningens nya hem Majbo kunde invigas. Arto Rintamäki som växte upp i granngården, var en av de artister som uppträdde på invigningsfesten.
Arto Rintamäki uppträder på Majbo i Dagsmark. År 1999 drabbades Arto av en stroke som gjorde honom till sjukinvalid. Han kunde trots sin sjukdom uppträda sporadiskt.
År 2011 gjorde Arto Rintamäki en fin konsert på Majbo tillsammans med sina spelkompisar i Trio Saludo och många andra vänner.
Första året i svenska medborgarskolan i Lappfjärd vann Asmo Rintamäki 300 m löpning på tiden 47,8 s. Andra blev Harri Nordman och Olavi Uusihonko blev trea. Längst till vänster står Henry Pihlajamäki från svenska skolan, han slutade som femma. Följande är Harri Nordman från finska skolan, följande segraren Asmo Rintamäki och till höger Olavi Uusihonko från finska skolan. Foto Einar Snickars.
Alpos foto av hemgården år 1991.
Alpo, Esteri, Asko och Asmo på mormor Lempis begravning år 1988 i Ikalis.
Asmo (f.1954), Alpo (f.1951), Arto (f.1950) och Asko (f.1948) sommaren 2003.
Rintamäkis gård fotograferad från väster år 2006.
Rintamäkis nyare gård, som står nedanför den gamla.
Den gamla lillstugan fotograferad från väster år 2014.
Rintamäkis gård fotograferad från söder år 2014.
På sommarmarknaden i Kristinestad år 2014 så var Alpo Rintamäki stolt över resultaten av sin bantning. Han till och med visade hur han på morgonen hade blivit tvungen att sy ihop sina kalsonger för att de skulle hållas uppe. Bror Skogman till höger är full av beundran.