{"id":980,"date":"2016-10-10T21:05:28","date_gmt":"2016-10-10T19:05:28","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=980"},"modified":"2026-05-07T23:28:24","modified_gmt":"2026-05-07T20:28:24","slug":"pelas-viktoras-pa-korsbackvagen-28","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=980","title":{"rendered":"Viktor Lillkulls g\u00e5rd p\u00e5 Korsb\u00e4ckv\u00e4gen 28"},"content":{"rendered":"
\"\"
Den h\u00e4r g\u00e5rden n\u00e4ra Lillbron byggdes \u00e5r 1955 av Johannes och Vera Martin. De rev d\u00e5 ned den gamla g\u00e5rden, som hade st\u00e5tt p\u00e5 det st\u00f6rsta hemmanet i Dagsmark. Vera (1919-1986) var dotter till ”Holmbergas Kalle”, allts\u00e5 Karl L\u00f6fgren och Adelina och hon var f\u00f6rsta g\u00e5ngen gift med Ragnar Lillsj\u00f6\u00a0 (1921-1979) fr\u00e5n Korsb\u00e4ck. Med honom fick hon sonen Boris Lillsj\u00f6 (1941-2022). Efter skilsm\u00e4ssan gifte hon om sig \u00e5r 1948 med Johannes Martin (f\u00f6dd i V\u00f6r\u00e5 1917-1979). G\u00e5rden fotograferad fr\u00e5n b\u00f6nhusets grind \u00e5r 2003.<\/figcaption><\/figure>\n
Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2014 och sedan har den uppdaterats flera g\u00e5nger. Historiken \u00e4r gjord med hj\u00e4lp av:<\/span><\/h6>\n
-Inga-Lill Sandstr\u00f6m, vars far Arvid var kusin till Viktor.<\/span><\/h6>\n
-Ann-Britt Lillkull, vars far Arvid var kusin till Viktor.<\/span><\/h6>\n
-Frank Kenneth Lind fr\u00e5n U.S.A som \u00e4r barnbarn till Viktor.<\/span><\/h6>\n
-Marcia Feinberg fr\u00e5n U.S.A som \u00e4r barnbarnsbarn till Viktor.<\/span><\/h6>\n
-Inga-Lills sl\u00e4ktutredning i sin helhet hittar du om du klickar h\u00e4r<\/strong><\/u><\/a>.\u00a0<\/strong><\/span><\/h6>\n

 <\/p>\n

Gamla g\u00e5rdens historia.<\/strong><\/h4>\n
\"P\u00e5
P\u00e5 det h\u00e4r fotot taget av Viktor Nylund \u00e5r 1913 \u201dPelas Viktors\u201d familj, fr.v. Frans, Johannes, Amanda, hustrun Kajs med Elna i famnen, Maria, Selma och Leonard. Viktor Lillkull sj\u00e4lv hade emigrerat till Amerika n\u00e5gra \u00e5r innan. S\u00e4kerligen var det meningen att Frans skulle ha detta foto av familjen med sig f\u00f6r att visa \u00e5t sin far om han skulle tr\u00e4ffa honom i Amerika. Men det gjorde han ju inte och det gjorde inte n\u00e5gon annan heller.<\/figcaption><\/figure>\n

Den h\u00e4r st\u00e5tliga g\u00e5rden i bakgrunden byggdes i slutet av 1700-talet av bonden Lars Larsson Lillkull<\/strong> (1729-1801) som var m\u00e5g p\u00e5 Lillkull hemman. Lars Larsson var husbonde och \u00e4gare till halva Lillkull hemman 1753-1801. Fr\u00e5n f\u00f6rsta giftet med Brita Pehrsdotter Lillkull (1726-1756) fick han dottern Maria Larsdotter (1754-1809). Namnet ”Pelas” kommer troligen fr\u00e5n Britas far Pehr Isaksson Lillkull(1688-1779). Efter Britas d\u00f6d gifte Lars Larsson om sig med soldatdottern Lisa Mattsdotter Strandman (1734-1801) och fick med henne \u00e5tminstone 6 barn.<\/p>\n

F\u00f6rsta \u00e4garen Lars Larsson Lillkull.<\/strong><\/h4>\n

Det \u00e4r mycket troligt att det var Lars Larsson Lillkull som med familjen flyttade fr\u00e5n Stor\u00e5krin i byn till A-sidon och byggde g\u00e5rden vid Lillbron i slutet p\u00e5 1700-talet i samband med f\u00f6rsta storskiftet. Det \u00e4r ocks\u00e5 m\u00f6jligt att sl\u00e4kten Lillkull f\u00f6rst flyttade till den s\u00e5 kallade Midsommarsl\u00e4ton, allts\u00e5 till det st\u00e4lle vi i dag kallar f\u00f6r Westeras.<\/a><\/p>\n

I Lappfj\u00e4rds historias f\u00f6rsta del st\u00e5r det att \u201cden 6 juni 1801 nedbrann genom v\u00e5deld man- och ladug\u00e5rdshus f\u00f6r bonden Johan Larsson Lillkull i Dagsmark. Skadan v\u00e4rderades till 211 riksdaler. H\u00e4radsr\u00e4tten utd\u00f6mde vid h\u00f6sttinget brandstod till det v\u00e4rderade beloppet\u201d. F\u00f6r n\u00e4rvarande \u00e4r det oklart om den nedbrunna g\u00e5rden fanns i Byin eller p\u00e5 A-sidon eller m\u00f6jligtvis p\u00e5 Brobackan.<\/p>\n

Andra \u00e4garen Johan Larsson Lillkull.<\/strong><\/h4>\n

\u00c4ldsta sonen Johan Larsson<\/strong> (1760-1816) och gift med n\u00e4mndemannadottern Anna Eriksdotter Korsb\u00e4ck(1761-1843) \u00f6vertog hemmanet och var bonde p\u00e5 Lillkull \u00e5ren 1801-1816. De fick 5 barn och flera av dessa blev vuxna och fick ocks\u00e5 egna barn.<\/p>\n

Johan Larsson hade f\u00f6r \u00f6vrigt en bror Erik, som kallades f\u00f6r \u201cPelas Erk\u201d (1764-1796). Erik gifte sig i december 1795 med Elisabeth \u201cLisa\u201d Korsb\u00e4ck (1773-1865) men han drunknade den 5 april 1796 vid en s\u00e4lf\u00e5ngst endast 4 m\u00e5nader efter br\u00f6llopet. Efter Eriks d\u00f6d 1796 gifte Lisa om sig med torparen Anders Stenberg fr\u00e5n Sideby (1772-1827). Kroppen efter \u201cPelas Erk \u00e5p isin\u201d \u00e5terfanns ej, men det var tacks\u00e4gelse i kyrkan 22 maj 1796.<\/p>\n

Tredje \u00e4garen Erik Johansson Lillkull.<\/strong><\/h4>\n

Efter Johan Larssons d\u00f6d 1816 \u00f6vergick hemmanet till sonen Erik Johansson <\/strong>(1788-1825). Johan Larsson hade f\u00f6re sin d\u00f6d skrivit hemmanet \u00e5t \u00e4ldsta sonen Erik och sj\u00e4lv v\u00e4rderat det till 84 silverrubel och 32 kopek. Hemmanet bestod d\u00e5 av 5\/24 dels mantal av Lillkull skattehemman nr. 5. I areal utgjorde hemmanet omkring 400 hektar skog och mark. Dit h\u00f6rde st\u00f6rsta delen av A-sidon samt skog p\u00e5 Berg\u00e5sen och Drag\u00e5sen. Eriks hustru Greta Karlsdotter (1785-1856) var barnbarnsbarn till Pehr Isaksson Lillkull (1688-1779) och genom henne blev de efterkommande \u201driktiga\u201d Pelas\u00e4ttlingar.<\/p>\n

Erik Johansson Lillkull f. 1788 dog i slag \u00e5r 1825 endast 36 \u00e5r gammal, men de hann f\u00e5 tv\u00e5 s\u00f6ner och tv\u00e5 d\u00f6ttrar.<\/p>\n

Efter hans d\u00f6d f\u00f6restod \u00e4nkan Greta Carlsdotter hemmanet tills s\u00f6nerna Johan f. 1808 och Erik Henrik f.1814 blivit myndiga.<\/p>\n

Hemmanet delades mellan s\u00f6nerna Johan Eriksson och Erik Henrik Eriksson.<\/strong><\/h4>\n

Det 400 hektar stora hemmanet delades mellan s\u00f6nerna s\u00e5 att Johan Eriksson Lillkull<\/strong> \u00f6vertog hemg\u00e5rden vid Lillbron och Erik Henrik byggde ny g\u00e5rd l\u00e4ngre s\u00f6derut vid \u201cNer Pelas\u201d p\u00e5 nuvarande Sunnantillv\u00e4gen 59, allts\u00e5 den g\u00e5rd som vi minns som Karl Lillkulls barndomshem. Men Erik Henrik gifte sig sedan till P\u00e4rus och flyttade senare dit och hans g\u00e5rd och hemmansdel \u00f6vertogs d\u00e5 av systern Anna Lena (1821-1872) \u00a0gift med Matts Bj\u00f6rses (1818-1880) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

(Vill du l\u00e4sa mera om denna andra gren av sl\u00e4kten Lillkull, s\u00e5 klicka h\u00e4r<\/u><\/strong>)<\/a><\/p>\n

\"Den
G\u00e5rden p\u00e5 Sunnantillv\u00e4gen 59 byggdes av Erik Henrik Lillkull men \u00f6vertogs av systern Anna Lena och hennes man Matts, som var f\u00f6dd i Lappfj\u00e4rd. G\u00e5rden \u00f6vertogs sedan av deras son \u201dPelas Josip\u201d Josef Lillkull (1851-1917) och sedan av Josefs son \u201dPelas J\u00e5han\u201d Johan Lillkull (1884-1957) och sedan av \u201dPelas Kal\u201d Karl Lillkull (1923-1997).<\/figcaption><\/figure>\n

Fj\u00e4rde \u00e4garen Johan Eriksson Lillkull.<\/strong><\/h4>\n

Johan Eriksson Lillkull, som i folkmun kallades f\u00f6r \u201dPelas G\u00e5bbin\u201d (1808-1893) som blev bonde vid Lillbron fick i sitt f\u00f6rsta \u00e4ktenskap med Maja Greta Klemets (1805-1870) m\u00e5nga barn men endast dottern Maja Lena (1840-1913) levde till vuxen \u00e5lder.<\/p>\n

Johan och Maja Greta hade \u00e4ven en fosterdotter som hette Kristina Vilhelmina Esaiasdotter Korsb\u00e4ck f.1843. Denna Kristina gifte sig sedan med Josef Gustavsson Lillkull<\/a> och de fick bland annat barnen Vilhelmina, gift med Karl Blomkvist<\/a> och Sofia som gifte sig med Erik Johan Ekberg<\/a>.<\/p>\n

Femte \u00e4garen Maja Lena Johansdotter Lillkull.<\/strong><\/h4>\n

Det var dottern Maja Lena Johansdotter Lillkull<\/strong> och hennes man Reinhold<\/strong> Henriksson Str\u00f6mberg (1833-1913) som blev b\u00f6nder p\u00e5 hemmanet d\u00e5 fadern Johan tog sytning \u00e5r 1870. Reinhold var f\u00f6dd i Dagsmark n\u00e5gonstans mellan Kiaskroken och Sebasbackan, son till skr\u00e4ddaren Henrik Mickelsson Korsb\u00e4ck el. Finne och till Cajsa Finne. Reinhold var bror till Josef Str\u00f6mberg, f.1831, som sedan fick en son som hette Josef d.\u00e4, f. 1854 som blev far till \u201cLillt\u201d Josef Str\u00f6mberg d.y. f. 1883 och till Erik Anders Broberg.<\/p>\n

Reinhold var k\u00e4nd som en duktig bonde, som p\u00e5 flera omr\u00e5den gjorde goda framsteg inom lantbruket. Inf\u00f6r lantbruksutst\u00e4llningen i Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1938 s\u00e5 skrev h\u00e4stkarlen John Spolander i Syd-\u00d6sterbotten att Reinhold Pellas fr\u00e5n Dagsmark var en f\u00f6reg\u00e5ngare som redan f\u00f6r 50 \u00e5r sedan sysslade med h\u00e4stavel. Han hade d\u00e5 ink\u00f6pt en svart avelshingst som hade flera goda avkommor. Avkommorna s\u00e5ldes f\u00f6r det mesta till Stockholm och svenska uppk\u00f6pare reste runt i nejden f\u00f6r att s\u00f6ka efter sommarf\u00f6len.<\/p>\n

Av Maja Lenas och Reinholds barn levde s\u00f6nerna Josef Henrik f. 1865 och Johan Viktor<\/u> f. 1868 till vuxen \u00e5lder.<\/p>\n

Den \u00e4ldre sonen Josef Henrik emigrerade via Sverige till Amerika \u00e5r 1887 och slog sig ner i norra Kalifornien. Han verkade d\u00e4r som timmerman, ranch\u00e4gare, guldgr\u00e4vare och uppfinnare. Han dog ogift och barnl\u00f6s i december 1932. (L\u00e4s mera om Josef i hans egen historik, rulla ned denna sida n\u00e4stan till slutet).<\/p>\n

D\u00e5 \u201dPelas G\u00e5bbin\u201d Johan Eriksson Lillkull f.1808 blivit \u00e4nkling och sytningsman gifte han om sig med \u00e4nkan Greta Sofia Isaksdotter Teir eller Hammarberg (1833-1913). I det \u00e4ktenskapet f\u00f6ddes d\u00f6ttrarna Sofia Vilhelmina (1874-1955) och Anna Kajsa (1876-1958). Greta Sofia hade \u00e4ven med sig till boet s\u00f6nerna fr\u00e5n sitt f\u00f6rsta \u00e4ktenskap: Johan Henrik f. 1861 och Josef f. 1862.<\/p>\n

Vill du l\u00e4sa mera om Mina och Ana-Kajs, som kallades f\u00f6r \u201cG\u00e5bbinas fleckor\u201d klicka h\u00e4r.<\/u><\/a><\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 detta foto fr\u00e5n 1910-talet syns den stora huvudbyggnaden mitt i bild. Husgaveln som syns \u00e4r sytningsstugan, den som flyttades \u00f6ver v\u00e4gen och som fortfarande st\u00e5r kvar. Foto: Viktor Nylund.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
P\u00e5 denna bild fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1930-talet ser vi den nya stenbron \u00f6ver Lill\u00e5n och i bakgrunden syns den stora bondg\u00e5rden bra. H\u00e4r ser vi ocks\u00e5 att sytningsstugan flyttats \u00f6ver v\u00e4gen till den plats d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
Viktor Lillkull eller \u201dPelas Viktor\u201d som han kallades i folkmun.<\/figcaption><\/figure>\n

Sj\u00e4tte \u00e4garen Viktor Reinholdsson Lillkull.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1896, den 19 november<\/strong> s\u00e5lde \u201dPelas Majlen och Reenh\u00e5lt\u201d , allts\u00e5 Maja Lena och Reinhold Lillkullhemmanet p\u00e5 5\/48 mtl f\u00f6r 2 500 mark, plus livstids sytning \u00e5t den yngre sonen Johan Viktor Lillkull<\/strong>, som kallades \u201dPelas Viktor\u201d. Lagfart p\u00e5 hemmanet fick han f\u00f6rst 18 november 1898. Viktor var gift med Katarina (Kajs) Eriks fr\u00e5n Tj\u00f6ck (1866-1958). De fick 11 barn av vilka 7 levde till vuxen \u00e5lder:<\/p>\n

-Viktor Leonard<\/u><\/strong> (1895-1961). For till Amerika men \u00e5terkom till Dagsmark n\u00e4r han blev sjuk. Han bodde sedan i Dagsmark hos sin syster Selma och hennes man Evert Storkull.<\/a><\/h6>\n
– Frans<\/u><\/strong> Severin (1896-1953). Till Amerika 1913. Tog i Amerika namnet Frank Lind. Gift med Signe fr\u00e5n Sverige. En son Frank Kennet lever i Amerika.<\/h6>\n
– Maria<\/u><\/strong> Irene (1897-1976). Gift med Erland Granberg i Korsb\u00e4ck men bodde sedan i \u201dK\u00e5rk\u201d Viktor Eklunds g\u00e5rd<\/a> i korsningen till Korsb\u00e4ck.<\/h6>\n
– Amanda<\/u><\/strong> Josefina (1899-1986). Gift med Frans Lillsj\u00f6, antog senare namnet L\u00f6vdal och bodde p\u00e5 By\u00e5sv\u00e4gen.<\/a><\/h6>\n
– Selma<\/u><\/strong> Johanna (1902-1969). Gift med Evert Storkull och bodde i Pelas lillstuga som \u00e5r 1920 flyttades \u00f6ver v\u00e4gen, d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r.<\/h6>\n
– Johannes<\/strong> <\/u>(1905-1946). Till Amerika och tog d\u00e4r namnet Lind. Gift med Helga fr\u00e5n Sverige, barnl\u00f6sa.<\/h6>\n
– Elna<\/u><\/strong> Olivia (1909-1985). Gift med Anselm Lillkull och bodde sedan p\u00e5 Sunnantillv\u00e4gen 97.<\/a><\/h6>\n

 <\/p>\n

Storbonden och aff\u00e4rsmannen \u201dPelas Viktor\u201d.<\/strong><\/h3>\n

Lillkulls hela sl\u00e4kt hittar du om du klickar H\u00c4R<\/u><\/strong><\/a>, Viktor finns i tabell 150.<\/p>\n

I Vasabladet 23.8.1890 finns Viktor Lillkull upptagen som en av tv\u00e5 dagsmarkpojkar som vid lottdragningen hade blivit uttagen till milit\u00e4rtj\u00e4nstg\u00f6ring f\u00f6r en tid av 2 \u00e5r. Tj\u00e4nstg\u00f6ringen b\u00f6rjade i november samma \u00e5r, troligtvis vid skarpskyttebataljonen i Vasa och i november 1892 blev han \u00f6verf\u00f6rd till reserven och kunde \u00e5terv\u00e4nda f\u00f6r att bli bonde. Trots att Finland den tiden h\u00f6rde till Ryssland, s\u00e5 tj\u00e4nstgjorde Viktor, liksom alla andra i den finska milit\u00e4ren.<\/p>\n

Det var inget litet hemman som ”Pelas Viktor \u00e5 Kajs” tog \u00f6ver 1893 efter Viktors mor Maja Lena och Reinhold. Totala arealen var 200 hektar med m\u00e5nga kor och till och med ett eget mejeri. Hela hemmanet var bel\u00e4get p\u00e5 A-sidon och det str\u00e4ckte sig fr\u00e5n Kvarn\u00e5 till Bymossen, och fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds \u00e5 fram till Berg\u00e5sen. Han hade m\u00e5nga dr\u00e4ngar och pigor f\u00f6r att sk\u00f6ta om djuren och det stora hemmanet. Kring sekelskiftet fanns det \u00e5tminstone fem torp under hemmanet.<\/p>\n

\u00c5r 1896 byggde han ett mejeri och i februari 1897 registrerade han firmanamnet ”J. V. Lillkull, mejerir\u00f6relse”. Enbart i mejeriet hade han som mest 17 pigor som skulle dra separatorerna. Viktors mejeri var s\u00e5 stort att det blev omskrivet i tidningen Svenska \u00d6sterbotten i Gamlakarleby i juni 1897. Tidningen noterade att mejerikonsulent Arvid Rosenberg under 3 dagar i slutet av m\u00e5naden skulle ge handledning \u00e5t Viktor i mejerisk\u00f6tsel. Enligt Kristinestads Tidning s\u00e5 skulle samme Rosenberg i mitten av november 1897 komma till Lillkulls f\u00f6r att uppg\u00f6ra stadgar f\u00f6r ett andelsmejeri.<\/p>\n

Viktor var aktiv inom det mesta, han var till och med en av grundarna till Dagsmark Ungdomsf\u00f6rening tillsammans med eldsj\u00e4len J.J. Wadstr\u00f6m. Han var s\u00e4kert social och v\u00e4ltalig f\u00f6r i en UF-historik st\u00e5r det att det var Viktor som brukade h\u00e5lla h\u00e4lsningstal. I samma historik st\u00e5r det ocks\u00e5 s\u00e5 h\u00e4r om Viktor:<\/p>\n

\u201dMen en g\u00e5ng f\u00f6rorsakade han f\u00f6reningen f\u00f6rtret. Man hade arrangerat en fest f\u00f6r allm\u00e4nheten och \u00e4mnade taga intr\u00e4desavgift, 25 p f\u00f6r att f\u00e5 n\u00f6dig kassa. Men \u201dPelas-Viktor\u201d \u00f6ppnade d\u00f6rrarna p\u00e5 vid gavel och sl\u00e4ppte in alla utan avgift. Och mycket folk hade samlats den g\u00e5ngen.<\/em>\u201d<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Dagsmark folkskola startade sin verksamhet som den f\u00f6rsta i hela Lappfj\u00e4rds kommun \u00e5r 1878 s\u00e5 var Viktor och hans bror Josef de f\u00f6rsta elever som skrevs in. Skolan var ju frivillig fram till \u00e5r 1926 i detta distrikt men tydligen ans\u00e5g pappa Reinhold att barnen skulle g\u00e5 i skola nu n\u00e4r m\u00f6jligheten fanns. \u00c5r 1900 d\u00e5 Viktor var direktionsordf\u00f6rande f\u00f6r folkskolan s\u00e5 donerade han 100 mark till en fond. Avkastningen skulle ges \u00e5t vissa elever, bland annat hans egen son Leonard fick bokstipendium av fonden.<\/p>\n

Men s\u00e5 slog \u00a0sig Viktor p\u00e5 aff\u00e4rer och de var inte alltid s\u00e5 lyckade. Han handlade bland annat med virke som flottades i \u00e5n och d\u00e4r f\u00f6rlorade han en g\u00e5ng en stor m\u00e4ngd stockar d\u00e5 n\u00e5gon nedanf\u00f6r J\u00f6ranas med flit \u00f6ppnade grimorna och sl\u00e4ppte iv\u00e4g stockarna. Han gjorde ocks\u00e5 aff\u00e4rer med Axel Lilltr\u00e4sk fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och m\u00f6jligtvis s\u00e5 l\u00e5nade han ocks\u00e5 pengar av Axel f\u00f6r att finansiera verksamheten. Viktor l\u00e5nade ocks\u00e5 pengar av andra, till exempel f\u00f6re julen 1905 l\u00e5nade han 6 000 mark av bonden Karl Eriksson Utter i Uttermossa.<\/p>\n

\u00c5r 1908<\/strong> hade Viktor hamnat i skuld till handlanden Axel Lilltr\u00e4sk och en skuldsedel p\u00e5 7 280 mark skrevs och denna intecknade Axel i Viktors hemman.<\/p>\n

\u00c5r 1910, den 1 november<\/strong> skrev Viktor Lillkull en fullmakt \u00e5t hustrun Katarina, d\u00e4r han befullm\u00e4ktigade henne att uppg\u00f6ra k\u00f6p och f\u00f6rs\u00e4ljning och i \u00f6vrigt bevaka Viktors r\u00e4ttigheter, till och med i domstol. Samma dag l\u00e5nade Viktor 2 127 mark av Axel Lilltr\u00e4sk. Efter detta emigrerade Viktor till Amerika dit han anl\u00e4nde redan den 20 november 1910. Han kom inte tillbaka och det \u00e4r oklart var han riktigt bodde och n\u00e4r han dog. Efter att \u201dPelas Viktor\u201d rest iv\u00e4g till Amerika s\u00e5 var familjen s\u00e5 att s\u00e4ga p\u00e5 bar backe.<\/p>\n

\"\"
Avskrift av den fullmakt som Viktor skrev \u00e5t hustrun Katarina just f\u00f6re sin avf\u00e4rd till Amerika i november 1910.<\/figcaption><\/figure>\n
\"I
I november 1910 anl\u00e4nde Viktor eller Johan W. som han kallade sig till Amerika och i dokumentet st\u00e5r det att han skall till Seattle d\u00e4r Henrik Lillsj\u00f6 bor. Det st\u00e5r att han har betalat resan sj\u00e4lv och att han har 25 dollar p\u00e5 fickan. Han \u00e4r 6 fot l\u00e5ng, ca 180 cm och att han \u00e4r arbetare.<\/figcaption><\/figure>\n

Han skrev n\u00e5gra brev hem, bland annat \u00e5r 1911 skickade han hem pengar och i brevet skriver han att hela familjen nog skulle ha det mycket b\u00e4ttre i det rika Amerika \u00e4n i Finland med sina m\u00f6rka och l\u00e5nga vintrar. I Amerika kan korna g\u00e5 utomhus och beta n\u00e4stan hela \u00e5ret. Han till och med f\u00f6reslog att de skulle k\u00f6pa ett hemman p\u00e5 50 tunnland och han trodde att de nog skulle trivas d\u00e4r.<\/p>\n

\"Pelas-Kajs
Pelas Kajs p\u00e5 \u00e4ldre dagar n\u00e4ra Lill\u00e5n.<\/figcaption><\/figure>\n

Det har l\u00e4nge varit oklart vad han arbetade med i Amerika men i en tidningsartikel fr\u00e5n februari 1913 s\u00e5 st\u00e5r det att han varit med och byggt en kyrka i Seattle och att han sedan arbetade med att bygga en j\u00e4rnv\u00e4gsbro. S\u00e5 h\u00e4r skrev Viktor i brevet som publicerades i tidningen Syd-\u00d6sterbotten:<\/p>\n

Brev fr\u00e5n Amerika.<\/strong><\/span><\/h3>\n

(F\u00f6r \u201dSyd-\u00d6sterbotten\u201d.)<\/span><\/p>\n

Jag vill i korthet s\u00e4nda er tidning n\u00e5gra rader fr\u00e5n landet i v\u00e4ster, jag har f\u00f6r det mesta varit i staden Seattle (Washington state) d\u00e4r svenskfinska landsm\u00e4n \u00e4r till n\u00e5gra hundra bosatta och bildat en svensk-finsk luthersk f\u00f6rsamling med en ny uppf\u00f6rd vacker kyrka av tr\u00e4. D\u00e4r har jag arbetat med olika grovarbeten vilka st\u00e5tt att f\u00e5, ty nykomlingar kan inte t\u00e4vla med de vana arbetarna h\u00e4r. <\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Arbetsmetoderna \u00e4r helt andra \u00e4n i Finland och man har mycket att se och l\u00e4ra, arbetsdagen \u00e4r i st\u00e4derna 8 timmar och i skogs- och j\u00e4rnv\u00e4gskampen 10.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Tiderna \u00e4r inte att klaga \u00f6ver, d\u00e5 tillf\u00e4lle till arbete nog finns i synnerhet sommartid. H\u00e4r bedrivs arbetena med st\u00f6rre kraft och energi \u00e4n i Finland, en\u00e4r det finns \u00f6verfl\u00f6d p\u00e5 maskin- och m\u00e4nniskokraft. Skulle arbetsmetoderna p\u00e5 de olika omr\u00e5dena kunna inr\u00e4ttas efter Amerikanskt m\u00f6nster, s\u00e5 vore v\u00e5rt land ett gott framtidsland. Jordens uppodling p\u00e5 ett avverkat skogsland drar i Finland dryga odlingskostnader och avskr\u00e4cker d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ngen mindre bemedlad man att b\u00f6rja med nyodling. H\u00e4r i landet blir stubblandsodling en tredjedel billigare till f\u00f6ljd av de goda redskap som h\u00e4r begagnas f\u00f6r stubbarnas uppdragning ur jorden och dessas sammanf\u00f6ring i h\u00f6gar.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

\u00c4ven p\u00e5 andra omr\u00e5den, i synnerhet det merkantila \u00e4r amerikanen ett formligt geni. G\u00e5 blott en afton utefter en med str\u00e5lande elektriskt ljus belyst aff\u00e4rsgata och man m\u00e5ste f\u00f6rundra sig \u00f6ver att allt, som st\u00e5r till salu, \u00e4r s\u00e5 v\u00e4l placerat och s\u00e5 att s\u00e4ga annonserar sig sj\u00e4lv f\u00f6r k\u00f6paren samt sedan l\u00e4mpligen annonseras i tidningarna.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Jag tror nog att v\u00e5ra landsm\u00e4n som vistats h\u00e4r n\u00e5gon tid och tagit intryck av f\u00f6rh\u00e5llandena h\u00e4r, kunde hemf\u00f6ra m\u00e5nga goda och nyttiga id\u00e9er som skulle bli till nytta f\u00f6r v\u00e5rt fosterland, samt p\u00e5skynda dess utveckling f\u00f6rutsatt att de till\u00e4mpas p\u00e5 ett r\u00e4tt s\u00e4tt. En resa hit till Amerika kan s\u00e5lunda bli till stor nytta f\u00f6r den enskilda s\u00e5v\u00e4l som f\u00f6r samh\u00e4llet.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Jag arbetar nu i en j\u00e4rnv\u00e4gskamp, d\u00e4r det byggs en bro av st\u00e5l och kaskrit (allts\u00e5 betong), vilket begagnas i stor utstr\u00e4ckning h\u00e4r i landet b\u00e5de f\u00f6r hus och broar.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Det skulle noga vara ett och annat \u00e4nnu att ber\u00e4tta h\u00e4rifr\u00e5n men brevet blir v\u00e4l f\u00f6r l\u00e5ngt s\u00e5 jag slutar med en v\u00e4nlig h\u00e4lsning till \u201dSyd-\u00d6sterbottens\u201d l\u00e4sare och dess redaktion.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Viktor Lillkull<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

I ett brev \u00e5t n\u00e5gon av d\u00f6ttrarna skriver han \u201datt hans bror Josef Henrik nog vill att jag ska komma till honom i Kalifornien, d\u00e4r han \u00e4r, blott hans guldmina b\u00f6rjar b\u00e4ra sig”. F\u00f6rh\u00e5llandena var s\u00e4kert sv\u00e5ra \u201dover there\u201d f\u00f6r s\u00e5 h\u00e4r skrev han i brevet: \u201dHade ej Gud varit min tr\u00f6st hade jag varit f\u00f6rg\u00e5ngen i allt el\u00e4nde men han ger mig ny kraft\u201d. P\u00e5 samma g\u00e5ng tackar han f\u00f6r de brev som pojkarna skrivit \u00e5t honom.<\/p>\n

\u00c5r 1913 i februari<\/strong> skrev Viktor hem till sin familj att han t\u00e4nker bege sig till Canada och att de inte skall skriva \u00e5t honom, eftersom han inte har n\u00e5gon adress.<\/p>\n

\u00c5r 1913<\/strong> reste sonen Frans i v\u00e4g till Amerika och 1916 f\u00f6ljde brodern Leonard efter f\u00f6r att s\u00f6ka upp Viktor och senare for ocks\u00e5 den sista sonen Johannes. Frans och Johannes blev kvar i Amerika medan Leonard skickades hem d\u00e5 han blev sjuk. Han bodde resten av sitt liv hos sin syster Selma Storkull. Trots s\u00f6kande i det stora landet lyckades de inte f\u00e5 tag p\u00e5 sin far, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det fortfarande oklart var han fanns och n\u00e4r han dog.<\/p>\n

Viktors fyra d\u00f6ttrar gifte sig alla och bodde som vuxna i Dagsmark.<\/p>\n

Sjunde \u00e4garen Axel Lilltr\u00e4sk fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1911, den 25 april<\/strong> s\u00e5lde Katarina Lillkull hela hemmanet med alla byggnader \u00e5t aff\u00e4rsmannen och hemmanshandlaren Axel Lilltr\u00e4sk fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. K\u00f6peskillingen utgjorde 10 000 mark som \u00e5tminstone delvis betalades genom att Lilltr\u00e4sk \u00f6vertog n\u00e5gra skuldsedlar. Han skulle ocks\u00e5 ge livstids sytning \u00e5t Viktors f\u00f6r\u00e4ldrar och han lovade att alla torpare och parcell\u00e4gare skulle f\u00e5 vara kvar med alla r\u00e4ttigheter. Efter f\u00f6rs\u00e4ljning flyttade Kajs med barnen in i sytningsstugan eller lillstugan som stod l\u00e4ngs med v\u00e4gen men efter att pojkarna en efter en emigrerat till Amerika s\u00e5 b\u00f6rjade \u00e5tminstone Frans och Leonard skicka hem pengar \u00e5t Kajs. \u00c5r 1920 fick de m\u00f6jlighet att k\u00f6pa loss lillstugan och d\u00e5 rullades den \u00f6ver v\u00e4gen till andra sidan d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r med gaveln mot v\u00e4gen. Ungef\u00e4r den h\u00e4r tiden bytte familjen sl\u00e4ktnamnet Lillkull till L\u00f6vdahl eller L\u00f6fdahl, som det ocks\u00e5 skrivits n\u00e5gon g\u00e5ng.<\/p>\n

S\u00e5 var det slut med Pelas Viktors stora hemman. D\u00e5liga aff\u00e4rer och slarv gjorde att han f\u00f6rlorade allt. Nog m\u00e5ste det ha k\u00e4nts bittert f\u00f6r Viktor och hans familj, de hade ju i arv f\u00e5tt det st\u00f6rsta hemmanet i Dagsmark och efter n\u00e5gra \u00e5rtionden var allt f\u00f6rlorat. Att g\u00f6ra konkurs den tiden var nog en stor skam och det \u00e4r helt f\u00f6rst\u00e5eligt att Viktor tog sin tillflykt till Amerika, dels f\u00f6r att slippa ifr\u00e5n el\u00e4ndet men s\u00e4kert ocks\u00e5 f\u00f6r att tj\u00e4na pengar.<\/p>\n

Axel Lilltr\u00e4sk som \u00f6vertog hemmanet b\u00f6rjade nu s\u00e4lja ut det i delar. Bland annat Alexander och Vilhelmina Viiala, allts\u00e5 \u201dSanderas Mina\u201d k\u00f6pte \u00e5r 1911 ett 5 hektar stort omr\u00e5de bakom Berg\u00e5sen mot Lillsj\u00f6h\u00e5llet och i det k\u00f6pet ingick ocks\u00e5 det stora mejeriet och ett f\u00e5rhus. Byggnaderna flyttade de upp till omr\u00e5det som i dag kallas f\u00f6r Kalax. Det h\u00e4r omr\u00e5det kunde inte Sanderas Mina beh\u00e5lla, s\u00e5 1926 k\u00f6pte Josef Mattfolk st\u00e4llet. Josef var f\u00f6dd \u00e5r 1878 i Kalax i N\u00e4rpes, s\u00e5 det var naturligt att han kallades f\u00f6r Kalaxin men han kunde inte heller beh\u00e5lla st\u00e4llet utan \u00e5r 1931 gick det p\u00e5 exekutiv auktion. Br\u00f6derna Erik Anders Roseng\u00e5rd och Frans Andersson som varit i borgen f\u00f6r Kalaxinas l\u00e5n p\u00e5 Sparbanken ropade nu in st\u00e4llet. \u00c5r 1934 s\u00e5lde de b\u00e5da br\u00f6derna st\u00e4llet \u00e5t Emil Backlund och st\u00e4llet som \u00e4nnu kallas f\u00f6r Kalax \u00e4r fortfarande i sl\u00e4ktens \u00e4go. Det ur bruk tagna mejeriet anv\u00e4ndes som bostad och senare som f\u00f6rr\u00e5d revs ner p\u00e5 1970-talet av Kurt och John Backlund.<\/p>\n

\u201dDrag\u00e5s Hilda\u201d Kaskim\u00e4ki och hennes s\u00f6ner som tidigare bodde p\u00e5 Drag\u00e5smossan k\u00f6pte ocks\u00e5 ett omr\u00e5de, det som i dag \u00e4r Korsb\u00e4ckv\u00e4gen 70. (Vill du l\u00e4sa mera om Drag\u00e5s Hilda och hennes \u00e4ventyr, s\u00e5 klicka h\u00e4r!<\/u><\/strong>)<\/a><\/p>\n

Om du vill l\u00e4sa mera om det hemman som Viktor Lillkull hade och som sedan splittrades i sm\u00e5 delar, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

\u00c5ttonde \u00e4garen ”Holmbergas Kalle \u00e5 Adelin” allts\u00e5 Karl och Adelina L\u00f6fgren.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1913, den 25 septembe<\/strong>r s\u00e5lde handlanden Axel Lilltr\u00e4sk det som fanns kvar av Viktor Lillkulls stora hemman. Han hade ju f\u00f6re det s\u00e5lt flera omr\u00e5den, se H\u00c4R!<\/strong> <\/span><\/a>K\u00f6pare var Karl Johan Storkull, senare L\u00f6fgren (1872-1934), eller \u201dHolmbergas Kalle\u201d som han ocks\u00e5 kallades och hans hustru Adelina (1878-1947). K\u00f6peskillingen utgjorde 5 000 mark, plus sytningen \u00e5t de gamla \u00e4garna Reinhold och Maja Lena Lillkull. I k\u00f6pet ingick mark, skog och alla byggnader. Sytningsstugan ingick inte i k\u00f6pet. Karl var f\u00f6dd i Korsb\u00e4ck men hade arbetat och bott i Lappfj\u00e4rd f\u00f6re han flyttade till Dagsmark. Troligtvis hade han arbetat som dr\u00e4ng p\u00e5 hemmanet f\u00f6re han k\u00f6pte det. Holmbergas Kalle k\u00f6pte i b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet en del av Storkulls hemman i Palon, det som i dag \u00e4gs av sl\u00e4kten Luoma. \u00c5r 1913 den 18 april s\u00e5lde han dock detta hemman \u00e5t Axel Lilltr\u00e4sk. Efter Karls d\u00f6d 1934 gifte Adelina om sig med ”Mattas Viktor”<\/a>, som flyttade till g\u00e5rden fr\u00e5n Kvarn\u00e5.<\/p>\n

Nionde \u00e4garen Vera L\u00f6fgren, senare Martin.<\/strong><\/h4>\n

Karl L\u00f6fgrens dotter Vera (1919-1986), gifte sig \u00e5r 1940 med Ragnar Fransson Lillsj\u00f6. Den 3 april 1941 k\u00f6pte hon brodern Selim L\u00f6fgrens del av hemmanet och g\u00e5rden. Redan f\u00f6ljande \u00e5r blev det \u00e4ktenskapsskillnad och Ragnar flyttade bort. \u00c5r 1945, den 8 april fastst\u00e4llde r\u00e5dhusr\u00e4tten i Jyv\u00e4skyl\u00e4 \u00e4ktenskapets uppl\u00f6sande och r\u00e4tten \u00e5lade Vera att \u00e5terta sitt sl\u00e4ktnamnet L\u00f6fgren. Vid avvittringen den 8 juni 1945 erh\u00f6ll Vera hemmanet L\u00f6vgren och all l\u00f6s egendom.<\/p>\n

\u00c5r 1948, den 4 december<\/strong> gifte Vera L\u00f6fgren om sig med Johannes Martin (1917-1879) fr\u00e5n V\u00f6r\u00e5. Hon \u00e4gde d\u00e5 hemmanet L\u00f6vgren och efter kriget rev de ner den stora bondg\u00e5rden. \u00c5r 1955 uppf\u00f6rde de p\u00e5 samma st\u00e4lle ett nytt hus, det som fortfarande st\u00e5r kvar. \u00c5r 1978, den 29 augusti skrev Vera Martin ett testamente, som ocks\u00e5 undertecknades av hennes man Johannes Martin att efter hennes d\u00f6d skall all egendom \u00e4rvas av hennes son fr\u00e5n det tidigare \u00e4ktenskapet, allts\u00e5 bilmont\u00f6ren Boris Lillsj\u00f6.<\/p>\n

Tionde \u00e4garen Veras son, Boris Lillsj\u00f6.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1979 avled Johannes Martin men g\u00e5rden fortsattes att \u00e4gas av hans hustru Vera p\u00e5 grund av ett \u00e4ktenskapsf\u00f6rord. \u00c5r 1986 avled Vera Martin och g\u00e5rden invid Korsb\u00e4ckv\u00e4gen \u00f6vertogs d\u00e5 av hennes son fr\u00e5n det f\u00f6rsta \u00e4ktenskapet, Boris Lillsj\u00f6\u00a0 (f.1941) som var bosatt i Sverige. Boris hade \u00e5r 1968 gift sig med Vineta Bj\u00f6rkn\u00e4s (f.1942) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Elfte \u00e4garen \u00e4r den nuvarande \u00e4garen.<\/strong><\/h4>\n
\"Nu
Den elfte \u00e4garen k\u00f6pte g\u00e5rden av Veras son, Boris Lillsj\u00f6. Genom att Korsb\u00e4ckv\u00e4gen drogs p\u00e5 annat st\u00e4lle f\u00f6rstorades deras tomt till omkring 0,7 ha. Den h\u00e4r bilden fr\u00e5n 2003 \u00e4r tagen fr\u00e5n grinden till b\u00f6nhuset.<\/a><\/figcaption><\/figure>\n

Foton.<\/strong><\/h4>\n
\"P\u00e5
John Lind och hans hustru Helga.<\/figcaption><\/figure>\n
\"P\u00e5
P\u00e5 fotot fr\u00e5n 1930 s\u00e5 st\u00e5r John Lind tillsammans med sin hustru Helga, som var hemma fr\u00e5n Norge.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
John Linds och Helgas gravsten.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Br\u00f6derna Frank och John tillsammans med Johns hustru Helga.<\/figcaption><\/figure>\n
\"H\u00e4r
H\u00e4r ovan n\u00e5gra bilder av Frans Lillkull och hans hustru Signe, hemma fr\u00e5n Sverige. P\u00e5 bilden i mitten ocks\u00e5 deras son Kenneth. Frans tog ju namnet Frank Lind i bruk d\u00e5 han flyttade till Amerika.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\u00c5r
\u00c5r 1935 blev Frans Lillkull eller Frank Lind amerikansk medborgare och han \u00e5terv\u00e4nde aldrig till hemlandet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00c5r 1920 hade Viktor Lillkulls hustru Kajs f\u00e5tt ihop s\u00e5 pass mycket pengar att hon kunde k\u00f6pa den gamla sytningsstugan, som hon hade bott i sedan Viktor for till Amerika 1910. P\u00e5 stockar rullades den \u00f6ver Korsb\u00e4ckv\u00e4gen till den plats d\u00e4r den fortfarande st\u00e5r. I buskarna till v\u00e4nster skymtar b\u00f6nehuset och Lillbron finns till h\u00f6ger utom bild.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Sl\u00e4kttr\u00e4ff hos Evert och Selma d\u00e5 Johannes Lillkulls, eller John Linds \u00e4nka Helga kom p\u00e5 bes\u00f6k fr\u00e5n Amerika ungef\u00e4r 1946-1947. Sittande fr\u00e5n v\u00e4nster Elsebeth Kangas (f\u00f6dd Lillsj\u00f6), Maj-Lis Kangas och Berit Lillkull. St\u00e5ende fr\u00e5n v\u00e4nster Holger L\u00f6vdahl, Frans L\u00f6vdahl, Alfons L\u00f6vdahl, Evert Storkull, Amanda L\u00f6vdahl, Selma Storkull och Katarina L\u00f6vdahl som kallades ”Lill Kajs”. Kajs var f\u00f6dd Eriks i Tj\u00f6ck, sedan hette hon Lillkull, d\u00e5 hon gifte sig med ”Pelas-Viktor” men som p\u00e5 1920-talet bytta namn till L\u00f6vdahl. Till h\u00f6ger om Kajs st\u00e5r Maria Granberg, Helga Lind, Anselm Lillkull och Elna Lillkull. G\u00e5rden i bakgrunden st\u00e5r fortfarande kvar n\u00e4ra Lillbron.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Nils Nygrens m\u00e5lning av Pelas Viktors bondg\u00e5rd och den gamla Lillbron som revs i b\u00f6rjan av 1930-talet, d\u00e5 stenbron byggdes p\u00e5 samma st\u00e4lle. Tavlan m\u00e5lades 1989 och finns hos \u00c5ke L\u00f6fgren.<\/figcaption><\/figure>\n

(Om du klickar h\u00e4r<\/u><\/strong><\/a>, s\u00e5 f\u00e5r du se en f\u00f6rteckning \u00f6ver de omr\u00e5den som Axel Lilltr\u00e4sk s\u00e5lde ut och var de fanns).<\/p>\n

Aff\u00e4rsmannen Axel Lilltr\u00e4sk.<\/strong><\/h4>\n

Vem var d\u00e5 denne Axel Lilltr\u00e4sk<\/strong> som tog \u00f6ver Pelas Viktors hemman? Axel f\u00f6ddes den f\u00f6rsta maj 1877 i Lilltr\u00e4sk bydel i Uttermossa, han var son till Josef Lilltr\u00e4sk, f. 1847 och Albertina Sofia (f. \u00d6sterback 1847 i \u00d6mossa).<\/p>\n

Han kom fr\u00e5n ett mycket fattigt hemman och b\u00f6rjade redan i unga \u00e5r arbeta och g\u00f6ra r\u00e4tt f\u00f6r sig. Han brukade ber\u00e4tta hur han som liten pojke \u00e5t en granne brukade k\u00f6ra ut dynga p\u00e5 \u00e5krarna f\u00f6r 25 penni om dagen. Men s\u00e5 fick han arbete som virkesuppk\u00f6pare \u00e5t en tr\u00e4varufirma och d\u00e4r l\u00e4rde han sig att g\u00f6ra aff\u00e4rer. Runt sekelskiftet gifte han sig med Fanny (f. Porander i Lappfj\u00e4rd 1882-1937).<\/p>\n

Han blev bonde, virkeshandlare och aff\u00e4rsman i Lappfj\u00e4rd och hade ett rykte om sig att vara h\u00e5rd i f\u00f6rhandlingarna. Han k\u00f6pte och s\u00e5lde hemman och om k\u00f6paren hade sv\u00e5righeter att uppfylla villkoren f\u00f6r k\u00f6pet s\u00e5 tog han hemmanet tillbaka. Pelas Viktor var allts\u00e5 inte den enda som r\u00e5kade illa ut f\u00f6r Axels h\u00e5rda aff\u00e4rsmetoder, det var flera andra som ocks\u00e5 m\u00e5ste g\u00e5 ur hus och hem i kommunen och Axel fick m\u00e5nga bittra fiender och ov\u00e4nner. Axel var ofta p\u00e5 tinget i Lappfj\u00e4rd d\u00e4r m\u00e5nga tvister d\u00f6mdes till hans f\u00f6rm\u00e5n. Trots att han var framg\u00e5ngsrik i sina aff\u00e4rer var han k\u00e4nd som en mycket anspr\u00e5ksl\u00f6s man med enkla vanor. Han hade ocks\u00e5 humor och var en god ber\u00e4ttare av dr\u00e5pliga historier.<\/p>\n

\"Axel
Axel Lilltr\u00e4sks annons i Syd-\u00d6sterbotten i september 1910.<\/figcaption><\/figure>\n

Samtidigt var han en driftig man, det var han som till exempel drog den f\u00f6rsta vattenledningen fr\u00e5n B\u00f6tombergen ner till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

\"P\u00e5
P\u00e5 bilden Axel Lilltr\u00e4sk med sina mannar som borrar stockar f\u00f6r vattenledningen. Borren drevs av en oljemotor som syns t.v. Det h\u00e4r vattenledningsprojektet fick ett tillf\u00e4lligt avbrott d\u00e5 Axel m\u00f6rdades en kv\u00e4ll i december 1932 men det \u00e5terupptogs av sl\u00e4ktingarna och flera lappfj\u00e4rdsbor ansl\u00f6t sig och ledningarna anv\u00e4ndes under m\u00e5nga \u00e5r.<\/figcaption><\/figure>\n

Men s\u00e5 p\u00e5 kv\u00e4llen vid 18-tiden den 18 december 1932 n\u00e4r Axel var ensam hemma s\u00e5 blev han brutalt m\u00f6rdad. Han blev skjuten fr\u00e5n ytterd\u00f6rren av en eller flera personer d\u00e4r han satt i sin gungstol och l\u00e4ste sin tidning. Han var ensam hemma och n\u00e5gra vittnen fanns inte men det var klart att Axel blev \u00f6verrumplad av m\u00f6rdaren eftersom han fortfarande hade sina l\u00e4sglas\u00f6gon p\u00e5 d\u00e5 han hittades. Grannen Erland Ivars hittade honom liggande p\u00e5 golvet vid 19-tiden och han alarmerade polisen. Axel var d\u00e5 redan d\u00f6d och han hade tr\u00e4ffats av 5 skott av vilka 2 var direkt d\u00f6dande. De lokala poliserna fick genast hj\u00e4lp av poliser fr\u00e5n Vasa och trots noggranna utredningar gick det inte att f\u00e5 tag i n\u00e5gon m\u00f6rdare. Misst\u00e4nkta fanns det gott om, till och med inom den egna sl\u00e4kten.<\/p>\n

Hans egen son var en av de misst\u00e4nkta men ocks\u00e5 sv\u00e4rsonen var starkt misst\u00e4nkt. Denne hade gift sig med Axels dotter trots att Axel hade f\u00f6rs\u00f6kt stoppa \u00e4ktenskapet med alla medel. Och s\u00e5 fanns det m\u00e5nga som f\u00f6rlorat sina hemman i samband med aff\u00e4rer med Axel och de var alla m\u00f6jliga m\u00f6rdare. Polisen satte in stora resurser i utredningarna och f\u00f6rh\u00f6r och anh\u00e5llanden gjordes i s\u00e5dan omfattning att alla misst\u00e4nkta inte kunde h\u00e5llas inburade hos f\u00e5ngf\u00f6raren i Lappfj\u00e4rd utan de burades in i Kristinestad. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 omfattningen av Lilltr\u00e4sk aff\u00e4rer, som gjorde att ortens banker yrkade p\u00e5 snabb behandling i r\u00e4tten, f\u00f6r det fanns 100-tals v\u00e4xlar i banken med Axels namnteckning.<\/p>\n

Axel Lilltr\u00e4sk hade onekligen varit en f\u00f6rm\u00f6gen man. Vid bouppteckningen framkom det att han var \u00e4gare till hela 22 hemman, flera l\u00e4genheter och stadsg\u00e5rdar till och med i Helsingfors. Boet var v\u00e4rderat till hela 2 miljoner mark, en ofantligt stor summa den tiden.<\/p>\n

I juli 1933 p\u00e5 tinget i Lappfj\u00e4rd d\u00f6mdes s\u00e5 fyra m\u00e4n till livstids tukthus f\u00f6r anstiftan till mord, n\u00e4mligen sv\u00e4rsonen Matti Marttila, Axel Stenman, Karl Henrik Storg\u00e5rd och Carl Nordman. N\u00e5gon klar bevisf\u00f6ring fanns inte utan de d\u00f6mdes p\u00e5 indicier, p\u00e5 grund av att samtliga hade hotat Lilltr\u00e4sk till livet. Axels \u00e4nka kr\u00e4vde straff f\u00f6r m\u00f6rdarna, trots att hon under r\u00e4tteg\u00e5ngen sade: \u201cKlart torde v\u00e4l vara att hemligheten i detta m\u00e5l, lika litet som i andra grova brottm\u00e5l, kommer att med g\u00e4rningsmannen begravas<\/em>\u201d. Knappast visste hon d\u00e5 hur r\u00e4tt hon skulle f\u00e5.<\/p>\n

I september 1933 tog Vasa hovr\u00e4tt \u00e4rendet till pr\u00f6vning och frik\u00e4nde alla fyra p\u00e5 grund av d\u00e5lig bevisf\u00f6ring. Allihopa f\u00f6rsattes p\u00e5 fri fot och detta \u00e4rende sk\u00f6ts p\u00e5 framtiden. S\u00e5 trots m\u00e5nga f\u00f6rh\u00f6r och anh\u00e5llanden blev Axels m\u00f6rdare aldrig fast och det har spekulerats om d\u00e5det \u00e4nda fram till v\u00e5ra dagar.<\/p>\n

Josef Lillkull till Amerika 1887.<\/strong><\/h3>\n

Josef Henrik Lillkull var den \u00e4ldre sonen till storbonden Reinhold och Maja Lena Lillkull, som bodde p\u00e5 A-sidon n\u00e4ra Lillbron. Han var naturlig arvtagare till det stora hemmanet p\u00e5 200 hektar men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 emigrerade han till Amerika \u00e5r 1887. M\u00f6jligtvis var han r\u00e4dd att hamna i den 3-\u00e5riga finska milit\u00e4ren och av den orsaken \u00e5kte f\u00f6rst till Sverige och d\u00e4rifr\u00e5n vidare till Amerika.<\/p>\n

Det h\u00e4r betydde att det var hans yngre bror \u201dPelas Viktor\u201d som tog \u00f6ver hemmanet och drev det fram till ca 1910 d\u00e5 det blev konkurs och d\u00e5 flyttade ocks\u00e5 Viktor till Amerika. De h\u00e4r br\u00f6derna \u00e5terv\u00e4nde aldrig till Dagsmark, till stor sorg f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna Maja Lena och Reinhold, som b\u00e5da dog i december 1913.<\/p>\n

Josef Henrik var en m\u00e5ngsidig man som livn\u00e4rde sig bland annat som skogsarbetare men han arbetade ocks\u00e5 i en egen guldgruva i Kalifornien.<\/p>\n

Brodern Viktor som befann sig i Seattle skrev \u00e5r 1911 i ett brev hem till hustrun Kajs att Josef vill att han skall komma till Kalifornien \u201dd\u00e4r han \u00e4r, blott hans goldmine b\u00f6rjar betala sig\u201d.<\/p>\n

Josef var ocks\u00e5 k\u00e4nd som uppfinnare, bland annat fick han \u00e5r 1918 patent p\u00e5 en maskin som har n\u00e5gonting med kraft\u00f6verf\u00f6ring att g\u00f6ra.<\/p>\n

Vill du se hur uppfinningen s\u00e5g ut, s\u00e5 hittar du ritningar och beskrivningar om du klickar h\u00e4r<\/u><\/strong><\/a>.<\/p>\n

Antagligen blev Josef en f\u00f6rm\u00f6gen man, antingen p\u00e5 grund av sin guldgruva eller p\u00e5 sin uppfinning, men han arbetade ocks\u00e5 som bonde och skogsarbetare. \u00c5tminstone i en tidning \u00e5r 1920 tituleras han skogsarbetare, d\u00e4r det finns en artikel om en tragisk h\u00e4ndelse.<\/p>\n

I tidningen Oakland Tribune som utkom den 30 augusti 1920 kan vi l\u00e4sa om hur:<\/p>\n

Skogsarbetaren Josef Lillkull skjutit ihj\u00e4l den 60-\u00e5riga James Campbell, en skeppsarbetare p\u00e5 en saloon i San Fransisco. Enligt \u00f6gonvittnen till h\u00e4ndelsen s\u00e5 stod Campbell vid disken p\u00e5 saloonen d\u00e5 Lillkull kom in och anklagade Campbell f\u00f6r att denne ha stulit 300 dollar av honom. De b\u00f6rjade gr\u00e4la och h\u00e4ndelsen fick ett abrupt slut d\u00e5 Lillkull drog sin revolver, tryckte den i ansikten p\u00e5 den gamle mannen och sk\u00f6t.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Lillkull avv\u00e4pnades av en polis som f\u00f6rde honom till f\u00e4ngelset, anklagad f\u00f6r mord. Lillkull ber\u00e4ttade d\u00e5 att han hade tr\u00e4ffat Campbell p\u00e5 l\u00f6rdagen och de spenderade hela den dagen och ocks\u00e5 f\u00f6ljande dag med att f\u00f6rt\u00e4ra alkohol. P\u00e5 kv\u00e4llen den andra dagen hade Lillkull tagit Campbell med sig till sitt rum och n\u00e4r han vaknade f\u00f6ljande morgon s\u00e5 m\u00e4rkte han att b\u00e5de Campbell och de 300 dollar han tidigare tagit ut fr\u00e5n banken var f\u00f6rsvunna. Lillkull gick direkt iv\u00e4g f\u00f6r att s\u00f6ka upp Campbell och hittade honom p\u00e5 saloonen.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Campbell var anst\u00e4lld p\u00e5 varvet som \u00e4gdes av Pacific Coast shipbuilding company och hans kropp finns nu p\u00e5 b\u00e5rhuset.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

I en annan tidning som heter San Francisco Chronicle skrevs det en annan version av h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet. D\u00e4r stod det att Josef misst\u00e4nkte att den m\u00f6rdade Campbell skulle ha varit i maskopi med ett g\u00e4ng med fyra m\u00e4n och att Campbell skulle ha hj\u00e4lpt dessa att r\u00e5na honom. P\u00e5 tingshuset ber\u00e4ttade Josef att han hade anl\u00e4nt till San Francisco fredag eftermiddag och b\u00f6rjade dricka cider och jamaica ginger. D\u00e4r r\u00e5kade han p\u00e5 Cambell och denne r\u00e5kade vara med d\u00e5 Josef v\u00e4xlade en check p\u00e5 270 dollar till kontanter. P\u00e5 s\u00f6ndag kv\u00e4ll var han \u00e5ter tillsammans med Campbell p\u00e5 Third street, n\u00e4ra Tehama, d\u00e5 fyra m\u00e4n d\u00f6k upp i m\u00f6rkret och \u00f6verf\u00f6ll honom.<\/p>\n

Han slogs i huvudet, sade han och n\u00e4r han \u00e5terfick medvetandet s\u00e5 var angriparna och Campbell f\u00f6rsvunna. Nu m\u00e4rkte han att alla pengar var f\u00f6rsvunna. Lillkull f\u00f6rklarade att han var \u00f6vertygad om att Campbell hade hj\u00e4lpt r\u00e5narna och att han d\u00e5 s\u00f6kte upp Cambell och hittade honom p\u00e5 en saloon d\u00e4r han sk\u00f6t honom fr\u00e5n n\u00e4ra h\u00e5ll, d\u00e4r denne satt i en stol och l\u00e5tsades sova.<\/p>\n

Lillkull greps av polisen och han gjorde inget motst\u00e5nd.<\/p>\n

\"H\u00e4r
H\u00e4r ser vi ett s\u00e5 kallat mugshot av Josef Lillkull, allts\u00e5 fotografier som togs av personer som arresterats f\u00f6r brott. Ann-Britt har bidragit med detta och nog kan man s\u00e4ga att Josef ser lite h\u00e4rjad ut. Men m\u00e5ngsidig var han, guldgr\u00e4vare och uppfinnare, bonde och skogshuggare.<\/figcaption><\/figure>\n

Senare i en annan tidning som heter Sausalito News kan vi den 16 oktober 1920 l\u00e4sa att:<\/p>\n

Josef Lillkull har blivit frik\u00e4nd av en domstol. I artikeln st\u00e5r det att gruvarbetaren Josef Lillkull som skjutit och d\u00f6dat James Campbell p\u00e5 en saloon, hade blivit frik\u00e4nd av en jury vid den lokala domstolen. Domen l\u00f6d: \u201dInte skyldig p\u00e5 grund av att han inte var vid sina sinnens fulla bruk\u201d.<\/em><\/span><\/strong><\/p>\n

Efter att Lillkull hade gripits efter mordet, s\u00e5 hade han erk\u00e4nt f\u00f6r polisen att han hade d\u00f6dat Campbell eftersom han hade anledning att tro att denne var ledare f\u00f6r ett gangsterg\u00e4ng p\u00e5 4 personer, som hade r\u00e5nat honom p\u00e5 300 dollar. Han erk\u00e4nde ocks\u00e5 att de hade druckit och Lillkulls advokat Fred Merry h\u00e4vdade att br\u00e4nnvinet hade underminerat hans klients mentalitet<\/em>.<\/span><\/strong><\/p>\n

300 dollar var p\u00e5 den tiden en mycket stor summa, d\u00e5 en dagsl\u00f6n kunde vara ca 3 dollar. Josef blev allts\u00e5 frik\u00e4nd i domstolen \u00e5r 1920 och efter det arbetade han \u00e4nnu som guldgr\u00e4vare \u00e4nda till 1930.\u00c4nnu det \u00e5ret f\u00f6rs\u00f6kte han komma \u00f6ver mera mark, d\u00e4r han kunde leta guld. Han blev d\u00e5 sinnessjuk och v\u00e5rdades p\u00e5 Napa State Mental Hospital, d\u00e4r han sedan dog i en epileptisk attack i december 1932.<\/p>\n

\"I
I denna d\u00f6dsattest st\u00e5r det att Josef dog ogift p\u00e5 Napa State Hospital den 22 december 1932. Ett h\u00e4ndelserikt liv var till \u00e4nda och han dog utan arvingar.<\/figcaption><\/figure>\n
\"Invid
Invid sjukhuset i Napa d\u00e4r Josef Lillkull dog 1932, har det nyligen rests en minnessten \u00f6ver de som dog d\u00e4r under \u00e5ren 1924-1964.<\/figcaption><\/figure>\n

Hur det gick f\u00f6r den yngre brodern Viktor \u00e4r fortfarande oklart. I det sista brevet till Dagsmark \u00e5r 1913 skrev Viktor att han kommer att bege sig till Canada och att han d\u00e4rf\u00f6r inte har n\u00e5gon k\u00e4nd adress. Efter det har ingen h\u00f6rt av honom.<\/p>\n

 <\/p>\n

————————————————————————————–<\/em><\/p>\n

L\u00e4nkar:<\/p>\n

Om du klickar h\u00e4r<\/u><\/strong><\/a>, s\u00e5 f\u00e5r du se en f\u00f6rteckning \u00f6ver de omr\u00e5den av Viktor Lillkulls hemman, som Axel Lilltr\u00e4sk s\u00e5lde ut och var de fanns.<\/p>\n

Vill du se hur Josef Lillkulls uppfinning s\u00e5g ut, s\u00e5 hittar du ritningar och beskrivningar om du klickar h\u00e4r<\/u><\/strong><\/a>.<\/p>\n

Om du klickar h\u00e4r<\/u><\/strong><\/a>, s\u00e5 kan du l\u00e4sa den sl\u00e4ktutredning som Inga-Lill Sandstr\u00f6m har gjort.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund 2014 och sedan har den uppdaterats flera g\u00e5nger. Historiken \u00e4r gjord med hj\u00e4lp av: -Inga-Lill Sandstr\u00f6m, vars far Arvid var kusin till Viktor. -Ann-Britt Lillkull, vars far Arvid var kusin till Viktor. -Frank Kenneth Lind fr\u00e5n Forts\u00e4tt l\u00e4sa Viktor Lillkulls g\u00e5rd p\u00e5 Korsb\u00e4ckv\u00e4gen 28<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":75,"menu_order":28,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-980","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/980","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=980"}],"version-history":[{"count":46,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/980\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25880,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/980\/revisions\/25880"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/75"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=980"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}