{"id":9957,"date":"2018-09-30T20:53:09","date_gmt":"2018-09-30T18:53:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=9957"},"modified":"2020-06-29T21:30:52","modified_gmt":"2020-06-29T18:30:52","slug":"minnen-minnen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=9957","title":{"rendered":"Minnen, minnen."},"content":{"rendered":"

I ett kuvert p\u00e5 folkskolans vind, fanns det p\u00e5 flera papper nedtecknat ett tal som Selma Gr\u00f6ndahl s\u00e4kerligen h\u00e5llit p\u00e5 ungdomsf\u00f6reningens 50-\u00e5rs fest. Vissa meningar var otydligt skrivna men efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga har jag tytt texterna s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n

<\/b>Det var en vacker sommarkv\u00e4ll v\u00e5ren 1910 som glada ungdomar fl\u00f6g iv\u00e4g opp till Drag\u00e5sen, att plocka mossa f\u00f6r det blivande Majbo. Majbo, v\u00e5rt blivande ungdomshem! Majbo! Det vackra namnet som vi s\u00e5 beundrade! Det namnet. Vem som uppfann det namnet var v\u00e4l v\u00e5r \u00e4rade Aina Wadstr\u00f6m.<\/p>\n

Ja ja, k\u00e4ra ungdomar, det var en ljus tid. Inga h\u00e4ngande krigsmoln skymde d\u00e5 v\u00e5r himmel. Man trodde inte att m\u00e4nniskorna var s\u00e5 h\u00e5rda. Alla \u00e4lskade varandra mera d\u00e5! Vi \u00e4lskade v\u00e5rt m\u00e5l att g\u00f6ra Majbo bra och vackert. Hj\u00e4rtat riktigt fl\u00f6g i kapp med alla ljusa tankar. Man var ju s\u00e5 rik, s\u00e5 lycklig och stolt, att f\u00e5 \u00e4ga ett eget hem. Man skulle bli nykter, s\u00e5 roligt att f\u00e5 bli kunnig i finare upptr\u00e4dande.<\/p>\n

\"\"
Viktor Nylund var ju en drivande man ocks\u00e5 vid byggandet av ungdomsf\u00f6reningens lokal Majbo. Maja Klemets gamla bondg\u00e5rd byggdes om och skarvades i med tv\u00e5 flyglar och den kunde invigas 1910. Den revs sedan ner i b\u00f6rjan p\u00e5 50-talet.<\/figcaption><\/figure>\n

Vi for p\u00e5 s\u00e5ngfesten med Aina Wadstr\u00f6m som ledare. Vi \u00f6vade in alla gamla, vackra visor som fanns i byn, som Krook-Tilda, \u00c5sinas-Fina, Rebeck-Fia och m\u00e5ngen annan kunde minnas. Dessa pluggade Aina v\u00e4rre och fick fram de vackra visorna ur minnenas g\u00f6mslen. D\u00e5 vi f\u00f6rsta g\u00e5ngen sj\u00f6ng dessa visor, var s\u00e5ngarnas l\u00e4rarinnor inbjudna och d\u00e5 vi sj\u00f6ng: \u201dN\u00e4r solen t\u00e4nder sina str\u00e5lar, med k\u00e4rlek t\u00e4nker jag p\u00e5 dig\u201d, d\u00e5 hade de t\u00e5rar i \u00f6gonen. S\u00e5 vackert sj\u00f6ng vi den inte, sade de sedan till oss och Aina.<\/p>\n

Men vem vet, kanske de sj\u00f6ng den mycket djupare, vackrare och mera hemlighetsfullare f\u00f6r sig sj\u00e4lva, d\u00e5 ingen annan h\u00f6rde p\u00e5. Alla tiders k\u00e4rlek \u00e4r vacker, s\u00e5 de gamlas, s\u00e5 Er, nutida och s\u00e5 kommande ungdomars. V\u00e5rda k\u00e4rleken i alla dess former, det \u00e4r v\u00e5r plikt. Och v\u00e5r sk\u00f6raste skott eller gren, v\u00e5rt livstr\u00e4d kan b\u00e4ra och b\u00f6r b\u00e4ra. Hugg av de stora kvistarna. Well!<\/p>\n

Vackra kostymdanser kunde vi. Bara vemodiga teaterstyck spelades, mycket vackra ibland och ide\u00e9lla. \u00a0Riktigt trevliga handskrivna tidningar, m.m. D\u00e5 vi kunde n\u00e5gonting extra bra, som vi tyckte om d\u00e5, sa Aina: \u201dNu far vi till n\u00e5gon annan by med v\u00e5rt program!\u201d S\u00e5 bar det iv\u00e4g till H\u00e4rkmeri, Tj\u00f6ck, M\u00f6rtmark, Skaftung, Sideby, Pjelax.<\/p>\n

F\u00f6re vi hade Majbo, avl\u00f6pte m\u00e5nga glada fester i gamla folkskolan, men d\u00e5 var jag ej med, blott n\u00e5gon g\u00e5ng. Den allra f\u00f6rsta maskeraden avl\u00f6pte d\u00e4r, till stor fr\u00f6jd och gamman och uppskattning. Hannusas Hilmas Emil tog f\u00f6rsta priset som en utm\u00e4rkt skrattretande sp\u00e5kvinna, som bara nyste och nyste. Sedan var d\u00e4r en humoristisk m\u00e5larpojke, med olika f\u00e4rgers byxlappar p\u00e5 sina byxor, f\u00e4rgpyttsar, burkar och bestyr. Enkom inklivande till och med med en d\u00f6d h\u00f6na i en l\u00e5da. Och d\u00e4r s\u00e5 var tv\u00e5 st\u00e5tliga lappbrudar, bara idel lappar. En fin spanska med klingande knappar, som klingade och bl\u00e4nkte. Och dansade gjorde hon som f\u00e5 andra hann eller kunde.<\/p>\n

Men det v\u00e4rsta var att ingen ville dansa med de maskerade, fast de bockade \u2013 det var vana att de maskerade dansade med publiken, inte sinsemellan. Men till slut blev s\u00e4mjan god och man dansade av hj\u00e4rtats lust. Den som f\u00f6rest\u00e4llde pr\u00e4st, han dansade inte, utan gick bara omkring och s\u00e5g allvarlig ut. Det var Torsten Wadstr\u00f6m.<\/p>\n

Vi fick inte beh\u00e5lla Aina Wadstr\u00f6m l\u00e4nge med oss. Hennes f\u00e4stman, en sj\u00f6kapten dog och hon valde som sitt livsm\u00e5l, det betungande sjuksysterarbetet, som vi vet. Vi \u00e4lskade Aina och hon oss. Hon skrev sedan en g\u00e5ng i ett brev till mig: \u201dJag h\u00e5ller s\u00e5 av det k\u00e4ra Dagsmark. M\u00e5 det alltid s\u00e5 f\u00f6rbli, gott och lyckligt d\u00e4r i byn.\u201d<\/p>\n

S\u00e5 kom en tid efter\u00e5t med v\u00e5r glada Karl Rosenbacks dr\u00e5pliga och tokroliga byrallor, d\u00e5 man kunde skratta sig f\u00f6rd\u00e4rvad av hans roliga infall. Varifr\u00e5n han fick dem, vete gudarna. Men roliga var de. Den tiden f\u00f6rs\u00f6kte Selma B\u00e5sk ocks\u00e5 med sina strofar och skrev i tidningen. Haga Viktor var en m\u00e4stare i att sjunga den tiden.<\/p>\n

En festkv\u00e4ll kom Karl Rosenback till m\u00f6tet mycket br\u00e5dskande: \u201dGod kv\u00e4ll p\u00e5 er flickor!\u201d\u00a0 Vi var i serveringsrummet. Han tog av sig rocken och d\u00e4r st\u00e5r han i bara skjort\u00e4rmarna. D\u00e4r st\u00e5r han perplex, v\u00e5r k\u00e4re f\u00f6rfattare. Det blev allm\u00e4nt jubel\u00a0 medan han rodnar och myser. Nu hade han gl\u00f6mt tr\u00f6jan hemma, d\u00e5 han skrivit f\u00f6r mycket byralla! \u201dJa, det har jag till sista minuten\u201d sade han. S\u00e5 rusar han iv\u00e4g och han \u00e4r tillbaka om 10 minuter. Men han var stolt som en kung, d\u00e5 han kom tillbaka och klev in i stora salen.<\/p>\n

Ibland h\u00e4nde det om det var d\u00f6tt i lokalen, d\u00e5 klev han fram, satte sig mitt i lokalen mot en v\u00e4gg och vi flickor flockade oss runt honom. D\u00e5 slog han upp sin spr\u00e5kl\u00e5da och d\u00e5 fl\u00f6dade skojet friskt omkring som gnistor. Var och en fyllde i och man fick sig en underbart rolig stund. Men tog han fiolen och tolkade sina toner p\u00e5 den, blev det blott en j\u00e4mmerligt l\u00e5ngsam d\u00f6dsdans. S\u00e5 olika.<\/p>\n

Konrad, Mj\u00f6lnar-Elis och Haga-Viktor sk\u00f6tte den tiden musiken. \u00c5ren f\u00f6re dem var det Klemets Erik Anders och St\u00e4llar-Aron som spelade p\u00e5 br\u00f6llop och allt. Deras tid hade de hornmusik ocks\u00e5 med l\u00e4rare Rosenback som ledare.<\/p>\n

Julafton och vid midsommarafton kunde man f\u00e5 h\u00f6ra musik klinga ned \u00f6ver byn. De var d\u00e5 uppe p\u00e5 By\u00e5sen och spelade f\u00f6r byn. Det var vackert! Det var mycket, mycket musik och s\u00e5ng den tiden, mycket ide\u00e9lla str\u00e4vanden. \u00a0Man ville f\u00f6rsk\u00f6na tillvaron med vackra s\u00e5nger,\u00a0 fina upptr\u00e4danden, vackra dr\u00f6mmar och sk\u00f6na s\u00e5nger. H\u00f6gst\u00e4mda t\u00e4nkes\u00e4tt.<\/p>\n

Allt sv\u00e4rjande bannlystes, grovt tales\u00e4tt f\u00f6rkastades och s\u00e5 vidare. D\u00e4rf\u00f6r om vi nutida t\u00e4nker och ser oss omkring, s\u00e5 h\u00f6r ni aldrig fult tal av den tidens karlar. Det betalar sig att str\u00e4va efter det vackra i livet. Fult blir det nog \u00e4nd\u00e5!<\/p>\n

Folkh\u00f6gskolan arbetade nere i Lappfj\u00e4rd. Programmen p\u00e5 en fest var den tiden teater, tidning, h\u00e4lsningstal och annat sm\u00e5tt trevligt, kostymdanser, sjungande va vackra visor med mera. Dansen skulle alltid begynnas med ringdans, det h\u00f6rde till det fina i salen. Man tog i ring, bockade vackert, dansade varligt och f\u00f6rn\u00e4mt. Icke skuttade de som nutidens ungdom, som en hop vildingar. \u00c5 nej, det var vackert och uppskattat. Man hade tid att beundra en och var i den dansen.<\/p>\n

D\u00e5 Krook-Hulda och Gr\u00f6ndahlas-Selma, den tidens stors\u00e5ngare i Majbo, och Haga-Viktor st\u00e4mde upp, d\u00e5 blev det kl\u00e4m i s\u00e5ngen. S\u00e5 dansades d\u00e5 med gl\u00e4dje och fr\u00f6jd. Till och med Nylund , K\u00e5rk-Frans och flera andra som inte dansade, kom med i leken. Innerligt roligt var det. Sedan blev det polkande, vals och tv\u00e5stegaren m.m. och avskedsvalsen som alltid blev mera vemodig.<\/p>\n

Till de mera sanna humoristerna h\u00f6rde den tiden Tresk-Kalleas-Adelina, Kias-Mari, Hindrikas-Hulda, Axelas-Hilda, Kalle, Lillstu-Frans, Leonard, Utteras-Manda och Mattas-Hilda. De kunde visan, ocks\u00e5 att h\u00e5lla hum\u00f6ret och skrattet uppe. Man fick nog skratta d\u00e5 de b\u00f6rjade.<\/p>\n

F\u00f6rut vet jag att var St\u00e5l-Ida, Haga-Ida, Konstonas-Manda och Ida, n\u00e4mligen Pelas-Ida numera och Klemets Erik Anders, dessa spred humorn omkring sig.<\/p>\n

Det var nu den vackra sommarkv\u00e4llen vi skulle plocka mossa, som vi fl\u00f6g upp till Drag\u00e5sin. det var K\u00e5rk-Frans, Koll-Hindrikas Erik Anders, Krook Erland, Erkas-Selma Klemets, Tresk-Kalleas-Selma, Gr\u00f6ndahlas Selma (det var ett otal av Selmor den tiden), Agn\u00e4s-Frans, Pelas-Manda. L\u00e4rarens alla ungdomar Torsten, Einar, Gunnar, Elin och Aina samt deras \u00e5ngf\u00e5gel Hulda, Skr\u00e4ddarinas-Hannes, Nybond Frans, Gr\u00f6ndahlas-Hannes. Jag minns alla. De plockade mossa i massor. Visor och folkh\u00f6gskols\u00e5nger sj\u00f6ngs, de var d\u00e5 p\u00e5 modet. V\u00e4lkommen lilla l\u00e4rka, Till v\u00e5r ensliga Nord, Bygg p\u00e5 tuvan ditt bo, Bland de leende sippornas tal, V\u00e4ntat upp\u00e5 dig har jag gjort m\u00e5ngen g\u00e5ng i det villande bl\u00e5 \u2013 men du kom \u00e4nd\u00e5 m.m.<\/p>\n

B\u00e4st som det var kastade K\u00e5rk-Frans en brinnande t\u00e4ndsticka i en av flickornas korg. Skrik och fas, det blir eld i skogen! Men han lade bara sin m\u00f6ssa varlig d\u00e4r\u00f6ver och elden dog.<\/p>\n

P\u00e5 alla \u00e5sar i byn plockade vi mossa, som k\u00f6rdes ner till Majbo . Det var sv\u00e5rt att hitta mossa, d\u00e5 det var storskifte i byn och alla plockade mossa till sina byggen. Sedan blev Majbo h\u00f6gre och h\u00f6gre upp och blev f\u00e4rdig av flinka h\u00e4nder och Nylund sade \u00e5t oss flickor att komma och hj\u00e4lpa till med att spika p\u00e4rttaket \u2013 och koka kaffe \u00e5t dom. De dj\u00e4rvaste av vi flickor klev upp p\u00e5 taket och radade. Tresk-Kalleas- Adelin spikade sj\u00e4lv.<\/p>\n

Fr\u00e5n Sideby kom tapetserare, m\u00e5lare L\u00e5ngvik och \u00d6sterholm och snart var det f\u00e4rdigt med invigningsfesten.<\/p>\n

En g\u00e5ng kl\u00e4dde vi ut oss i sn\u00e4vkl\u00e4der, som de andra kl\u00e4derna d\u00e5 kallades, och kl\u00e4der fick vi av Gr\u00f6ndahlas\u00a0 Manda, som d\u00e5 varit mejerska i Korsholm och hade sn\u00e4vkl\u00e4der p\u00e5 lager, samt Klemets Ida, som d\u00e5 var nygift fru \u00e5t Gr\u00f6ndahlas Emil. D\u00e4r kl\u00e4dde vi om oss nu, vid Kias kroken bodde de d\u00e5. S\u00e5 skulle vi g\u00e5 upp till Mattssons bageri, och d\u00e5 gick vi f\u00f6rbi storbron s\u00e5 pojkarna skulle f\u00e5 se sina eftertraktade finskor, till f\u00f6rargelse f\u00f6r oss. Nog \u00e4r vi vackrare \u00e4n finskor, sa vi d\u00e5 vi beundrade oss sj\u00e4lva. \u201dF\u00e5r se nu om de inte kommer utfarandes och tror att vi \u00e4r finskor, s\u00e5 ni f\u00e5 si\u201d sade Kajsas Alvina, nuvarande Alvina Br\u00e4nn. \u201dJa\u201d, sa Pelas-Manda, \u201dvi ska dra ner hassdukan i \u00f6gon, si di it sir oss\u201d.<\/p>\n

Som vi kom utanf\u00f6r Mattsons bageri i Storkullas lillstugon, s\u00e5 kom det utrusande en hel hop pojkar. Tumlande om varann p\u00e5 sina peder ut p\u00e5 v\u00e4gen. \u201dSi hur brottom de har\u201d utbrast en av oss. S\u00e5 kom d\u00e5 Mattas-Viktor f\u00f6rst, v\u00e4nder p\u00e5 huvudet. \u201dVa, var det ni som for f\u00f6rbi\u201d? Allm\u00e4nt jubel. \u201dVi trodd e va finskor\u201d.<\/p>\n

\u201dDuger vi?\u201d S\u00e5 v\u00e4nde de och det skrattades av b\u00e4gge parterna. Pojkarna in igen till Mattsons bageri och vi till v\u00e5rt f\u00f6r att kl\u00e4 av oss kl\u00e4derna.<\/p>\n

De f\u00f6rsta som \u00e5kte velociped av flickorna var Stellarinas Betty och Gr\u00f6ndahlas Manda. De \u00e5kte \u00e4nda upp till Kvevlax en g\u00e5ng och skulle precis ha k\u00f6rt ihj\u00e4l sig. Det fanns ju inga frinav p\u00e5 de velocipederna. Men folk stod i alla f\u00f6nster och tittade.<\/p>\n

Vad \u00e4r det som l\u00e5ter puh puh och luktar illa, fr\u00e5gade Nylund en g\u00e5ng. Det \u00e4r bilen, sa han oss och log. Utanf\u00f6r Majbo k\u00f6rde jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i bil. En lastbil stod p\u00e5 v\u00e4gen utanf\u00f6r, alla ut! \u00c4garna klev stolta ut ur bilen. \u201dVill ni \u00e5ka flickor\u201d fr\u00e5gade Krook Erland. En n\u00e5gra, par 3 v\u00e5gade kliva p\u00e5, s\u00e5 bar det av. \u201dH\u00e5ll i er, s\u00e5 ni inte flyger av, nu g\u00e5r det h\u00e5rt\u201d, sa Erland. H\u00e5ret stod p\u00e5 \u00e4nda och lurviga blev vi. \u00c4nda ner till Erikas k\u00f6rde vi och s\u00e5 tillbaka.<\/p>\n

\u201dVar det roligt?\u201d fr\u00e5gade de andra. \u201dJa, men det gick f\u00f6r h\u00e5rt\u201d svarade vi.<\/p>\n

En rolig g\u00e5ng var d\u00e5 Frivelas-Manda , Hulda, jag och Hindrikas-Hulda, tapetserade scenen. Den blev alltid s\u00e5 trasig av alla kl\u00e5fingrade sm\u00e5pojkar. Pojkarna trilskades den g\u00e5ngen, men nog hinner vi laga, sade Frivelas-Manda. S\u00e5 blev det en rolig kv\u00e4ll med klisterkokning och tapetsering och till sist n\u00e4r vi blev d\u00f6dligt hungriga, s\u00e5 gick vi in till Sebas-Selma och tiggde potatis och fl\u00e4sk. Det \u00e5t vi och drack kaffe som kokades i lokalspiseln.<\/p>\n

S\u00e5 begynte sporten. Inga oegentligheter f\u00f6rekom just. En glad tid var det. Som nu h\u00e5ller ungdomar till med roliga p\u00e5hitt, oppsittor och utf\u00e4rder. M\u00e5nga glada utf\u00e4rder i det gr\u00f6na hade vi. Aldrig hade vi fester p\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llarna, d\u00e5 f\u00f6ll sabbaten in sade v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar. D\u00e5 var vi flickor hemma och v\u00e4ntade p\u00e5 v\u00e5ra pojkar. Som gick och t\u00e4nkte p\u00e5 sina flickor hela veckan. P\u00e5 s\u00f6ndagskv\u00e4llarna d\u00e5 var det trevligt, d\u00e5 hade man roligt i alla byar.<\/p>\n

L\u00e4rarinnan Ahlskog ledde en utm\u00e4rkt nykterhetsf\u00f6rening i byn. Undan f\u00f6r undan g\u00e5r tiden \u00f6ver v\u00e5rt vackra, lilla Dagsmark. Olika seder och bruk. Nu g\u00e5r alla kl\u00e4dda i sn\u00e4vkl\u00e4der. Nu \u00e4r en annan tid, som vi ungdomar b\u00f6r minnas senare och v\u00e5rda minnena.<\/p>\n

Upp ungdom, f\u00f6r all sk\u00f6nt i livet. Hata vad osk\u00f6nt \u00e4r!<\/h6>\n
G\u00f6r ej din n\u00e4sta illa, fast\u00e4n v\u00e5rt liv har besv\u00e4r.<\/h6>\n
V\u00e5rda troget ditt livs m\u00e5l. K\u00e4mpa ditt kall till slut!<\/h6>\n
Str\u00f6 m\u00e5nga rosor p\u00e5 v\u00e4gen. Snart har du verkat ut.<\/h6>\n
L\u00e5t Kristi k\u00e4rlek brinna. Jaga det onda p\u00e5 flykt.<\/h6>\n
Vill du ditt livsm\u00e5l vinna, G\u00f6r din goda plikt.<\/h6>\n
H\u00f6j uti gl\u00e4djens toner, sj\u00e4lens f\u00f6rborgade flykt,<\/h6>\n
upp till de h\u00f6gre zoner, d\u00e4r vi skall bo en g\u00e5ng.<\/h6>\n

 <\/p>\n

L\u00e5t v\u00e5ra tankar denna minnesrika dag av oss alla fara \u00f6ver den vida oceanen, \u00f6ver till v\u00e5ra Dagsmark br\u00f6der och systrar, som \u00e4r d\u00e4r. Hur g\u00e4rna skulle de ej vara h\u00e4r hos oss. De t\u00e4nker ju p\u00e5 oss, har vi erfarit av deras g\u00e5vor och paket, och f\u00f6rfr\u00e5gningar om oss en och var och deras h\u00e4lsningar till oss h\u00e4r hemma. Vi borde s\u00e4nda dem en gemensam h\u00e4lsning genom Finska Amerikanaren fr\u00e5n detta 50-\u00e5rs m\u00f6te i Dagsmark.<\/p>\n

De flesta av dem \u00e4r d\u00e4r och k\u00e4mpar i bildningsarbeten och Runebergsorden. Hade de vetat. Hade vi s\u00e4kert f\u00e5tt en k\u00e4r h\u00e4lsning d\u00e4rifr\u00e5n dem hit till oss, om de f\u00f6rm\u00e5tt samla tillhopa, sina p\u00e5 skilda platser spridda namn.<\/p>\n

Men varf\u00f6r ej s\u00e4nda dem fr\u00e5n oss alla en gemensam h\u00e4lsning? Deras unga s\u00f6ner tycks ha f\u00e5tt komma hem tillbaks fr\u00e5n deras krig, skriver de. H\u00e4r \u00e4r Lillstu-Frans och hans syster Hulda, Haga-Sigfrid,\u00a0 Anna Sofia, Ida, Torp-Viktor. Karl Henrik och Erland, Pelas-Otto, Koll Henrikas Viktor, K\u00e5nstonas-Manda, St\u00e5l-Erland, Alvina, Tresk-Kalleas-Selma, Klemets Manda, Rebeck Viktor och Alvina, Nystr\u00f6mas Celia och Anselm, Pelas-Viktoras Frans och Johannes som nu \u00e4r d\u00f6d. Brobergas Hulda, Lillkull Hulda, \u00c5bbas flickor. Jo, m\u00e5nga andra som nu framkommer ur minnet. L\u00e5tom oss minnas dem. L\u00e5t oss \u00e4lska varandra\u201d K\u00e4rleken \u00e4r varm som den v\u00e4rmande brasan p\u00e5 hemmets h\u00e4rd.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I ett kuvert p\u00e5 folkskolans vind, fanns det p\u00e5 flera papper nedtecknat ett tal som Selma Gr\u00f6ndahl s\u00e4kerligen h\u00e5llit p\u00e5 ungdomsf\u00f6reningens 50-\u00e5rs fest. Vissa meningar var otydligt skrivna men efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga har jag tytt texterna s\u00e5 h\u00e4r: Det var Forts\u00e4tt l\u00e4sa Minnen, minnen.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7496,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-9957","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9957","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=9957"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9957\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":17118,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9957\/revisions\/17118"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=9957"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}